Nygammalt om Bajenborgen

Svar på många frågor som kommer:

1. Ja, det finns pengar i Bajenborgen. Dessutom har vi god kontakt med flera större investerare utanför självaste borgen som kan tänka sig att investera tillsammans med oss.

2. Skall vi använda dem? Naturligtvis. Men inte på vilka villkor som helst. Vi har ett dubbelt ansvar; de många tänker på i första hand är att hjälpa Hammarby Fotboll och det är naturligtvis helt självklart. MEN: vi har också åtagit oss att agera ansvarsfullt med de pengar som Söderkisar och andra placerare har anförtrott oss. Ingenting bränner i fickorna.

3. Nej, ingen i ledningen eller nyligen avhoppad UR ledningen är delägare i Bajenborgen. Och det innefattar även styrelsen.

Se två tidigare artiklar i ämnet:

http://www.barabajen.se/2009/08/bajenborgen-fragor-och-svar/

http://www.hammarbyfotboll.se/se/aktuellt/artiklar/?articleid=34669

Förlagen mot handeln avsnitt 18

Någonstans i dagens skörd av twitterinlägg – och här börjar jag på något vis skönja en viss nytta av twitter, även om det kräver en realtidsnärvaro – uppstår åter en diskussion om rabatterna som krävs av AdLibris och Akademibokhandeln. Oskäligt och eländigt är tendensen. Jag vill inte heller lämna stora rabatter från Kalla Kulor förlag, men någonstans får realismen också börja fästa. Vi skall självklart debattera och vi skall belysa konsekvenserna av de ökande rabatterna för förlagen.

Men det som ärÄR. Jättarna i varje bransch kommer alltid alltid alltid att kräva blod från de mindre aktörernas förstfödda. De stora sätter villkoren tills nya livsformer har ihjäl dem. #riptrex .

Hur kan små förlag överleva ändå? Grundrecepten är:

DEFENSIVA:

1. Måste alla titlar verkligen ges ut? Har de verkligen en plats på hyllorna? Fundera ordentligt på det.

2. Hur många anställa har förlaget? Vad kan göras av frilansare? (tips: behövs *någon* anställd? )

3. Vilka kostnader kan förhandlas om till andelar i ett visst bokprojekt med underleverantörer?

OFFENSIVA:

1. Undersök noga vilka målgrupper som kan nås utanför bokhandeln. En bok om skomakeriets historia kanske kan säljas via skohandlarna? Att driva förlag är att försäljningsmässigt aldrig bliva vid sin läst.

2. Kan handeln vara intresserad av att satsa extra på några böcker med riktig bästsäljarpotential? Gör ett specialprojekt som kanske kan finansiera många mindre lönsamma hjärteprojekt.

3. Handen på hjärtat, när gjorde du någonting extra för någon av dina titlar rent publicitetsmässigt senast? inte en extra recensionsbok till Nya Fogdö Allehanda, utan någonting riktigt kreativt, innerligt, brinnande superduperextra?

 

Slutsats: halvera kostnaderna, jobba tre gånger så hårt. Det gör dagispersonal, sjukvårdsbiträden, busschaufförer, lärare och verkställande direktörer. Varför inte vi i förlagsbranschen?

Vem vill *inte* leda Bajen?

Man funderar ju på vartåt det barkar för Bajen. Jag har funderat en del de senaste veckorna…eller, ja, stora delar av säsongen. Typ. Jag är inte mer förtjust än någon annan i att det ser ut som skit för bajen på många plan, men kan man inte vända på’t och säga att vi har ett guldläge att skapa någonting bra och långsiktigt? 

1. Vi saknar ledare, visst. Men det betyder också att vi har en helt öppen och krismedveten organisation som faktiskt kan byggas på ett sätt som håller flera decennier.

2. Såvitt jag kan begripa, har vi fortfarande en arena på gång

3. Såvitt jag ser, finns Bajenborgen fortfarande där.

4. Vi har aldrig – bortsett från enstaka våldsverkare – haft ett så väl samarbetande supporterkollektiv.

5. Oavsett om vi åker ut eller ej, (we wish not) så är vi bajenmässiga Underdogs igen.

6. Om rök indikerar eld, är ägandet i klubben för AEG’s del inte hugget i sten längre.  

Mitt uppdrag till styrelsen är lika enkelt och rakt som den fotboll som TÅ vill spela: rekrytera ett team;  en riktigt samspelt VD och styrelseordförande, två vinnarskallar som tillsammans rekryterar en tränare som man kan tro på! Då borde vi kunna få ett läge  där alla jobbar åt samma håll, där kostnaderna är slimmade och åter/tillväxten riktigt bra. Å så blire SM-guld inte senare än 2012. Samt många år därefter.

Könlösa låtsas-journalisters favoritfloskel

Aaaaargh! Nu har jag läst det igen och igen och igen och morgonen har knappt börjat, och jag vill göra illa någon (ehuru inte de två tredjedelar av min familj som inte är i Australien utan sitter mittemot mig vid frukost- och tidningsläsarbordet).

Redan när jag var ekonomijournalist på Affärsvärlden (inte långt efter att Pterodaktylerna dött ut, således) häcklades floskeln. Man ansåg att den var en sorts lösskägg som yngre (men för all del också äldre, rentav någon skäggprydd) låtsasjournalister hävde ur sig för att låta vederhäftiga.

”Upp till bevis”

När jag inte själv kan räkna ut hur det går. När jag inte själv törs skriva: ”Annika Falkengren verkar ha tänkt helt rätt om hon vill ha upp lönsamheten i SEB utan att lyfta ett finger. Den här satsningen på att bankkunderna skall förvara pengarna själva i spargrisen, betala allt kontant, själva springa till skattmasen och betala räkningarna och sedan skicka in trehundra bagis i månaden till banken” och därmed faktiskt ta plats i min egen analys, stå för mina tankar och liksom ORKA tänka färdigt innan jag solkar ned läsarens inre med mitt blaj…då skriver jag i stället det.

Jag skriver ”strategin förefaller intressant, men nu är det UPP TILL BEVIS för den hårt ansatta ledningen för SEB med Annika Falkengren i spetsen”.

Jag skulle också kunna skriva, ”jo, fan, ba’ s’att nu har jag typ s’här läst, liksom, allt som eeeeeeh…banken skriver, s’att….nu ere alltså Upp Till Bevis”

Upp till bevis. Vad är det för djävla alibianalys? Det är ju för helvete upp till bevis hela tiden. Livet är ett enda långt upp till bevis, så varför skriva oss det på näsan bara litet så som då?

Glöm inte att andas medans du läser den här artikeln. Skölj av med vatten det du tvålar in.

Här slutar bloggsticket, nu är det Upp Till Bevis för dig att leva efter detta.

Rikedomen dom aldrig kommer att kunna beskatta

Högsjösnipan Klara har ånyo tagit plats i sitt under gemytliga former med nära nära vänner monterade båthus på Långholmen. Och jag drabbas av en tanke om rikedom.

Vissa har många, andra har få; men oavsett är vi nog till mans beroende av goda vänner. Jag snackar inte om de i och för sig väldigt trevliga mingel och vingelvännerna utan de där nära, som alltid finns där på ett sätt som inte ens släktband kan motivera. Riktiga polare. Killar och tjejer som man kan snacka fram gryningen med, eller hålla tyst i timmar tillsammans med. De som möter din blick med själens fasta handslag och håller kvar den utan oro eftersom alla inblandade vet vad som finns på ömse sidor om ögonvitorna.

Jag har haft tur. Har försökt att vara en god vän själv; en sån där som flyttar på plikter för att ta ett tvåtimmarssamtal från polaren i själsnöd, som bjuder in igen fast det kanske inte var formellt min tur, därför att vem håller räkningen på sånt under en livstid, och som framförallt: försöker.

Redan för sådär ett par decennier sedan gick det här med innebörden av verklig vänskap upp för mig. Det var när vi rensade min fars dödsbo, blev försenade hem, fastnade i trafiken och plötsligt helt otroligt oplanerat insåg att vi nog inte skulle komma till Stockholm förrän klockan 02.00 en måndag morgon med en flyttbuss som bland mycket annat innehöll ett piano.  Ringde en polare, som i sin tur ringde fem andra och när vi angör Södermalm, står där sex lyftbenägna kompisar som på en kvart tömt lastbilen och fått upp hela skiten i vår lägenhet. Inklusive det bängliga pianot.

När livsval skall dryftas, när pysventilen lyfter och det inte finns någon annanstans att ta vägen; alltid finns dom där. Och jag för dem. I nöd, men också i lust: barrundor, resor, fester, galna projekt och träningsoffensiver.  Utan att vi lovat varandra någonting inför någon högre makt än den starkaste jordiska; vänskapen.

Ingen kontoplan i världen fångar sånt här. Så, vänskap befrämjar inte bara hälsa, det är skattefritt också.

Allt om framtidens bokmarknad

Nu är det utrett: såhär ser tio-i-topp för bästsäljarna år 2025 ut. Remember where you read it first!

Marknadens bistra dom och vår oändliga sorg

Ett nytt bevis på marknadens förgänglighet lämnas oss idag, då härmed tillkännagives att följande fantastiska restaurang med sin otroligt underbara ”Antipasti Misti”-platta (ovan)klappat igen portarna och uppstår med nytt koncept under ny regim, nämligen: Restaurang Cibo på Åsögatan, arvtagare till (och mycket, mycket skönare stajl än svikaren) Lo Scudetto.  Åt dina händer, o herre marknad, överlämnar vi dess själ och ber om snar återuppståndelse.

Amen.

Replik: Författarens tio bokmässebudord

Den genomtrevlige Augustin Erba lanserar tio budord för författarens uppträdande på bokmässan i debutantbloggen. Jag kan under inga omständigheter låta bli att göra ett tio punkters tillägg.

1. Du skall bära sköna skor, även sådana orange air-sneakers som Jan Guillou fnyser åt, på det att du skall kunna ragla hem till hotellet från Park även tredje mässkvällen.

2. Om din förläggare bjuder på Champagne, gör då som Svalorna (eller om det var hjorten vid vattenbäcken) och bry dig icke om morgondagen. Var dag har nog av sin egen plåga.

3.  Stor förläggare må icke ha begär till sitt nästa mindre förlags författare. I övrigt får alla hångla upp varandra hur som helst. Faktiskt.

4. Du skall mycket omsorgsfullt vanhedra din fader och moder. Annars kommer din självbiografiska roman om mänsklighetens ondska aldrig att antas till något kommersiellt förlag.

5. Du skall icke ha montern mitt emot Piratförlaget eller Bonniers på det att det må gå dig väl med din egen försäljning.

6. Du skall icke klä dig till Kyckling och valsa runt med öppen stjärtlucka enkom för att få sälja fler böcker.  I synnerhet inte om du just lanserat en historisk diskurs om Gustav Vasas inre liv.

7. Du skall icke förvänta dig  att din signeringsentré på vit springare till tonerna av Valkyriornas ritt, Vivaldis Våren eller The Ace of Spades uppmärksammas av någon. Den stora helheten överskuggar alltid de små delarna och alla är alltid  någon annanstans.

8. Om du möter några av Bokhoras representanter på Park, må du hava lädret öppet och bjuda på vin på det att de är rysligt trevliga hela gänget och det är inte du om dom inte dricker dig snygg och smart.

9. Du skall svara artigt och bara lagom säljande på de pålästa frågorna under Deckarens Dag och du skall hedra Deckarakademin för deras oegennyttiga arbete i litteraturens tjänst. Om du fick en dålig recension i Jury för fem år sedan, är det ditt eget fel.

10. Du skall icke lägga upp bilder på prasslande kollegor på Twitter på det att dina egna snedsteg må hållas utanför nätet de också.

Releasepartyt återbesökt

Bevistade en författarkollegas releasepartaj häromkvällen och mös. Bra lokal, skön crowd och någon överraskning; ett riktigt lyckat releasepartaj i de flesta böcker.

Men jag undrar samtidigt: hur förvaltar vi i förlags och författarbranschen denna fina idé med releasepartaj egentligen? Mycket av det jag sett på de senaste tillställningarna, de senaste årens tillställningar om man skall vara noga, är rutin sedan tio år tillbaka. Var är utvecklingen?

Man kan förhålla sig på litet olika sätt till releasepartaj:

1. En tillställning för nära och kära, lika förutsägbar som ett femtioårskalas

2. En bra fest med partyröj (vilket inte motsäger ettan, men tar sorlet till en ny nivå och bakfyllan hos författaren – enligt många den enda säkra avkastningen i ett författarskap – till högre höjder och svartare djup.)

3. Ett genomtänkt marknadsföringsinstrument som på ett originellt sätt gör bok, författare och förlag till en snackis.

Berätta om det mest lyckade releasepartaj du varit på här i kommentarfältet.

Tävling: Författar-merchandise!

Nu – värsta fjårtisstajlen här – drar jag igång en tääävling på min blogg. Uppgiften är superenkel, men kan kanske upplevas som en utmaning:

Om alla författare börjar ge bort sina böcker, därför att piraterna inte ger dem något alternativ, vilka grejor vill du i sådana fall köpa för att hjälpa dem att finansiera sin fortsatta skumpadrickning? Liza-byst, Åsa Larssons renklämma, Chateau Guillou, Öbergtishor, Ögonskugga a la Läckberg…?

Bästa svar får pris. Osäkert vad, bara. Kommentera här och kör såre ryker