Monthly Archives: mars 2008

Allsvensk premiär…..

Abstinensen gick så långt att vi blev tvungna att kolla in konkurrenterna, skadedjuren från norrort och kossastork-kvartskusinerna från landet, på pay-per-yawn under söndagen. Det var nog klokt gjort. Efter en vinter med idel Premier League och annan god fotboll är vi nu åter med fast mark under fötterna. När en keeper framstår som matchens bästa spelare, i konkurrens med en skallig spelförstörare (och då menar jag inte domaren Collina) och när  laguppställningen hos bortalaget som ser ut som ett schackbräde före första draget (åtta bönder brett uppställda i hemmazon)…tja…då är det allsvenskan igen.  När Pavey kallas för ”vitamininjektion” av kommentatorerna…’nuff said.  När jag jobbade på HQ brukade jag och den lokale gnagaren, han som trots miljonlön, internatskolebakgrund och stor lägenhet på Östermalm gärna flashar sin klubbtatuering – respektabelt i misären tycker jag – önska varandra ”oavgjort, planinvasion och många skador” inför matcherna. Igår fick vi inte se någon planinvasion, men väl en liten skada och oavgjort. Varken jag eller gnagarexkollegan är nöjda med det, gissar jag.

I kväll blir det fotboll på riktigt. Starke Arvids Arena i Ljungskile låter mer som schacköppning än finlir ala Young’s Chile. Plan A lär ju bli att luckra upp backlinjen via djupledshot och snabba instick och Plan B att de grönvita lirarna visar samma hjärta som man till exempel visade hemma mot Kalmar i fjol, där ju till och med Haris vann luftdueller mot avsevärt längre motståndare.

Det här snacket om Eguren, förresten. Naturligtvis saknar vi honom. Men precis som alla andra stjärnor i laget har kunnat ersättas på planen (om ej i hjärtat) kan hans lucka täppas till. Det var ett lag fullt med just de spelare som vi nu ägnar oss att sakna – PFO, Runa, Max, Petur osv som torskade mot Gefle. Glöm aldrig det.

Å så tar vi tre poäääääng!  

Categories: Bajen | Etiketter: , , , ,

Så avslaget, körslaget

Det går att göra TV-underhållning hur dum som helst. Men det som fått mig att fortsätta att titta på underhållningsprogram är att ingen har försökt. Förrän nu.

Det har naturligtvis att göra med min egen bakgrund som körsångare, självklart. Men jag kan inte föreställa mig att någon tänkande människa med skuggan av ett musikintresse kan hitta någonting annat än sockervadd i den smörja som kallas Körslaget.

Körslaget förhåller sig till körmusik som porrfilmer till relationsdraman. De B-kändisar som raggats upp som ”körledare” saknar i många fall körerfarenhet och i några fall dessutom sångröst. Frånsett dragplåsterfunktionen är deras roll i fiaskot mycket svårtolkad. Arrangemangen bygger i de flesta fall på övervägande unison sång – ibland med en djärv oktav mellan mans och kvinnoröster – och de inledande dokusåpaliknande uttagningspajaserierna… att kalla dem farsartade är förmodligen att be om bråk med farsskribenternas riksförbund.  

Att kalla det som med berått mod begicks i rutan i lördags för ”körsång” är att pinka floder över alla de körsångare som det här riket faktiskt innehåller. Människor som sliter i timmar varje vecka månad efter månad med körmusiken i fokus.

Det som är ball med körsången är ju laget. En körsångare är en pipa i en orgel, en av strängarna eller ett av trumskinnen i ett rockband. Inte någon till gycklare förklädd fjant som lägger åttio procent av sin repetitionstid på skridskoåkarkoreograferad pellejönsdans och sjunger till förinspelat dunka-komp. En riktig kör behöver inte sånt; den har flera stämmor hela tiden som sköter både bas, rytmik och harmoni.

Om allsvensk fotboll televiserades efter samma principer skulle alla ha bjällror på skor och mössa, alla skulle ha varsin badboll, hälften av lagen skulle bestå av vardera könet och målen vara ersatta med duschar längs kortsidorna för att bättre framhäva kvinnliga former under lagtröjorna. Publiken skulle ha rätten att dela ut röda kort genom tele-fåntrattomröstning och Markoolio och Brolle skulle vara domare. Gud bevare oss väl!

Synd på Gry som sliter som programledare. Och musikdirektör Engberg borde inte låna sig till sånt här. Hon som kan, egentligen.

Categories: Uncategorized | Etiketter:

Effekter i tiden

Det skrivs spaltmil om växthuseffekten. Snart har hela vårt dagliga liv tagits över av detta sätt att tänka. SUV:ar är oacceptabla (även om de släpper ut och förbrukar mindre än vår gamla folkvagn) Långresor är inkorrekt, kött går bort, och snart kommer någon att kräva miljöskatt även av de 15000 som skall springa maran i slutet av maj. ”Fan, tänk på all koldioxid som bildas av svettiga lantisar och finnar!”

Men har du tänkt på alla andra huseffekter?

När jag läser om fallet Louise, blir jag benägen att tro att begreppet ”dårhuseffekten” äger sitt berättigande. Den unkna luftne runt Spy Bar blir inte bättre av de senaste rapporterna därifrån. Hela Spy-Barhistorien riktar ett svidande pekfinger mot skithuseffekten, med andra ord. Utspelen kring fastighetsskatten och det totala flajandet fram och tillbaka är direkta exempel på de skadliga verkningarna av riksdagshuseffekten. Inte tu tal om saken. Svenskans Anna Larsson är en klyftig krönikör och dagens spalt är snarare en av de litet klokare, men varför måste hon göra sig till och fundera över en alternativ karriär nu när hon redan har hittat det hon gör bäst här i världen? Kan det vara den livsfarliga tidningshuseffekten? Sökandet efter det nya nya i stället för glädjen i det man gör bra, alltså?

Framgångarna för superföretaget H&M blir bara större och större. Kursutvecklingen sedan bolaget – då enligt Affärsvärlden till en allt för hög kurs – introducerades på stockholmsbörsen, måste ju vara resultatet av en kombination av modehuseffekten och börshuseffekten.

Varifrån kommer alla dessa begåvade unga musiker? Fryshuseffekten! Men hjälten Pugh var inte med i den vågen. Om någon lärde honom spela, var det i musikskolans hägn. Kommunhuseffekten, med andra ord. Eller kanske skolhuseffekten?

Man undrar för övrigt om tragedin i Ålesund inte orsakades av Sjukahuseffekten.

Och boende i Linköping hoppas att raggarna skall spela mindre Meduza med hjälp av Tukthuseffekten. Själv har jag vant mig vid stark musik och buller nattetid – man väljer inte Söders höjder som boplats annars – men skulle gärna kasta litet ägg på den som förspiller en fin Cadillacfärd nattetid på raggarkungen. Vad är det för fel på The Boss? Cadillac Ranch, till exempel.

Det finns naturligtvis många fler effekter. Vilken är din favorit?

Categories: Uncategorized

Å så blev det en krönika…till

…som du hittar här

Categories: Bajen

Mordmotiv i tiden, VIII

Under deckarförfattarkursen i Sevilla för några veckor sedan gick diskussionens så kallade vågor höga. Ett av mina viktigaste budskap som författarcoach är ju och förblir: ”utan stark story kommer du ingenstans” och den självklara motfrågan från eleverna blev naturligtvis ”vart fan hittar man en tillräckligt stark story?”

Här finns ett axplock ur dagens mediaskörd som kan vara inspiration för den minst inspirationsrike och därmed stoff till Den Stora Romanen:

Suramorden:  Allt verkar klappat och klart. Polisen har redan starka misstankar om vem som gjorde det. Tragedin är ett faktum. Men är gåtans lösning verkligen så enkel?

Döden går på fotboll: Alla stirrar sig blinda på Rami Shaabans misstag i träningslandskampen mot Brasilien. Men..bakom detta enda misstag på en hel halvlek skyms en helt annan historia som annars skulle upptagit mediernas funderingar: hur kommer det sig att Rosenberg missade sitt friläge? Hur kunde Kim Källström sumpa sitt kanonskott mot mål? Varför lät sig egentligen Anders Svensson bytas ut? Spåren leder till ett kinesiskt spelsyndikat…..

Mord för nedladdning: Ställda inför dödshot mot sig själva och sina familjer, väljer Torrentsajtens grundare att lägga ned verksamheten i stället för att kämpa vidare för rätten till fri fildelning på nätet. Men nog är det fördjävligt att alla stora skiv- och filmbolag numera håller sig med torpeder som tar vid där upphovsrättslagen inte räcker till? I denna roman får vi följa tre skivbolagsmördare i deras vardag.

Makten och ärligheten: Chefen för det ansedda flygbolaget och chefredaktören för en välkänd affärstidning hittas döda, förgiftade, i varandras armar. Ett gemensamt självmord av kärlek? Nej, motiven är inte så vackra. I sin strävan efter mer makt framför mindre har starka intressen gjort processen kort med de som genomskådat dem.

Bojkott enligt Tao: En tidigare minister dör i en förort till Peking. Den officiella dödsorsaken anges till ”Dim Sum”-kvävning, men verkligheten är en annan. Var det frispråkigheten som egentligen fick mördaren att iscensätta sin kulinariska komplott? Eller är det en konkurrerande thrillerförfattare med politisk bakgrund?

Categories: mordmotiv | Etiketter: , , ,

Genrep, schenrep

Precis som DN konstaterar var det ett smart val av motstånd igår. Tufft, brötigt, taskigt och förstörande. Den enda i Bajen som skulle ha blivit mer frustrerad än de som var på planen är naturligtvis Erkan. Och som vi saknade honom på kanten. Gårdagskvällen var inte en rolig tillställning om man heter Dadomo. Men vi kan ju inte fylla hela laget med Jocke Jensöner.Om man säger så.

Att Kappa stämmer Bajen på 28 mil ter sig helt vansinnigt. Hur kan man räkna fram någonting sådant? Alltså, allt är ju möjligt med siffror, men att ställa sig bakom en sådan taskspelarkalkyl? Epoken Kappa i Sverige är därmed avslutad för min del; jag kommer inte att köpa en pinal till med detta märke på och är det så att någon inbjuder till tröjbål inför hemmapremiären eller till valborg har även vi en 05-tröja att bidra med. Religion är ingenting att leka med, även om det i just mitt fall rör sig om Hammarbyfundamentalism. Kappas nordenagent är visst dansk. Det verkar ligga någonting i Sven Klang-truismen om att alla danskar lirar dixie. Om man säger så.

Categories: Bajen | Etiketter:

En bra idé

Kollegan har kläckt någonting som borde ha varit en no-brainer för varje Södermalmshushåll med skam i kroppen. Var fan la vi flaggan?

Categories: Bajen | Etiketter:

Säsongsupptakt….

…för både Bajen och Öberg. I kväll är det genrep på Söderstadion och det kommer inte att gå att hålla mig därifrån. Den allsvenska premiärmarschen är stor och viktig, men den känns inte riktigt rätt om man inte först varit och genrepat.  Skönaste genrepsminnet är nog från 2004 när alla fotbollsknattar var med och en trio av de minst duktiga på plan höll igång hela södra läktaren med alla ramsor de lärt sig, samtidigt som en viss Dede presenterade sig med sin flodhästliknande elegans på planen. Men även genrepet i fjol, mållöst eller ej, var riktigt skönt, inte minst eftersom Söderstadion då visade sig från sin absolut allra bästa sida. Ikväll blir det nog si och så med just propagandavädret, i skrivande stund ligger de gråbruna molnen som bakfulla bisonoxar över min del av Söder.

Samtidigt är detta den första arbetsdagen utanför HQ. Har jag sysselsättning? Ja. Frågan som hänger i luften är – hur fanken hann jag med ett heltidsjobb?

Categories: Bajen | Etiketter: ,

Därför lämnar jag HQ Bank

Ur flera synvinklar kan man säkert betrakta mig som galen. Lämna ett välbetalt, trevligt och som floskelkobrorna uttrycker det – intellektuellt stimulerande – jobb, med en skrälldus genomsympatiska kollegor för…ja, vaddå? När ungdomarna frågar ”Pappa, var skall du jobba nu?” svarar jag ”Vi får se” och njuter av att se hur hjärnfilspånen far runt i deras ögon likt strumpor i en torktumlare. Det kanske kan vara nyttigt att ha förebilder (ty det är ju en förälder oavsett hur han beter sig) som stannar upp och tänker till.

Men jag har naturligtvis planer. Den stora romanen skall skrivas. Det gick inte – trots god vilja från bägge sidor anställningskontraktet – att kombinera det jag nu tänker göra med ett krävande heltidsarbete. Kalla Kulor Förlag går en ny vår till mötes. Eh…till hösten, vill säga. Många coola titlar blir det och de förtjänar alla en stor uppmärksamhet. Fler och kallare kulor, sammanfattningsvis. Därtill har jag fått propåer och själv kommit på roliga affärsidéer som måste utredas närmare. Några handlar om finansmarknaden, andra om publicistisk verksamhet. Och mer musik blir det, i allehanda former. Jag lovar egentligen bara en sak: att inte starta ett nytt jeansmärke.

Och floskelkobrorna kan ju tugga på följande truismer: 

When you love what you do, you’re alive.

You’ll never be bigger than your dreams.

Categories: Uncategorized

En ny, ny värld? Eller samma gamla banking?

Självklart får man inte skojsurfa på arbetstid. Att SEB nu blockerar YouTube och Facebook för sina anställda är logiskt. Eller?

Jag är faktiskt inte så säker. Å ena sidan skall man naturligtvis sysselsätta sig med meningsfullheter som – som man säger – skapar värde för aktieägarna på arbetstid. Å andra sidan suddas gränserna för arbetstid och fritid ut. På gott och ont. Om bossen betalar din mobiltelefon, har han naturligtvis rätt att nå dig oavsett om du är ledig, eller? Om det plötsligt händer någonting i ditt ansvarsområde bör du av ren ansvarskänsla rycka in, eller?

Egentligen skulle det nog vara folkhälsomässigt bättre om vi lärde oss att dela in livet i olika sysslor igen. Jobba på jobbet och surfa på surftid. Mindre utbrändhet och tydligare gränser. Jobbet läcker ju in i fritiden enligt samma logik. Å andra sidan är utvecklingen förmodligen här för att stanna. Om jag vill ha en micropaus på jobbet för att kolla in ett videoklipp och garva med mina medarbetare – en sorts virtuell kaffepaus – varför skall jag inte få det? Det är ju knappast nån som sitter och porrsurfar på SEB’s Karlavägskontor, menar jag.  För övrigt slår det mig att det kontor jag tänkte på – där jag själv praktiserade några veckor på åttiotalet – numera är nedlagt. Det har blivit en 7-11-butik. Och där kan man surfa mot betalning. Men knappast på dagtid om man är bankman, har vi nu anledning att förmoda.

Categories: Uncategorized | Etiketter: , ,

Blogga med WordPress.com.