Daily Archives: juni 3, 2008

Söderkisar – en succé

”En miljon för en passion” var något av en paroll för arbetet med Söderkisar – den ideella förening som vid sidan av förhandlingar med storfinansiärer samlade in pengar för att investera i Bajens Transferkorg. Man har ju lärt sig att sätta ”stretchmål” – alltså sådana mål som känns uppnåeliga men ändå nästan ouppnåeliga. Resonemanget var enkelt: om bara tusen bajare lägger tusen spänn var, det vill säga var tionde besökare på Söderstadion slantar upp ytterligare en tusing, får vi ihop en miljon.  Borde inte det gå?

Jo, det gick. Idag var jag och den man som bloggar under namnet ”Osynliga Handen” nere hos Round One och skrev på handlingarna där 800 000 investeras direkt i Transferkorgen. En tjugotusing för medlemspins och litet annat ligger kvar i kassan. Utöver detta vet vi att flera insatser som hamnat direkt i Transferkorgen inspirerats av Söderkisars verksamhet. Det går med andra ord att dra slutsatsen att det skulle ha blivit åtminstone 1.1 mkr mindre i Transferkorgen utan Söderkisar.

Succékisar!

 

Categories: Uncategorized

En sommarhälsning

På första tillslaget ger sig snart iväg på rockfest. Men ett sommarvykort som speglar nästa steg under sommaren, vistelsen på ”Bajenlandet”, hann det bli på Hammarbys Officiella Hemsida.

Sweden Rock är fullt av gamla och nya hjältar. Judas Priests ”Hell Bent for Leather” är flitigt förekommande som musikalisk referens i mina Micke Norellböcker (se avsnittet om böckerna i separat flik). Det är naturligtvis ingen slump: just solot på den låten var det första som jag försökte repa in, kanske tolv, tretton år gammal på min glänsande röda Hagström 2N (tänk: Gibson SG-lookalike). Whitesnake, glamband som Triumph, Tesla, Poison, Hanoi Rocks får konkurrens av slickare snubbar som Joe Satriani. KISS riktige gitarrist, Ace har sin soloact på scenen. Kommer att sakna DIO intensivt, hur han kan tillåtas lira på Debaser Medis när vi lämnar stan kan jag inte för mitt liv begripa.  Men kanske blir den största upplevelsen inte just det musikaliska i första rummet; detta blir också en far-son-resa av megaformat. Att dela tält och rockfestival med en trettonåring med obegränsad rockambition skall bli lika kul som att se allt som arrangörerna för i vår väg. Vi män blir på ett vis aldrig så mycket äldre än de där tretton åren, bara så mycket mer kapabla att skaffa oss det vi vill…kombinationen kan alltså bli mycket lovande.  Men jag vet inte heller hur mycket festival den unge mannen tål. Klarar han att sova på stenhårt underlag, stök och stoj, miljarder intryck och ett superdupertempo? Förmodligen. När jag skriver raden ovan, inser jag att dom får just det där redan på dagis numera.  Nåväl: vi åker att bränna bägge ändar av broar, skepp och ljus. ”The higher the fire, the hotter desire” som Porcupine Grunt’s legendariske sologitarrist Dash Dickens sa i intervjun i Universal Twangers marsnummer.

Brinn högt i solen, så hörs vi i nästa vecka.

Categories: Uncategorized

Skapa en gratis webbplats eller blogg på WordPress.com.