Monthly Archives: december 2007

God Jul!

På Första Tillslaget önskar alla läsare en riktigt god jul. Tänk nu efter och se till att göra sånt som du verkligen gillar, slappna av och uppdatera inte din is-line på Facebook oftare än motiverat. ”is having a cool christmas” räcker ju genom hela helgen. Och, faktiskt….A Twisted Christmas ÄR en bra julskiva. Rekommenderas! (tjuvtitta kan man alltid göra på YouTube )

Annonser
Categories: Uncategorized

Summan av all politisk korrekthet är konstant

Svenskans Anna Larsson skriver ofta insiktsfulla kolumner. Så även idag. Gud förbjude att diskussionen om hur resurserna till idrotten skall fördelas på ett rättvist sätt slår över i en politiskt korrekt klappjakt efter ”kan inte alla få vinna?”-poäng. Det är ingen tillfällighet att Zlatan och Marta ägnar sig åt fotboll och inte bridge.

Samtidigt läser vi hur man kastrerar gamla militärsymboler.  Summan av all politisk korrekthet är konstant.

Categories: Uncategorized

….och rättvisan har sin gång

Det händer så många hemska saker hela tiden att människosjälen – åtminstone min – villigt stänger av nyhetsflödet. Men så ser man någonting som det går lätt att relatera till och jag kastar mig villigt in i pöbeln och delar dess krav på offentlig stening.

Att Lollo äntligen får en chans i fotbollslandslaget är ännu ett tecken på rättvisa.

Toppningsdebatten går vidare. Jag anser fortfarande att både killar och tjejer skall ha rätt till fotboll på sin egen nivå. Oavsett om de är elitspelare eller snubbelfötter.

Och i morgon går börsen antingen ned eller upp.

Categories: Bajen, deckare, Finansmarknaden

Gärna toppning – men också bottning!

Idag tar DN i för fullt, vilket jag tycker är en bra idé om tidningen inte vill bli frånsprungen av Svenskan i kampen om initiativet i knattefotbollsfrågan.

Klart att fotbollen väcker känslor. Jag har många sömnlösa morgontimmar bakom mig, precis som de flesta antar jag. Första gången var väl när min sons lag skulle delas upp i duktiga och inte duktiga, efter riktlinjer som går att läsa det mesta om i ”Toppa för att krossa” . Varför dög han inte? Var det jag – i nästa generation – som inte dög? Var alltsammans tränarens fel? Hur skulle vi hantera det här nu för att grabbstackarn inte skulle få men för livet?

Grejen är följande: toppningen är inte problemet. Den som verkligen vill satsa måste få möjlighet till det. Det går att elitsatsa i de flesta andra karriärer här i världen, så varför inte fotboll? varför är det bättre med ”Lilla Melodifestivalen” än ”Lilla Allsvenskan”? Hur kan vi acceptera att hårt satsande hårdrocksungdomar kan få ett uppsnäpp i karriären av föräldrar som är redo att satsa på Kulturama, privatlektioner, dyra gitarrer och lååånghåriga förstärkare, men inte slanta upp för Coerver och Svenska Fotbollsakademien?

Problemet i storstäderna är resursknappheten. Sanktan är en jätteturnering, men också ett monster som inte alls – förutom under de första åren – bejakar breddfotboll. Det är de toppade lagen som överlever. De som låter alla spela får dyngstryk och kommer sist i tabellen. Hur kul är det? För någon inblandad? I Sanktans lätta serier spelar några lätta lag, men även toppade utvecklingslag från yngre årskullar som vill få ett avstamp i karriären med en serieseger. Det blir ingen breddfotboll av det – utan sorgsna småkillar som fått stryk av ”yngre”.

Jag är beredd att acceptera hur mycket elitsatsning och toppning som helst. MEN jag vill att mina skattepengar också skall gå bidragsvägen till fler planer, mer träningstider även vintertid, och välutvecklad pedagogik även för de killar som bara vill joxa med trasan någon gång i veckan. Idag blir det ingenting av nåt. Elitsatsningarna får fulstämpel och de minst ambitiösa får kicken. Kvar blir mellanmjölken – och så frågar man hur svenska landslaget skall klara generationsväxlingen.

Skall det verkligen vara så djävla svårt?

Categories: Uncategorized

Skryt om flyt

Rätt ofta får man recensioner som man upplever som trista, illvilliga eller bara allmänt opålästa. Desto skönare när flera personer igår anfaller mig med underättelser om vad Caroline Engvall i Metros pocketspalt har att säga om Klöver Kungar. Jag citerar in extenso:

Hans-Olov Öberg är familjefadern, finansmannen, saxofonistern och fotbollscoachen som skriver deckare på samma tid som vi andra författar ett brev. Han ödslar noll sidor dödtid när hans huvudperson Micke Norell med vänner får ett briljant nätpokeruppslag, så bra att även hans konkurrenter vill åt idén. Kulsprutetempo med elektrisk högspänningstouche.

  och sedan suger jag på den. Utan att ens bry mig om att nämna att jag minsann lider fram mina böcker jag också.

Categories: Uncategorized

Toppning är självklar!

Har du hört talas om skolan som varje år låter tusentals förhoppningsfulla nioåringar genomgå omfattande teoretiska och praktiska prov för att få fram de 180 mest lämpade ur Stockholmstrakten? Jag har ett barn i den skolan och jag älskar den. Ambitiös elitism i ett nötskal. En kör-maskin. Vi snackar naturligtvis om Adolf Fredriks Musikklasser och det som pågår där är någonting som man bara kan ställa sig upp och applådera. Toppning i dess allra bästa form. Lärarna är ambitiösa, besjälade och bara djävligt kunniga på vad de gör. Och eleverna trivs, även om betygen tenderar att hamna lågt i relation till prestationerna (man pluggar alltså periodvis ihjäl sig på skolan…get used to it, är mitt råd).

När det gäller fotboll får vi inte göra sånt. Eller?

Naturligtvis skall vi få det. Men formerna för sådant är inte lika utvecklade som formerna för musiken i riket. Det svenska popexportundret tillskrivs den kommunala musikskolan. Det är inte lika många som ger Zlatans ungdomstränare cred för att han är där han är.

Problemet i mina ögon är att där den kommunala musikskolan och studieförbund och alla möjliga instanser ger möjlighet för alla att lira, där kickar fotbollen ut många talanger och många väldigt roade icketalanger i elvaårsåldern. Som inte ges något alternativ.

Det har hänt även i musikvärlden. Esbjörn Svensson – ledare för en av världens just nu mest hyllade jazztrios – kom inte in i Västerås Musikklasser. Säger bara det.

Ge oss en korpserie (med lagoma träningsmöjligheter) för ungdomsfotbollspelare i Stockholm (påstå inte att Sanktan fyller den funktionen bara!!) så skall varken jag eller någon annan klaga mer.

Categories: Ungdomsfotboll

Recensenter kommer och går…Bossen består

image_679.jpg 

Hur många artister känner du till som kan förvandla en publik på knappt sexton tusen själar till en liten intim klubb genom att varva nya, halvkända låtar med gamla klassiker, med ett minimum av hits och ändå skapa allsång i nästan varenda låt?

 Bossen kan. Bruce Springsteen har ett digert material att ösa ur och ös blir naturligtvis resultatet i Globen under en kväll som inte är ”magisk” utan på riktigt. Vi är ett stort sällskap som sitter nära scenen. Några är Springsteenkonsertoskulder och kan knappt stava till Born in the USA, andra har som jag varit med sedan 1981 i alla fall. Medelåldern i vårt gäng är den förväntade på en Springsteenkonsert, vilket inte på något vis speglar den förvånansvärt unga publiken i övrigt. Jag noterar att man sålt och balkat av främre delen av ståplats till någonting som påminner om ”pit tickets” a la amerikanska arenor och däri står idel tjugofemåringar och kan varenda djävla text. Inte bara senaste plattan, det är ju litet förutsägbart, närå: No Surrender och Candys Room sitter som ett svettigt onetwothreefooooo i väggen.

Efteråt hjular vi alla hem. De som inte varit med förut undrar om det här var ovanligt fantastiskt och jag konstaterar att Springsteen har skött sig som han brukar, ungefär. Utan att göra det lätt för sig. Magicplattan är inte lika stark som sjuttiotalets succéalbum, jag tycker till och med att det är bättre energi i ”The Rising” och den har inte haft många månader på sig att sjunka in; ändå får Springsteen oss att stå och sjunga med i The last to die, Devils Arcade, Girls in their summer clothes ”kom ihjehhn no tchejjer” och så vidare.  Han tar många gitarrsolon denna kväll och efter att ha kollat in ett antal gitarrister tillsammans med familjens unge rocker det senaste halvåret, imponeras jag av hur Springsteen lyckas uttrycka så mycket med ett så sparsmakat spel.

En mästare. Och låt ingen kvällstidningsmurvel med elefantjägarsjuka få dig att tro någonting annat. Jag har till och med den den andra Göteborgskonserten från 2003 på bootleg och den var INTE bättre.

Bruce Springsteen har alltid varit exakt såhär bra.

Categories: Bruce Springsteen | Etiketter: , , , ,

Möt Micke Norell på Facebook

Micke Norell har nu egen sida på Facebook. Meddelas endast på detta sätt….

Categories: Uncategorized

Mordmotiv i tiden VII

I kväll har den förnämliga handboken Skrivarkalendern – som inte bara är en handbok utan ett komplett nätverk med redaktörer, skrivarcoacher, vänligt sinnade förlag och författarkollegor (både publicerade och reallygonnabees, wannabees och nevergonnabees) – en träff någonstans i Gamla Stan. Eftersom jag får möjlighet att snacka litet om författarrollen ur mitt dubbla förläggar/författarperspektiv kan det nu vara läge att påminna om vilken fantastisk inspiration för mordintriger som finns i tidningarna hela tiden. Budskapet – det är inte omvärldens fel om du inte kommer på en bra story. All info finns där, det gäller bara att se den.

Thrillern ….is dead utspelas naturligtvis i Facebookmiljö. Är det en grundare som får på tafsen av en integritetstörstande användare eller är det en slumpkontakt via rivaliserande grupper därinne som leder till ett ruskigt mord?

Personer som varit försvunna, men återkommer/återfinns mystiskt ger fantastiska möjligheter att twanga till en intrig. Ryttarinnan som kom tillbaka och den försvunne kanotisten som hittades efter fem år. Börja skriv, för fanken. Eller låt bli om du kan tänka dig att göra någonting annat än att skriva.

 Slutligen, om jag var mor eller farförälder till denna stackars bäbis, skulle det också bli en mordhistoria av alltsammans.

 Så mycket våld, så litet tid att beskriva alltsammans!

Categories: deckare, mordmotiv

Dom skriver om ”Toppa för att Krossa”….

….litet varstans. Skitkul! Jag har till exempel hittat en MFF-sida , Drillobloggen och Göteborgsposten. Samt självaste Hin Anrell som kommenterar boken.

Men ännu är jag inte nöjd. Jag vill verkligen att debatten skall bryta ut på riksnivån: varför finns det INGENSTANS att ta vägen för småkillar som just för tillfället inte har möjlighet att nära A-lagsambitioner utan bara vill lira för att fotboll faktiskt är en djävligt kul sport? Och sedan när debatten lägger sig, vill jag se att det faktiskt finns det.

Categories: Ungdomsfotboll

Skapa en gratis webbplats eller blogg på WordPress.com.