Dags att ta ställning: död åt Guitar Hero!

Det drar sig mot jul och i miljarder huvuden kryper myriader av märkliga presentidéer fram. Vad ger vi åt lillkusinerna ? (allt som skramlar och låter) Farmor? (hon får inget, hon sticker ju till Rom i år) Chefen? (negativen från förra julfesten) och så var det farsan.

juli2008-057

Jag är farsan. Några gånger de senaste jularna har jag fått Guitar Hero. Först tvåan, sedan trean. Tvåan var litet kul. Trean ägnade jag och sonen typ trettio minuter åt innan vi insåg att den inte har någonting alls med gitarr att göra. Och under årets gång har vi resonerat en del kring detta: att den enda i familjen som både har stor dataspelsvana och saknar tillräckligt mycket kunskap om riktigt gitarrspel är den enda som kan uppskatta smörjan. Det går nämligen inte att sätta tonerna på taktslagen! Man måste ligga off-beat på ett synnerligen orockigt sätt, litet funkfjolligt, sådär, för att gå i land med spelet.

Det ena leder till det andra och där kommer den Stora Frågan: är det överhuvudtaget moraliskt korrekt att spela Guitar Hero? Skall vi tillåta företeelsen i vår värld? Finns det verkligen ingenting bättre att smälta plast till än små fåniga låtsasgitarrer som med sina fyra knappar är ett hån mot allt vad riktiga yxor står för?  Skall vi lura en ung generation i korsningen mellan ÄKTA rock och SOFFPOTATISROCK att tro att det räcker med att flyga upp på ett bord med en djävla genmanipulerad joystick och vråla för att vara ”där”?

Nej! NEJ! NEEEJ!

Att köpa en äkta gura med en liten fånig förstärkare kostar inte mer än spelet. Att lära sig tre ackord går lika snabbt som att läsa bruksanvisningen till speldjäveln. Att ställa sig i soffan med sin nya fina wannabeegura och cramma upp volymen till elva tar bråkdelen av en sekund  och sedan går det ungefär hälften av den tiden tills någon överförfriskad julfirare vrålar ”dra ned volymen, fattaru’nte att vi umgås här? vi lirar vuxenspel – guitar hero, faktiskt”

Och då, och där, förstår den unge rockaren – funkar i alla åldrar, man kan vara nybörjare på gura vid 50 också, eller 60+ – vad rock egentligen är: rebellskap, missförståelse från de stelnade människorna utanför rocken, gemenskapen innanför gränsen och djupt där nere i genitalierna en kokande insikt om att DETTA och inte någonting som spelas med små plastknappar framför en djävla skärm….att DETTA som klöser längs väggarna som vildkatter med kokainet uppkört i rumpan med strumpsticka….att DETTA som kan leda till en stor scen någon gång, med tusentals fans moshande vid kravallstaketet…att JUST DETTA: ONE TWO THREE FOOOU, MOTHERFUCKERS är äkta och att Guitar Hero-konceptet mer än någon artist någonsin förtjänar att dö i sina egna plastspyor.

Det finns till och med en Facebookgrupp  för dig som håller med.

*******

För övrigt är det tröttsamt att läsa de recensenter som känner ett behov av att skriva om helgens Motörheadkonsert utan att kunna skriva någonting mer originellt än att ”det var som vanligt”. Vilket är …alla.  Jag orkar inte ens länka till skiten.

*******

Och förutom det, är det djupt sorgligt att tänka på att nästa helgs konsert med Hanoi Rocks på Hornstulls Strand Etablissement är den sista i Sverige…åtminstone före nästa återförening, vilket säkert lär ta många år.

Annonser
Categories: Uncategorized | Etiketter: , , , ,

Inläggsnavigering

Kommentarer inaktiverade.

Blogga med WordPress.com.

%d bloggare gillar detta: