Veckans ”hur tänkte du nu?” – möt: ”Hysterika 37”

Åker tricken på väg hem från möte i mysnärförorten och får sällskap, förutom av M, av en klassuppsättning typ tioåringar. Flickorna går sådär tätt ihop, snackar, fnittrar, garvar och – föreställer jag mig – konspirerar. Grabbarna är grabbiga, dom moshar, skriker, garvar – fast grabbigt – och…lever, helt enkelt. Jag och M sitter och snackar om det nysslidna mötet och alla möjligheter man kan se av det, om Bajen och vadhelst.

Då plötsligt hör jag, igenom hela vagnen en upprörd kvinnoröst. Den kommer från en kvinna, låter det som, som skulle heta ”Hysterika, 37” om hon signerat sitt utbrott.

”hörnigrabbar” vrålar hon till tioårskillarna ”kan ni vrida ner snacket litet, alltså: jag sitter här med min dotter och jag kan nästan inte höra vad hon säger”.

Kollektivtrafik, tänker jag. Kollektivtrafikkollektivtrafikkollektivtrafik. Kollektiv. Trafik. Jag tänker det ytterligare tio gånger innan jag säger till M att det var en djävla tur att man inte hade en mellanöl eller två innanför västen. Då hade nämligen ”Hysterika 37” råkat ut för ”En som bryr sig, 44”. Nu sitter jag inlandssvenskt hämmat och väluppfostrat kvar.

Vilken rätt har en vuxen kvinnna att tysta några småkisar som bara äger rum på tricken? Det var ju inte precis som att de hängde i taket och försökte sparka ut rutorna samtidigt som de vrålade ”entvåtrefyrfemsexskjutensnut”. Sådant har hänt, till och med i polisers närvaro och då sa ingen någonting.

Hysterika, 37 vet dock besked. Killarna tystnar skamset, men jag ser på dem…dom fattar ingenting.

Undrar vad som var så viktigt att snacka om.

Kollektivtrafik, inte taxi.

Annonser
Categories: Uncategorized

Inläggsnavigering

Kommentarer inaktiverade.

Blogga med WordPress.com.

%d bloggare gillar detta: