Gärna toppning – men också bottning!

Idag tar DN i för fullt, vilket jag tycker är en bra idé om tidningen inte vill bli frånsprungen av Svenskan i kampen om initiativet i knattefotbollsfrågan.

Klart att fotbollen väcker känslor. Jag har många sömnlösa morgontimmar bakom mig, precis som de flesta antar jag. Första gången var väl när min sons lag skulle delas upp i duktiga och inte duktiga, efter riktlinjer som går att läsa det mesta om i ”Toppa för att krossa” . Varför dög han inte? Var det jag – i nästa generation – som inte dög? Var alltsammans tränarens fel? Hur skulle vi hantera det här nu för att grabbstackarn inte skulle få men för livet?

Grejen är följande: toppningen är inte problemet. Den som verkligen vill satsa måste få möjlighet till det. Det går att elitsatsa i de flesta andra karriärer här i världen, så varför inte fotboll? varför är det bättre med ”Lilla Melodifestivalen” än ”Lilla Allsvenskan”? Hur kan vi acceptera att hårt satsande hårdrocksungdomar kan få ett uppsnäpp i karriären av föräldrar som är redo att satsa på Kulturama, privatlektioner, dyra gitarrer och lååånghåriga förstärkare, men inte slanta upp för Coerver och Svenska Fotbollsakademien?

Problemet i storstäderna är resursknappheten. Sanktan är en jätteturnering, men också ett monster som inte alls – förutom under de första åren – bejakar breddfotboll. Det är de toppade lagen som överlever. De som låter alla spela får dyngstryk och kommer sist i tabellen. Hur kul är det? För någon inblandad? I Sanktans lätta serier spelar några lätta lag, men även toppade utvecklingslag från yngre årskullar som vill få ett avstamp i karriären med en serieseger. Det blir ingen breddfotboll av det – utan sorgsna småkillar som fått stryk av ”yngre”.

Jag är beredd att acceptera hur mycket elitsatsning och toppning som helst. MEN jag vill att mina skattepengar också skall gå bidragsvägen till fler planer, mer träningstider även vintertid, och välutvecklad pedagogik även för de killar som bara vill joxa med trasan någon gång i veckan. Idag blir det ingenting av nåt. Elitsatsningarna får fulstämpel och de minst ambitiösa får kicken. Kvar blir mellanmjölken – och så frågar man hur svenska landslaget skall klara generationsväxlingen.

Skall det verkligen vara så djävla svårt?

Annonser
Categories: Uncategorized

Inläggsnavigering

7 thoughts on “Gärna toppning – men också bottning!

  1. T

    Varför inte ett Lilla Riksdagen, eller Lilla regeringen? Här om någonstans skulle vi behöva fundera på att toppa redan i tidig ålder eftersom toppningstänket överhuvudtaget inte existerar inom den världen.

    För övrigt är ”Bossen” en svettig gammal gubbe som borde lösa sudoko i stället.

  2. Heléne

    Tack för ett fint inlägg i en viktig debatt. Håller helt med, visst gärna elitsatsningar, men på egen bekostnad, jag vill varesig betala för detta via skattsedeln, eller via de uttag klubbarna tar, för bidrag till konstgräs m.m, som tas ut av alla barn som spelar, men som i huvudsak används av de s.k utvecklingslagen. Då passar minsann även lättlagen och medellagen. Då talas det med stora ord om solidaritet med klubben. Och Santa, tja den kan väl ”utvecklingslagen” behålla eftersom de ju ändå spelar i alla s.k serier, lätt medel som svår. Det är lätt att vinna och bygga upp ett självförtroende och bli bättre och bättre när du alltid vinner, men det är så lätt att krossa en dröm när du alltid tvingas förlora, därför att somliga klubbar struntar i reglerna – vinna är det enda som gäller. Sen har jag alltid undrat, vad anser egentligen klubbarna att de som inte anses, på kriterier ingen egentligen redovisar, inte platsar i utvecklingslagen – de ”outvecklingsbara”.

