The great kulturdebatt swindle

Jag hade verkligen tänkt förbigå sommarens så kallade kulturdebatt med tystnad. Men eftersom kultursidorna råkat i verbal självsvängning måste jag bara undra i all enkelhet: Tror ni kulturskribenter, författare och PR-konsulter att vi går på det här?   Om jag på fullt allvar trodde att Leif GW Persson menade någonting på riktigt med sitt angrepp på Läckberg, om jag trodde att Ranelid verkligen var ute efter Liza Marklund… och den här kulturskribenten som hänger ut sina manliga kulturkompisar ur föreningen för inbördes debatter i sin bok om Myggor och Kameler, eller vad tusan den nu heter….då skulle jag snarare ta mig en funderare a la Wallander: ”vart är samhället på väg?”.

Men nu är det ju inte alls så. Det handlar – precis som när VD för Skandiabanken idag går ut och dundrar i DI – om att skapa uppmärksamhet för den egna personen och affärsidén. Ett fiffigt (ty det fungerar ju) sätt att använda pressen som obetald annonsplats, där pressen givetvis spelar med eftersom låtsasbataljerna även kittlar läsarnas fantasi och möjligen stimulerar till ett och annat lösnummerköp.

Det roligaste jag hört på senare tid i kvasikulturdebattväg kommer aldrig upp i något riksmedium, men du får läsa det här i stället. En av mina bekanta skrev en surmagad debattartikel som faktiskt togs in i en rätt mallig morgontidning. Det mycket tydliga syftet var just att väcka uppmärksamhet kring en nysläppt bok och han kom en bit på väg, eftersom flera i bekantskapskretsen läste den. För att skapa förutsättningar att dra det hela ett varv till, tryfferade han anrättningen med att i artikeln ”gå till angrepp” mot en hel bransch, där flera av de ledande personerna ingår i bekantskapskretsen. Därpå ringde han en av personerna och bad honom gå i svaromål i en ny debattartikel. Men det blev inget. Den ”angripne” ryckte förstrött på axlarna och svarade:

– Kallar du det där för angrepp?  Du har ju i stort sett beskrivit vår affärsidé. Skall du få något tillbaka, måste du ju kalla oss för dumma i huvudet, inkompetenta och ohederliga…till att börja med.

Det finns flera miljoner svenskar som är duktigare på att hoppa på folk än de här kulturskribenterna. Och när man tänker på det är intrigerna bakom ”debatterna” bra mycket tunnare än någon story som någonsin tagits in i Min Häst, Nicke Nyfiken eller Starlet.

Annonser
Categories: förlagsbranschen

Inläggsnavigering

2 thoughts on “The great kulturdebatt swindle

  1. Sokrates

    Spot on! Trevligt att se att några tappra själar fortfarande har förnuftet och klarsynen i behåll. De icke-nyheter som numera härjar fritt även i våra rikstäckande medier och på ledarsidor är så genomskinliga och av skruvad mediedramaturgi och dito logik genomsyrade att man inte annat kan göra än ta sig för pannan.

    Kan med viss ledsamhet konstatera att flera av mina tidigare studiekamrater från journalistskolan nu aktivt bidrar till sjangseringen av nyhetsmedierna i samband med generationsskiftet på redaktionerna.

    Det rycker tyvärr allt oftare i min Kafka-nerv (som alltid ger utslag på det absurda och förnuftsfientliga) men dina inlägg tenderar faktiskt att lätta symptomen något.

    Hatten av för det.

    Pro sapientia et laetitia, prudentia et constantia!
    /S

  2. Pingback: Top Posts « WordPress.com

Blogga med WordPress.com.

%d bloggare gillar detta: