Monthly Archives: februari 2008

En hastig förstärkning för himmelskören

Kanske var det bara att vänta. Birgitta Samuelsson har ju alltid funnits där, alldeles bredvid maken Bror.  Var den store körledaren inte nöjd med vissa av rösterna i de himmelska körerna? Jag kan mycket väl tänka mig att det var så det gick till när nu Birgitta Samuelsson ansluter till sin make där uppe. Min första och enda sånglärarinna som sånär lyckades få in mig på operasångarspåret är inte längre bland oss. Men hon finns hos oss alla ändå. Varje gång jag tänker på henne, är jag elva år och har just befunnits värdig att meddelas extralektioner före körrepetitionerna; står där på Blåsbogatan framför hennes jätteflygel och piptextar tydligt: SvA-draglastra, Sva-drA-glastra, Svadraglast-rA. S-P-J-ÄlkebjÄr. 

Vilket team dom blir där uppe!

Categories: Uncategorized

Hanoi Rocks: Minä Glam-rockastan Sinua

glamrock.jpg

Hanoi Rocks tillsammans med ”the monster previously known as our cute little son” igår på Debaser Medis och själsligen är tillståndet ungefär som man kan vänta sig. Till all lycka visar sig finska glamrockare åldras med behag och attityd. Förbandet Heat är inte alls dåligt, entusiasmen hos sångaren – något av Bruce Dickinsons knubbiga lill-kusin, får jag för mig – lyfter hela plejset och som vanligt får jag för mig att förbandet har kapacitet att blåsa the main act av scenen om de bara fått samma ljudmässiga (och outfitmässiga, attitydrådet kan knappast ha godkänt sångarens bajsbruna läderpaj) förutsättningar.

Hanoi håller. Och jag gillar naturligtvis att Michael Monroe slår ett slag för saxofon och munspelssolon mitt i rocklåtarna. Även om just saxofonspelet inte är det som kommer att föra honom in i historieböckerna.  Debaser med ung tonåring funkar också. En skön uppvärmning för Sweden Rock i juni, helt klart. Och om du någonsin stöter på glamrockbandet ”Ragdolls” från Sundsvall, skall du veta att de i grunden är djävligt schyssta grabbar.

Categories: Uncategorized

Vart är ekonomijournalistiken på väg?

Läser om den tidigare kollegan, hedersknyffeln Bengt, och hans beslut att lämna ett av ekonomijournalistikens bästa jobb på DI för att skriva bok åt Kinnevik och jobba på SHB’s pressavdelning. Fan också. Vi behöver fler Bengt bland ekomurvlarna, inte färre. Å andra sidan unnar jag honom att göra någonting annat tills längtan tillbaka till trycksvärtan blir för svår.

Tur i oturen då att E24 inom några veckor kommer att offentliggöra en anställning som borde göra många ljusskygga dirrar nervösa. En meriterad ringräv ur journalistik och finansvärld som säkerligen kommer att hitta de gravade hundarna och servera dem på ett anslående sätt.

Categories: Uncategorized

Och så blir det årets andra Bajenkrönika

Den finner du naturligtvis här. Staring ”Larsa” som tycks – av mailskörden att döma – ha blivit en läsarfavorit.

Categories: Bajen

Den stora överraskningen

Djävlar vilken grej det skulle kunna bli. Alla har skrivit om Rami hit och Rami dit och sedan, när den svenska delen av världspressen bänkat sig till presskonferens avslöjas årets mest spännande värvning….och det är…tja…Jari Litmanen som frigör…tja…Erkan för att gå upp på topp. Och ”Poppen” utses samtidigt till förstemålvakt i truppen. Framför Ryttebro som gör sensationell comeback. ”Härmed har vi i ett slag löst såväl målvakts- som anfallarfrågan på ett kostnadseffektivt sätt”, myser ledningen och går. För guld.

Categories: Bajen

Om jag någonsin möter Boxer-Robban…..

…kommer dom att få plocka upp honom med såna där spadar som lirarna i gatuköken använder för att hålla stekbordet rent…

Alltså vad är det för fel på kundtjänstpersonalen på Boxer? Idag får jag besked på en fråga som jag ställde via mail för tre veckor sedan. När jag inte fått svar på två dygn tog jag naturligtvis reda på svaren på annat sätt och avslutade dessutom abonnemanget eftersom Boxer inte erbjuder tillnärmelsevis så bra grejor med hälften så bra kvalitet och service som ComHem. Boxerpersonalen seglar därmed förbi SEB’s websupport på Topp-10 taskig serviceattityd-listan. Det är ganska starkt jobbat.

Categories: Uncategorized

De nya Stureplansmjukisarna

Det är rapportsäsong på finansmarknaden. En synnerligen nervös aktiemarknad får nu svar på sina frågor om fjärde kvartalet och företagsledningarnas bästa prognoser för framtiden. Ingen kan bevisa att krisen är på gång, även om det fortfarande är högsta intellektuella mode att vara pessimistiskt optimistisk, eller någonting liknande. Alla måste ha krisberedskap, trots att vi inte ser några tecken till kris. Finansdirektören för den stora bankkoncernen som rapporterar idag erkänner att han upplever sig själv som litet naiv när han ser ”lätt positivt” på 2008.

Under dagens presentation av bankresultaten spanar jag in en ny trend. ”Jag känner någonstans att vi börjar få koll på kostnaderna i Baltikum” säger bankdirektören. ”Känner någonstans”? jag vill inte veta var.

Den briljante bankanalytikern, en av de killar som jag verkligen uppskattar på aktiemarknaden, är inte sen att hänga på. Och jag kan svära på att han inte är ironisk när han frågar finansdirektören:

– Det här med Private Equity, hur känner ni för det, going forward?

Mama Mia, finanspersoner tala tjenslår”. Kom ihåg var du läste om det först, född idag är en ny sort:  ”The touchy-feely capitalist” . Stureplansmjukisen har landat. ”Jag känner någonstans att aktiemarknaden, s’här skall typ upp. ”

Categories: ekonomijournalistik, Finansmarknaden

Läsvärda intervjuer

Intervju efter intervju flyter förbi mina ögon. Och alla skall de – när det blir Riktigt Puttrigt mellan Intervjuare och Intervjuvee:n – avrundas med faktarutan. Och alla faktarutor skall avrundas med ”Dold talang”.

Dold talang? En sådan fråga skapar ALLTID två förlorare. När jag ser rubriken brukar jag fundera på betydelsen av begreppen:

1.  ”Dold”Av vem? För vem? I vilket syfte?

2. ”Talang”  Enligt vilka kriterier? Och hur kunde den mätas överhuvudtaget om den nu var dold?

Därefter kommer Avslöjandet.

”Jag är faktiskt rätt bra på att sköta hemekonomin” svarade en tjej i en intervju som hon fick ställa upp i därför att hon var en ung, välutbildad, snabbtänkt jurist. D’uh? Och gränsen för vad som kan anses som talang har faktiskt varit lägre.

Alltså, den dag Göran Persson – Han Som Bestämde, du minns – avslöjar att han har svart bälte av typ tredje dan i Aikido och Henrik Schyffert avslöjar att han faktiskt är bäst i Sverige på kommunförsäkringsrätt…då snackar vi dolda talanger. Och tills dess kan den frågan vila. Äkta talang kan inte döljas.

Vad är syftet med den, förresten? Javisst, ja. Det skall ge intervjun en Extra Personlig Touch.

Varför då inte vara litet läbbig, undrar jag. Kan inte intervjuaren ta reda på någonting som intervju-veen verkligen VILL ha dolt? Och bara skriva ned det, när intervjun är bläckad och klar?

Grej som Göran Persson inte vill att du skall veta: ”Snodde möbler från Rosenbad i samband med regeringsskiftet. Har Piga. Var med på Klubben. Uppskattar Carl Bildt” Typ sånt. Då skulle intervjuerna bli riktigt skoj, ju.

Categories: ekonomijournalistik

NU!

…var det dags för årets första krönika på Bajens Officiella.

Categories: Bajen

Vad väljer du att minnas?

Söndagar är bra. Jag och C brukar ta en långpromenad innan någon av oss egentligen vaknat, det ger den där friska luften som man någonstans känner att samvetet kräver, en chans att snacka ostört i hela tre timmar utan att mobiltelefoner, datorer, mikrovågsugnar och annat bryter flödet. Att det förbränner en del av fredagkvällens och lördagkvällens vällagrade synder är ingen nackdel.

Promenadstråk är guld för författare i jakten på inspiration. Ingen annanstans delar vi så frikostigt med oss av våra åsikter, helt utan hänsyn till vem som hör och inte. Årstaviken, brukar jag tänka, är en enda lång terapisoffa. Djurgården är inte mycket bättre – även om jag har svårt att slita mig från misstanken om en del av flanörerna är ute på uppvisningsrundor; flashar de nya gula brallorna och kepsen från NK snarare än i någon ärlig avsikt att tala med promenadsällskapet.

De vi möter eller går om, eller – i sällsynta fall, här gäller det ju att hålla tempot uppe – blir omgångna av, är oftast hörbart, detaljerat, lyckliga eller olyckliga; är det kanske den fysiska aktiviteten som får folk att tappa pokerfejset och polariseras på det här viset?

Och någonstans där på Djurgården, slås jag av en insikt: De par som låter lyckliga går ofta och diskuterar goda minnen. De som ser olyckliga ut, gnabbas om dåliga minnen. Ältar gångna tiders oförrätter ”du skall då alltid” i stället för att leende erinra sig den där gången när…

Jag tror inte att det verkligen är andelen lyckliga respektive olyckliga minnen som skiljer paren åt. Jag tror att det ligger i vad man väljer att minnas av sin tid tillsammans.

Och jag bestämmer mig för att låta de goda minnena fortsätta att fästa bättre i hjärnbarken än de dåliga. Vad väljer du själv, tror du?

Categories: Uncategorized

Skapa en gratis webbplats eller blogg på WordPress.com.