Monthly Archives: maj 2008

Mera toppning, tack!

Det är så dags igen. På året, alltså. Ungdomskonserterna avlöser varandra och vi har denna vecka haft möjligheten att njuta av tvenne uppvisningar: Stora Elevshowen på Kühlers Dansskola och Niornas Avslutningskonsert i Berwaldhallen med Adolf Fredriks vidunderliga elever.

Dessa två företeelser är exempel på just det som alla skriker sig hesa över i ungdomsfotbollen: Tidiga anlagsbedömningar och hård träning under kompetent ledning. Samt utslagning, gråt och tandagnisslan hos såväl bedömda i första ledet som deras per definition medbedömda föräldrar. Tusentals sopranwannabees söker varje år till Adolf Fredrik. Väntelistan till Kühlers för tankarna till kooperationens logga. Oändligheten, menar jag.

Och resultatet? Kanon! Kühlerkidsen är besinningslöst duktiga, vältränade och samrepeterade. Extra roligt är det nu när vi varit med några år och sett inte bara den egna produkten utan också hennes kollegor utvecklas från små rådjursbenta skängeldansare till någonting som snart går att visa som pausunderhållning i ordets rätta bemärkelse i vilket breddnöjesprogram som helst. Adolf Fredriks utbildning måste, nu när vi närmar oss slutet av den, hyllas litet extra. Så proffsigt!

Och på andra sidan stan visar Kulturama Musikdramatiska Grundskola sig göra skäl för skolpengen big funking time. Performanceglädje, omsorg på individnivå , stämning och acceptans även för unga metallgitarrister med fullvuxen rockerattityd som går högt över alla förväntningar.

Man blir så glad att man till och med vinkar åt de från lastbilsflak vomerande ungdomarna som cirkulerar även i Bajenland såhär års.

Categories: Uncategorized | Etiketter: , , ,

Toppning i ungdomsfotbollen, del 8

Idag recenserar författaren och krönikören Per Planhammar på Hammarby Fotbolls Officiella Hemsida min ungdomsfotbollsträningssatir ”Toppa för att Krossa”. Jag kan bara instämma i hans recension. Kolla in den här!

Du som är Bajare, köper förstås boken i Bajenbutiken på Hornsgatan. Eller via eshopen.

Categories: Uncategorized

Jo, Ulf Lundell lever och har hälsan

Ulf Lundell har påverkat mitt liv vid många tillfällen. Så har han bland annat sett till att jag inte kan passera Tantolunden utan att titta efter rombuteljen. Och säger nån ”vi ses i Tanto” replikerar min reptilhjärna blixtsnabbt ”…där våta löven far”. I höjd med Ripp Rapp fick han mig att inse att det är lika bra att vara direkt med kvinnorna. ”Jag vill ha dej jag vill ha dej är det riktigt klart, eller…skall jag förklara mig?” ”Kär och Galen” och ”Lycklig Lycklig” är i mina ögon potentiella nationalsånger.

Sedan fick jag koll på hans böcker. Började med Sömnen, som tog mig djupt. Vinter i Paradiset är också en höjdare. Jack läste jag ganska sent, vilket förmodligen var ett misstag. Precis som Röda Rummet idag ter sig ganska yxig men måste ha upplevts som häftig när den kom.

Av tradition köper jag alltid hans böcker. 

Så fort de kommer.  

Till fullpris.  

I en analog bokaffär.

Hade precis börjat med en Hemingway när Vädermannen slog ned på bokhandelsdiskarna. Och det var kanske ingen dum slump, för visst kan man ana att det finns en inspiration där någonstans. Lundell skriver inte stor litteratur. Men läsvärd. Jag ser det som rapporter, välskrivna sådana, ur hans nästan-verklighet. Just som man läser tidningen varje morgon för att kolla att finansmarknaden, kulturknuttarna, sportvärlden och rest-världen finns kvar, läser jag varje Ulf Lundell med brinnande intresse för att kunna konstatera att Ulf finns kvar.

När mannen bodde på Söder såg man honom ibland – på väg från bankomaten på Renstiernas Gata in i en svart pickup. På gång runt Riddarfjärden – ett tag möttes vi nästan regelbundet; han gick moturs och jag sprang medurs vid ungefär samma tider.

Med Lundellskivorna har det blivit sisådär, tycker jag. Några guldkorn har meddelats den vägen, men med litteraturen är det väsentligt bättre. Det finns ett flyt – så även i Vädermannen – som är trevligt att läsa. Det finns gott om filosofi, gott om flyktbehov, gott om oro och på senare tid väldigt gott om analsex.

Vädermannen är också den lugnaste boken hittills. Huvudpersonen är visserligen som vanligt i transit mellan olika existenser och kvinnor, men det finns nån djävla struktur i hans liv den här gången. Där tidigare böcker tecknat bilden av ett inre stormigt hav, beskrivs denna gång en mer stillsam insjö. Även om det blåser till ibland.

Den är dessutom kort i jämförelse med den senaste tegelstenen: bara sådär 400 sidor. Rekommenderad läsning för två kategorier: de som gillar ordrikt, beat-lightspråk och de som gillar Lundell. Är du inne på bägge, är du som jag att gratulera till en trevlig upplevelse.

Sista konserten på Tyrol för några år sedan var fantastisk. Jag tänkte: sådär vill jag också vara om femton år – stark, grånad, rutinerad och djävligt rockenroll. Vågar man se en sologreja på Cirkus i höst? Hmmm.

Här kan du hitta vad andra bloggare skriver om Vädermannen av Ulf Lundell

 

Categories: Uncategorized | Etiketter: , , , , ,

Jag – en medietorsk på djupt vatten

Det finns bokhoror och det finns mediatorskar. Dock är den senare rasen inte alls hotad av utfiske, verkar det. Men nu börjar det bli mycket att göra i stimmet. Bara en sån här sak: nya numret av Filter och nya Ulf Lundell kommer samma dag. Jag som just igår hade börjat på For whom the bell tolls för att slippa läsa resten av den dödligt tråkiga ”Defenders of the Faith” som Judas Priests officiella historia kallas. Vad skall jag ägna mig åt nu? I posthögen ligger till yttermera visso Piratförlagets höstkatalog, året till ära i formen av ett litet nittiotalistiskt magasin. Kul grepp med författarintervjuerna i detta format. Very Pirate. Men när skall jag läsa allt? Det brukar reda upp sig. Man skiter i att sova några dygn, helt enkelt. Det får kosta att stanna on top of things. Men tills dess, gnager möjligheternas och valfrihetens smärta på torskfilén.

Du har nu en vecka på dig att gå med i Söderkisar. Gör det!

Categories: Uncategorized

Mordmotiv i tiden, del 8

Det var under en fika med den undersköna författerskan av det jag tror blir höstens succébok på Kalla Kulor (mer info kommer, men inte riktigt ännu) som det stod klart för mig: jag är visst en nästan patologisk uppfinnare av mordmotiv. Vi diskuterade tänkbara uppslag för hennes nästa bok och ALLT framstår som deckaridéer för mig. Är du själv sugen på att skriva deckare? Flukta i så fall och njut av dagens viktigaste nyheter ur deckarförfattarens perspektiv

En bajensupporter hittas hängd från Västerbron. Trafikkamerorna visar att flera misstänkta bilar tillhörande ansvariga för rivaliserande stockholmsklubbar passerat bron under tidpunkten för hängningen. Men det visar sig vara ett självmord. Saknaden efter Seba blev för stark. (Eller har du en egen teori? Var den hängde någon som ansvarat för försäljningen? Blev priset för lågt? )

Hundägare är ett brutalt släkte. LIksom hundar. Ägaren till den lilla hund som igår tragiskt bets ihjäl på ett tåg har alla skäl att plocka fram järnröret. Ett klassiskt hämndmotiv som bör kompliceras med en twist av typen ”Hundägaren slår ihjäl fel person och kastar sig av tåget. Kopplingar finns dock mellan det felaktiga mordoffret och hundägaren, vilket lurar in polisen på fel spår.”

Vådaskott? Förmodligen. Upprörande att sådant kan hända i Sverige av idag! Jag lider med grabben, hans kamrater och släkt och förbjöd i morse min son att ens överväga att göra lumpen. Mordgåtan i detta skulle bygga på att någon letar upp sanningen om vad som egentligen hände och ställer vederbörande ansvarig inför …hårdhänt rätta.

 

En grupp av hårdnackat kommersiella ekonomiska brottslingar med terrorism som främsta taktik pressar nationen Sverige på pengar genom att först plantera en falsk bomb på ett kärnkraftverk – bara för att visa att de kan och därefter bombhota (i all tysthet, inget får komma till allmänhetens kännedom) Slottet, T-Centralen och Nordstan i Göteborg. Låter det som någonting ur Broberg-Lundströms produktion? I sådana fall för att det är ganska sannolikt…

Fyra spännande bokidéer bara idag. Vad väntar du på?

 

Categories: Uncategorized

Ett problem mindre…

Näh. Jag var liksom tvungen. Traditionens makt är stor. Köpte bootlegen från decemberspelningen med Bossen till sist ändå på den lilla charmiga boot-butiken här på Söder. Samvetet lättare och skivsamlingen (alltså – klimatovänliga flygtransporterade ljudspår på plast… med en liten papperspamflett till) komplett igen.

Categories: Uncategorized

Litteraturen – en del av din själ

Lägger ifrån mig Jo Nesbös senaste, Snömannen, med en rysning. Som vanligt när det gäller Nesbö är det en djävligt stark bok med så många flips & twists i handlingen att man borde betala extra för nöjet i jämförelse med vad många andra spänningsförfattare erbjuder. Kanske en idé som skulle vitalisera spänningsproduktionen ytterligare? Betalt för begåvat inlagda låtsasspår, för oväntade utvecklingar i handlingen under upplösningen och för förmågan att hålla metaintriger levande mellan flera böcker.

Nu är det ju inte bara Nesbö som har gjort jobbet i den här romanen. Jag har gjort ungefär hälften själv. Precis som det kommer att bli med dig när du läser den – vilket jag rekommenderar…

Jag brukar bulta in det i mina elever på författarkursen precis som jag fick det inpräntat av Bondesson en gång i tiden: läsaren gör halva jobbet. Med andra ord har jag just deltagit i en samproduktion. Hälften av den finns i pappersformat, hälften i min själ.

Och när jag har tänkt den tanken, förstår jag plötsligt varför jag inte på något villkor kan SLÄNGA böcker; varför jag måste ha dem kvar i min bokhylla: på något sätt blir ju varje bok en del av själen. Egotrippat eller ej, så är bokhyllan en sorts spegel, eller kanske arkivförteckning av en del av det som finns i mitt medvetande.  Precis som semesterbilder inte bara utgör illustrationer av barn+pappa+mamma på en strand utan utlöser en hel kedja av reaktioner; minnen av dofter, smaker, känslan av den solvarma thaisanden mot fotsulor som slitits genom lädersulor mot Stureplan eller sneakers på Kulturamas tiljor, är ju böcker en förlösare av reaktionen när Harry ser Rakel genom fönstret och inser att tiden är så knapp att det krävs en Jo Nesbö bakom spakarna om det skall gå väl. Samt en läsare som producerar allting på den innersta av alla hornhinnor.

En god bok är som ett lyckat semesterfototografi. Man vill se den då och då, om så bara som ett flimmer av dess rygg i bokhyllan för att komma ihåg känslan av det man upplevt i samklang med orden mellan pärmarna. Just det – även bokens fysiska uppenbarelse blir ju en del av alltsammans. Vecken på pocketryggarna – dem har ju jag skapat under resan i litteraturland. Rivmärket på skyddsomslaget på Snömannen uppstod när jag utpumpad släppte den litet oförsiktigt härom natten.

Böckerna blir en del av min själ och omvänt: passivt besjälade av mig.

Och vem slänger sig själv i soptunnan, eller lämnar in en del av sin själ på antikvariat?

Note to self: köpa fler bokhyllor. För att inrymma en ständigt expanderande själ.

Categories: Uncategorized | Etiketter: , ,

Mord i Mittcirkeln II – Bajenbloggare spektakulärt avrättad!

Man känner sig nästan som Indiana Jones när man ger sig in i den grotta – låt vara virtuell sådan – som utgörs av den tidigare, (skriver, skriver ikke) favoritbajenbloggen Grönvita Sidan Upp. Idag reser sig denna hibernerade mumie ur spindelväven och levererar en av sina alltmer sällsynta men sedvanligt klartänkta (huruvida hon har rätt eller inte, får vi ju se) och välskrivna analyser om Arenafrågan som även innehåller en passning till undertecknad…

Mord I Mittcirkeln II skall boken om Arenaprojektet – de första 20 åren – heta. En snygg snegling till min första Bajenthriller som numera säljs av Piratförlaget under namnet ”Dödens Planhalva”. Det blir en verklighetsbaserad thriller som inleds med att ledaren för det socialdemokratiska partiet hittas skändad i det som planerats bli mittcirkeln för den nya Arenan.

Spåren leder åt alla håll. Faktiskt. Är det det amerikanska kapitalet som mördat henne? Är det ryska riskkapitalister som i sin strävan att lägga under sig ”Äpplet Arena” avrättat ett avgörande hinder för sitt övertagande? Är det missnöjda Djurgårdare som hämnas för att de ännu inte fått SIN arena?

I slutet av romanen avslöjas det ingen kunde misstänka. Det är varken Moneybrother eller Lasse Anrell som ligger bakom …grönvitasidanupp, utan….MONA SAHLIN. Men vem mördar henne? Varför? Köp boken, när den kommer ut, så kommer allt att framstå som självklart.  

Categories: Uncategorized | Etiketter: , , , , ,

Och dessutom….

Har det blivit några bajenskriverier:

1. En krönika inför Gefle i kväll….

2. En intervju med yours truly, i rollen som ordförande i Söderkisar

 

Categories: Uncategorized

Den perfekta vårhelgen

Det är inte mycket vår, egentligen. Våren är de 15 minutes of fame som passerar mellan hägg och syren nu när växthuseffekten gjort sitt.

I stället är en sommarlöprunda längs Årstaviken en gjuten aktivitet. Strandpromenaden fyller alla funktioner; där jag springer hinner jag se förälskade par, klasar med småbarn som matar sjöfåglar, ensamma herrar och damer med stora och små hundar, båtägare som sliter med att få i gigantiska träbåtar som måtte ha tagit hela vinterhalvåret att få så skinande blankfernissade. Alla solfläckar stora nog att ligga på upptas av tjejer som odlar sommarbränna med djärvt upprullade jeans och t-shirts. Sedan finns där också terapiflanörerna: parvisa killar och tjejer – mest det senare – som reder ut varandras själsliv i långa intensiva diskussioner. ”Alltså det jag tror att han egentligen menar….”Allt jag sa att jag ville var….och hon liksom bara…..”   . Själv är jag bara ute efter drogen: endorfinet som får min hjärna att jobba riktigt kreativt samtidigt som kroppen tappar det värsta behovet av att vara på sju ställen samtidigt. Det finns faktiskt inga problem i min värld som INTE kan lösas med 40-60 minuters löpning. I vart fall inte just nu.

Försommarfest hela eftermiddagen ute i Lindgrenska Gården i Herrängen. En av sveriges rikaste och vackraste kvinnor bjuder på lokalodlade violintalanger, progressiva rockvärldsstjärnorna Zen City från Bryssel och en Elvis Presley som trotsar alla teorier om att kungen skulle vara död. Och i den ljumma försommarkvällen flanerar vi omkring i Bajenland jag och C. Käket på Debaser är riktigt dugligt och Underbara Bar får stå för drinkserveringarna.

Och lantstället står kvar: Soldattorpet Välnäslund innehåller av ljudet att döma fler fladdermöss i år än i fjol. Det är ett djävla kvittrande i både husknut och taknock, ingen söndagssömnighet bland luftburna gnagare. Vattnet funkar, gräsklipparen funkar; Ghian har punka men nåt skall det ju vara att rådda med. Kajakerna ligger där de skall – garanterat underhållsfria.

Och på söndagkvällen, ännu en chans att lyssna till Zen City, mer frisläppta än under lördagen. Att dessa succéer från Belgien kan avnjutas gratis på Tantogården i stället för till dyra penningar på Berns… tja, vad säger man? Man säger ”bättre lycka nästa gång” till de som inte kom och de som missade att hyra in dem.

På landet är det förresten en och en halv meter mellan blommande hägg och blommande syren. Våren tar sig allt märkligare uttryck.

Det enda vårtecken jag saknar är Bajenbloggarna. Vad gör GVSU och Hammarbyhöjden? Hur kommer det sig att ingen vågar ta upp handsken?

Categories: Uncategorized

Blogga med WordPress.com.