Roffes bajenmetoder

Släppte för någon månad sedan en intervju med självaste Roffe Wikström på Bajenhemsidan. Och när jag läser hans ord igen efter den Kalmarmatch som jag själv knappt finner några lämpliga för att beskriva (”roadkill” är det ord som ständigt, redrummässigt repeteras i skallen) känner jag någon slags tillförsikt.  Hela intervjun finner du här  men låt mig påstå några småsaker innan du läser.

Vem skall rädda oss? eller inte?  Roffe svarar:

Men nu är det mycket upp till Tony Gustafsson….hur han lyckas bygga en enhet. Längre ned i intervjun säger han: Alltså, det här med ”spelarmaterialet” som alla överskattar. Det viktiga är ju att få spelarna att växa ihop. Att ge dom självförtroende. Och att – eftersom du har dom spelare som du har – lira som du kan med dem. Och hittar glädjen i liret. Jämför med (jazzstorbandsledaren) Count Basie, som skrev sina orkesterarrangemang efter varje musikers styrka och svagheter. Han lyfte ju verkligen orkestern!

Till verket, Tony, säger jag. Du har ingenting att be för. Sämre blir det inte och varje poäng du tar, för oss närmare 26-poängsstrecket som ger förnyat kontrakt…

För bajensupportrarna har Roffe följande trösterika ord:

Egentligen så är väl ordet för Bajenkulturen: ”Ändå” (skratt)

Hur menar du?
– Man vill ju se Bajen lira sitt spel och sedan…får man njuta av dom där få stunderna när allting flyter. Det är ju väldigt sällan som det funkar en hel match, men när det sker så är det så…underbart. Egentligen tyckte jag det var skit att vi vann just 2001 när vi lirade som allra sämst

Och någonstans i allt detta, kan jag finna styrka även dagen efter matchen-värre-än-Gefle-2005. Det är VI som é Hammarby. På gott och ont.

Annonser
Categories: Uncategorized

Inläggsnavigering

Kommentarer inaktiverade.

Blogga med WordPress.com.

%d bloggare gillar detta: