Monthly Archives: mars 2009

Bajenkrönika hos främmande makt….

musik-med-mer-i-mars-066

Inför matchen mot Elfsborg bidrar jag på litet olika ställen: en tippad plats för sådant är förstås Bajens officiella hemsida där vi idag lanserar den så kallade Bajenpanelen. Fler avsnitt kommer inom kort, och du får gärna kommentera vad du tycker såhär långt här nedanför.

Dessutom bad en god vän som finansierat Elfsborg mig om hjälp med en gästkrönika ur bortafansperspektivet till den gula officiella hemsidan. Och vem är väl jag att säga nej till en sådan möjlighet att diskutera Bajens Superförstärkning inför lördagsmatchen?

Genrepet igår var så trevligt att Bajenflaggan fick hänga ute även denna vackra måndag. Visst såg jag också en hel del dräll och nog ställde sig mina nackhår också rakt upp när det började passas gris i backlinjen men Castros (sönderkramade) prestation där han out-Charliade Charlie och Maic Semas erkaneska inhopp, Mondays fantastiska bollbehandling (hur många i Bajen kan göra en brytning som vidarepassas på förstatouchen till rätt offensiv adress nio av tio gånger under Allbäckpress?) och Poppens stabilitet (första gången i år) ger största hopp. Tempot kommer så småningom. Jag tror att tävlingsmatchmomentet kommer att ge fan så mycket mer igelkottar mellan skinkorna på våra gossar i Borås på lördag.

Sist men inte minst: arbetet med riskkapitalbolaget går fortsatt framåt. Det är vi glada för.

Annonser
Categories: Uncategorized

Metallmani i marsmelankolin

musik-med-mer-i-mars-068

Mars drar sina sista, raspande andetag innan det är dags att blåsa in aprils friska vindar. Vad mer lämpligt då än att spontanbesöka Mainstreammetallens okrönta – men melodiska – gudar Hammerfall och deras gäster: Bullet och Sabaton?

Inget mer lämpligt.

Således kommer jag och polaren N in på Hovet just som Bullet slår an sitt första ackord. Bandets skylt är dock ur funktion – över publiken lyser det ”Bulle” och det skrattar vi åt. Men inte så länge. För Bullet har varit ute och turnerat och är ännu roligare att titta på än de var på Sweden Rockkickoffen på Tyrol. Dom är liksom yngst i gänget och får spela först, med små effekter och halvstort PA. Men det gör ingenting för det här är ett riktigt Metalband på något vis och sann spelglädje kan inte kuvas, den kan bara övergå i andra former av Spelglädje. Och vi diggar.

musik-med-mer-i-mars-072

Sedan alltså Sabaton, som rullar ut – och jag vet vad jag talar om, har faktiskt gjort lumpen (go google, du som är född på 90-talet) på P10 i Strängnäs – som en pansarbataljon över oss alla. Och Sabaton tar inga fångar, dom kämpar och svettas och har fan varit i studion med clictracks och fanstyg för det är tajt som ett hönsarsel och slipat rejält sedan SRF 08, och fan vad vi på något sätt gillar musik som vi egentligen inte borde gilla. Både N och jag är ju melodiska 70-80-talsrockkillar och det där med latin och dubbelpukor och syntstråkar och grejor är egentligen bortom vår horisont, men det blir det inte när Sabaton lirar; det är så inihelvetes genuint att vi kapitulerar, hänger vår vita flagga på den passerande stridsvagnen och hejar på deras lag i fortsättningen. Charmigt och brutalt i samma kanonrör, helt enkelt.

musik-med-mer-i-mars-076

Därefter kommer nestorerna, the headline act, Hammerfall, kända från …överallt numera. Och det är påkostat och bättre ljud och på riktigt och vi har länge, länge gillat dessa tillverkare av pietetsfullt restaurerad 80-talsdänga, och det är valuta för pengarna. MEN: man måste såhär dags slänga in flera MEN.

