Monthly Archives: april 2009

Kom-ihåglappar jag bjuder på:

Livet är som en pokerhand. Det inte vilket utgångsläge du har, det är hur du spelar korten som avgör.

Livet är som en fotbollsmatch. Det avgörs på planen, inte på papperet.

Livet kan vara som en bok av P G Wodehouse. Rätt löjligt, men något som de flesta uppskattar eller är avundsjuka på.

Och så önskar vi Jonas & Christin lycka till.

Categories: Uncategorized

Pianotonerna från andra sidan…

Vännen J gifter sig på lördag och till mycken glädje får duon Hoo med skönsjungande dotter S hedersuppdraget att framföra Lisa Nilssons ”Säg det igen” under bröllopet. Vi börjar repetera och mycket snabbt står det klart att låten är underbar, att Lisa har en sångteknik som hon inte har fått i närheten av tillräcklig cred för och att pianisten, (vem han nu är; i Spotify som vi har som förebild saknas liner notes) är briljant.  Jag sitter några timmar en eftermiddag och, som det heter, brottas med frågan. Att härma den mystiske pianisten är ingen enkel uppgift, även om kompet i sig inte är så tekniskt komplicerat. Därför. Att. Varje. Ton. Behövs.

Till sist är vi i närheten och vi genrepar i kyrkan. Och på vägen från kyrkan springer vi ihop med ingen mindre än Pål Svenre, Lisas producent och granne i Kexfabriken.  Och han vet förstås besked:

Det är gamle bykamraten, den så tragiskt avlidne Esbjörn Svensson.

Därmed bevisat att livet och konstnärsgärningen liksom…inte upphör med en drunkningsolycka, jag menar:  när till och med ett bispår på en platta i någon annans namn kan röra främlingarna runt oss i kyrkan till tårar en vanlig torsdagseftermiddag.

Categories: Uncategorized

Spökhistorier i tiden….

Under förmiddagen träffade jag – förutom Regina Lund, Martin Kreuger och en mängd unga barnfamiljer med 13-månaders  – en gammal spökbekant. Om detta möte kan du läsa Här.  Muhuhahaaaaa!  I morgon läser du väl min krönika i DN?

Categories: Uncategorized

Idag gratulerar jag…..

…Tony som får vara kung i Bajenland fram till ICA-matchen på Torsdag i vart fall. Och Emil, som är vårt hemliga målvapen, Charlie som är det uppenbara och Söderström som till slut fick betalt för all sin energi.

och dessutom:

…Bestman Ola och min romanhjälte Micke Norell, som av någon anledning fyller år på samma dag. Hurra, hurra, hurra!

Categories: Uncategorized

Och jag som egentligen älskar….

 pollen

Det finns få saker som jag finner så angenäma som våren. I synnerhet om man tar sig iväg den där sista vinterveckan, kryper upp i lämplig alptopp med skidor och pjäxor och så mycket familj som bjuds, och sedan återkommer till Stockholm när våren fattat ett fast grepp om skeendena.

Men, kärleken är inte besvarad. Våren vill mig ont. Smärtan när knoppar brista; strax dessförinnan, skulle jag vilja påstå, är. Inte. Rolig. Alls. Att skriva inspirerat låter sig inte göras. Att sitta still på möten inte heller. Egentligen är det bara en sak jag gör okej just de här pollenhelvetesveckorna och det är att gå omkring litet lagom rastlös med härjad blick och se ut som om jag letar efter någon att puckla på eller en tidsbro att hoppa rakt in i sommaren ifrån.

Helvetes djävla pollenskit! Bli mitten av maj någon gång.

Categories: Uncategorized | Etiketter: , ,

Servicechockad!

ibland blir det bara så rätt.

ibland blir det bara så rätt.

Impulsköpet som blev en mycket god vän gjordes en höstdag 2007 när jag i hastigt mod insåg att det som behövdes var en cykel av god kvalitet och lagom storlek.  Naturligtvis en lämplig tanke att tänka när man står utanför Gamla Stans cykelbutik och sådär en kvart senare hojade jag hemåt med flortunt plastkort och ett leende på läpparna.  Vevan har tjänat mig väl sedan dess, men för några veckor sedan upptäckte jag att det droppat koda på sadeln. I innerstan? Märkligt! Jag gjorde ren sadeln, men nästa dag var kladdet där igen. Och sådär höll man på några gånger innan insikten slog mig: sadelfan läcker gel. Jo, det är en såndär cykel som man sitter skönt på. But not for long, obviously?

En snart två år gammal hoj. vad göra? Jag tog det osäkra för det säkra och svängde in till min leverantör som ju vid tidigare kontakter verkat trevlig och servicevänlig. Och vad händer?

Litet härdad är man ju av så kallade serviceupplevelser: Comhempersonal som svär åt en i telefon, bankpersoner som skiter i att jag kommit överens med dem om den bästa marknadsräntan, och så vidare.

Martin på Gamla Stans Cykel tittar emellertid bekymrat på min sadel och konstaterar att gelsadlar har en obehaglig tendens att bli sådär om man utsätter dem för kyla. Eller solljus. Och där någonstans funderar jag på vad som kommer att hända…har tusen spydiga frågor av typen ”jaha, skall man satsa på att bara använda cykeln inomhus, menar du?” då det oväntade sker. Trevlige Martin lyfter telefonluren och ringer direkt till tillverkaren!

Busenkelt. Löser sig. Allt. Tio minuter senare cyklar jag upp mot Söders höjder igen. Sadeln är bytt, det knarrande styret (!) oljat och luft påfylld. Utan kostnad alls.

Skall du bara köpa en cykel i livet – skall du banne mig tjacka den på Gamla Stans Cykel. Säger bara det. En sån fantastisk djävla service!

Categories: Uncategorized

”Vad går du på, egentligen?”

Senast i raden, men säkerligen inte den sista som ställer frågan är goda vännen K.  Och jag tänker i mitt sällan så stilla sinne att den frågan alltid dyker upp när jag mår som bäst. Vilket är ganska ofta.

Knarkar du? Producerar din kropp någon sorts eget, biologiskt kokain? Jazztobak? Pascucciespresso?

En bild säger mer än tusen ord. Två bilder kanske mer än det.

Just nu går jag på:

are-2009-0101

 

samt, inte minst:

are-2009-030

”Jag ser solglittrets dans”

Categories: Uncategorized

Blogga med WordPress.com.