Daily Archives: april 2, 2008

Slash-skandalen: en megaironi

Man kan numera inte vara intresserad av rock och förhålla sig neutral till fenomenet Slash. Själv läste jag – bloggen blir visst väldigt litterär idag, en skön kontrast mot alla fotbollsstories på sistone – mannens självbiografi alldeles nyligen. ”It may seem excessive, but that doesn’t mean it didn’t happen”.

Alltså: den enda bok jag tidigare läst som innehåller fler droger per sida än unge hr Hudsons är faktiskt FASS. Men den är välskriven (tack för det, spökskrivaren) och underhållande. Man får lära sig mycket om hur illa det kan gå för en wannabe-gitarrist och hur …intressant rocksvängen tedde sig under glam-goes-grunge-perioden. Dessutom är ju mannen en helt okej, om än inte så våldsamt imponerande, gitarrist. The Dirt är fortfarande mer upphetsande läsning, men Slash spöar Nikki Six ”Heroine Diaries” med hästlängder.

Och nu sparkar hans senaste band sin sångare pga drogproblem? Ironin går mig långt över gälarna.

Categories: Uncategorized | Etiketter: , , ,

Hej då Stephen Frey

Det är inte så många som försöker skriva initierade finansthrillers. På något vis känns det som att vi blir färre. Och nu är det dags att avskriva ännu en, nämligen amerikanen Stephen Frey. Jag stötte på hans böcker av misstag, faktiskt. Var på Waterstones i närheten av Piccadilly för något decennium sedan och – stressad som man var på rull mellan City och Heathrow – kastade jag mig över hyllan med min hjälte Stephen Fry. Av någon anledning tittade jag inte noga på boken förrän jag slog upp den på planet och insåg att ett ”e” mellan r och y kan betyda så mycket. Men okej, killen hade en bakgrund på Wall Street och några ställen till och skrev med en viss lidelse om sina hjältar, ständigt med en begåvad underdog i huvudrollen, en snäll kvinna som hjältinna och en fal sköka med kopplingar till storskurken som antihjältinna. Dessutom kändes böckerna medryckande, även om solklara invändningar som gestaltning, realism i relationerna och annat var lika valida som i vilken annan bestseller som helst.

Men med The Successor – den tredje boken om samma hjälte, riskkapitalisten Christian Gilette, tar Frey ett så djupt steg nedåt i sin författarkarriär att jag helt tröttnar. Frey har tappat stinget och skrivit ”en uppföljare” mellan pauserna i en räcka riktigt tråkiga möten. Spänningsingredienserna fungerar säkert i teorin, men på papperet, det papper som jag är tänkt att läsa, blir det bara så outgrundligt platt, schabloniserat och påklistrat alltsammans. Undvik den.

Jag förväntar mig att samtliga mina elever från deckarförfattarkursen i Sevilla presterar väsentligt bättre historier än denna, med mycket bättre tekniskt handlag.

Categories: deckare, Författande, Författartips | Etiketter: ,

Blogga med WordPress.com.