Monthly Archives: maj 2010

Så lätt köper du vår skiva:


Annonser
Categories: Uncategorized

Fråga inte vad Bajen kan göra för dig….

…nä, nu är det allvar. Det har varit allvar länge och skiten har legat där, fullt synlig för alla sedan årsmötet. Bara det att nu har den träffat fläkten.

Mängder av artiklar beskriver nu det som kommunicerades på årsmötet, t ex här och alla är så fantastiskt förvånade. Det enda som förvånar mig är att a) krissignalerna från ledningen inte har förstärkts tidigare b) att A-laget lirar så otroligt oinspirerat. Jag såg HTFF-matchen i onsdags och måste ställa mig mycket frågande till hur dessa talanger kan ha ett lugnare, tydligare eget spel med väsentligt bättre precision mot de allsvenska serieledarna än A-laget presterar inför fullsatta läktare mot fukkin Öster. Bortsett från fysiken – där släpar talangerna efter – kunde man tro att det var tvärtom, att A-laget lämnat från sig sina bästa lirare (bortsett från Linus och Hopf, möjligen) och kryddat med litet rivjärn. Hur kan backlinjen i HTFF vara tryggare och mer infallsrik än seniorerna i A-laget?

Inför årsmötet hade det vänts på varenda sten och gjorts en budget som var ytterst realistisk. Nu har det vänts på några stenar till och den nya, realistiska budgeten är sämre än den förra. Big Oh Shit!

Allt hänger ihop. A-laget måste fanken skärpa sig för att attrahera publiken. Vi vill se HJÄRTA men också HJÄRNA i spelet. Annars kommer vi inte och då får vi dra ned budgeten med ytterligare 1700 besökare i snitt. A-laget måste också ta sitt ansvar för att klubben överlever rent finansiellt. Jag skulle vilja se en sänkning av alla löner med en viss procent, med undantag från de första kronorna, motsvarande vad den senast uppflyttade HTFF-aren tjänar. De spelare som värvats med en personlig sign-on bör få en högre procentuell sänkning, naturligtvis.

Ledningen måste ta Det Stora Greppet. Skall vi lira i Superettan nästa år också (vilket i stunden känns som att det bygger på om A-laget fixar nytt kontrakt i superettan) måste vi ha en organisation som är anpassad för det. Inte en uppgång. Benchmarka mot andra klubbar – vad får ett kansli kosta? Benchmarka truppkostnaden mot andra klubbar med samma poäng i Superettan just nu – vad får de kosta?

AEG är en separat historia. Den bild jag får av hur den amerikanska underhållningsmiljardkoncernen har agerat är inte precis smickrande. Om de överhuvudtaget skall få ha kvar aktier i bolaget måste de stoppa in pengar. Att pröjsa 20 mille för biljetten till rättigheterna till Globenområdet och sedan sitta still, det duger bara inte. Jag kan höra ”Utmepacket”-ramsorna här.

Vi fans måste våga tro. Vi måste tugga i oss några skitmatcher till, förmodligen, UTAN att sluta tjacka plåtar, tröjor, skivor, böcker och annat. Vi fans som är sponsorer och finansiärer får nog tugga i oss att det inte blir guldglans kring klubben förrän nästa allsvenska kontrakt är säkrat (även om ekonomin blir bättre av att Gnaget gör oss sällskap i Superettan)

Och framförallt: vi SKA klara det här.  Kom igen nu!

Categories: Uncategorized

Så tjänar företaget på dina sociala medieaktiviteter

Många talar om det. Alla gör det. Men ingen har funderat på vad det tjänar till. Egentligen. Eller? De sociala medierna fyller våra liv med uttryck och intryck. Som författare, förläggare och delägare i ett nytt socialt medium –  www.lista.se – är jag uppe där på nätet hela tiden. Jag tycker jag har nytta av det. Men hur?

För att få ordning på saker och ting, satte jag mig ned med vännen och klokskaparen Mattias Boström över en scampisallad på Prinsen och detta är (förutom en god och trevlig lunch) vad som utspelade sig:  Läs allt på LISTA.SE

Categories: Uncategorized

Rösten som aldrig tystnar

Jag är inte urtypen för idoldyrkare. Men jag har mina favoriter. Vissa kommer och går, andra blir som en del av mig, personer som gjort ett så starkt intryck  att jag inte ärligt kan säga att jag vore den jag är utan dem.

En sådan avled den 16 maj. Ronnie James Dio  (född Padovana den 10 juli 1942) förlorade till sist kampen mot magcancern och det rann tårar igår här på Södermalm. I flera av rummen. Och idag går J omkring iförd turnetröjan från mitt första möte med den lille giganten. Bara ingen förstår vilken dyrgrip han bär.

Jag var sen. Fastnade inte för mannen med den magiska rösten förrän på Heaven and Hellplattan. Och även det tog några år; jag upptäckte den först 1982. Och inte ens då var jag tillräckligt nördig för att ta reda på *vem* som sjöng. Nöjde mig med att konstatera att det var den mest djävulska, himmelska pipa jag hört.

Sedan, 1984 kom Last in Line. Den sommaren lyssnade jag nog bara på Dio; tuggade i mig den och Holy Diverplattan från året innan, spår för spår. Texternas blandning av retorik, yxighet, truismer och briljanta sammanfattningar av livets gåtor förtrollar fortfarande; ävenså nästa generation som förstås uppfostrats i samma tro som fadern.

Och på hösten fick jag för första gången se Dio live. Hovet, den 13 oktober 1984 – en legendarisk konsert – och det var inte ens slutsålt. Men jag misstänker att de som idag vill påstå att de var där, lätt fyller den nya superarenan som skall byggas för Hammarbys räkning inte långt därifrån.

Sedan dess har vi hållit kontakten, Dio och jag. Som man gör: köp av nya skivor, intensiv lyssning på de gamla. Jag tror inte att samlingsplattan DIO – Diamonds INTE har legat på alla portabla musikspelare jag haft. Jag såg fallet i karriären, noterade att han gjorde finlandsfärjespelningar med andra föredettingar i slutet av nittiotalet eller nåt och vi såg hur karriären tog fart igen.

Och trots hög ålder, fungerade rösten fortfarande väldigt väl. Den DIO vi hörde på Sweden Rock i fjol, hade alltjämt en pipa som många sångare skulle gnaga av sig halsen för att få.

Vi såg fram emot giget i Stockholm vid jul i fjol. Men det blev inställt. Vi repade mod inför att få se Heaven and Hell på Sonicsphere, men … tja, inte mycket att hoppas på nu, va?

Det har funnits ”större” sångare i termer av berömmelse. Men faktum är att ingen någonsin kan övertyga mig om att det funnits någon bättre. Ronnie James Dio var The Last In Line.

Vi har sorg. Men samtidigt är klyschan sann: låtarna lever vidare och det han åstadkom kan ingenting göra ogjort. Ty mellan sammetsraderna ligger sanningen, hård som stål.

Rest in Peace, Ronnie James Dio.

Categories: Uncategorized

Doris Doomsday the Rokkbuzz

…heter vår avgudade buss. Idag klarade hon besiktningen och i förrgår registrerades hon om till B-behörighet. Vad som hänt sedan sist läser du förstås i hennes egen blogg som du hittar HÄR

Categories: Uncategorized

Årets hjältar och mobboffer

Fotboll väcker känslor. Rolig fotboll ger roliga känslor, dålig fotboll ger dåliga känslor. Som publik har vi Bajare en tendens att utse favoriter och mobboffer. Favoriterna skall bjuda på något extra. Mobboffer har hamnat på fel plats.

I fjol hette favoriten Igor. Som han slet, sprang, nickade, tjongade och grät. Moboffret hittade jag redan under första träningsmatchen och vill det sig illa, kommer han tillbaka i sommar: Nathan Paulse. Nathan var annonserad som en duktig spelare med landslagsmeriter och han kostade en hel del att kontraktera. Men: hans bollkontroll med fötterna var obefintlig, hans rörelsemönster märkligt och när repertoiren i stort sett bara bestod av vidarenickningar….

I år har vi hittat flera favoriter. Linus, självklart. Hopf som kommer in och presterar mycket mer stabilt och förtroendeingivande är dyrgripen Rami. Simon… fram tills igår, kanske. Isak som kommer från ingenstans och plötsligt äger backlinjen. Valle Pidre som skiter i allt utom bollen.

Mobboffren är två och det smärtar. Rami fyller oss med ilska när han inte presterar efter lön. Eller ens en femtedel av lönen. Tobias Holmqvist har visserligen såvitt känt inte någon fantomlön, men ledsen: vad han än får betalt är det för mycket. Man kan skylla på att han inte får några bollar att jobba med, eller att spelet inte passar honom eller vad som helst men ingen kommer ifrån att vi är mer än sextusen på läktarna som ser hans förstatouch, hans oförmåga att bedöma bollbanan, hans ovilja att brunka sig igenom backlinjer och hans uppgivna kroppsspråk.

I fjol fick Freddy spela för ofta och för länge. När jag talade med en person i den sportsliga organisationen höll han med mig om att Freddys situation understundom vältrade över i ren lyteskomik. När den oerhört trevlige killen Freddy hela hela tiden kom en halvsekund för sent in i situationerna, puffade med kinderna och kämpade men aldrig lyckades. Mer än två baljor hemma mot Ljungskile, eller nåt sånt.

Om det var lyteskomik att ha Freddy på planen då, är det som Tobias utsätts för ännu värre. Han pallar inte, så enkelt är det. Han är som Mål-Micke under det sorgliga halvår som den hedersknyffeln tappade självförtroendet och Linderoth dundrade om läktarmobbing. Vi har många lirare som vill in. Tobias vill bara ut. Och jag vill inte se honom på planen igen förrän självförtroendet återkommit.

Alternativ? Simon, Vlado, Valle, PF, Castro… min morsa. Seriously. Rädda våra liv…

*** Och nu kom den senaste krönikan på officiella upp också . HÄR ***

Categories: Uncategorized

Så blir du en äkta Bajenhjälte

…heter dagens krönika på Hammarby Fotbolls officiella. Du hittar den här

Categories: Uncategorized

Alternativa deckarhjältar

När jag läser deckare, får jag ibland för mig att det gått litet långt med …klyschifieringen. Poliser och deckare i all ära, men varför finns så få andra yrkesgrupper egentligen representerade bland amatörgåtlösarna? Sagt och gjort: någon som kallar sig ”MagisterMord” gjorde visst en lista som behandlar alternativa yrkesgrupper:

Categories: deckare, Författartips, förlagsbranschen, mordmotiv, Uncategorized

Glöm att aldrig glömma Gefle

För några år sedan, 2005 om jag inte minns fel, skrev jag en krönika med ett slagord som många fastnade för: ”Glöm aldrig Gefle” hette den. Och den handlade egentligen om en självklarhet: att vi aldrig i Bajen får glömma att fajtas för poäng, att Söderstadion kräver att hela organisationen inklusive de matchningsansvariga tar sitt ansvar för tre pinnar och att det ibland kan det gå så dåligt så att vi, som är så djäkla bra, torskar mot ett brögäng som Gefle. Så småningom tog Tony Gustavsson upp mitt mantra och med denna olja på elden lyckades vi spöa Gefle med en man mindre tack vare Dadomos förlösande slutforcering i någonting som kändes som hundrasjuttiofemte minuten.

Igår när jag läste tidningarna och såg att vår käre huvudtränare sa om den kommande matchen: ”Den här skall vi vinna på papperet”, blev jag livrädd. Oavsett om han också sa andra, tuffare saker.

Matcher spelas inte på papperet.

Matcher spelas på planen.

Gefle lirar i Allsvenskan.

Vi lirar i Superhettan.

Varje match på Söderstadion är för våra motståndare en cupmatch där de har chans att komma hem som jättedödare.

I synnerhet de lag som vet att de kommer att få däng av bara helvete.

På papperet alltså.

Men bolldjäveln är rund och hela bollen ligger aldrig stilla.

Och matcherna spelas på gräs.

Gräs!

Inte papperet.

Domarna håller dagisklass, bara att tugga i sig, och hittills har ingen pipblåsare lyckats hålla i matchen.

Så: vad har vi då att hantera?

Årets överraskning: vi möter inte alls ”storvuxna lag som backar hem för att rädda en pinne på Söder.”

Vi möter lag som lirar! Ingen kan ta ifrån Norrköping att de lirade vass anfallsfotboll. Brages mål i fredags var ingen lyckträff till följd av klantigt spel från vårt håll.

Detta leder oss till två slutsatser:

  1. Ingen spelare har råd att inte göra sitt yttersta. Och då menar jag faktiskt inte bara dumkämpande och hårda långa bollar som inte ens en Vlado kan hinna ikapp. Jag menar värdering av situationer, passningar som ligger över en utskrämd tolvårings nivå och litet stake. Nej, mycket stake.
  2. Ingen coach har råd att inte lira det bästa laget för stunden. Jag tror 7800 personer, minst, plus de som såg fredagsmyset från tevesoffan, håller med mig om att så inte gjordes mot Brage.

Att säga ”Glöm aldrig Gefle” är denna förmiddag ett hån mot Gefle.

Jag vill ge hela A-truppen en kollektiv Viagrados och säga:

Skärp er!

Annars kan ni GLÖMMA att aldrig glömma Gefle.

Categories: Bajen, Fotboll, Hammarby


Categories: Uncategorized

Blogga med WordPress.com.