Monthly Archives: mars 2008

Förståsigpåarna har talat och jag ba fattar ingenting

…eller så förstår jag precis. Recensionerna av ”Angel” börjar komma in och som jag antydde i måndags kväll är det idel tummen ned. Ettor i både SvD och DN, kort sagt.

DN konstaterar att intrigen saknar all trovärdighet och att mediekritiken knappast är på någon högre nivå. Svenskan tar i så att korsetten spricker och påpekar att ”osannolikhetens röda varningslampa blinkar regelbundet”. Now that’s an artsy statement, sister!  

Vad skall vi ställa för krav egentligen? För vem är filmen gjord? Jag måste ju påstå att osannolikhetens röda näsa blinkade rätt friskt i Sagan om Ringen också. Liksom i de flesta filmer man ser. Hur många rockfilmer finns det? Hur mäter sig Angel mot dem? Helt klart är detta ingen ”The Committments”. Snarare en 109 minuter lång specialversion av slutet på den. Och filmen saknar de svarta djupen från ”Round Midnight” för att ta några exempel, även om det finns likheter mellan Dale Turners existensiella grubbel och stackars Ankans dito. Men…var det meningen? Kanske är det ett UTMÄRKT porträtt på ett gäng patetiska föredettingar som så gärna VILL men MISSLYCKAS med att leva rockstjärnemyten? D’uh, liksom.  Så populärkulturintresserad jag är kommer jag aldrig att förstå hur recensenterna sätter sina betyg. Själv ger jag den alltjämt fyra lågpannor.

Annonser
Categories: Uncategorized | Etiketter: , , , , ,

Colin Nutleys Angel: En hävlig historia

Tag en gnutta rock, ett uns medelåldersdesperation, en väldigt klassisk artisthistoria om den dalande stjärnan, några nypor svartsjuka och armbåga dig sedan förbi vztt vzn och snzttar in i lokalen. Lassgård som cynisk rocker – kan det funka? Förvånansvärt väl. Wolf som lika cynisk rocker – hur går det? Sämre än i Änglagård. Helena Bergström som både kavat och genuint ickekavat rocker, kan det överhuvudtaget vara någon idé? Javisst. 

Efter slutscenen efterlyser jag litet mer raffinemang i de avslutande scenerna – jag menar: varför så… pang på ? – , men C förklarar för denne läromästare i avancerade intriger att det inte går till så. Att det är passion det handlar om och då blir det pang på.  Highbrowsen lär ha någonting att sucka över, men En Diplomerad Lowbrow gillar den här stajlen. ”En hävlig historia”, som man sa hemma i Västmanland på den tid det – möjligen – begav sig.

Categories: Uncategorized | Etiketter: , , ,

Ut-rawta Rout-välskan!

Uttal, det är svårt det. I synnerhet när man är envis. Jag pluggade litet franska i slutet av förra seklet och jag har lirat en del blues. Kanske är det det som ligger mig i fatet när jag får så ini-tvivlat svårt att acceptera att manicken som skall distribuera vårt trådlösa bredband genom tegelväggarna prompt måste kallas för Raw-ter.

Get your kicks on raw-t 66?

Nä, precis, eller hur: Root 66, heter det ju.

Flickan i Teliabutiken tittar på mig som om jag halat fram någonting långt och illaluktande och försökt slå henne i huvudet med det när jag ber att få ställa några frågor om en Root:er.

– En raw-ter, alltså? slår hon kavat fast.

– Just precis, svarar jag milt överseende: en roooter.

– Här har vi Zyxels raw-ters, väser hon och halar fram en kartong som hon ser ut att vilja köra ned i halsen på mig.

Temperaturen stiger, det fräser i plasten på disken. Smockan hänger i luften. Mest hennes, får jag tillstå.

– Så intressant. Klarar den här Roootern er 24 megabitshastighet? säger jag i förhoppning om att mitt uttal skall göra hennes röda hår ännu rödare och hennes fräknar än mer talrika.

– Ja, det gör alla de RAWTRAR som vi säljer numera. Hon antyder med sitt ”numera” att den ROOOTER vi har i hemmiljön förhåller sig till det moderna samhället som min Sevillanska gåspenna till den senaste fotoskrivaren från Canon.

Till slut köper jag ändå den låda som jag alltjämt kan svära på innehåller en Router. Och ett modem som skall fungera ännu bättre därtill. Eller skall det möjligen uttalas Maw-dem?

Men nu har jag tröttnat. Nästa gång jag bär in en låda i lägenheten får det bli en som innehåller Toscanskt rödvin. Lawd-vin.

Categories: Uncategorized

Jasså, hyllningsdags?!

Jag hajar ingenting. Jo, egentligen förstår jag precis vad de är ute efter, men kan de inte låtsas vara litet seriösa i alla fall? När Aftonbladet recenserar Bajens försäsong är inga hausseuttryck för stora. ”Radar upp segrar” och den fullständigt obetalbara ”2001 års svenska mästare…..” snacka om att maxa kvällspressretoriken…allt för att sedan hoppa jämfota på klubben om någonting under allsvenskan skulle avvika från den felaktiga haussebilden. Att snacka om sju segrar, varav de flesta mot riktiga brödgäng, som om det vore en friplåt till SM-ordet. Patetiskt. En analytisk artikel om vilket motstånd Tony Tiger och de andra radat upp och vilka skälen kan vara bakom detta, vad sägs om det?

Categories: Uncategorized

Sex vågade vågad sex: Att lära sig skriva deckare i Sevilla: del 4

Sevilla by night 

Det avrundande temat för rapporteringen om årets Deckarkurs i Sevilla blir sex: sex kursdeltagare, sex kursdagar och sista dagen dessutom övningar i att skriva sexscener. Årets deltagarkull bevisade här än en gång vilken inspirerad och framåt sättning vi lyckats få ihop. Alla levererade. Många skrev sina bästa alster till denna avslutande session, dessutom. Som Magister vill man ju gärna se utveckling och här får jag påstå att jag fått mitt lystmäte.

Att skriva sex i spänningslitteratur är inte alldeles lätt. Vem som helst kan förvisso knåpa ihop ett ”läsarnas-egna-sexbrev”-liknande solonummer, men när man skall göra tydligt att även sexscenen har ett samband med den övriga texten blir det genast svårare. Dessutom skall ju sexet ha samma anslag och ton som resten av skildringen, vilket inte gör det lättare. Och till råga på allt är ju förebilderna få på den svenska marknaden: Liza Marklunds Bengtzon får ju nästan aldrig någonting numera, Åsa Larssons Rebecka är minst lika svältfödd, Jan Guillous karaktärer tycks intressera sig mer för andra ting. Det är väl i stort sett bara Stieg Larssons Blomqvist som får pippa loss big time så fort man skakar ett par skitiga kalsonger framför de kvinnliga birollsinnehavarna.

Som avslutning – frånsett en femtimmarslunch på härliga Sancho Panza på andra sidan floden med därpå följande barrunda intill de minsta av småtimmar – hade vi kvartssamtal med alla deltagare; en sådan glädje att få sitta på den solstänkta terrassen och förklara, helt ärligt och djupt menat, att man ser fram mot kommande romanmanus från samtliga.

 Ann Ljungberg by night

Veckan har många hjältar, men en måste särskilt framhållas: Ann Ljungberg som organiserat alltsammans. Många är de människor som drömmer om ett rikare liv. Ann gör tvärtom; lever sin egen dröm och hjälper dessutom sina medvandrare här på skorpan att förverkliga SINA drömmar. Om inte det är den ultimata rikedomen, så vet inte jag. Tack, Ann!

Categories: Uncategorized

Att lära sig skriva deckare i Sevilla, del 3

För att travestera en av deckareleverna: ”Livet är som en brakskit. Det är liksom över ganska snabbt.” Är vi redan på näst sista kursdagen? I förrgår gick vi igenom personbeskrivningar, persongallerier (INTE fler än NÖDVÄNDIGT, per cortesia) jaktscener och de olika sätten att använda ”miljö”. Idag blir det det jag själv – och rimligen mina kreativa och språkligt rätt drivna elever – tycker är det mest matnyttiga: intrigstrukturen. Till vår hjälp har vi i år Agatha Christie och Jo Nesbö – två helt okej gästlärare, får man säga.

Gårdagen var ledig dag, ett faktum som även fick implikationer för kvällsaktiviteterna i förrgår…och morgonaktiviteterna igår, samt bristen på aktivitet under förmiddagen igår. A dirty job but someone’s gotta do it, detta med att djuptesta det Sevillanska nattlivet.  Skall man kunna förlägga ett mord på en svensk landsflyktig IT-direktör till Sevillas barkvarter… måste man ju lägga stor vikt vid risörchen, inte sant?

Categories: Uncategorized

Att lära sig skriva deckare, del 2: Möra som griskinder i Sevilla

image_814.jpg

Deckarsskrivarskolandet fortsätter i oförändrat högt tempo. Kör vi för hårt? Några av deltagarna börjar bli en smula bleka om nosen, men skrivleveranserna är det inget fel på. Under förmiddagens prologövningar framträder de mest häpnadsväckande kunskaper i kurdisk likbehandling (ja, du läste rätt) självmordbombarpsykologi och mycket mer. Micke Lundhs gästföreläsning – naturligtvis passar vi på att bjuda in honom när han är här nere och författar – blev som väntat en succé. Eftermiddagens tuffa dialogträning visade sig bitvis övermäktig, men när det blev dags för metaforövningar hade energin återvänt. Jag tänker inte avslöja några av kursdeltagarnas fantasiska metaforer och liknelser, men bjuder på en annan insikt; gjord igår kväll. Griskinder är möra och riktigt smakliga.  

Categories: Uncategorized

Att lära sig skriva deckare i Sevilla, del 1

image_804.jpg Åter från första dagen av årets deckarkurs – i fjol var vi som bekant (eller inte bekant) i Venedig – och jag kan bara konstatera att denna elevkull är riktigt vass. Jag brukar ju hävda att det bara är tio procent av befolkningen som inte behöver gå på deckarkurs (försåvitt att de vill lära sig skriva deckare, alltså) och det är de fem procent som inte går att lära någonting och de fem procent som är alldeles för duktiga från början. Mystery Class of ’08 tillhör samtliga den övre halvan av de nittio procenten. Bra språk, öppna, ärliga och modiga människor och en genuin vilja att jobba och åter jobba. Kursledarens dröm: Vi kommer att kunna göra stora framsteg på dagarna och njuta välförtjänt av de ljumma kvällarna och nätterna tillsammans.

Sevilla har vi inte sett så mycket av ännu; men rytmerna från gårdagskvällens tunga Flamencobarbesök klapprar fortfarande genom de smala gränder som omgärdar min lilla lägenhet i de gamla kvarteren. Lustigt bara att kvällslivet är så förskjutet, hur fan orkar Carmen, Figaro och de andra här i stan BÖRJA festa när vi nordbor viker ned oss och sedan stå där nystärkta i kön till kyrkan på morgonen? Se där ett första mysterium att börja lösa.

Categories: Uncategorized

Grattis Bajen på hundraelvaårsdagen!

Idag fyller Bajen 111 år. Grönvit klädsel är anbefalld: ordern är uppfattad och skall, som Coq Rouge brukar konstatera, verkställas. Jag hoppas på en grönvit kavalkaskad på stan idag; må de klara färgerna lysa över Bajenland med norrförorter (de där läskiga kvarteren norr om Slussen) – alltid frälser eller retar vi någon.

Categories: Bajen, Hammarby

Pinka på Rydström?

Man måste ju få tänka tanken. Och det gör jag, fast under någon sorts pseudonym i den senaste bajenkrönikan, årets fjärde, faktiskt.

Categories: Bajen, Hammarby

Skapa en gratis webbplats eller blogg på WordPress.com.