1. Det påpekades redan efter SRF:  leadgitarristen Pontus Nordgren är en djävel på att spela – slick som en huggorm på ladd – men ta en studiomusiker, tillsätt läderbrallor och tingeltangel inklusive långt hår och vad har du: en djävligt duktig studiomusiker som bara inte känns rätt. Hammerfall (och vi) förtjänar bättre. Så är det bara. Utspel? Energi på scenen? Lever karln? När Cans presenterar bandet och kallar Nordgren ”den kåtaste pudeln i hela kenneln” blir det just så pajigt som vi egentligen inte vill att det skall vara.  Vi vill tro på Hammerfall, men  …sollee. Där blir inga pudelvalpar gjorda, det är pudeltikar alldeles för kloka för.

2. Det måste påpekas: Cans missar den snygga topptersen två av tre gånger i den känsliga balladen med ackekompet. När den sura tonen kommer tillbaka med ekot första gången, vill vi bägge kasta upp. Men det reder ut sig och sista gången han försöker, blir det succé.

Därför tänker vi som en själ att Bullet och Sabaton borde ha fått varsin extra kvart och Hammerfall en halvtimme mindre; och alla hade varit ännu nöjdare. Man kan inte spendera tre timmar så värst mycket bättre i Stockholm just denna söndagskväll efter Bajens genrep på Söderstadion (ett kast med liten pudel norrut från Hovet) . Så vi biter i kulan, vi häver upp ett ”Attero Dominatus” och ger oss in i dimman på bågen vars motorljud inleder ”Renegade”.

Categories: Uncategorized | Etiketter: , , ,

En ny caféstjärna på Söderhimlen

marsslut-0051

Man tar sig friheter på lördagar; jobbar inte (så mycket) , tar långpromenader och gymmar och sånt. Och under sagda långpromenix ramlar vi  in på ett nytt café. Ambitiöst, ljust, fräscht. En sjuhelvetes ambience upplever vi när jazzen ringlar ut ur högtalarna och kaffet serveras, en espresso på husets blandning och en på den soltorkade ”gästbönan”.

Johan&Nyström heter det.  Och rekommenderas av På Första Tillslaget

Categories: Uncategorized

Reaktioner på en krönika

Skrev en grej i DN på torsdagsmorgonen som handlade om att bankerna inte är någonting annat än vanliga bilhandlare. Är du med? Läsarreaktionerna lät inte vänta på sig.  En smärre läsarstorm – det är fler än tjugo, det – hörde av sig och ville dela med sig av sina bankblåsningar.

Inga bankirer hörde av sig.

MEN: bilhandlarna blev sura. Och jag förstår dem. Jag menade förstås – som du själv kan läsa dig till i krönikan – att vara humoristisk. Men jag förstår nu att om man – som bilhandlarskrået – jobbat hårt i decennier för att återvinna förtroendet för branschen, VDN-märka bilar, höja kvalitetskraven på tjänsten om man så säger, så vill man faktiskt inte bli jämförd med den typ av business som de svenska bankerna ägnar sig åt idag.   Jag ber därför den samlade bilhandeln (som jag hade äran att analysera för tidningen Affärsvärlden i början på 90-talet) förbehållslös om ursäkt!

Vilken liknelse för bankernas oärlighet skulle jag ha valt?

Oärliga som krönikörer? (det vore i så fall ärligt av mig, och skulle således kullkasta hela argumentet)

Ohederliga som advokater? (och bli stämd? aldrig)

Ohederliga som hästhandlare (och hitta ett hästhuvud i sängen?)

Ohederliga som fotbollsagenter?

Kommentera: hur ohederlig är din bankman?

Categories: Uncategorized

Fram med bajenflaggan!

bajenflagga

På söndag är det dags. Genrep på Söderstadion. Ett genrep kan betyda så mycket. Ofta betyder det ingenting. Fjolårets mot TPS Åbo minns man på grund av ljudet av Sulan mot deras brontoanfallare. SMACK sa det; och alla principer man någonsin lärt sig om elastiska och inelastiska stötar mellan objekt med olika massa bubblade upp ur naturvetarfysikens dammiga kammare. Ett historiskt genrep var det där vi fick se Dede för första gången: legendariskt därför att han sprang in på planen som en noshörningsunge, men snabbt visade sin målfarlighet, två gånger. Dessutom var det på *det* genrepet som mina bajenknattar visade att de snappat upp precis alla ramsor de någonsin hört på Söderstadion. Fyra knattar stod längst ned vid stängslet och skrek bajenramsor precis hela matchen, som i trance. Challalalaaaaa, liksom. Och vi ledare stod där uppe på läktaren och trallade med med tårar i ögonvrån och gåshud på underarmarna.

Nu inleds också det rituella flaggandet. En gång i tiden fanns en bloggare som hette Hammarbyhöjden. Han (eller hon) lanserade idén om flagga på balkongen (eller ut genom fönstret för den som saknar grillhylla) vid varje hemmamatch. Jag nästan ryser varje gång jag går ut på balkongen och hänger ut den. Flaggan.

För dig som har glömt bort det, vill jag bara påminna om att det finns miljarder skäl att vara OPTIMISTISK för Bajensäsongen 2009. Det tänker jag vara tills den är över. Och då skall jag glatt sikta in mig på ett härligt 2010. After all, den som börjar sin dag som Bajare har plus på alla tärningsslag i 24 timmar…

 

 

Gillar du den här bloggen? Rösta på Hans-Olov Öberg i författarbloggstävlingen!

Categories: Uncategorized

Auktoritetstrons förbannelse

apotheosis

Bevisen haglar tätt i dessa dagar: vi litar för mycket på experterna. ”Dom som kan”.  Häromdagen suckade en tonåring i min närhet och gäspade någonting i stil med ”varför måste samhället vara så komplicerat? varför kan man inte bara få softa i en hängmatta i djungeln, ha ett tamt lejon som sticker ut och hämtar käk åt en ibland och sen…”

”Visst, sa jag. Och sedan kommer någon och spärrar in ditt lejon för att han inte sköts i enlighet med den amerikanska antilejonlobbyns nya direktiv och FN deklarerar dig lejonägare-non-grata. Om du inte tröttnar på att softa först”.

Men faktum kvarstår. Det HAR blivit komplicerat.

Finansmarknaden kollapsar, därför att ingen längre kunde använda sitt sunda förnuft till att förstå hur den skulle reagera på små systemchocker. Vi vet inte längre vad vi skall stoppa i oss. När säger någon som det är: att kampanjen för 6-8 brödskivor var ett försök till långsamt folkmord? Att fett är nyttigt? Att snabbmakaroner och läsk är döden i glättig förpackning? Klimatfrågan är långt ifrån avgjord. De som argumenterar emot klimatalarmisterna har väldigt solida bevis för sina påståenden och kan visa att klimatpanikerna inte har det. Och personer som uppbär lön för styrelseuppdrag i halvmiljonklassen ”upplever inte” saker på möten och ”känner inte igen sig” i protokollförda, undertecknade gärningar. Och Liza Marklund har slarvat med uppgifterna i en krönika på ett fantastiskt oproffessionellt sätt.

Vem i hela världen kan man lita på?

Dig själv. Fundera litet. Om frågan betyder mycket för dig – kolla fakta själv. Fatta egna beslut. Låt inte folkmassan – eller för den delen någon självutnämnd expert berätta för dig vad som gäller.

Och skyll sedan inte ifrån dig.

Categories: Uncategorized

Wanja och vuxenlivets vedermödor

questionmark

Jag förstår att låt oss säga en skönstaxerad föredetta dörrvakt tar till argument som ”Jag begrep inte bättre. Jag är grundlurad. Systemet är emot mig” när det börjar osa hett. Men det GÅR INTE om man är en professionell ledare för en folkrörelse, som får hundratusentals kronor i styrelsearvode för att sitta på sin kooperativa rumpa och INTE BEGRIPA vad de avtal som undertecknas BETYDER.

Det går bort.

För det andra undrar jag vad den alldels sönderflosklade frasen ”ta sitt ansvar” betyder. På vilket sätt skall hon ta sitt ansvar som hon inte redan tidigare MISSLYCKATS? Vad har hon haft för ansvar tidigare? Om hon misskött sig lika grovt och varit bankdirektör skulle hon varit avsatt för länge sedan. Hade hon varit fotbollsdomare och gjort liknande saker hade hon förmodligen varit …ja, gissa själv. Det duger inte att gömma sig bakom den mest snömosiga av alla retoriker när det börjar blåsa.

När man inte begriper, frågar man. När någonting är oöverblickbart, förenklar man. Och tar därmed sitt ansvar.

De som har möjlighet att påverka om den här fega personen sitter kvar på sin post och  inte underkänner hennes gärning genom att slänga ut henne, förtjänar henne.

Categories: Uncategorized

To die for…

mars-mitt-007

Lo Scudetto gjorde det otillåtna och bytte Söder mot det där norr om Slussen.  Men i dess ställe kom faktiskt en kvalitets och myshöjning – Cibo. Och om det är någonting som Cibo tillfört SoFo, så är det Antipasti Misto. En låååång samling av små, små förrätter som är fullständigt Kick-ass var och en för sig och långt mer än så tillsammans. Gå dit, ät det och tacka mig sedan.  ”Sex on a plate” – som engelsmännen säger….

Categories: Uncategorized

De dolda förlorarna

På första tillslaget är ingen djäkla bonusblogg, bara så att du vet. Men det finns en baksida på debatten om bonusar och insideraffärer i pensionsåtertag som man bör påminna om. Bakom alla ”bonusdirektörer” i den senaste tidens hysteriska debatt står å ena sidan en väldigt skyldig styrelse som inte räknat på vad reglerna egentligen fick för följder förrän ny- och gammelmedier kastade sig över dem, å andra sidan: den helt oskyldiga personalen.

Jag känner gott om folk på AMF Pension. Har inte snackat med dem på ett bra tag, men förstår precis vad de går igenom. Jag känner många på SEB och de andra bankerna. Vi snackar om hårt arbetande, hederliga tjejer och killar, gubbar och gummor som inte alls förtjänar den skit som de nu får ta. Redan på Carnegietiden var det ju många som vägrade erkänna var de jobbade när det blev dags för middagskonversationer, och nu är det alltså dags igen.

Du som stöter på representanter för de här organisationerna. Var litet bussig. Ge dom ett bryt, för det förtjänar dom. Och kasta skiten mot de som verkligen förtjänar den.

Categories: Uncategorized

Attityd goes well with ljummen scampisallad

prinsattityd

 

Jodå. Ett tag hade man klippkort på Prinsen, men nu var det ett tag sedan. Stället står kvar, garderobiären likaså; min favoritservitris i hela representationsstockholm har tappat en massa vikt, hade glömt att dom slutat med sina schyssta kranvattenskaraffer – för att få sälja mer mineralvatten, blah!

dsc00136

Den ljumna scampisalladen känns dock som den har chanserat. Oval tallrik? Var är broccolin? FEM scampis? Som jag får leta efter? Men jag gör mitt bästa; även ”Författare utan gränser” måste väl få ha sina välgörande ändamål?

Samtidigt som gubbarna till höger bräkskrattar åt bonusdebatten, sådär fryntligt pilsnerfilmsfinansiellt, lutar en kostymklädd exkollega sig fram när jag sätter mig och säger ”Hörde att du skrivit en bok om HQ – är dom arga?” och jag säger som jag brukar:

– har du läst den? och han svarar som dom brukar

– Nä? Man kanske borde.

Och jag hummar och tänker: beställ den här!

Categories: Uncategorized

Skapa en gratis webbplats eller blogg på WordPress.com.