Monthly Archives: maj 2007

Lägg inte ned Oum Bar

Skriv på namninsamlingen du också. Visst vore det synd om Söder förlorade ett schysst vattenhål? Jag menar: Kvarnen har ju redan återöppnat. Åtminstone tillfälligt. Och blir det trassel där igen, blir den naturligtvis föremål för stödåtgärder, den med.

Annonser
Categories: Södermalm

Michael Brecker kan inte dö

Det är alltid tragiskt när stora artister går bort i förtid. Stieg Larsson i all ära, men ur konstnärlig vinkel känns förlusten efter tenorsaxofonguden Brecker väsentligt större. Har hans sista album – Pilgrimage – i lurarna under det dagliga siffergrottandet och det är bara att kapitulera än en gång; Michael Brecker är oersättlig, och även om många ägnar sig åt att härma hans stil, ton och kompositionsteknik är det svårspöat. Eller omöjligt att slå. Jo: har det överhuvudtaget gjorts någon tenorsaxjazz som överträffar det Brecker gjorde? Mannen – född samma år som Ulf Lundell, Bruce Springsteen, Göran Persson och min brorsa – är fortfarande den standard som alla andra tenorröster jämförs med.

Joshua Redman var en runner-up för tio år sedan. Hans senaste berör mig väsentligt mindre idag än vad som helst signerat Jonas Kullhammar. James Carter var på gång ett tag, var är han nu?

Vi får inget mer från Brecker, men vi har det vi har. Hans plattor är odödliga och jag hoppas innerst inne att han, Elvis Presley, Janis Joplin, Miles, Stan Getz, Dexter, Lill-Strimma och de andra trivs på den där lilla baren i Sydtyskland där jag unnar dem en stor kall öl. Hälsa Stieg om han tittar förbi.

Categories: jazz, Michael Brecker, Musik, Stieg Larsson

Stieg Larsson 3: ”Luftslott var ordet, sa Bull”

Så har jag lagt den sista delen i Stieg Larssons Pippi möter Blomqvisttrilogi ifrån mig för sista gången. Den smakade mest som den sjunde panpizzaslicen av samma sort; eller kanske den åttonde mellisen på en och samma barrunda. Man vill ju ha den, eftersom föregångarna kändes bra, men när man väl konsumerat den frågar man sig hur smart det egentligen var.

Jo, det finns gott om exempel på deckare som jag även i efterhand mindre gärna skulle ha läst än denna bland utgivningen på senare tid. Men mina förväntningar efter de tidigare två böckerna låg väsentligt högre. (En förbannelse, detta med förväntningar: Se tidigare inlägg) Det händer liksom ingenting nytt. Det fantastiska persongalleriet är färdigetablerat. Gåtan – detta att myndigheterna är ute efter Mme Salander – har inte undgått någon. Vidareutveckling är inte att tala om. Huvudpersonen hittar några nya damer att smälla på mellan genidragen, den färgstarka hackern hackar vidare oavsett omständigheterna i övrigt, den smärtokänsliga mördaren stryker omkring i sagans utkanter och hotar och…det lyfter inte. Detta är inte en nyskapande bok.  Förläggaren och författaren i mig – de är ju ständigt påkopplade på gott och ont när jag läser – undrar om det faktum att författaren inte längre fanns ibland oss har påverkat redaktörens möjligheter att göra en nödvändig kortning av manuset.  Att stryka ett trettio-fyrtiotal sidor hade gjort romanen spänstigare och fått mig att fundera mindre på dialogens yxighet och de återkommande repetitionerna av läget.  Trilogin som helhet är utomordentlig spänningslitteratur, men där man nästan fått en tår i ögat efter att ha läst den sista boken i andra serier lämnar jag Millenniums personal åt sitt öde med en gäspning.

Categories: deckare, Författande, litteratur, Stieg Larsson

Äntligen webmobbad!

Det kommer en kommentar signerad Calle Bjormander (utgår ifrån att minst efternamnet är fingerat)

 Bajen suger !

1. Bajen var chanslösa mot elfsborg igår
2. Matchen var slut (vad gjorde domaren ?) och då filmar bajen och vill ha straff..?? Ofattbart – vilket dålig sportmannaskap ! Vakna upp Bajen fans !
3. Nu har Bajen en svart målvakt . Vad säger de fansen i Bajen som slängde in bananer till djurgårdens svarta målvakt nu ? Ärthjärnor !

Bajen – Sopor ! Som ni agerar har ni inte en chans framöver.

Käre Challe,

1. Jag vill tacka dig för vänligheten att utse mig, en enkel hemsideskrönikör, till representant för Bajen – det känns auktoriserat på något vis – och jag uppskattar att du tar dig tid att vid åttatiden en söndagsmorgon (när jag själv sover mig ännu vackrare) reflektera över gårdagsmatchen. Utan att ha varit där, dessutom.

2. För det andra ger din vältajmade kommentar mig en möjlighet att sälla mig till kultureliten. Den dag som alltför få tar del av bloggandet på denna författarhemsida kan jag utan att förlora ansiktet förklara att jag ”inte orkar med allt hat på webben” och kasta in handuken. Toppers, tack!

3. Eftersom din inställning till livet förefaller mig en smula…labil… har jag har låtit en språkexpert granska ditt mail. Kanske är du intresserad av att ta del av hans uppeendeväckande slutsatser?

Läs mer

Categories: Bajen, deckare, Författande, insiderskandal, mordmotiv

Förväntningarnas spel: Sonny Rollins vs Bajen

En lång kulturvecka går mot sin kulmen. Och när jag värderar den,  inser jag förväntningarnas betydelse. Sonny Rollins på Konserthuset i tisdags kväll var inledningsvis en rysare. Vi var nog många som undrade om han överhuvudtaget skulle orka, den 77-årige giganten. Publikens vördnad räcker ju bara så länge på ett jazzgig om inte glöden finns där. Så skönt att Rollins bevisade att han är 77 år ung och ingenting annat.

image_301.jpg

Har sett det många gånger; ålderstigna jazzmusiker som föryngras så snart de får luren i munnen. Doc Cheatham, frid över hans minne, var en liknande upplevelse. Faschings 30-årskalas direkt efter Rollinskonserten var också ett spel med förväntningarna. Även det lyckat – om Rollins är gud, är Fasching himmelriket. Undrar bara varför jag efter konserten drömde att jag – tillsammans med Johnny Depp i full piratklädsel – jagade tenoristen Lennart Åberg över hela Stockholm. Fråga: varför skulle Åberg lova att aldrig lira på Fasching mer om jag lyckades fälla honom med en perfekt rugbytackling?

Den nedskrivna Piratesfilmen var mycket bättre än kritikerna fått mig att nästan tro. Och inte bara därför att Depp var så hjälpsam i jakten på den närmast oupphinnlige Åberg, alltså. Därför var jag glad hela gårdagen. Och idag är jag glad därför att årets konsert, såhär långt, visar sig vara en soiree på Adolf Fredriks Musikklasser.  Visste att min dotter och hennes fjårtisklasskompisar är duktiga, men vem förväntade sig ett program som hisnande visslar mellan Stand-up-nörd-comedy, klassiskt pianospel, magdans, showdans, discodans, rock, funk och en avslutande gospelkör som fick oss alla att sväva och glittra som..heliumdopade tomtebloss rakt ut i Stockholmsnatten. Yeah, man!

I morgon: två nyckelmatcher. Mina grabbar möter Chaims Aspuddengrabbar i Sanktan. Två jämna lag som mötts många gånger tidigare. Förväntar mig en tuff kamp. Och Bajen – som kanske inte riktigt övertygat ändå – möter Elfsborg som också har en ojämn form. Vad vågar jag förvänta mig? Hur mår vi alla efteråt? Av Sonny Rollins förväntar man sig världsklass. Av Bajen? Som dom säger i kultfilmen The Committments: ”Success would have been predictable…this way it’s poetry”

Categories: Bajen, deckare, Författande, Finansmarknaden, Fotboll, Hammarby, jazz, litteratur, Pirates of the Caribbean, Sonny Rollins

Veckans författare på Bokus

Nätbokhandeln är en häftig bokaffär. Allt finns. Allt är billigt och kommer hem i brevlådan. När man vet vad man vill ha. Jag tror att framtidens bokhandel kommer att delas upp mellan just näthandlare, stormarknader (som bara säljer bästsäljare billigt) och de få bokhandlare – Hedengrens, stora Akademibokhandeln, NK Bok och sådana – som förmår ge sina besökare litet mer än bara bokdistribution. Idag slår Bokus till och presenterar en författare nära dig (och väldigt nära mig) som veckans författare.

Categories: deckare, Författande, litteratur, Poker

Föreningen för plågsamma politiska korrektheter

***PRESSTOPP****  Efter att ha hållit världen på halster länge nog har Martin Timell nu uttalat sig i ämnet: ”Lågt av Strix och SVT”.  Vad anser Gudrun Schyman? Och får detta några följder för Linda Rosings planer på kommande plastikoperationer? Jag håller inte andan. Men tummarna.

Teveproduktionsbolaget Strix busar med statsministern under ”Pirates..”-premiären.  Men si, det går inte.  Kort därpå skall avbön göras av samtliga ansvariga, som nästan går upp i brygga i sin ambition att vara politiskt korrekta:

– Det var dumt och omdömeslöst att spruta vatten på statsministern. Det väcker associationer till tidigare attacker mot ledande politiker i Sverige. Vi har bett statsminister Fredrik Reinfeldt om ursäkt. Vi har också haft ett allvarligt samtal om händelsen igår med Robert Aschberg på produktionsbolaget Strix.

Dumt. Omdömeslöst. Väcker minnet av tidigare attacker (Palmemordet hade ju biokopplingar, uja!) Ber ministern om ursäkt. Allvarligt samtal med Robban. Det enda som fattas är att någon avgår i samband med att en utredning tillsätts.

Många skulle hävda att en person som frivilligt ikläder sig djurgårdströja förtjänar litet vatten i ansiktet.  Jag sällar mig till dem och konstaterar samtidigt att det skulle vara roligare med Robban som statsminister. Hellre dobermann än cockerspaniel, om man säger så. 

Categories: Fredrik Reinfeldt, Linda Rosing, Martin Timell, Politik, Uncategorized

Mina romaner flyter ihop!

Pokerprofilen Ken Lénnard är plötsligt indragen i insiderhärvan!? Plötsligt möts handlingarna mina två böcker En Jagad Man och Klöver Kungar . Om jag nu får föreslå att Cevianmannen också känner en namnkunnig krögare i Åre och har kopplingar till fotbollsfinansiering (inget förvånar längre, och oddsen på att han har beröringar i dessa kretsar är ju lägre än….nyskapandet i reklamfilmerna för Glocalnet) så kan vi få samman insiderhärvan till en lajvuppsättning av ”Ett Fall för Micke Norell”.

Läser i DI att min filmatiseringen av min deckarförfattarkompis Åsa Larssons ”Solstorm” kommer att innehålla gott om produktplaceringar. Bland annat Festis. Festis?? Hembränt och renklämma hade jag förväntat mig. Om jag vore Åsa skulle jag låta hjältinnan/juristen Rebecka stämma röven av den ansvarige för tilltaget. Den dag Micke Norell blir film skall det inte vara nån djäkla festis i filmen.

Categories: deckare, Finansmarknaden, insiderskandal, litteratur, Poker

Gefle-Bajen:Lågbudgetporr från åttiotalet

Söndag eftermiddag: en bra tid att skämmas. Trots att det är sådär tjugofem år sedan jag satt med gymnasiepolarna och såg porrfilmer av typen ”Djävulen i Miss Jones” och mycket värre, känner jag omedelbart igen känslan på O’Learys när Geflematchen pågått ett tag.

Det här är inte upphetsande, det är bedrägeri. Och skådespeleri.

Mest avslöjande är förstås uppspelen: de ser precis likadana ut, nämligen! Vi räknar säkert till åtta identiska scener: Bollen spelas bakåt av mittfältet, Traore tar emot, kängar vidare till Sulan som sular vidare till Dubbelgurra som tar fart, löper upp längs vänsterkanten och prickskytter mot Gefles mittbackar, just där de står på parad framför Charlie och Pålle. Det är precis som i polaren Olas föräldrars stickiga soffa när vi såg, skrattade och buade åt scener som bestod av samma dunka-dunka, sammanklippt flera gånger. Bristen på engagemang, det låga tempot…allt stämmer. ”Mazurka på Strömvallen”, liksom. Vi konstaterar att den tristaste förlusten är den rättvisa, den som inte går att bortförklara, hissar bajenflaggan på halv fjång och hoppas på bättre tag mot de regerande mästarna på Söderstadion på lördag.

Categories: Bajen, Fotboll, Hammarby

Fynd bland slärvor och åkerspöken

Långhelger kan vara så mycket. Framförallt ännu en chans att vuxenumgås när bägge ungar sovturnerar bland kompisarna.  Shopping bland slärvor och åkerspöken: på Urban Outfitters fyndar vi flowerpowerblommagneter som kommer att pryda Karmann-Ghian i sommar. Plötsligt ger jag marknaden rätt. Vi ville inte ha Röda Kvarn, vi ville faktiskt ha Urban Outfitters.

Filmen Wild Hogs är förutsägbar, men det är musiken och bågeromantiken som räddar upplevelsen – likt en Richard Kingson i frimärksräddning med fingertopparna på mållinjen – från att bli patetisk. Förstås. Torsdagmorgonen ger möjlighet att provspringa maratonbanan. Oväntat starkt! Maran kanske blir av, trots alla skador den senaste månaden.

På torsdagskvällen – just då sexton år gått sedan svensexa och möhippa – gör vi helgens stora fynd: På Fasching lirar Baba Blues och det är en upplevelse som fortfarande sitter i. Två långhåriga, skäggiga äldre gentlemen med kompband som lirar röven av det mesta man sett live på länge. Se dem, köp deras senaste skiva och upplev energin!

Categories: Bajen, blues, deckare, Fotboll, Hammarby, jazz, litteratur, Musik

Blogga med WordPress.com.