  3. T – hur löser man sudoko? Eller försökte du vara kulturell och hänvisa till sudoku? Alla påhopp på Bossen är ett påhopp på god smak. In i garderoben med dig igen och fram med ficklampan. Jag vet vem du är, var du bor och att du helst skulle vilja vara Norra-Stå-huligan. Hua!

    Heléne: jag bugar och håller med dig.

  4. Jag håller med dig helt men tycker verkligen att även tjejsidan måste uppmärksammas.
    Vi har inte samma proffsmöjligheter i dagens läge och jag själv tittar hellre på när herrarna spelar än damerna, men jag vill få spela, fotboll är ju livet!
    I min årskull, -92, läggs tjejlag efter tjejlag ner. Förra året var vi kanske 23 tjejer i mitt lag, när Saktan började i år var vi 14 som spelade, allt fler slutar. Det finns inte särskilt många möjligheter kvar för oss tjejer som vill fortsätta spela och prioriterar att det ska vara kul med sporten framför att man ska bli proffs. Det är mest ungdomslag man har att välja på, flera med 89or med och de är ofta satsande.

    Så även vi tjejer ”som bara vill joxa med trasan någon gång i veckan” behöver flera alternativ.

  5. Annika, du har naturligtvis helt rätt och jag ber nog nästan om ursäkt för att jag inte samtidigt påpekat att allt det ovanstående naturligtvis även gäller för tjejer. Faktum är att jag till och med tror att läget när det gäller ungdomsutveckling är ÄNNU värre när det gäller knuttor än när det gäller knattar. Men det får bli ämne för ett annat blogginlägg.

    Mina frågor till alla beslutsfattare kvarstår: hur skall vi se till att vi både får fram fler Zlatan (och Zlatanior) OCH låter de grabbar (OCH tjejer) som vill joxa med trasan även i ungdomsåldrarna få dessa möjligheter?

  6. Bra inlägg. En sak som ä viktig i debatten är att Fotbollsakademin tillhandahåller bra instruktörer som inte är föräldrar och den biten ska man behålla. Ett stort problem i fotbollen är att för många föräldrar med ”tränarambitioner” gör laget till sitt projekt som de ska leda i 10 år framåt och utveckla. De har sällan någon idé om hur eller varför. En tränares uppgift är att, om möjligt, skaffa fram A-lagsspelare till klubbens seniorlag och om man då spelar i division 6 så kanske man ska rikta in sig på de spelare som är mellan de 10 – 15 bästa istället, för de andra torde ju spela på en högre nivå. En annan sak som jag ofta tänker på är att om man enbart spelar för att det är kul att vinna så kommer man förr eller senare att sluta spela fotboll eftersom det förr eller senare kommer motgångar. De som har kul i bilen hem från en bortamatch när man torskat med 0-8 är oftast de som pallar i det långa loppet och de som fortsätter att spela, trots att det inte alltid är seriesegrar som hägrar. Att curlingföräldrarna ska styra våra klubbar och toppa/nivåindela på grund av att de är rädda att spelarna tröttnar då de förlorar är en hemsk tanke.

  7. K

    Det eviga dilemmat för föräldrar som engagerar sig i tränarrollen är att matcha förväntningarna hos dels de som satsar 100% på fotbollen och de som tränar för skojs skull. Jag tror att den gräns kring 12 års åldern som gäller för uppdelning i prestationsnivåer är ok, då har man hunnit träna i sex år. Håller med om att de flesta lag i Sanktan är toppade men anser att det finns inget tvång i att delta i seriespelet, om man vill bara ”joxa med trasan” så kan man välja att träna och bara anmäla sig till enskilda cuper.
    Avseende skattsedeln så finns det en massa andra saker som vi alla betalar men kanske inte vill delta i. Jag skulle vilja välja bort apanaget, partistödet, mm men det funkar inte så.

Skapa en gratis webbplats eller blogg på WordPress.com.

%d bloggare gillar detta: