Monthly Archives: oktober 2007

Istanbul – i stället för….tja, det mesta.

istanbul.jpg 

Vad är du intresserad av? Säg inget, jag vet ändå att det finns någonting som lockar i Istanbul. Om du orkar titta. Klöver Kungar (pokergänget, alltså) besökte stället i helgen. ”Grymt” är ordet som bäst beskriver upplevelsen.  Shopping – alla sorter. Musik? Fler sorter än du trodde fanns – vi besökte en fantastisk jazzklubb, Nardis som rekommenderas varmt, hårdrocksplejset Dorock går inte av för släggor, trumptinytton olika etniska musikställen och så vidare. På ett ställe – Balans – lirade ett Depeche Modecoverband! Käk går också att få i de flesta smaker, fast billigare än på andra ställen. Kultur i övrigt finns i överflöd, förstås och faktiskt: ett besök på Turkiskt Bad, t ex det som ligger alldeles ovanför stora Bazaaren, är precis vad man behöver efter en vandring genom Sultanahmet.

Categories: Resor

Nämnde jag något om ett party?

Rubriksättare skall alltid dra på. Men såhär låter en författare när han talar på finansmarknadska.

Categories: ekonomijournalistik, Finansmarknaden

En ny storsponsor i Hammarby Fotboll!

…presenterades efter den så kallade ”matchen” mellan Hammarby och ett lag från nordöstra Danmark i kväll. Och som alla sponsorer ville man naturligtvis bidra med en liten utmärkelse till någon som varit på plan. Inte många såg denna ceremoni och därför kan På första tillslaget med ensamrätt presentera :

Casco Hobbylim(!) som till kvällens kontaktlimsuppladdare utsåg….trumtrumtrum DOMARTRION med motiveringen ”det syns på långt håll att de har sniffat våra grejor hela eftermiddagen: den hängiga blicken, de långsamma rörelserna, den plötsliga paranoian…allting stämmer”

Categories: Bajen, Hammarby, Södermalm

En sån där djävla vecka

Grå vecka med två förluster för Bajen och en inledning av det jag brukar kalla för Oktobernojan. Du vet hur höstarna brukar börja: semester en bit in i augusti, tillbaka till verkligheten med massor av ork, solsken i blick och garderoberna fulla av nya idéer. Planer dras upp; prognoser göres och september går liksom åt till att bygga upp trycket i pannan. Och sedan kommer Oktober när allting skall levereras samtidigt som den mentala rörelseenergin börjar sina, mörkret faller, de svala sköna höstdofterna invaggar nordbon i en pre-vinterlunk och fan vad snärjigt det blev, då.

Kanske känner Bajens A-lag av samma sak?

Det finns egentligen ingen bot för oktobernojan; det enda jag kommer på är att behandla den som folkslaget Fremen behandlar rädslan i Frank Herberts fantastiska science-fantasyromanserie ”Dune”: man låter nojan gå in i kroppen, låter den passera och sedan vänder man sig om och betraktar den stig som nojan vandrat. Och där kommer det inte att finnas någonting kvar. 

Ett alternativ är förstås att leta mordmotiv i dagsaktualiteterna:

De vrickade människor som attackerar en sexutställning är naturligtvis högt upp på listan över såväl mord- som mördarkandidater.

Att svenskans Anna Larsson nu saknar sin meta-låtsaskontrahent Schulman är ju värt en liten mordnovell i sig. Vem av dem skall vi hitta dräpt denna gång? Alex Schulman, tror jag. Någon därute är säkert arg på honom. Om inte annat för att han snart släpper ur sig en bok. Det gör ju de flesta med kända ansikten. Icke utan anledning eftersom DU, kära deltagare i bokmarknaden, föredrar att handla litteratur vars författarnamn du känner igen.

Fildelningsdebatten måste förr eller senare rendera en mordgåta. Att sätta dit enstaka individer när den stora massan av fildelare inklusive denna författare går fria är jämförbart med stora välriktade slag i luften. Jag tippar att fildelardeckaren innehåller en briljant IT-snubbe, nej förresten en skitbegåvad IT-tjej som hittas mördad därför att han kommit på ett sätt att göra nya digitala filer helt odelbara. Och i dragkampen mellan haverister på ömse sidor jagas hon in i ett smältverk, där hon tar av sig alla kläder och springer omkring i trappor med kulorna vinande kring sina ankläppar tills hon störtar hon ned i slutscenens  mäktiga smältgryta och…så kunde vi fortsätta att dela filer som vi vill, frånsett någon enstaka australiensisk dagisfröken som får gå från hem, hus och fårfarm för att hon laddat ned Hej Baberiba via Kazaa Light.

Categories: deckare, mordmotiv

Dags för Bustereffekt i Bajen

I morgon kväll gäller det. Ett försvagat Bajen möter portugisiska ligafyran, typ, Braga. Med ny målis och Traoré, kanske Monteiro borta. När vi börjar är vi vinnare. Hur ser det ut när matchen blåses av efter 94 lååånga minuter? I potten ligger en massa miljoner, ära och gruppspel i UEFA.

Jag vill att kvällen i morgon skall bli en Busterkväll. ”Ingen trodde på dem. Men till sist segrade de, tack vare det där lilla extra.” Jag vill att ordinarie klippor sköter sig och att alla som är runners up: Erkan, Haris, Castro, David ”revansch för IFK Göteborg” Johansson, för att inte tala om CD som måste göra ett inhopp och ett snyggt mål och Sulan som får sätta det avgörande i 92:a på volley, skall resa sig för Konung, Fosterland, Bajenland och alla små grabbar och tjejer som springer grönvita längs söders gator. Jag vill se stomatolleenden och kramkalas och läsa grejor om Bragabragd på fredag morgon.

Vi skickar dit Kanon-Keens skor och värsta Johnny Puma om nödvändigt. Okej?

Categories: Bajen, Hammarby, Södermalm

”Bossen” har gjort det – igen!

Kom under omständigheter som det inte är lämpligt att närmare måla upp i en blogg över Bruce Springsteens sprillans nya Magic redan för ett par veckor sedan och har sedan dess lirat den vinthund-på-kapplöpning många varv i den MP3 som föreställer en telefon och andra medier. Och idag kom den köpta skivan med posten. Den visar sig vara lika bra, men väsentligt bättre mixad än det jag fick i första steget.

Varudeklaration: jag snöade in på Springsteen hemma hos Stefan 1980. I Skultuna talade hela Springsteentemat direkt till oss. Kompisarnas pappor som gick till fabriken early in the morning when the factory whistle (Gränges Aluminium) blew. Badlands mellan Skultuna och Västerås, vars strip heter Ringvägen och det var där we shut them up and then we shut them down. Jag var bara femton, sexton bast; lätt att få igång identifikationerna i den åldern. Den låt som fick mig på kroken var Adam Raised a Cain, tack vare känslan i det grymma gitarrsolot. Bossen må kanske vara mindre flyhänt än Malmsteen och boysen, men det kompenserar han med känsla i bends:en. Sedan dess har jag sett en konsert på varje turne, med början på Hovet -81. Förutom Tom Joadhistorien på Cirkus. Jag var pappaledig med det som så småningom skulle bli en stöddig och snabbtänkt Metallhjälte och hade dessutom inte pengar att tjacka svartplåtar till för dom där tre-fyra pappen som krävdes. Jag har alla skivor och åtskilliga bootlegs. En nörd, a la Pabbe i Micke Norellserien, kort sagt.

Favoritplattan varierar. Men ”Teardrops on the city” är speciell, eftersom den härrör från den första konsert jag var på. Skall vi räkna upp favoritlåtar? Nä, du får kommentera här nedanför i stället, så har vi en diskussion – deal?

Magic är en bra, klassisk Springsteenplatta. Den levererar det gamla hederliga, kända soundet med tillräckligt några nya klangfärger. Precis som på The Rising, känner man instinktivt vilken roll varje låt kommer att spela när han väl kör den live. Men där Rising kändes väl najnilevvenfixerad bitvis, är Magic väsentligt mer onetwothreefo’ utan att för den skull bli oväsentlig. Texterna talar till mig och musiken känns mindre sökt än på The Rising. Varför jag jämför endast med just den? Att jämföra med den historiska produktionen är orättvist. Det går inte att förnya den, bara att uppdatera den. Därför blir sammanfattningen att Bossen har gjort det – igen. Men den senaste versionen har förutsättningar att göra den 10 december, till exempel, till en riktig fest. Vi ses där.

Categories: Bruce Springsteen

Min jättesuperhemliga pseudonym

Det ringer på jobbet. En välbekant röst i luren; den gamle skjutjärnsjournalisten från Resumé, minsann! Han talar med en just så sänkt röst som jag själv brukade anlägga som journalist när jag var säker på att slå bollen rakt in i tom kasse:

– Hans-Olov, vi har uppgifter om att du skrivit artiklar i Affärsvärlden under pseudonym?

– Jag erkänner, säger jag glatt. Redaktör Valör! mellan -92 och typ 03, eller nåt.

– Jo, eh, det kände vi till, men nu var det frågan om nu.

– Vad är det för pseudonym du menar då?

– ”Selina Öberg”

Här börjar mina arbetskamrater titta konstigt på mig. Jag rullar nämligen runt på golvet iförd headset och håller på att drunkna i mina egna tårar. Skratt-tårar.

– Selina är min femtonåriga dotter, förklarar jag med andnödens förlamande värk från tårna och upp till halsmandlarna. Hon praoar på Affärsvärlden just nu.

– Jaha…säger skjutjärnsjournalisten samlat.

– Hon skriver djävligt bra, eller hur?

– Rätt mycket om teknik, verkar det.

– Jo…

Och från Söderstadion hör jag ekot ”bättre än farsan…ja hon är bättre än farsan”.

Ridå, typ.

Categories: ekonomijournalistik

Skapa en gratis webbplats eller blogg på WordPress.com.