Författaren och e-boken: en katastrof?

Som läsare älskar jag tanken på eböcker. Det skall bli sjukt kul att i framtiden  kunna ha med sig en liten läsplatta på semestern, tjänsteresan (eller varför inte ned i sängen?) där alla de böcker som jag vill ha med mig ryms på en bråkdel av den plats de annars tar.

Men när författaren i mig, någonstans i själens dunkla bardistrikt springer på marknadsanalytikern över en grogg blir det annat ljud i skällan. Vad har hänt musikerna i samband med digitaliseringen av musiken?

1. Dom snygga LP-skiveomslagen, den enda riktiga outlet för omslagskonst som fanns i musikvärlden, försvann.

2. Allmänheten – däribland jag själv – lyssnar på musik med sämre kvalitet än tidigare. MP3

3. Skivförsäljningen har gått åt fanders, piraterna ökar sitt inflytande och intjäningen från den grundläggande produkten musik på media är supersugig.

Hur har då musikbranschen löst detta?

1. Fler gig. Fler gig och fler gig: musiker tvingas ut på vägarna i en helt annan utsträckning än tidigare. Även de stora sällsynta rockakterna surfar nu målmedvetet över jorden, latitud för latitud, longitud för longitud.

2. Mer kringförsäljning: tröjor, ölöppnare pussel och what have you.

3.  Skivbolagen skriver inte bara skivkontrakt utan konceptkontrakt i 360 grader där musikerna alltså får lova att gigga, att kränga tishor och allt möjligt annat och dela med sig duktigt – riktigt duktigt – ur sina intäkter för att det skall bli något.

Och de som inte är stora acts får resa runt och gigga ännu mera och skänka bort sin musik via MyFace för att bygga plattformar för framtida försäljning. Men målet även för dem måste ju vara att gigga och merchandisa sig fram genom världen. Vilket, naturligtvis, är skitkul.

Den fråga jag ställer mig är bara:

Hur gör en författare som inte kan gigga och bara sälja begränsat med tishor och annat merch? På vilket sätt vinner jag som författare  på det här? Ja, jag förutsätter att piratnedladdningen knycker en hel del av intäkterna och att någon Spotifylösning som ger (om än litet) pengar för nedladdning ligger väldigt långt bort.

Lös problemet i kommentarfältet och få den kulturella tishan ”Fuck Me, I’m a Writer (95% of all writers are fucked from the start anyway)” från kultproducenten ”Lowbrow”

Bloggturnébesök: Johanna Wistrand

Idag gästas ”På första tillslaget” av Johanna Wistrand, författarcoach och skribent. Hon är just nu hyperaktuell med sin bok ”Skriv Boken!” Mer om henne hittar du på hennes egen blogg förstås.

0.Berätta litet om dig själv som skrivarcoach: hur många ”elever” har du haft, hur många böcker har du skrivit?

Kul med fråga 0 Jag vet inte riktigt hur jag ska svara där…Jag har ju haft många elever på distanskursen ”Kom igång & skriv”, ca 400 elever (alla fullföljde dock inte kursen) och där ingick individuell coaching per telefon och en gemensam kartläggning av deras skrivande under kursens gång. Sedan började jag coacha fristående personer, mestadels i att skriva självbiografiskt och i att skriva skönlitterärt.  Numer tycker jag att det tar för mycket energi att coacha skönlitterärt, eftersom jag  vill ägna mig åt det själv ett tag framöver (att försöka skriva skönlitterärt). Så nu coachar jag folk som skriver självbiografiskt eller något inom området fakta, handbok, inspirationsbok etc.
Eftersom jag varit deltidssjukskriven under dessa år så har jag tagit det ganska lugnt med antal klienter. Jag har haft så många som jag orkat och velat kan man säga (runt 30). Jag har skrivit två böcker om skrivande. Min senaste som heter ”Skriv boken! 4 veckors coaching” är tänkt att ge stöd och uppmuntran varje dag under en månads tid för den lite rädde och ängslige skribenten som  inte riktigt vågar sätta sig ner och skriva boken som han/hon drömmer om. Min första bok hette ”Kom igång & skriv!” och den låg på svenska e-boktopplistan i 24 veckor 2007. Båda böckerna är e-böcker och går att köpa via min hemsida eller låna på elib 

1. Kan alla som vill lära sig att skriva böcker?

Alla som vill kan lära sig att skriva en bok från första sidan till sista.  Och boken blir bättre om man är ödmjuk nog att lära sig hantverket, lyssna på råd och har tålamod. De eventuella bristerna kan man dessutom täcka upp genom att ta hjälp utifrån.  Har man t ex svårt med stavning ber man någon anna kolla igenom det (någon frivillig eller någon som tar betalt), osv. Däremot kan inte alla skriva en bestseller eller bladvändare lika lite som alla kan skriva en hitlåt. Och bara en liten procent av alla författaraspiranter blir ju antagna av förlagen. 

2. När du tittar på de som du känner och coachat som tagit sig fram till publicering – vilka är de fem viktigaste gemensamma faktorerna i de här människornas skrivararbete, ”grejerna” som gör att de går hela vägen?

Vad jag vet är det en som publicerar sig till våren på etablerat förlag, och en har publicerat sig på ett mindre, för mig okänt förlag. Ytterligare några har varit så nära, fått mycket positiv respons från förlagen, men inte nått ända fram. Det som dessa personer har gemensamt är att de har verkligen passion för skrivandet – där spelar det ingen roll hur mycket tid deras jobb och familjer tar, de skriver ändå. De har något de vill berätta och att de inte ger aldrig upp. De har en bra känsla för språket och att de flesta av dem har läst mycket skönlitteratur.

 

  3. Hur bra tycker du att svenska förlag är på att ta tillvara den skrivglädje och -förmåga som finns i landet just nu? har du några särskilt goda exempel att framhålla?

 

Jag tror de har samma inställning som de alltid haft: de går efter de manus de fastnar för och som de tycker håller måttet. Jag  misstänker att kvalitén på alla inskickade manus är högre än t ex för 15 år sedan,  genom alla skrivarkurser som hållits de senaste åren. Men jag  vet inte om manusen är mer originella för det, mer drabbande.
Kanske detta att vissa bloggar har fött fram nya författare, det kan vara ett tecken på skrivglädje som tas till vara. Jag har inte läst någon sådan roman så jag kan inte ge ett ”gott” exempel. Men jag gillar den idén, att uppmuntra en aktiv bloggare till att skriva en roman. Det kan bli en spännande mix: bloggstil i romanform. Å andra sidan så är det två olika saker, att blogga och att skriva romaner. Romaner kräver i längden mer redaktionellt arbete, mer finslipning, det är en konstart på ett mer krävande sätt än vad bloggskrivandet är. Å tredje sidan – vem säger att läsarna vill ha just sådana romaner, de kanske trängtar efter romaner som är mer som bloggar?

4. Att skriva mycket och öva flitigt är naturligtvis den viktigaste vägen att utvecklas som författare. Men läsning av andras alster är ju också nyttigt. Kan du ge oss en topp-fem lista över böcker med särskilt bra språkbehandling att studera? Fem riktigt vassa spänningsintriger?

 Hjalmar Söderberg är en favorit språkmässigt sätt. Anton Tjechovs noveller (han skriver sbl a  musikaliskt tycker jag). Karin Alvtegen – hennes språkbehandling är så bra att det nästan blir tråkigt (ibland kan brister ge liv), Dennis Lehane. Nina Berberova i vissa böcker (”Följeslagerskan”). Jag tycker att de har en klar, behaglig prosa som får fram både ljust och mörkt i berättelserna. De överbelastar inte språket utan står som författare lite i bakgrunden, så att säga. De använder språket på ett effektivt sätt och ger utrymme för läsarens tankar och associationer, samtidigt som de präglar dem ändå med sin egenart som författare.
Spänningsintriger som är vassa… ”Da Vincikoden” av Dan Brown  var en extrem bladvändare, med korta kapitel, det var effektivt.  ”Ciderhusreglerna” av John Irving  tycker jag är en otroligt bra historia, ja hans historier över huvudtaget. Tragiskt nog kommer jag inte på fler just nu, det är stopp i huvudet (skyller på att jag är inne på min fjärde förkylningsvecka).

5. Vad skriver du själv på just nu?

 

Kunde jag välja ett projekt vore det bra…Å andra sidan är det ett bra sätt att roa sig på fritiden. Ett romanprojekt handlar om en kvinna som under sextiotalet i Bretagne, i ett stenhus (hon vet inte att hon bär döden i sig och kommer att dö om åtta månader) och hon känner inte igen sig själv och sina reaktioner när dotter, barnbarn och ny svärson dyker upp. Hon börjar reflektera över  sitt liv hur det varit, främst i Stockholm under 30-talet. Hur författandet (hon är ”författarinna”) både hjälpt och stjälpt henne.  Skapandet villkor för en kvinna på den tiden, skapandet som ger styrka och som kapar band.
Andra projektet utspelar sig i Göteborg på 1880-talet med …nej jag berättar inte mer,nån kan sno idén, den är så bra! Där har jag kommit 125 sidor men inser att bara ca 10 sidor tål att behållas, så jag har att göra…
Tredje projektet utspelar sig 1900 i Bretagne och i Paris (jag är svag för historiska romaner och för Bretagne där jag har tillbringat alla somrar där i våra hus sedan jag var liten. Nu är båda sålda så det kanske är därför jag vill skriva om landsändan…)

 

 

 6. Avslutningsvis: Dina tre viktigaste råd till presumtiva författare?

Ge inte upp utan var beredd på att kämpa. Tänk att det kan vara som att vara med i tio Idol-auditions under flera säsonger och när du väl kommer med så  åker du ut efter fem avsnitt men någon person har gillat din röst och några år senare kan du ha gett ut en skiva.
Så mycket tålamod och kämpaglödkan du komma att behöva.
Sen ska du givetvis ha en story som du brinner för att berätta.
Och tveka inte att ta hjälp utifrån om du känner att du behöver det. I form av skrivarvänner, någons om läser igenom din text eller en författarcoach.

Foto: Magnus Gotander

 

Nu skall du faktiskt lära dig att skriva deckare!

Jo, faktiskt. Det är ingen idé att du går omkring där med planerna på den stora romanen i hjärnans byrålåda och mängder av sidor skrivna…i själens kökssoffa. Alla svepskäl är eliminerade med detta:

Manhattan Mysteries Workshop of ’08   (märk att kursen alltså går 1-7 december, inget annat)

Välkommen!

Hej då Stephen Frey

Det är inte så många som försöker skriva initierade finansthrillers. På något vis känns det som att vi blir färre. Och nu är det dags att avskriva ännu en, nämligen amerikanen Stephen Frey. Jag stötte på hans böcker av misstag, faktiskt. Var på Waterstones i närheten av Piccadilly för något decennium sedan och – stressad som man var på rull mellan City och Heathrow – kastade jag mig över hyllan med min hjälte Stephen Fry. Av någon anledning tittade jag inte noga på boken förrän jag slog upp den på planet och insåg att ett ”e” mellan r och y kan betyda så mycket. Men okej, killen hade en bakgrund på Wall Street och några ställen till och skrev med en viss lidelse om sina hjältar, ständigt med en begåvad underdog i huvudrollen, en snäll kvinna som hjältinna och en fal sköka med kopplingar till storskurken som antihjältinna. Dessutom kändes böckerna medryckande, även om solklara invändningar som gestaltning, realism i relationerna och annat var lika valida som i vilken annan bestseller som helst.

Men med The Successor – den tredje boken om samma hjälte, riskkapitalisten Christian Gilette, tar Frey ett så djupt steg nedåt i sin författarkarriär att jag helt tröttnar. Frey har tappat stinget och skrivit ”en uppföljare” mellan pauserna i en räcka riktigt tråkiga möten. Spänningsingredienserna fungerar säkert i teorin, men på papperet, det papper som jag är tänkt att läsa, blir det bara så outgrundligt platt, schabloniserat och påklistrat alltsammans. Undvik den.

Jag förväntar mig att samtliga mina elever från deckarförfattarkursen i Sevilla presterar väsentligt bättre historier än denna, med mycket bättre tekniskt handlag.

41 skäl att vilja vara författare

Jag träffade dem ikväll, alla fyrtioen. De representerade en varm och trivsam förening som kallar sig för Deckarvännerna. Ordföranden förklarade för mig att sällskapet bildats i mitten av sjuttiotalet under någon av den strävsamma deckarkulturtidskriften Jurys deckarsammankomster i ABF-huset. Någon hade ställt frågan ”om det nu finns en Deckarakademi för författarna, vilken förening skall vi deckarläsningsentusiaster få tillhöra?” och på den vägen är det.  Sålunda var jag denna gång inbjuden som gästtalare, för att föreläsa om mitt författande under gemytliga former. 41 deltagare är fler än GW Persson drog, fick jag veta. Men färre än när Jan Guillou var där. Chefen är värst, med andra ord.

Deckarförfattandet kan man ägna sig åt av många skäl och det gör jag. Men de här 41 själarna var det verkligen trevligt att få lära känna en smula. Och alla böcker jag hade med mig till försäljning tog slut snabbare än någon hinner säga ”kreditderivatsvindelskandal i Schweiz.”.

Mordmotiv i tiden, nu igen

I den regelbundna kollen på mordmotiv – denna blogg drivs trots allt av en deckarförfattare – konstaterar vi att veckans motiv nummer ett är fotbollsrelaterat. En porrkung hittas död i parken vid mellan Råsunda och Näckrosens tunnelbanestation. Med en galge som är instucken igenom det ena örat och kommer ut igenom det andra. Hur mycket jag än inte är förtjust i Solna Allmänna kan jag inte låta bli att tycka att Miltons agerande är djävligt osmart. För att inte säga osmakligt. Det enda skäl han kan ha för sitt agerande är att tjäna pengar på de aktier han redan köpt. Min hjälte Micke Norell skulle inte åta sig fallet.

En fastighetsmäklare ligger inte långt därifrån. Exakt lika död, men med ett hyreskontrakt rakt igenom skallen. Seriously – hur kan man sälja en lägenhet som inte finns ännu? ”Olyckligt” säger mäklaren. Mhmmm.

En okänd grekisk åklagare bestämmer sig för att förfölja en ung svensk semesterfirare. Märkliga bevis, en total brist på rättssäkerhet och långbenta badbrudar i den thrillern. Jag håller tummarna för att den slutar lyckligt för Calle. Våga vägra greklandssemester!

Först mördar han sin fru. Sedan överger han sin treårsdotter. Jakten på den försvunne Tai-Chiläraren kommer inte att lämna någon oberörd.

Slutsatsen blir som oftast: det händer så mycket skit därute att man måste skärpa sig och vidga sin fantasi för varje dag som går om man vill stanna i matchen som deckarförfattare…

Att lära sig skriva deckare….

…om du verkligen har glöden, vill säga. Detta inlägg skriver jag bara för att påpeka att jag deltar som lärare i Ann Ljungbergs formidabelt välarrangerade författarkurser i Sevilla nu till våren. Jag driver förstås deckarförfattarutbildningen och tänker göra mitt bästa för att du skall komma en bra bit på väg.

Stephen King konstaterar – och jag är benägen att hålla med honom – att det finns tre kategorier av författarwannabees:

De hopplösa fallen. De normalbegåvade. De som är så talangfulla att de egentligen inte har någonting att lära av oss andra.

Ytterlighetskategorierna är små. Det betyder att du har en god chans. Om du är beredd att satsa, vill säga. Jag gör ingen hemlighet av att det är tufft att ta sig fram som deckarförfattare – jag som både driver ett förlag och författar själv borde ju veta, inte sant?

I Sevilla kommer vi att jobba med grundförutsättningen för alltsammans: ett bra manus. I det ligger en mängd detaljer, men viktigast av allt: vi jobbar benhårt på att hitta varje deltagares unika röst och idé. Vi tar oss synnerligen interaktivt igenom en hel drös av teknikövningar; dialog, skurk- och hjältedesign, miljöbeskrivning, gestaltning på härsan och tvärsan, metaforer, allmänt kreativt skrivande, jaktscener, sexscener. Samt naturligtvis – mot slutet av veckan – förlagstaktik. Hur skall just din typ av story torgföras mot förlagen? Vilken typ av förlag bör du sikta in dig på? Vilka är dina styrkor och svagheter som författare?

Vi jobbar hårt som fanken på mina kurser. Och vi har väldigt roligt. Du är hemskt välkommen med din anmälan.

Ja, hur fan hinner man?

När mina multipla yrkesroller kommer på tal hamnar diskussionen ofta på ”hur fan hinner du, då?”-stadiet. Men så under den här kvällen, under ett montermingel efter bokmässans stängning kommer en smart kulturjournalist alldeles oprovocerat med konstaterandet: ”säg inget, du bor och jobbar i innerstan, va?”. Visst, säger jag och väntar på att han skall dra resten av gåtans lösning. Och han gör det! Okej, jämfört med den som bor långt ut i Täby och jobbar i typ Nacka, har du en timmes kortare resväg till jobbet. Det är två timmar om dagen, tio timmar i veckan…..500 timmar om året om vi räknar med 250 bankdagar. Tolv arbetsveckor!Klart att man  har litet försprång. Väl värt biltullarna på torsdagkvällar. Hemligheten är härmed avslöjad och jag inväntar nu att innerstadsbostadspriserna skenar ytterligare….

Jag är en vepa

Det är en otrolig känsla. Jante skulle aldrig ha tagit upp den på en blogg. Men, när folk börjar snacka i Gothia Towers om Piratförlagets nya vepa – jättefotobanderoll på hela sidan av skrapan som sticker upp ur bokmässekomplexet – och att jag finns med på den, bild och allt, bland en mängd stora författare…..då blir jag stolt och glad. Men det är inget mot vad Mamma kommer att känna förstås.

Hip-hopmetoden för kulturmarknadsföring

Det fungerar! När den bedagade dagisrimmaren 50 Cent och hans monotona sandlådekompis Kanye West skall släppa nya skivor, väljer de att göra det samma dag. Och naturligtvis fungerar det. En klassisk ”beef” som givetvis kniper alla PR-poäng man kan tänka sig. Artiklar inför släppet, artiklar under släppet och möjligen också recensioner… av bägge plattor.

Inför bokmässan är ämnet givetvis högintressant. Skall Kalla Kulor Förlag och Piratförlaget släppa sina deckarduos på samma dag och pitcha Broberg-Lundström mot Roslund-Hellström ? Faktum är att de senaste romanerna, som av en händelse, faktiskt kommer ut samma dag….. det finns uppenbara fysiska likheter mellan de två tandemförfattarskapen….det finns tydliga erfarenhetsmässiga likheter mellan duorna. …har inte tid att blogga längre, måste ringa Piratkompisarna. (Kommer Börje respektive Ulf att acceptera scenklädsel från hip-hopbutiken Speedway på Klarabergsgatan, tro? )