Monthly Archives: april 2007

Att leva som man lär

Kollegan M som inte bara är en djävel på att hålla reda på vart världens ekonomier är på väg, utan också en gudabenådad rock/pop/jazzsångare, släpper snart en platta.  Tjång! säger det i ryggmärgen och jag ser hur han häpnar när jag frågar honom vad fem exemplar kostar.

– Vill du verkligen köpa min skiva? säger han blygsamt – för han är ganska blygsam, mitt i alltsammans. Jag förklarar för honom hur jag ser på saken och hänvisar till peppiga Bettan. Han håller med om att principen är god.

Dessutom – jag har hört demo:n så jag är inte överraskad – är plattan riktigt bra. Du skall också köpa den, tycker jag. Varför inte fem?

Daddyism, heter den och bandet som innehåller idel namnkunniga musiker heter Daddys. Vi snackar om väl utmejslad countryrock och en fair amount med smärta, glädje och kärlek här. Bland annat. Tillverkad av stolta yrkesmän som redan varit där och gjort alltsammans. Jodå, sånt känner man. Favoritspåret blir det sista: Wild Goose. Även om tuban på andra spåret gör mig själaglad.

Daddyism är musik att glida iväg i valfri bil längs nattliga motorvägar till.  Den fungerar även alldeles utmärkt att justera vinstprognoserna för Atlas-Copco till. Om du känner för det. Lyssna in demon på någon av länkarna ovan och berätta sedan vad just DU vill göra till den här musiken. Kanske lär vi oss någonting nytt av varandra?

Categories: Finansmarknaden, Musik

Vänner och signerade exemplar

– Tjena, hörde att du släpper en ny bok i nästa vecka? säger den halvavlägsna bekantingen när vi krockar på Stureplan.

– Stämmer, skitspännande, säger jag. (Jag skulle kunna ta en kvart av den tid som ingen av oss har för att förklara exakt hur upphetsad jag är, men inser att det är mer information än den här killen behöver. )

– Hördu, jag skulle kunna tänka mig ett fringisexemplar, signerat förstås, säger vännen nu och ler för att jag verkligen skall förstå vilken ynnest jag beviljas. Och sedan kommer det: inte för att jag läser så mycket deckare…

Skulle du verkligen det? frågar jag, men märker  – sånt går fort numera – att den ironi som fortfarande plaskar mot mitt gomsegel har sköljt över honom och förbi. Utan att lämna några spår.

– Ja då, ler han. Alltjämt i drygt godmodig ”jag beviljar dig mitt intresse”-inställning-  

– Kul, vi hörs! säger jag och hastar vidare med en onödig förklarande blick mot manchetten. (Yeah, right…Jag som inte ens bär något armandsur denna casual friday. )

 Ja, jösses. ”Har du blivit rörmokare? Fan, jag skulle kunna tänka mig att du får komma hem till mig och rensa muggen nån fredagkväll. Gratis. Jag förstååår ju hur stolt du är över att kunna beröra människor med dina verk, det går ju litet utanför den rent monetära tillfredställelsen, eller hur?”

En tidigare kollega, vi kan kalla henne Peppiga Bettan, gav mig tidigt i förlags- och författarkarriären balls att hävda att riktiga vänner agerar precis tvärtom. ”I våra kretsar, när någon gör något kreativt så hänger vi alltid först i kön vid vernissagen eller vad det nu är och liksom bara strömmar in och köper grejor, så att alla andra hajar vad djävla bra det är”, sa hon.  En skön vändning, typiskt Bettan.

Så nu är det sagt. Och om du missade andemeningen, så är den: ”Om du är min vän – be inte om ett signerat gratisexemplar – köp fem, läs ett och ge bort resten med dina varmaste rekommendationer. ”  Positiv energi kan inte förintas, den omvandlas bara till ny och bättre positiv energi. What goes around, comes around som dom säger i Klöver Kungar.

Och på tal om Gowsa Kamza: Idag är en fader stolt över att generna går i arv. Snart femton år efter att hon sett dagens ljus för första gången debuterar dotterstyget som krönikör (no less!) på Hammarby Fotbolls Hemsida! Om jag skrivit hälften så bra i samma ålder….

Categories: deckare, Författande, Finansmarknaden, Infall

När är författardrömmen verklighet?

Frågan börjar bli aktuell. Om en vecka släpps ”Klöver Kungar” – min sjätte roman, och den fjärde i serien om Micke Norell. Denna gång släpps en bok på ett förlag som jag inte är minsta lilla delägare i. Är det nu jag är författare, eller har jag varit det sedan novellerna om Riddaren Plymouth (Valiant var ju upptaget…) i sexårsåldern? Releasepartyt nalkas och jag hinner inte ens känna efter; på finansmarknaderna väller just nu kvartalsrapporterna över oss och samtliga kvällar denna vecka upptas av…fotboll; knatteträning, Bajenderbyt (som jag låter Bajenkaraktären Larsa kommentera, själv orkar jag inte), Sanktanmatch med knattarna (som redan är kommenterad) och egen match på torsdag kväll (som inte bör kommenteras) . Alla dessa andrabollar, är det dom som är livet, månntro? Eller är det manusen som strömmar in till Kalla Kulor Förlag?

Jonatan Stensons platta är fortfarande inte utsliten. Eldkvarn som jag köpte samtidigt har jag däremot nästan tröttnat på. ”Fulla för kärlekens skull” – vilket trams! Eller, nä: inte min bag, bara. Tydligen är jag inte riktigt såå bredbent. Eller nåt.

Categories: Bajen, blues, deckare, Författande, Finansmarknaden, Fotboll

Akta dig för Gnagarmorfar!

Den politiskt korrekta fotbollsjournalistiken svingar sig upp på nya syrefattiga höjder i DN på Söndagen. Det blir en krönika på Bajens hemsida. Min sextionde krönika; se där ett jubileum av tveksam art.

http://www.hammarbyfotboll.se/se/aktuellt/kronikor/?articleid=30466&page=

Categories: Bajen, Fotboll

Den bredbenta återväxten är säkrad

Årets bästa platta redan i april? Det kan mycket väl vara så. Jonatan Stensons första platta i eget namn, efter en lång karriär som kompguraist och sideman-to-stars-such-as-Roffe Wikström får mig att komma ihåg en rad ur den mycket usla översättningen av Miles Davis självbiografi:

Gosse, den där skiten gick rakt igenom mig

Återväxten inom den bredbenta bluesrocken är säkrad och det med besked. Jonatan blandar E-streetismer med blues, Rolling Stonesriff och smarta texter. Möjligen är det vi vita män från trettio och uppåt som känner oss mest träffade, men, fanken, köp plattan även om du inte tillhör den klubben. Så kan du säga att du var med från början när Stensons stjärna seglade upp på himlavalvet.

jona.jpg

Categories: Musik, Uncategorized

Säsongspremiär för Bajengrabbarna

Moraliskt dilemma: skall man ge en ung fotbollsdomare negativ kritik efter match? Eller skall man värna om återväxten i domarskrået och låta felaktiga domslut bero? Efter dagens match med mina 12-åringar valde jag den ärliga vägen. Mer om matchen hittar du här . Må gudarna förlåta mig. Men tänk: eftersom jag ändå var ganska rak och osentimental i min feedback, kanske han ändå…växer upp till en ny Martin Hansson. Hemska tanke.

 Snabbversionen lyder: trots två feldömda (heders!) straffar emot oss och två felaktigt dömda mål (heders!) emot oss, lyfte sig våra älskade Bajengrabbar i håret och spelade 3-3 mot Essinge IK. Mental styrka, folks. Vi är så stolta. Ändå.

Categories: Fotboll

Gardell borde ha anat…

Varför är jag inte förvånad? Egentligen förvånar inte ens… bristen på förvåning, när det gäller insiderskandalen – aktiemarknadens hetaste skvaller.  Människan missbrukar allt den kommer åt.

Vi missbrukar sprit. Vi missbrukar mat. Vi missbrukar sex. Vi missbrukar pokersajter. Vi missbrukar möjligheten till allroundträning på gymmet och blir muskelberg och sedan missbrukar vi anabola stereoider för att bli ännu muskligare. Vi missbrukar bantning och blir anorektiker. Vi missbrukar makt och blir Skandiadirektörer. Eller journalister. I min absoluta närhet finns många unga män som är i närheten av att missbruka ”World of Warcraft”.

Varför skulle inte ett gäng unga grabbar (och jag hoppas att det finns någon tjej i härvan också, det skulle vara fint för jämställdheten, det) missbruka aktiemarknaden? Stämningen är ju sådan på finansmarknaden – ungefär som på puben, eller gymmet. ”Kom igen nu – litet till fixar du väl?”

Åtskilliga tiotals miljoner – det är pengar det med för någon som är kring trettio. Även om han (för det är minst en han: han på Cevian) skulle kunnat dra in dem på tio år i stället för tio månader.

Om vi skall vara förvånade över någonting så är det att ingenting sånt här stort hänt tidigare. Eller att ingen upptäckt någonting sådant här litet tidigare. Och här får jag osökt in: för till och med min första roman ”En jagad man” – påbörjad 1999 – handlar ju om de fantastiska frestelserna på finansmarknaden. Har Gardell verkligen inte läst den? I sådana fall förtjänar han möjligen att vara både förbannad och förvånad.

Categories: Finansmarknaden

Så får du kontakt med ett bokförlag

Helgen inleds med ett praktgarv. Haha!

Till förlaget (till mig personligen, vilket betyder att avsändaren letat fram mailadressen) kommer ett brev:

”SNÄLLA kan jag få maila mitt mysdeckarmanus till dig,
trots att ni inte vill ha fler skönlitterära
debutanter på Kalla Kulor just nu…?
Jag har skrivit vad jag själv letar efter när jag
köper bok, en pocket att stoppa i väskan på väg till
stranden eller något man läser efter en lång
arbetsdag. Och där huvudpersonen känns som en tjej man
skulle kunna bli kompis med. Låt gärna någon kvinna
läsa den!
K (anonymiserad) förläggare på (anonymiserat stort förlag) sa nu i mars att
jag skriver bra, och att de gärna vill uppmuntra mitt
skrivande. Alltid något eller hur?
Jag är född (senare än jag, men tillräckligt tidigt för att ha någonting att säga) och jobbar som skruvande och spikande läkare bland machomännen på ortopedkliniken i
(Hygglig bit Söder om Söderstadion) och manuset tog det mig ca 8 mån att
skriva. Jag skulle gärna spotta ur mig några
uppföljare bara jag fick chansen.
Snyggare än Camilla Läckberg är jag också.
mvh, ”

Lektion för författardebutanter:  

Alltså: ett sånt här manus måste man ju kolla in! Brevet är skrivet i en anda som speglar förlagets själ, det inleds med ett ”SNÄLLA” – och det är ju ett magiskt ord, som minsta barn (nåja) i familjen Öberg vet – och avslutas med ”Snyggare än Camilla Läckberg”-påståendet. Tyder på humor och litet attityd. Dessutom: sådant törs man naturligtvis inte syna; ”CHAUVINISTISK FÖRLÄGGARE KRÄVDE BILD PÅ UNG FÖRFATTARINNA” är en dålig rubrik att läsa i Aftonbladet. Och även om det är bra att det skrivs om förlaget, så…varför göra sig till hund för ett ben av okänd storlek? Själv törs jag kanske påstå att jag är snyggare än Leif G W Persson, den överlöparen.
 

Categories: Författande

Carl-Henric Svanberg borde ha varit pappaledig

Ericssons VD verkar vara en riktigt hygglig prick; han gjorde ett gott intryck på den tiden jag var ekonomijournalist och intervjuade honom om låsbolaget Assa i allafall.

Men nu tycks firman hans ha stött på problem. Aktieägarna röstade inte igenom det optionsprogram till personalen som bolagsledningen och andra tänkt ut. På olika håll i ekonomipressen har det spekulerats kring skälen till att ägarna inte tycker samma sak som tjänstemän och deras rådgivare och systemfel har antytts.

Systemfel, ja. Grejen är ju följande: aktiemarknaden beter sig som en tolvåring. Alla som studerat bägge fenomen grundligt känner till det. Men vi är inte så många. Och vi som hunnit med det har per definition inte siktat på att befinna oss i de rum där styrelser rör samman kapitalmarknadsköttgrytor.

Precis som tolvåringar i gemen, har aktiemarknaden ett mycket vagt grepp om moral och empati. Precis som tolvåringar, vill aktiemarknaden ha full suveränitet över liv, död och andra viktigare frågor, trots att den inte riktigt har mognaden för det. Aktiemarknaden svarar inte tydligt på frågor, men på dess reaktioner förstår du om du är på väg upp eller ned. Precis som med tolvåringar, således. Aktiemarknaden beter sig ofta prepubertalt, känslomässigt och rusar än hit, än dit därför att… ”ja om du inte hajjar det, så hajjar du inte, hajjar du? ”. Om reglerna är tydliga nog, följer tolvåringen dem. Så ock aktiemarknaden. Men om det finns möjligheter för vantolkningar…”nja…alltså, jag skulle komma hem före middag, men jag tänkte…att jag inte var så hungrig och skulle äta litet sent…typ” så vantolkar man reglerna. Självklart! Och aktiemarknaden tror att den alltid har rätt.

Om fler i Ericssonledningen hade varit föräldralediga, hade de naturligtvis sett det här mönstret. Och då hade problemet med den vanartiga aktiemarknaden inte uppstått. Sug på den, Bengt Westerberg – ett superkapitalistiskt argument för att dela upp föräldraledigheten!

Categories: Finansmarknaden, Infall

Aktieonani

Dagens ”jag vill visa mig duktig”-övertramp. En mäklare på JP Morgan sitter och handlar aktier i Nordea med sig själv (invärtes affärer, eller vad skall vi kalla det?) för att kunna visa en stor andel av handeln i aktien. Allt detta, gissar man, för att JP Morgan skall få det trivsamma uppdraget att sälja ut Statens (vår!) post i Nordea så småningom. Det är just såna här människor som gör de naiva förbrytarna i mina böcker trovärdiga.  Thx, mate!

http://di.se/Index/Nyheter/2007/04/11/228695.htm?src=xlink

Categories: Finansmarknaden

Blogga med WordPress.com.