Monthly Archives: juli 2007

Näru, Petter – glöm dä!

S pluggar in telefonen i bilstereon och vi bjuds på en studieresa i sommarhits. Och plötsligt är han där i högtalarna. Minns ni rapparen Petter? Han gästar Mange Schmidt i låten ”Giftig” och häver ur sig en riktig horrör som inte kan få passera okommenterad:

”Japp, det här är Petter från Södermalm
Hänger norrut ibland, men är samma man
Fortfarande hövding över samma stam
Fortfarande chef över bajenland ”

Alltså, Petter: Du har min respekt, både bajare emellan och för en hel del av dom grejor du har gjort. Och jag unnar dig verkligen framgången i storstaden och det lugna livet uppe i Åre. Men när du utropar dig till chef över bajenland blir det fel på två punkter:

1. Jag skulle vilja hävda att just chefsskapet är någonting som bajenland klarar sig alldeles utmärkt utan. I mina ögon är bajenland en hyggligt väl fungerande anarki.  

2. Om det ändå skulle utropas en chef över bajenland skulle det dessvärre inte bli du. Vi har redan en lagkapten härnere, sörru. Sulan regerar.

Annonser
Categories: Bajen, Fotboll, Hammarby, Södermalm

Sorry, men var sak har sin tid

”Att inte kunna tillgodogöra sig litteratur äldre än sin samtid är en stor svaghet” skriver Arvid i en kommentar till mitt påstående om att somlig litteratur förmodligen inte skulle ges ut idag på egna meriter trots att den anses som klassisk.

Arvid sätter fingret på en viktig spik, men tolkar min åsikt i sakfrågan fel. Min poäng är ju att Strindberg definitivt har tillfört litteraturen någonting, men att det är ganska många därute som redan har tillgodogjort sig det.

Strindberg är i mångt och mycket kärnan i dagens litterära persika. Men rata för den skull inte fruktköttet. När Strindberg kom, innebar han någonting nytt. Precis som på sin tid Louis Armstrong, Charlie Parker, John Coltrane eller Beatles. Men om en en fantasilös litterär agent skulle ge sig på att försöka relansera honom idag, utan draghjälp av det kända namnet, är jag övertygad om att förlagssverige skulle ställa sig  kallsinnigt. 

Categories: Författande, förlagsbranschen

Hellre Guillou än Strindberg?

När jag läser om den litteräre agenten som skaffar sig uppmärksamhet genom att ”lura ” förläggare med ett klassiskt Jane Austenmanus känner jag att

1) Fiffigt trick att skaffa klienter för agenten

2) Att bluffen inte avslöjades tidigare antyder att Austen faktiskt inte är den klassiker hon utges för att vara. Jag tror alla skulle känna öppningen ur Hemsöborna, om man säger så.

3) Tänk om det faktiskt är så att förlagen har gjort en korrekt bedömning? Det kan bero på att det aktuella verket faktiskt var någonting som hon sålde på sitt namn mer än på dess kvalitet eller på att – hör och typ häpna – tiden sprungit ifrån det.

Jag gillar Röda Rummet skarpt. Vass samhällskritik. På sätt och vis var det den första svenska Finansthrillern. Men skall jag köpa en ny bok idag….hellre Guillou vilken dag som helst.

Kalla mig gärna Low-Brow om du vill.  Eller fundera ett varv till: vad tillför till exempel jazzmusiken mest idag – Louis Armstrongs Hot Fives eller vad som helst från Moserobie?

Categories: deckare, Författande, förlagsbranschen

Ett inlägg i gräsdebatten

Efter att de hetaste känslorna kring Kalmarmatchen i förrgår lagt sig, har jag äntligen fått ro nog att reflektera över varför gräset är så viktigt för Bajare och Kalmariter, fast på olika sätt. Det var en bekanting som satte mig på spåret. ”Kolla in deras backlinje”, påpekade han. Om du studerar dem inser du att ordspråket ”En gris och en ko – en Kalmarbo” är djupt orättvist. Vem som helst kan ju se att du bara kan få den kombinationen av kroppslängd och ansiktsbehåring om du korsar en sån där skäggig höglandsko med en stork.

Plötsligt var allt förklarat. Storkgenerna leder naturligtvis till att man faller lätt och en kvarvarande nedärvd reflex att använda vingarna i knepiga situationer ger självfallet en tendens till höga och hårt utslängda armbågar. Men kogenerna är det viktigaste när det gäller gräset.

Det höga gräset är en energireserv! Kalmarspelare faller lätt, delvis av genetiska skäl, delvis för att kunna ta en siesta där de snabbt mumsar i sig litet av den åtråvärda grödan för att orka springa vidare….kanske suger man också i sig en liten mask när man ändå håller på.

Klart att Kalmarborna blir sura när Sulan serverar dem sallad under match, förresten: Caesar-sallad…. 

Bajenfans gillar gräs. Därför skördar vi alltid före match. Naturligtvis måste man också vattna så att det växer upp till nästa kamp.

Och av lätt insedda skäl är det ingen som gillar konstgräs. Man blir så snurrig av sånt, oavsett om man härstammar från boskap och fåglar eller den stora Ur-Kenta.

Förresten: färsk krönika på Bajenhemsidan

Categories: Bajen, Fotboll, Hammarby, Södermalm

Lika som bär: Rydström och…..

rydstrom.jpg   et.jpg

Man kan kommentera den skööna matchen på Söderstadion igår på många vis. Men jag hittade till slut ett som jag tycker säger allt.

Categories: Bajen, Fotboll, Hammarby

Inför obligatorisk motion i näringslivet också

Ett antal idrottsprofiler går idag ut och propagerar för daglig idrott i skolan. Det tas upp även i DN. Knattetränaren, föräldern och motionsfetischisten i mig håller sååå med. Men jag skulle faktiskt vilja gå ett steg till: varför inte se till så att även resten av befolkningen får möjligheter till daglig idrott? Jo, jag hajar: det är krångligt att åstadkomma och det finns naturligtvis mängder av liberala invändningar.

Men ändå. Vi lever i ett land där politiker kan komma på tanken att kritisera privata företagares val av styrelsemedlemmar ur ett genusperspektiv och sätta sig över pappans och mammans rätt att själva förhandla fram en lämplig balans på föräldraledigheten (innan du tror att jag menar att pappan ”inte behöver vara ledig lika mycket som mamman” vill jag bara berätta att jag var ledig mer än min fru. Med bägge ungarna) . Varför skulle vi inte kunna kvotera fram en daglig motionstimme (eller…ljuva tanke: två)? Sänk skatten, gör vad tusan som helst för alla som kan visa (se där ett nytt och roligare uppdrag för Försäkringskassan) att de motionerat regelbundet det senaste året.

Om systrarna Kallur med flera får som de vill kommer den framväxande generationen ändå att kräva den rätten….

Categories: Infall

Författarmardrömmar

unclesamshowsmall.jpg

Kalla Kulor Förlag får häpnadsväckande många manus. Flera av dem är bra, och allt färre är dåliga. Kontakterna med de ”ganska duktiga men inte hela vägen fram”-författarna är ofta trevliga, givande och på de flesta sätt intressanta. Men när de riktiga stolpskotten skickar in sina manus blir det ansträngt. Det finns, kort sagt, många puckon därute, människor som skickar in tolv sidor illa stavad rappakalja för att få en ”första bedömning och tidplan för utgivning (!)”. Eller som farbrorn som dag ett skickade in ett manus, dag två ett handritat omslagsförslag och dag tre en önskan om förskott för manus och omslagsarbete. G.D.S.G.D, som man brukar säga.

Men nu har jag äntligen hittat bloggen som alla de riktigt refuserade borde läsa. Läs den du också.

Categories: Författande, förlagsbranschen, litteratur

Prince är välkommen till den svenska förlagsbranschen

Prince är taskig mot skivindustrin. Brunner bråkar med förlagen. En medelålders man misshandlar sin 70-årige far.

Samma fenomen, olika uttryck?

Artisten tidigare känd som ”han-som gör en rätt ball roll i Purple Rain och lovordades-av-Miles-Davis” ställer till skandal. Han S-K-Ä-N-K-E-R bort sin senaste platta. Och skivbutikerna rasar. Och…ja, herregud vilken uppståndelse det blev, då. Tillräckligt mycket om detta läser du här.  Sedan funderar man en liten stund.  Doften av en gravad Brunner vilar även över den här storyn, tycker jag.

Marknadsföringssmartness: Ny produkt på väg ut –  gör någonting spektakulärt. Skillnaden mot Brunner är att vår svenske duktige författare inte är a) populärkulturell på samma sätt b) stenrik och därför saknar möjligheten att skänka bort 3 miljoner ex av sin kommande bok.

Vari ligger skandalen? I bokförlagsbranschen är det såhär, att man kan få en eller flera pockets GRATIS om man köper två påsar blandat,  ett paket trosskydd, ett halvkilo orättvisemärkt kaffe eller en kulört och (hua) lättläst tidning. Jag har själv sett flera av mina titlar distribueras på det sättet.

Biter Prince den hand som föder honom på sedvanligt maner?   Nix. Han gör vad han kan för att överleva, han också. Med sin talang för PR och obstinata grepp har Prince helt enkelt en hygglig chans att klara sig i den svenska bokförlagsbranschen.  Dessutom är han en djävel på gura.

Categories: deckare, Författande, litteratur

Är Brunner nörden i författarklassen?

Jag har inte läst Aftonbladets originalartikel som citeras i Svenskan idag, men varför gå till källan och förstöra en skön känsla av irritation?

Såhär är det i allafall ungefär: Ernst Brunner överväger att lägga sin författarkarriär på hyllan eftersom förlagen satsar så (alltför) mycket på lättlästa deckare.  Meh, Ursäkta: låter det inte litet som en klassens nörd som hellre ser att tjejerna sätter sig runt honom och diskuterar Nimzo-Indiska öppningar i schack än dricker alkoläsk och dansar med alfahannarna, eller?

1. Författarskapet är inte som andra yrken. Mitt råd till Brunner och alla andra författare och blivande författare därute är och förblir: ”Kan du tänka dig att göra någonting annat än att vara författare – gör det”. Konstnärsskap måste vara inspirerat; Ingen vill dra i sig de sura avgaserna från en författare på tomgång.  Tryter inspirationen: ge fan i att skriva. Det finns så många andra som vill och kanske kan ta din plats ändå.

2. Läsare och förläggare är i allmänhet vuxna människor som kan ta ansvar för sin relation utan inblandning av smakpolis. Om läsaren vill köpa dåliga svenska deckare och förläggarna vill ge ut dem….är det så mycket att uppröra sig över? Du som svarar ”ja ” på den frågan bör vara beredd till en rejäl djävla storstädning i populärkultursektorn: musik, filmer, konst… en sådan städning klarar man inte på en regnig hösthelg.

Vi väntar med spänning på nästa utspel i kulturbranschen. ”Tommy Koverhult till storms mot skivbolagsjättarna: Säljer tenorsaxen om inte all utgivning av Per Gessle upphör”

Categories: deckare, Författande, litteratur

Redo att dö?

Man blir aldrig uppskattad under sin livstid, sägs det. I sådana fall; är jag nu redo att dö? Sådana hyllningar får mig att rodna. Tur att man är solbränd.

(För undvikande av alla missförstånd: nej, det är inte riktigt dags att dö i alla fall. Ett nytt bokmanus på väg att färdigställas och ….har jag nämnt mitt bluesprojekt? )

Categories: Bajen, blues, Fotboll, Hammarby

Skapa en gratis webbplats eller blogg på WordPress.com.