Könlösa låtsas-journalisters favoritfloskel

Aaaaargh! Nu har jag läst det igen och igen och igen och morgonen har knappt börjat, och jag vill göra illa någon (ehuru inte de två tredjedelar av min familj som inte är i Australien utan sitter mittemot mig vid frukost- och tidningsläsarbordet).

Redan när jag var ekonomijournalist på Affärsvärlden (inte långt efter att Pterodaktylerna dött ut, således) häcklades floskeln. Man ansåg att den var en sorts lösskägg som yngre (men för all del också äldre, rentav någon skäggprydd) låtsasjournalister hävde ur sig för att låta vederhäftiga.

”Upp till bevis”

När jag inte själv kan räkna ut hur det går. När jag inte själv törs skriva: ”Annika Falkengren verkar ha tänkt helt rätt om hon vill ha upp lönsamheten i SEB utan att lyfta ett finger. Den här satsningen på att bankkunderna skall förvara pengarna själva i spargrisen, betala allt kontant, själva springa till skattmasen och betala räkningarna och sedan skicka in trehundra bagis i månaden till banken” och därmed faktiskt ta plats i min egen analys, stå för mina tankar och liksom ORKA tänka färdigt innan jag solkar ned läsarens inre med mitt blaj…då skriver jag i stället det.

Jag skriver ”strategin förefaller intressant, men nu är det UPP TILL BEVIS för den hårt ansatta ledningen för SEB med Annika Falkengren i spetsen”.

Jag skulle också kunna skriva, ”jo, fan, ba’ s’att nu har jag typ s’här läst, liksom, allt som eeeeeeh…banken skriver, s’att….nu ere alltså Upp Till Bevis”

Upp till bevis. Vad är det för djävla alibianalys? Det är ju för helvete upp till bevis hela tiden. Livet är ett enda långt upp till bevis, så varför skriva oss det på näsan bara litet så som då?

Glöm inte att andas medans du läser den här artikeln. Skölj av med vatten det du tvålar in.

Här slutar bloggsticket, nu är det Upp Till Bevis för dig att leva efter detta.

Annonser
Categories: Uncategorized

Inläggsnavigering

Kommentarer inaktiverade.

Skapa en gratis webbplats eller blogg på WordPress.com.

%d bloggare gillar detta: