”den totala a-socialdemokratin”

(och vi tackar Galenskaparna/AfterShave för ordvitsen i rubriken. Har du inte sett ”Stinsen Brinner” – gör det!)

Alltnog. Detta skall handla om hur litet vi törs bry oss. Eller om stockholmarnas fullständiga diskretion.

Scenen är följande: en man i trettiofemårsåldern, skrikande välklädd a la Gordon Gekko, travar in på Operabaren i bästa lunchrusningen och beställer ett glas rött med nasal von obenstämma. Han lutar sig mot bardisken och tittar ut över vimlet. Någon minister sitter en meter ifrån honom. En tidigare socialdemokratiskt minister sitter någon meter från henne. Det är festligt, folkligt fullsatt fredagsmys på Operabaren. Man sitter där för att äta gott, förvisso, men också för att manifestera vem man är. Man är nämligen en sådan som lunchar på Operabaren. Schaberstinn, eller Viktig.

Mannen får ett mobilsamtal. Han kallar sig för ”Janne Gekko” och börjar först skrävla om hur han tog det lugnt med kokainet igår eftersom det var möte med en ”kunddjävel” nu på morgonen. Han talar med hög och klar röst. Oefterhärmligt dryg låter han dessutom, spränger in ett preciiiiiis här och ett ”gooood stuuuuuf” där på överdriven överklasswannabesvenska.

Därefter går samtalet över till det senaste inköpet. Han har tydligen köpt kostymen som bars av stjärnan i American Psycho – för skrattretande låga 800 000 kronor och ser fram emot att glida ut på Smådalarö i Posschen och glänsa i den kostymen.

Värre blir det när han rakt upp och ned erkänner att han gjort sig skyldig till insideraffärer, efter en läcka av ”Sebastian” i Sandhamn för några helger sedan. 40-50 mille på den affären, inte så djävla illa pinkat. Eller hur?

Men vi är inte färdiga med finansmannen. Han blir en smula agressiv när den han tydligen talar med beskyller honom för att finnas på kort, på Facebook, fullt i färd med att få en ung dams pubishår mellan tänderna. Inte vidare diskret. ”Nä, krascha min båt mot en klippa om jag gick ner på henne” närmast vrålar han.

Jo, allt det här är sant. Och nu kommer det värsta:

Han räknar ut hur han skall få bort de generande bilderna. Han råkar nämligen veta att den som lagt ut dessa missprydande muffdiverbilder på honom själv har lik i lasten. Han har – och beskrivningen, som alltjämt meddelas med hög och klar stämma, mitt på en fullsatt Operabar i fredagslunchandet, kännedom om att den skyldige ”satt på en hund, en tik” under en fest för några veckor sedan. Tiken var tydligen inte riktigt övertygad om det roliga i processen…

Bryr sig någon? Reagerar bartendern som står nära under hela konversationen. Reagerar ministern på att någon snackar kokain, insideraffärer, pubishår och tidelag EN METER IFRÅN HENNE?

Ingen. Reagerar.

Då händer någonting än mer märkligt. Den välklädde mannen tycks få en order från några jeansklädda killar som också stått nära honom i baren. Han börjar ta av sig kostymen….och fram träder…..EN STÅLMANNENDRÄKT!

Bryr någon sig? Reagerar Ministern?

Ingen. Reagerar.

Stålmannen tar kostymen över armen, och flyger ut genom dörren – brett leende. Han lämnar vinglaset nästan odrucket.

Jo. Alltsammans hände fredagen den 29 augusti vid tolvtiden på Operabaren. En svensexa, förstås, vilket näppeligen kan ha framgått. De två jeansklädda var kontrollanter och vittnen. Men oerhört diskreta…

Det var roligt att Janne vågade fullfölja sin uppgift. Han fick sina repliker upplästa i mobiltelefonen och fick alltså inte vägra att upprepa dem. Men den övergripande slutsatsen skrämmer: Man kan faktiskt göra vad som helst i Stockholm idag. Ingen kommer att bry sig.

Den fulländade a-socialdemokratin är här. Hur fan fick dom fast Cevianmannen?

Annonser
Categories: Finansmarknaden

Inläggsnavigering

Kommentarer inaktiverade.

Blogga med WordPress.com.

%d bloggare gillar detta: