Monthly Archives: april 2008

Om tändvätska och Hammarbyknattar…

…handlar de två alster som samtidigt hoppar upp denna morgon på Bajens officiella hemsida. En intervju med Haris, Sulan och Mikkel hittar du här och fotbollsknatten Simon Norell – känd från min Micke Norellserie – hittar du här.

Det mest spännande i intervjun tycker jag nog är Mikkels kommentar om att man kan behöva pådrivare i truppen, folk som inte är med av enbart fotbollskompetens utan också med råskinnsegenskaper i meritlistan. Det är ju ingen idé att efterlysa Markan längre, men Salle…eller, om man får drömma…kan vi inte panta nya Söderstadion och tjacka Gattuso?  

Categories: Uncategorized

Beslutet är fattat

Jag  säljer en av mina gitarrer. Hon får, trots att det känns bittert och sorgligt, lämna plats åt en modernare variant inför sommarens Freak Guitar Camp.   Roligast vore förstås om hon kom till ett Fenderälskande hem.

Categories: Uncategorized

Guld i SM för fotbollslandslag!

Det finns märkliga tilldragelser och rena knäppigheter. Sedan finns det den slumpgenerator som stolta föräldrar en gång döpt till Per-Erik Holmström och hans spontaniteter. Som när han ringer en torsdagseftermiddag och säger ”Grimsta IP, 14.30 – vi i finanslandslaget möter Läkarlandslaget och Författarlandslaget i ett sorts SM för fotbollslandslag”. Vaddå ”vi” är min första tanke. Jag har diskuterat fotboll flitigt med denne man, men vi har aldrig setts in persona på gräs, grus eller golv. ”Lördag” tänker jag sedan. Dagen efter ännu en session med pokergänget ”Klöver Kungar”, kända från romanen med samma namn. Därefter sker någonting som borde skett mycket tidigare: självkritiken sätter in. Jag har inte spelat en elvamannamatch på oherrans många år. Femmanna – regelbundet, inomhus. Sjumanna, visst, för några år sedan. Elvamanna? På sjuttiotalet, kanske.  Men när självkritiken sätter in, har jag redan lovat att komma.

Man kan inte tacka nej till att lira fotboll.  Även om jag i skrivande stund tycker att Bajens A-lag borde ha lämnat walk-over i stället för att åka till Trelleborg och bevisa sin ovilja att spela. Men det är en annan historia.

Våra motståndare verkar väl samlade. Läkarna ansluter mangrant i tid. Författarna har inte alls varit uppe hela natten och druckit Absinthe, vilket man har skäl att förvänta sig. Några, däribland Niklas djävla Kindvall, en RIKTIG fotbollsspelare, dessutom, ser oförskämt pigga och kompetenta ut. Finansmännen gör som finansmän brukar, kommer sent, snackar i mobiltelefon och ter sig allt annat än fokuserade på uppgiften. En kvart före avspark är vi tio man på plats och en, min avhållne förre chefs son, är på väg.

Läkare och Författare inleder. På så sätt hinner vi bli fulltaliga. Författarna lirar inspirerat och med den esprit man förväntar sig av esteter men läkarna har en organisation på sitt spel som inte står landstinget långt efter. En backlinje full av tuffa typer, bergis klinikföreståndare hela bunten, några laserkirurger på mittfältet som med yrkesmässig precision matar bollar på allt tröttare författarbackar och till slut drar läkargänget det längsta strået.

Plats på scenen för Finansgänget. Författarlandslaget får stanna kvar på planen. Nu, när marknaden för mål öppnat, är koncentrationen en helt annan. Målvakten får snabbt att göra och trots ett snöpligt (men snyggt, måste erkännas) baklängesmål på hörna, får jag snabbt förtroende för honom. Backlinjen skall visa sig vara den som framgångar skall byggas på. Tre karga män som helt enkelt inte släpper någonting mer förbi sig. På hela turneringen. Själv erbjuds jag en vänsterbackplats, men tackarnej eftersom min nuvarande tyngd och kroppslängd gör mig till en mindre, vekare variant av Emil Johansson i Bajens A-lag. Mittfält då? Säger Perka. Men vi enas om att slänga upp mig på topp i stället. Vilket visar sig vara en bra idé. Jag antar Haris Laitinen som rollförebild och roar mig med att springa oregelbundet, Lille-Skuttstokastiskt längs vänsterkanten i anfallszon och rycka med mig både en och två backar som i sin välvillighet tar mig för någon som måste bevakas. Detta lämnar i sin tur ytor för centertanken, den alltid lika strategiske Anders Hähnel, som kan dundra fram och ansätta målvakten med skott efter annat.

Efter en stunds spel, alltjämt med ett mål i baken, börjar motståndarna tröttna på att bevaka mig. Och just då får jag bollen i en förvirrad situation i boxen, släpper raskt tillbaks den till Anders H, som gör det alla anfallare SKALL göra, nämligen ett enkelt och elegant mål. Efter detta fortsätter backarna att bevaka mig, tills Johan Qviberg, nyanländ kan lösa av mig med tio minuter kvar. Hans löpstyrka och energi höjer finansmännen ytterligare ett snäpp. Möjligen drivs de också på av insikten att hans far kan köpa lagdeltagarnas samtliga firmor och lägga ned dem. Och det trummas på. Så småningom vinner vi med hela 4-1.  Och för detta belönas vi med ännu en match. Bara att stå kvar.

Läkarna är värre att möta. De spelar tuffare och framförallt mer organiserat än författarna. Dock saknar de riktigt vassa artister som Måns Gahrton och Fredrik Ekelund, samt den nickskicklige Pontus. Målsnålt åt bägge håll, således. Men det trummas på och när finanslaget ställer om, är det svårt att hänga med, så blir det bara.  Rollen som anfallare passar mig fortfarande, men när jag i nästa byte slängs in som defensiv mittfältare blir det tuffare. Det rivs och det slits och jag som en gång i tio-tolvårsåldern levde gott på att väga tio kilo MER än alla andra är plötsligt djävligt minst på planen. Någonstans mitt i alltsammans kliver jag in i en duell som om jag snarare skulle varit Sulan än mig själv och vaknar två meter bort, med stjärnor och ostbågar visslande kring pallet. Intressant, och någonting att minnas när man kritiserar Emils insatser.

Ytterligare några minuter och domaren blåser av. Seger för det vita finanslaget igen och därmed Guld i SM för fotbollslandslag.

Borde jag ha spelat alls? Borde jag inte ha spelat i författarlandslaget? Borde jag ha känt till att evenemanget avslutades med en bankett på Café Opera? Alla frågor byts mot en enda: när gör vi det här igen, grabbar? Sex måste man ju ibland tacka nej till – till exempel när kontrahenten inte är den man är gift med – fotboll däremot är ju lika roligt och går att göra i stort sett hela dagarna utan att någon utom möjligen publiken kan ta anstöt. Trots pokerrus och debutantkänningar.

Categories: Uncategorized

Reklampaus

Hur hinner du? Hur orkar du? Varifrån får du all energi? På Kalla Kulor Förlag trippar vi bara på det allra vassaste, det norra halvklotets mest välsmakande och det mest totalmustiga espressokaffe som tänkas kan:

 

Categories: Uncategorized | Etiketter:

Vill du lära dig att skriva deckare?

Tillsammans med Ann Ljungberg författarcoach undersöker vi nu möjligheten att anordna en intensivkurs i det ädla ämnet deckarförfattande i december. Platsen: New York. Om du är seriöst intresserad, maila mig på den adress du hittar under ”kontakt” här ovan.

Categories: Uncategorized

Ne touche pas a mon héro

…eller hur man nu skulle säga det med grodlår i halsen. Reklambyrån som har hetat någonting annat som nu knycker sitt namn från en Ronnie James Dio-låt (även om man har varit PR-sinnade nog att be om legendens välsignelse) förtjänar ingen respekt eller publicitet alls för sitt tilltag. Jag tänker inte länka till artikeln eller byrån. Bara tycka intensiiiiivt illa om att man på detta sätt försöker knycka cred från min ungdomshjälte och konstatera att de varit under midnattshavets yta alldeles för länge. Uäh!

Categories: Uncategorized

Allt det där med sannolikheter

Efter gårdagens match mot Kalmariterna har man som bajare åter skäl att fundera över sannolikheternas spel. Inför säsong är det ju ett hetsigt tippande om vilka lag och vilka spelare som skall lyckas bäst i Allsvenskan och aldrig, aldrig aldrig har någon riktigt rätt.

Att Petter skulle fortsätta att lyfta och vara seriöst farlig under säsongsinledningen efter en helt oskadad försäsong och med stort ansvar på sina axlar var kanske inte så oväntat. Men det är också det enda som verkligen har stämt såhär långt.

Vi har tidigare snackat om sannolikheten för att Rami skall lyckas få den säsongsinledning som han fick med Brasilien, Ljungskile och Gais-matcherna. En högoddsare värd namnet.

Minst lika otippat var ju att Poppen sedan skulle komma in och göra de supermatcher han gjort mot Gnagare, Henkeborgare och Åttondelskusinerna från Kalmar.

Men värst och märkligast av allt: de seriella skadorna på Mikkel, Sulan och Chanko. Hur kan så många försvarsklippor gå åt fanders samtidigt?

Nu vet vi ännu inte hur illa det egentligen ligger till med skadorna, och att börja gissa på laguppställningar är kanske en smula tidigt. Skulle gärna vilja se Monteiro i mitten om Sulan inte är spelbar, och hemskt gärna Klebér på planen igen. Som defensiv mitt om varken Chanko eller Mikkel kan lira? Varför inte!

Oavsett vilken laguppställningen blir, kommer det inte att gå som vi tror i matchen mot Elfsborg.

Alla de som mailat mig om att Bajen borde ta fram flaggor med pinne och balkongfäste, förresten: er åsikt är framförd till Bajenbutiken.

 

                                                                       ************************

 

Bästa thrillertipset just nu: Unni Lindells Honungsfällan. Tät och spännande med bra driv och bladvändning intill slutet. Lätt att dras med både i spänningen kring mysterierna och intrigerna på polisstationen.

Bästa skivtipset just nu: Freak Guitar/Mattias IA Eklunds ”The road less travelled” – ett urflippat soloprojekt med sanslös teknik och kreativitet. Har några år på nacken, men förtjänar en plats i klassikerhyllan.

Mesta ”alla var där”-tipset just nu: Dianne Reeves på Konserthuset i fredags. Saknade inte många jazzpersonligheter i publiken. Och vilken pipa!

 

Categories: Uncategorized

Å en bajenkrönika till….

Av denna bloggs senaste inlägg kan man tro att hela vårt liv just nu kretsar kring fotboll.

Fullständigt korrekt, naturligtvis! Tre matcher samma vecka: ett derby och två mot kvalificerat motstånd kan göra vilken bajenhjärtad person som helst alldeles stirrig. Det finns inget att välja på för den som har grönvitt blod i ådrorna, bara att hänga med. På Officiella publiceras idag en intervju som jag gjorde med min favoritsupporter ”Larsa” härom natten i just ämnet ”hur man orkar med alla matcher”.

För övrigt noterar vi att KGB nu tar kraftfull ställning MOT inkastande av grejor på matcherna. Väl rutet och att de som ryter dessutom både har fysik och läktarcred att lägga bakom sina ord gör det hela än mer intressant att följa. Fansorganisationerna har aldrig stått mer enade om detta – så det är nu eller aldrig, men, som jag brukar säga: ”helst nu”.

Kalla Kulor Förlag ägnar annars just nu den mesta tiden åt arbete med inskickade manus – redigering av sånt som skall publiceras och läsning av sådant som möjligen kan komma ifråga.

Och bluesprojektet skrider sakteliga framåt. Två nya låtar inprogrammerade i övningsdatorn idag.

 

Categories: Uncategorized

Stefan Johannesson, den tolfte spelaren…..

Det var väl några år sedan som man marknadsförde något av fotbollspelen med payoffen ”bli den tolfte spelaren”. Kanske hade kvällens domare i derbyt lyssnat på dessa locktoner? Maken till viftare av ostskivan och visslare av visselpipor var det länge sedan vi såg. Om denne tvångsmässige spelförstörare i stället låtit de 22 spelarna lira matchen, inte skänkt oss ett gult kort i första och inte kompenserat skadedjuren från Södra Uppsala med en billig straff i andra hade allting kännts så mycket bättre för alla inblandade. Undantaget Johannessons mamma, då, som säkert var nöjd med piltens dag på jobbet.

Normalt brukar jag bemöta mina AIK-vänner med ett visst mått av gentlemannaskap och generositet efter match, men under tisdagen kommer jag inte att bjuda på någonting. Bajen var värda tre poäng, minst, och det vet alla som såg matchen. Att låtsas som någonting annat, tyder på dåligt omdöme.  Att nästan rutinmässigt ge AIK time-out efter baklängesmål för att deras fans skallrar litet i staketet, är värre än så.

Dagens låt: Davies on the road again med Manfred Mann.

Categories: Uncategorized | Etiketter: , , , , ,

Att skriva deckare, del 7

Behovet av ännu ett författartips slår mig när jag läser en roman av den hyllade författarinnan under småtimmarna i morse.

När du skriver dialog: låt dina personer säga rimliga saker till varandra. I morse upptäckte jag hur en rutinerad redaktionschef ber sin stjärnreporter, tillika berättelsens hjältinna, att INTE läcka en exklusiv nyhet till konkurrenterna.

Den situationen påminner mig om när vår äldsting var pytteliten och jag just påbörjat min pappaledighet. Barnet var plötsligt i behov av blöjbyte och den ömma modren förmanade mig ”glöm inte att spola av med vatten om du tvålar in henne”.

Reaktionen i de bägge fallen borde bli densamma, eftersom ingendera kommentaren fälldes med glimten i ögat. I mitt eget fall blev den ett prestigedrypande ”tjenare, det menar du inte, Sherlock, blir inte ungar litet mer smutståliga om man låter tvålen sitta kvar i lager på lager?” men den hyllade romanhjältinnan ”lovar glatt att inte läcka” och hastar vidare. Och så djävla trevlig är inte hjältinnan i boken annars.

Resultatet blir att jag läser resten av boken med min kritiska blick. Magin upplöses. Och då hittar man ju – alltid, verkligen alltid, oavsett författare – alla fel.

 

                                                                      *********

Och i kväll är det derby. Flaggan hänger på balkongen, men någon rituell Bajenbärs blir det inte eftersom den inte verkar finnas på systemet längre. Samtliga andra ritualer följer vi dock; allt för att göra Gnagets afton så djävlig som bara möjligt.

 

Categories: Uncategorized

Skapa en gratis webbplats eller blogg på WordPress.com.