Monthly Archives: januari 2010

Igor med igorhjärtat

Han kom som en virvelvind med en storm av energi som en dimma runt hela sitt väsen. Efter en ynka träningsmatch skrev jag en krönika som handlade om årets kelgris och årets mobboffer. Den baserade sig på kroppspråk, vilja, energi och fansens reaktioner på uppträdandet på plan. Klart att mobboffret skulle bli en mindre lyckad kille som så småningom med samma hukande huvud som han visade mot Örebro på Stadshagen skulle åka hem till Sydafrika igen. Och självklart skulle Igor bli en kelgris.

Vi hade ju fått en sträckbänkad Sula: hård mot dom hårda och med ett gigantiskt bajenhjärta. Eller?

Jag skrev inga fler hyllningsgrejor till Igor efter det. Visserligen kändes han som en gjuten bajenprofil, men han gjorde åtskilliga nybörjarmisstag också. Jo, han fick tidigt ta väldigt mycket ansvar eftersom målvaktandet inte precis fungerade problemfritt och han var ju ny och färsk utomlands, liksom. Men dock: en meriterad landslagsman, ingen djäkla rookie. Och med en prislapp, om jag fattat rätt, som ingalunda lämnar någon mån för underprestationer.

Igor visar bajenhjärta, hette det.

Jag vill byta ut den definitionen av bajenhjärta. SULAN visade Bajenhjärta. Jag kan nog tycka att det finns fler i historien. Hella är ett namn som osökt trillar ned på läpparna. Men inte så många. Och väldigt få i dagens trupp.

Vi får vara litet försiktigare med att utnämna Bajenhjärtan.

Igor var med och lirade ned oss i Superettan. Men han ser det uppenbarligen som ett hinder för sin karriär att hjälpa oss upp igen. ”Sån är fotbollen” säger han i en kommentar på Officiella och jag kan inte tolka det så värst annorlunda. Än. Att Igor har Igorhjärta.

En duktig kille som vi önskar lycka till. Men det är genom våra handlingar som vi visar karaktär och ….tja…ingen tvingade precis iväg honom, eller hur?

Categories: Uncategorized

Ge mig ett Drabbad-reportage!!

Swedbank stänger av bonusarna. För vilka exakt framgår inte. Men är det nu inte dags för kvällspressen att rycka ut? Så fort någon Saabanställd fått dubier kring sin anställning har ju kamerateamen ryckt ut, tryckt upp familjen på det där standardsättet i soffan och fått dem att se ledsna ut. Vilket inte kan vara så svårt. Så fort Borg andats om att försämra villkoren för livstidspensionärer i Norrland har man skickat över en fotograf och whoop! upp i soffan igen och På Med Drabbad-Utseendet.

Nu är det kostymer som drabbats. Jag kan inte bara garva åt saken och tycka att det är easy come easy go. Jag kan visserligen dra på smilbanden åt att de som förmodligen drabbas är ytterligt välbetalda personer, sådana som tjänar i stil med tre brandmän och två busschaufförer, bara i fast lön. Men de har förmodligen precis som du och jag ändå gått och trott att ingångna avtal gäller. Och nu offras deras semesterresor och V8-båtar på populismens altare. Åtminstone tills de fasta lönerna kan höjas i motsvarande mån. Så gjorde ju 3:a AP-fonden när bonusstopp därest infördes, sägs det.

Så, Aftonbladet. Ut med kamerateamen till Storgatan, Kaptensgatan och Djursan. Gör ett riktigt fint drabbadreportage på bankirfamiljen vars årslön halverades över en natt utan rättssäkerhet. Ni skulle få mängder av nya indignerade läsare och reportaget skulle göra eko lååångt utanför rikets gränser.

Categories: Uncategorized

Och så levde dom …inte… lyckliga i 100 år

Det är viktigt med delmål. Utan delmålen märker vi inte att vi faktiskt är På Väg. Ett misstag som många gör är emellertid att förväxla delmålen med slutmål.

Spyker såg till så att Saab överlevde!

Oh yeah?  Är det inte nu det börjar? 100 000 bilar från Trollhättan inom några år? Ursäkta mig mitt i glädjestormen, men hur många av dessa bilar tänker denna bloggs läsare köpa? Vi har gjort vårt och köpte för några år sedan en 9-5 Kombi. En utmärkt bil. Så nu är det några andra av Sveriges miljontals vuxna som får bidra. Älskar idén, emellertid. Vill att Saab skall överleva!

Jag har fått förlagskontrakt!

Visst. Men det är först efter utgivningen som det egentliga arbetet börjar. Ett förlagskontrakt gör det sannolikt att någon kommer att bry sig om ditt verk. Det är verkligen skitroligt. Men kommer det att sälja som du tänkte? Det är faktiskt nästa, inte helt oviktiga, fråga. Och den fajten återstår även när man är stor pojke och stor flicka som släpper en gemensam roman under artillerimässig marknadsföring.

James + Liza = Sant!

Har då aldrig läst sådana totala djäkla sågningar av en bok som när det gäller Postcard Killers. ”Slår alla rekord i idioti” säger DN. ”Men som kritiker åligger det en trots allt fortfarande att uttala sig om bokens estetiska kvalitet. Vilket är snabbt gjort: den är inget vidare.” säger Svenskan.

”Liza har inte fått nog med spö för Gömda. Och om hon tror att hon skall komma undan med att tillkalla en stor grabb från andra sidan skolgården, då spöar vi fan honom också” säger litteraturmobbarna. Själv blir jag lässugen.

Categories: Uncategorized

Äntligen är SKIVAN här!

Jag är stor pojke nu. Vuxen, möjligen. Borde kunna ta sånt här med en klackspark, men det går inte. Bluesplattan; den första med det nybildade Crash & Burn Blues Band  är här.  Sju timmar och trettiotvå minuter före kassornas öppning på Fasching ikväll, landade den i trappuppgången till kontoret.

Och det känns så bra.

Så.  Bra!

Jag har skrivit ett femhundratal krönikor, tusentals artiklar, sju romaner, tre satirböcker och gud vet hur många blogginlägg, tweets och smörja. Men det här är speciellt. Jag är oskuld, förstagångsförfattare, juniormurveln på redaktionen, nybliven farsa och rädd för jultomten i ett och samma paket. För den här skivan är inte på skoj. Den innehåller en del mjältsopar och säkert ett par putslustigheter, men tro mig när jag säger att det invävt i denna sammanställning av tio storstadsbluesar finns en hel del som jag menar. ”Det är mycket nu men det blir bättre sen” är i sig ett internskämt i familjen. Men utsagan rymmer också en varning: vilket djävla sen? Hur kommer vi i från ”mycket nu” till ”sen” ? Och när vi kommit till ”sen” – ger du mig då (som det sägs i spår två) ”blues igen” ?

Livet är minerat och allt vi kan göra är att fortsätta gå distansminut för distansminut. Eftersom vi dör när vi stannar. Framåt! För varje steg känner du ”Mödan, och mödans lön” (spår 3) .

Skivan rymmer mina tankar. Men också fyra andra själars samspel med de här tankarna: kära gamla vännerna Stefan Palmfjord (trummor) Micke Erikson (Bas) Anders Sjögren (Klaviatur och dragspel) och Jonatan Stenson på gura-som-låter-bra och kör. Utan just precis de  personerna hade det inte blivit nåt. Alls.

Och utan legendaren och kompisen Gunnar Nordén, stjärnornas och vår producent hade det inte blivit någon inspelning. Det var egentligen bara honom vi ville jobba med. Och det fick vi.

På Cutting Room finns  Mr Master himself, Björn Engelman som rör sig i termer av ”omph” och ”skjuts”. Vilket nu finns i bättre kvantiteter på alla spår. På Cutting Room finns också team Per & Olle som har änglars tålamod och djävulsnypor.

Olof Nauclér, slutligen…utan denne begåvade AD skulle man inte vara i någonsomhelst form. Säger bara det.  Och bugar ända ned i scengolvet.

Vill du inte tjacka skivan, förresten? Hempostad för 150:- plus 39:- i postavgifter? Maila crash@kallakulor.com med namn och adress samt mobilnummer.

Categories: Uncategorized

Därför är läsning det nya sex

Precis. Snart förstår du med: http://www.bokcirklar.se/blog/view/7139

Categories: Uncategorized

En månads gäst-bokbloggande

Den här månaden hittar man mycket av det jag skriver i ämnet litteratur på den förnämliga sajten Bokcirklar.se till exempel http://www.bokcirklar.se/blog/view/gastblogg   . Idag skall det handla om likheter mellan författare och deras bokhjältar, deras liv och deras böcker…

Categories: Uncategorized

Skapa en gratis webbplats eller blogg på WordPress.com.