Månadsarkiv: april 2008

Superettan och andra hjältar

Det är lätt att dras med i vindflöjeldrevet. Rami kostade diger schaber och har lanserats som en frälsare. Och när han inte heller tar på sig någon skuld för baljorna mot Gais blir man naturligtvis…beklämd. Faktiskt.  Jag menar: när Eguren dånade in det första målet mot Gnaget under höstderbyt 2006, då var det inget snack från något håll om att det var en målvaktstavla. Picasso Öhrlund, basta. Nu snackar vi om att ”vi tappade markeringen vid första stolpen”. BOLLEN. GÅR. MELLAN. HÄNDERNA. PÅ. KEEPERN.

Å andra sidan: den som också såg matchen, lever med Bajen och inte ens behöver hårddisken för att komma ihåg alla matchsekvenser inser också att problemet med fem insläppta mål på tre matcher inte ligger enbart hos keepern. Det är bara tre lag som släppt in lika många eller fler mål och de ligger sist i tabellen. Det är flera i försvaret som inte alls ser ut som de gjorde i fjol. Både Chanko och Sulan är mil ifrån den form som fick dem till landslagssemestern i vintras. Hade Börje glömt att packa krigarhjärtan 6&7?

Dessutom – var var geisten (höll på att skriva Gaisten) hos de övriga spelarna i går? Bitvis var det väldigt håglöst, feladresserat och oengagerat ”whoops, tappade jag bollen ?- ah, jag får säkert en tjångboll från någon liten backmänniska snart”.

Men faktum kvarstår: Vi har i genomsnitt två poäng per match. Det räckte till g**d  både 2006 och 2007. Motivationsluckor har vi sett förut. Jag tänker särskilt på Gefle hemma 2005 – matchen vi aldrig glömmer – och Landskronamatchen samma säsong – och då var ändå alla de hjältar vi nu vill skrika hem med på planen: Stoor, Max, Petur….U fill in the blanx.

Charlie gjorde ännu en bra match. Freddy känns lovande. Mer lovande än Pålle igår. Får han bara några pytsar så att de berömda MARGINALERNA kommer på rätt sida, blir han en ny Oremo och därefter en ny …typ…Allbäck.  Kanske, verkar det, ingen finlirare, men ett tungt, trubbigt föremål att döda matcher med. Under tiden skickar vi syrgastuber och iskuber (för kalsongbruk) till backlinjen och hoppas att energi och cool löser problemet.

Glamrockersonen bär Bajenhalsduk idag. ”Det är extra viktigt att visa vem man är efter en förlust”.

Kategorier: Bajen, Hammarby | Etiketter: , ,

En känslig fråga: Piratkopierade piratinspelningar?

Den gode vännen ger mig en cd med nedbränt boss-material. Bruce Springsteen: Stockholm Magic Night 12 december 2007. Därmed fullföljer jag traditionen att ha alla konserter jag sett med chefen på bootleg.

Men den här gången är det annorlunda. Jag har inte betalt den lilla skivbutiken på en av Söders minst charmiga bakgator 300 pix för mitt exemplar. Jag har fått en bränd kopia av någonting som hämtats från Pirate Bay. En piratkopierad piratkopia, mao. Bitvis riktigt, riktigt djävla bra ljud.

Många – jag är en av dem – älskar bootlegs. De tilltalar både samlaren i mig och upptäckaren. Varje konsert har ju sin subtila nyans, en spegel av stämningen på plats som inte går att återskapa i en studio. Bootlegs säger oftast mer om artisten än det färdigpolerade materialet och fördjupar; skärper den totala bilden.

Samtidigt är de illegala. Bossen får inte en spänn för det där. Är det då okej att sno någonting av den som redan har snott det? Tål att tänka på, liksom.

Kategorier: Uncategorized

En seger att….överse med?

Churchillcitat som funkar även på Söderstadion:

”Blod svett och tårar”  Check.

”Aldrig i mänsklig historia har så få gjort så mycket för så många”  Check.

”Detta är inte ens slutet på början”. Check.

Wimpa visste, kort sagt, vad han snackade om.

Jag skrev en krönika på www.hammarbyfotboll.se för några veckor sedan där jag diskuterade alla de orimligheter som sker i en match, fast de – statistiskt sett – inte kan inträffa alls. Lex Tage Danielsson om man  så vill. I kväll var bollen…rundare än på länge. Kan Shabaan göra två luftpastejmissar under samma match? Mot ett knäckebrö- (förlåt, tunnbröd käkar man förstås i Sundsvall) gäng? Kan Sulan tabba sig flitigt under en match mot ett tippat bottenlag? Kan Bajen helt tappa glöden och lira sidledes bakåtspel i femtiotre minuter? Kan Erkan misslyckas med fem dragningar i rad mot en stillastående back med betongfötter? Inget av det påstådda är särdeles rimligt, och därför är det i princip att betrakta som att ingenting av det hela faktiskt hände. Förutom att det inträffade.

Det sköna i alltsammans är att spelarna faktiskt inte brydde sig om det. Petter Andersson var lika osannolik han med. Hans första mål går inte att åstadkomma, inte när de två kapplöpande är av samma ras. Paulinho gjorde sin bästa match på länge. Charlie sin bästa grönvita insats någonsin. Claudio D visade att han visst vill vara med och kappas om en plats i startelvan och äntligen Mikkel på en allsvensk plan igen.

Alla andra kommer att älta Ramis bommar. Men låt oss konstatera att han inte varit värd många spänn i paus om han varit börsnoterad. Skall jag se till att Kalla Kulor sponsrar hans kalsonger? Frågorna är många.

Men sex poäng på två bombsäkra matcher — DET om någonting är helt otippat just därför att det var så inifanders tippat. Så vi överser även med dagens seger. Men mot Gais och de måltorkade gnagarna blir det mer allvar. Och för denna familj är det nu ånyo dags att fylla på bajenfansölbackarna i skafferiet.

Kategorier: Uncategorized | Etiketter: ,

Det puckade ekonomspråket

Det är utmärkt att det finns ekonomer. Men man får akta sig för att släppa ut tänkandet från ekonomiavdelningar och trejdingdeskar. Sällan har jag satt morgonespresson i vrångstrupen så kapitalt som när jag läser dagens intervju med Ragnhild Wiborg, den stridbara förvaltarkvinnan, i DI Weekend. Hon säger nämligen om sin au pair:

”Lovisa är hemmets vd. Ole och jag är mer som styrelseledamöter som står för riktlinjerna och ansvaret”

Eh? Öh?

Ekonomi är en utmärkt vetenskap när det gäller att hushålla med resurser och sätta pris på svårvärderade grejor. Men det gäller verkligen hålla ekonomismerna i schack! Att reducera sitt hem till nån sorts bissniss är att göra barnen till kunder och den bättre hälften till Senior Partner. And Member of the Board, uppenbarligen.

Jag känner henne inte, har sett henne ute runt Stureplan ibland och tror mig förstå att hon inte menar så illa, men gränsen för vad finanstugget får lov att formulera är överträdd och alla som rör sig utan händerna över huvudet kommer hädanefter att skjutas utan förvarning.

Vad kommer härnäst?

”Det är inte dej det är fel på. Det är bara att vårt förhållandes NPV ligger långt under noll. ”

”Måste du vara så djävla….volatil, din förbannade junk”

”Alltså, jag och Elisabeth ser oss som investment managers och våra barn som seedprojekt. Farmor är styrelsens ordförande och Morfar Senior Advisor. ”

”Klart att vi skaffade fyra barn. Det var ju bara att räkna ut med en enkel portföljhanteringsformel att genetiskt framgångsoptimum ligger där någonstans”.

”Om jag älskar dig? Låt mig säga såhär: för mig ligger din marginalnytta långt över din cost of carry. Men sluta inte med det du håller på med är du snäll.

Kategorier: Uncategorized

Slash-skandalen: en megaironi

Man kan numera inte vara intresserad av rock och förhålla sig neutral till fenomenet Slash. Själv läste jag – bloggen blir visst väldigt litterär idag, en skön kontrast mot alla fotbollsstories på sistone – mannens självbiografi alldeles nyligen. ”It may seem excessive, but that doesn’t mean it didn’t happen”.

Alltså: den enda bok jag tidigare läst som innehåller fler droger per sida än unge hr Hudsons är faktiskt FASS. Men den är välskriven (tack för det, spökskrivaren) och underhållande. Man får lära sig mycket om hur illa det kan gå för en wannabe-gitarrist och hur …intressant rocksvängen tedde sig under glam-goes-grunge-perioden. Dessutom är ju mannen en helt okej, om än inte så våldsamt imponerande, gitarrist. The Dirt är fortfarande mer upphetsande läsning, men Slash spöar Nikki Six ”Heroine Diaries” med hästlängder.

Och nu sparkar hans senaste band sin sångare pga drogproblem? Ironin går mig långt över gälarna.

Kategorier: Uncategorized | Etiketter: , , ,

Hej då Stephen Frey

Det är inte så många som försöker skriva initierade finansthrillers. På något vis känns det som att vi blir färre. Och nu är det dags att avskriva ännu en, nämligen amerikanen Stephen Frey. Jag stötte på hans böcker av misstag, faktiskt. Var på Waterstones i närheten av Piccadilly för något decennium sedan och – stressad som man var på rull mellan City och Heathrow – kastade jag mig över hyllan med min hjälte Stephen Fry. Av någon anledning tittade jag inte noga på boken förrän jag slog upp den på planet och insåg att ett ”e” mellan r och y kan betyda så mycket. Men okej, killen hade en bakgrund på Wall Street och några ställen till och skrev med en viss lidelse om sina hjältar, ständigt med en begåvad underdog i huvudrollen, en snäll kvinna som hjältinna och en fal sköka med kopplingar till storskurken som antihjältinna. Dessutom kändes böckerna medryckande, även om solklara invändningar som gestaltning, realism i relationerna och annat var lika valida som i vilken annan bestseller som helst.

Men med The Successor – den tredje boken om samma hjälte, riskkapitalisten Christian Gilette, tar Frey ett så djupt steg nedåt i sin författarkarriär att jag helt tröttnar. Frey har tappat stinget och skrivit ”en uppföljare” mellan pauserna i en räcka riktigt tråkiga möten. Spänningsingredienserna fungerar säkert i teorin, men på papperet, det papper som jag är tänkt att läsa, blir det bara så outgrundligt platt, schabloniserat och påklistrat alltsammans. Undvik den.

Jag förväntar mig att samtliga mina elever från deckarförfattarkursen i Sevilla presterar väsentligt bättre historier än denna, med mycket bättre tekniskt handlag.

Kategorier: deckare, Författande, Författartips | Etiketter: ,

Det kunde ha gått hur som helst….

…men för en gångs skull var gudarna litet rättvisa mot Hammarby. Erkan må vara Erkan. Tony Gustavsson genomför med bravur vår styrelses och intressentkrets spelidé som egentligen är överkurs för en stor del av den svenska fotbollssäsongen. I Stockholm är vårt upptagningsområde fullt av grusspecialister som emellanåt får tillträde till konstgräs och någon enstaka gång före femtonårsåldern även naturgräs. Bajen utvecklas alltmer till ett välspelande snitsarlag för de goda fotbollsplanerna: Söderstadion under sensommaren och varför inte konstgräs? Ett lag med europeiska ambitioner, lämpligt även för spel söderöver i Europa.

Men vilken världsända spelar vi i? Grisarnas och slaskets. Vi möter storvuxna brötgäng på planer vars alternativanvändning är industrimark eller potatisåker. Klart att det blir jobbigt ibland. Eller, för det mesta.  Fast det är också skitsamma. Oavsett om Bajen lirar på en potatisåker långt utanför tullarna en grusplan i norrförort eller på Kalla Kulor Arena – Nya Söderstadions snabba konstgräs – är jag ju Bajare och vill se de mina lira. Och om jag dessutom kan få se några riktigt bra matcher – Kalmar hemma i fjol, Elfsborg borta i fjol, BP osv – varje år, kommer jag att vara tillräckligt entusiastisk för att se resten också.

Efter Ljungskilematchen har jag bara ett frågetecken: hur i hela friden kunde lagledningen välja att ha Dadomo på planen och Haris på bänken så länge? I mina ögon är Haris såhär långt årets utropstecken, där varannan bollkontakt blir farlig för motståndet. Ett plus däremot för bytet av Charlie mot Freddie i slutet. Att ha satt in Mikkel skulle ha tolkats som att 1-o kändes tillräckligt, vilket det verkligen inte gjorde. Shaabans insats kändes avgörande. Tänk dig Benny Lekström i samma matchsituation. Eller Erland? Hua!

www.hammarbyfotboll.se kan du följa min fortsatta färd mot 100-krönikorsgränsen. Min dramatisering av eftertankarna kring Ljungskile kommer upp så småningom. Arton to go, således.

Kategorier: Bajen | Etiketter: , , ,

Skapa en gratis webbplats eller blogg på WordPress.com.