Monthly Archives: september 2010

Sponsorpaket till Bajen Aid

Även jag och Kalla Kulor Förlag vill ju vara med och sponsra auktionen på lördag. Med sorg i hjärtat, eftersom vi inte kan vara med. Men vi skickar i alla fall in fem unika ”kulturpaket” i auktionsmixen. Varje paket består av följande:

1. Bajen Boyz: Forza Hammarby. Kultsingeln från 2004 – en hiphopbajenknattesingel som komponerades och spelades in av Hammarby IF FF P95-5 när killarna var nio bast. Alla grabbar hjälptes åt att sälja skivan, som sponsrades av Lindgren Ljudmanufaktur, Kalla Kulor Förlag, Navigare Design och Cutting Room (som även mastrade den, så detta är seriös skit.) Och när alla skivor (utom dessa fem!) var sålda, räckte behållningen till extra träningstider under en hel säsong – inomhus – samt tröjor till Italienlägret.  Min dröm är att höra Söderstadion sjunga refrängen på plattan Åiå, heja Hammarby, åiå Bajen rege-he-rar! om och om igen.

2. Toppa för att Krossa: Skriven under pseudonymen Breckan, är detta en Macchiavellisk handledning för onda knattetränare. Lär dig förnedra dina fotbollsknattar, dupera bajens ungdomsledning och lura upp knatteföräldrarna på läktaren med alla dessa Fursteninspirerade tricks och knep. Alla grejor är testade i verkligheten. Dock ej av mig. ”Det där är ingen passning – det är ett rop på hjälp”

3. Marcus Priftis: Gå på Djupet. Lovorden har haglat över denna fotbollsroman med stark Bajenkoppling. Fotbollsgymnasier har köpt in den som undervisningsmaterial och recensenter i riktiga tidningar på riktiga kultursidor har berömt den utav bara fan. Och vi själva älskar detta storverk.

Fem paket av dessa tre produkter finns. Varje paket är värt cirka 400 spänn i missbrukarledet. Så go for it!

Annonser
Categories: Uncategorized

Jag är Arga Analytikern…

 

Sedan några veckor tillbaka samarbetar jag, http://lista.se och Affärsvärlden med konceptet ”Arga Analytikern”. Jag tror det behövs litet extra slängig journalistik av någon som varit ”därute” och sett hur spelet förs. Och varför inte göra det på ett litet nytt sätt: krönikor som till allt väsentligt skrivs i listform? Därav samarbetet med Lista.se

Hittills har det varit tre krönikor. Och nästa kommer på torsdag.

Du finner dem här

Categories: ekonomijournalistik, förlagsbranschen, Finansmarknaden | Etiketter:

När Fan blir Författare… Wall Street II – money never sleeps

Gordon Gekko kommer ut ur finkan. Får tillbaka sin gigantiska mobiltelefon och en gyllne pengaklämma utan pengar från fångvaktarn och påbörjar sin comeback. Klipp framåt några år: Gordon Gekko har skrivit en bok och signerar, sitter i tevesoffor och föreläser.  Just tillbakakommen från Bokmässan, funderar man över hur det skulle ha funkat om Gekko gjort comeback i Sverige efter en vistelse på Hall. Kanske kan vi någon gång få en finansbrottsling fälld så att detta experiment kan utföras i praktiken?

Som kortviftande fan av Gordon Gekko i Wall Street – en film som hade premiär just som jag själv börjat arbeta i finansbranschen – är jag djupt besviken på uppföljaren. Gordon Gekko är ju en girig, rationell och hårdför satan som bara går att använda för att visa på finansbranschens avigsidor. Och vad händer? Jo, utan att spoila hela handlingen – inte för att jag vill att du skall se filmen – så får man konstatera att det lanseras en ÄNNU djävligare kapitalist. Minst en. Gekko själv har blivit litet känslosam på gamla dar. Och den som ersätter Bud Fox – även han dyker upp i filmen och visar sig förresten ha blivit en wimp – blir så småningom Gekkos svärson och gääääsp.

Money Never Sleeps är en typisk uppföljare. Inte lika bra och riktningslös. Några fina oneliners, men vad hjälper de när den som uttalar dem inte är the stuff längre? Lägg pengarna på en ”en för femtinio, två för hundra”-DVD-version av ettan i stället.

Categories: Uncategorized

Den gamle och Förlagsbranschen

Den åldrige mannen klev sakta, fot för fot in i kontorsrummet där hans ”möte” redan satt.  En blick på motparten fick honom att förstå hur felklädd han var.  En skammens rodnad drog över de fårade anletsdragen; förstärkte kontrasten mellan anlete och långt, vitt skägg och hår. Fotsid klädnad, tänkte han. Varför bär jag fortfarande samma gamla paltor?  

– Jag vet inte hur du kom hit, egentligen, började mötet. I vanliga fall tar vi ju inte emot småförläggare, men du hade alltså en uppföljare till en tidigare storsuccé på gång var det någon som sa?

Typiskt människan, tänkte gubben. Börjar med att sätta gamlingen på plats, alla sinnen inställda på att nosa fram minsta svaghet hos motparten.

– Det stämmer. Jag har betraktat skapelsen och funnit en uppdatering nödvändig.

– Vänta nu, är det en uppdatering eller en fristående fortsättning?

– Jag skulle vilja kalla det för en fristående uppdatering. Sedan min första bok har, milt uttryckt mycket vatten flutit under broarna.

Den gamle tänkte på syndafloden och skrockade åt sin egen lustighet. Mycket vatten, onekligen.

– Och du är införstådd med våra villkor? Har vi ett avtal?

– Ni är hårda förhandlare, suckade den gamle. Tjugofem procents rabatt, hundratjugo dagars kredittid, full returrätt, mängder av straffavgifter om vi inte sköter oss och inga sådana alls om ni inte lever upp till avtalet. Och Förlagssystem krävde mig på femton procents provision för utleveranser och tjugotre procent i straffavgift på era returer. Dessutom ligger dom på mina pengar, även om sådant är värdsliga ting, i ytterligare trettio dagar.  Förstod jag er rätt att ni dessutom vill ha trettio silverpenningar i marknadsbidrag för att sätta min bok på en frimärksstor plats i en katalog som ingen läser?

– Bra. Vi är överens. Och jag vill förstås att du skall förstå att vi kommer att jobba aktivt med din bok om du skriver på avtalet.

– Vad innebär jobba aktivt?

– Våra butiker är fulla med aktiv personal. Vi kommer sannolikt, eftersom du är ett oprövat kort, att köpa in tre exemplar av dina böcker till varje butik och ställa dem längst in med ryggen utåt. Därefter kommer vår aktiva personal att gå förbi med jämna mellanrum och damma av dem – mycket aktivt – tills de skall returneras.  Men nu kan du väl berätta litet om utförande och innehåll.

– Jag ser framför mig ett stort praktverk, läderinbundet i guld, började den gamle med en slags drömmande stolthet i stämman. Vi talar om världens mest sålda bok.

– HUr många sidor talar vi om?

– Ett par tusen. Jag har mycket att säga.

– Det var som fan, konstaterade inköparen. Han såg inte att den gamle mannen ryggade tillbaka av svordomen, och fortsatte: var har du tänkt trycka någonting sådant?

– Min förra utkom 1904 och den var tryckt på Victor Pettersons i Stockholm. Finns dom kvar?

– Det trodde jag att du som förläggare hade koll på.

– Jag ser mig kanske inte som förläggare, mumlade den gamle. Mer som en skapare.

– Jaja. Så säger alla egenförläggare. Men vänta nu: sa du 1904?

– Ja, ursprungsdokumentet är ju tusentals år.

– Jag är ledsen, då tar vi nog bara ett ex per butik. Du förstår – vår försäljningsstatistik sträcker sig inte så långt tillbaka och då blir vi ju sittande med en risk som inte går att analysera i termer av historisk off the shelf-flight volatility och historical-average-days-until-return to publisher-nyckeltal.  Du vet, vi införde ju ett nytt inköpsstyrningssystem, B-A-P, för bara ett par år sedan. Och där finns, haha, inte riktigt 1904-års siffror inne. Även om det säkert var världens mest sålda bok på den tiden. Före Stieg Larsson.

– Vad står B-A-P för?

– Jag tror det är något skotskt (vi satsar ju på resurseffektivitet av närmast skotsk typ här): Bottfoch-All-Ye-Publishers eller något sådant. Vi måste ju pressa maximalt med dagg ur ullen på logen. Men berätta mer om innehållet.

– Du är bekant med Gideon? undrade den gamle och log. Ja, dåså. Det här är en bibel. Men uppdaterad för att passa nutidsmänniskan.

– Då vet jag inte riktigt. Vi har ju Mia Törnblom, Ernst Kirchsteiger, Martin Timell och varför inte Wayne Dyer, redan. Har du någon specifik nisch?

– Nej, det här gäller liksom hur man skall kunna leva sitt liv i värdighet och vänlighet…

– Vänta nu, försöker du bli någon ny sorts Stefan Einhorn här? Vi har som policy att inte ta in M2P.er, alltså Mee-Too Products, kopior av tidigare resonemang, alltså.

– Undrar just vem som kopierat vem, sa den gamle tyst.

En tår trängde fram i hans ögonvrå och den tidigare rodnaden var spårlöst försvunnen. Inköparen slog samman sina fingrar:

– Så du har en sorts självhjälpsbok, i praktverksformat på 2000 sidor, som uppdaterar ett verk som du släppte för hundrasex år sedan? Har du mediakanaler och annan marknadsföring planerad?

– Mina budskap förkunnas varje söndag i våra kyrkor.

– Aj fan. Religiöst på något vis, alltså?

– Jag talar ju om en Bibel. En bibel sorts bibel.

– Jamen vi har så många biblar nuförtiden. Vitlöksbibeln, satsa på dig själv-bibeln, tae-kwon-do-bibeln, vispa äggskum med cirkelmetoden-och bli lyckligare-bibeln och trettio djävla biblar till i förlagens höstkatalog. Hur står du ut i den crowden, hur skapar du buzz? Har du Moses i din ringhörna som kan skingra havet av böcker för att skapa en trygg övergång för just dina tankar? Twittrar du? Kan man fronta med en läcker brud?

– Moses är mig bekant, kan man säga.  Läcker brud…Maria Magdalena kanske?

– Är hon en av dom där läckerbitarna på Bokhora?

– En sorts hora, kanske. Men godhjärtad. Min son hade en relation..

– Finns det familjehjälpsinslag? Sånt börjar ju bli större igen. Hedersmord?

– Min enfödde son dör i berättelsen.

– Action och självhjälp i samma verk? Du kanske har en nisch i alla fall.

– Nisch? KANSKE HAR EN NISCH??

Som om en ballong spruckit runt den gamle mannen såg han situationen som den var. Tinningarna bultade, en hane gol tre gånger utanför kontorsrummet och korpen han skickat ut samma morgon satte sig dyster på fönsterblecket till det ljusa och fräscha konferensrummet. Vatten överallt, tycktes den säga. Ingenstans att landa.

– Jag är Gud Fader, röt den gamle. Jag skall nedkalla egyptens gräshoppor över dig och din stam. Jag skall låta syndafloden skölja över dig och bokmässan och …

– Okej, så … gräshoppor, avbröt inköparen. Du är alltså med i NOFF. Big fucking deal. Glöm bara inte en sak på vägen ut, gamling.

– Vad?? Hur…

– I bokbranschen finns det bara en gud. Och han sitter inte på din sida av bordet. Är du med?

Categories: Uncategorized

Vad skiljer publicerade författare från refuserade?

Smarta, duktiga, trevliga Ann Ljungberg filosoferar över ämnet i sin blogg idag

Hennes punkter är samtliga helt korrekta. Drouggecitatet om diarré formulerade min salig far, som var violinist, såhär: ”Kan du tänka dig att göra någonting annat – gör det”.

Jag vill också hålla grytan kokande genom att lägga till en punkt. En djävligt svår punkt att uppfylla för nybörjaren, men värd att lägga åtminstone en femtedel av den tid du la på skrivandet på. MINST.

LÄR KÄNNA FÖRLAGET som du skickar dina grejor till. Skicka inte ditt deckarmanus till ett förlag som bara gör debattböcker eller fackböcker. Om du förstår vad förlaget jobbar med och hur du passar in där – vilket kräver en rejäl analys – kan du också argumentera tydligt för din egen sak redan i följebrevet.  Skickar du ”allmän skönlitteratur” till min firma: Kalla Kulor Förlag? Fint. Men var då beredd på en refusering med vändande post om inte det skönlitterära innehållet handlar om någonting som någon på förlaget är hett engagerad i och specialister på, som fotboll, musik eller kanske … ja, vadå? (Om du läser på, ser du vad jag utelämnat)

Nu får nästa deltagare i samtalet ta upp bollen. Vad behöver du mer för att gå från refuserad till publicerad?

Categories: Uncategorized

Tränarfrågans olidliga lätthet och svårighet

Hut går hem. Så tydligen även hot. Jag är helt emot att enskilda befattningshavare i Hammarby, på Finansinspektionen, i kvällspressen eller någon annanstans får motta hot. Det är skittråkigt. Fick själv höra i somras av en person med en nära och tät relation till kriminalvården ungefär följande: ”det där var det dummaste du någonsin gjort och du kommer att få skäl att ångra dig”.  Alltså: det är inte roligt.

Vad som gör det nödvändigt för Borken att avgå undandrar sig min bedömning. Saken lär knappast komma ut i offentligheten eftersom det inte finns några intressen av att skapa en ”How to intimidate your coach”-manual. Bättre då att skapa en utvecklingsmanual för ungdomsfotbollen i Hammarby, tycker jag.

Återigen. Oavsett att jag verkligen inte gillat det jag sett av Borken och hans laguttagningar, anser jag att det INTE är okej att hota honom eller ännu fegare, hans familj.

DÄREMOT

… var det hög tid att någon tog tag i tränarfrågan. Av någon anledning lyckas alla som sitter mitt i smeten få det att låta som om vi fans (oavsett vilken klubb vi tillhör) inte har koll, kompetens eller kontinuitet att bedöma lagets insats på planen.

Men sanningen är ju snarare den motsatta. När sextusen kärnfans till Bajen ser att truppen underpresterar, ser att toppspelare som PF och Simon Helg (i våras) ställs vid sidan om samtidigt som sopor – eller för att citera och travestera Göran Rickmer – skittunnor – ställs ut på planen då måste vi ju fråga oss hur situationen skall kunna redas ut. 

Vi supportar kan naturligtvis vara oeniga i våra åsikter, men när ALLA är eniga om att det är FEL i tränarstaben – och i mitt fall har det inte någonting att göra med att Borken var gnagare – då måste det vara fel.

Vems ansvar är det då att situationen fortskrider? Borde ”Borken” ha förstått själv att han inte bottnade och avgått? Det hade varit det hedervärda. Jag återkommer till att en tränare som har en trupp som kan leka ut Elfsborg ur cupen inte kan motivera dem att slå fukkin Brage på hemmaplan. Och det faktum att han såvitt jag minns från denna traumatiska match nätt och jämt reste sig från bänken för att mana på manskapet. Sånt biter.

Borde han ha fått sparken? Självklart. När det stod klart efter vårsäsongen att vändningen skulle bli svår borde styrelsen ha agerat. Att finansiera ett halvårs extra tränarlöner borde (skulle!) inte ha varit ett problem.  Sedan är det förstås osäkert om just Sören Cratz var rätt man att snacka med.

Så vad händer nu?

Jag vill se en tränare asap i Bajen som gör det som självaste bluesguden Roffe Wikström efterlyste i min intervju med honom (hela vjun hittar du HÄR)

JAG: Vad handlar det om då, menar du?
ROFFE: – Alltså, det här med ”spelarmaterialet” som alla överskattar. Det viktiga är ju att få spelarna att växa ihop. Att ge dom självförtroende. Och att – eftersom du har dom spelare som du har – lira som du kan med dem. Och hittar glädjen i liret. Jämför med (jazzstorbandsledaren) Count Basie, som skrev sina orkesterarrangemang efter varje musikers styrka och svagheter. Han lyfte ju verkligen orkestern!

Alltså. Sluta snacka spelsystem. Se till att få ihop ett lag av dom här pöjkarna. Linderoth var (sista åren) en djävel på sånt. Att ha ”Salle” som högerytter mot AIK, till exempel. Tjång-bom-metoden, liksom. Vi har dom spelare vi har och när alla gör sitt bästa är vi fortfarande i hög Sverigeklass.

Men nu är det många lösa variabler samtidigt.  UT med AEG, IN med en RIKTIG styrelse som rekryterar en STABIL VD (återrekrytera Åsa under nya spelregler är mitt grundtips) och LÖS därefter tränarfrågan permanent, långsiktigt. Det finns kapitalister därute som säkert kan hjälpa till.

Kom igen nu, Bajen!

Categories: Uncategorized

Om HQ och Hammarby

Två företeelser som jag haft respektive har beröring med har varit livshotade under veckan, men överlevt.

  • HQ Bank missköttes av en begränsad krets vilket i nästa steg drabbade de anställda och aktieägarna.
  • Hammarby har misskötts ganska länge, men processen kulminerade i och med striden kring ledning och styrning och affären med Linus Hallenius under veckan.

Varför bryr vi oss om HQ? Det var en liten skruttbank i jämförelse med storspelarna kring Kungsträdgården.  Men historien i sig engagerade förstås – med slipsnissar som tappar kontrollen och låter girigheten styra, varpå alldeles vanliga tjänstemän (förstås) hamnar i kläm. Dessutom pajades några miljarder i börsvärde under resans gång. Men nu är banken och de flesta anställda räddade (jo, många administratörer och dubblerande tjänstemän kommer förstås att förvandlas till ”synergier” när allt är över, men rimligen är konvertibelfrågan löst) och om fem år kommer ingen längre att rycka på axlarna ens åt namnet HQ. Men för de närmast inblandade blir det uppenbarligen både polissak (Ekobrottsmyndigheten påstås i media vara intresserade av firmans bokföring) och rättssak (att några av de inblandade i styrelse och på tradinggolv dras inför rätta av de som svikits på olika sätt betraktar jag som en självklarhet)

Med Hammarby är läget något mer förbryllande. Ekonomiskt sett är föreningen en skitföreteelse. Med en omsättning pendlande mellan låt oss säga 50 och 100 miljoner kronor i normalfallen och ett företagsvärde på 0-50 miljoner kronor är Hammarby Fotboll AB inte värt mycket mer än en hyfsad restaurang i Stockholms Innerstad. Och ändå så bryr vi oss så mycket.

Så hur skall vi värdera det som hänt i Hammarby? Det finns en stor skillnad mellan Hammarby och HQ. Jag har en tatuering med inslag av grönvitt. Men jag övervägde aldrig under min korta, men intensiva anställning på HQ att göra någon sorts livslångt åtagande visavi banken.

Hammarby bör värderas i två sorters valuta: den ekonomiska valutan och den emotionella valutan. Emotionellt kapital är det som vi känner i maggropen varje gång vi betraktar som i detta fallet vår klubb. Den stolthet eller den ångest vi får när någon nämner namnet. Eller både och. Ingen djävel bryr sig längre om namnet HQ mer än kanske herrarna H och Q. Men vi Bajare, vi bryr oss. Som fan.

Det som inte varit en självklarhet i fallet Hammarby är att sköta bägge valutor lika snyggt.  Vad är det egentligen som hänt här?

Hammarby vann SM-guld 2001 och höll året därpå att åka ur Allsvenskan, men räddades från kval genom att spöa Landskrona i en av de sista matcherna. Därefter påbörjades en storhetstid med flera silvermedaljer och europaspel, riktigt vacker fotboll och en sprudlande livskraftig ekonomi. Eller var den det? Nej. Det skulle snart visa sig att flera av de ekonomiska beslut som fattats var genomkorkade. Höga löner, avtal som gjorde det oundvikligt att släppa iväg spelare som Petter Andersson för rena kaffepengarna (Linus får ursäkta, men någon Petter har han inte ännu blivit och ändå fick vi dubbelt så mycket betalt för honom) och en organisation som svällde över alla rimliga gränser gjorde att en tid som borde ha fyllt Bajens kassakistor till brädden i stället skapade ett spökhus på en krutdurk. Vid ingången av 2008 var klubben redan färdig att implodera och under 2009 gjorde den det. Det vi sett under detta patetiska 2010 är när fasaden till sist rämnar och allt faller samman i en hög av gamla stockar och damm.

Försäljningen av Linus Hallenius gjorde det möjligt för de som nu tar över i ledning och styrelse att nu få ett helt år på sig att a) ta in ytterligare kapital och ägare b) sänka kostnaderna utan överhängande konkurshot.  Det är dessutom en stor och lyckad försäljning i reda pengar. En kille vi köpte för 18 månader sedan för någon halvmiljon är plötsligt värd 32 gånger så mycket. Fantastiskt!

Men vad har hänt under tiden? Vårt emotionella kapital har helt raserats. Tio tusen äkta hammarbyare har gått i flera år med ont i magen därför att tränare och truppen i stort har underpresterat, stjärnor har sålts till reapriser, organisationen misshandlats i samband med nedskärningar och de få kvarvarande fått jobba arslet av sig.

Det ekonomiska kapitalet är räddat för något år framöver. Men emotionellt är klubben alltjämt på väg mot konkurs. Hur har detta kunnat tillåtas?

En bank som inte kan hantera småspararnas pengar får tillståndet indraget. Men en klubbstyrelse som inte kan hantera fansens emotionella kapital, då?

För egen del har jag då och då förlorat pengar, till exempel på optioner i HQ. Inga småslantar heller. Men det rör mig inte i ryggen. Jag tog en risk och fick en snyting – so what?  Men tror du att det svider när jag för varje dag kunnat se det emotionella kapitalet i Hammarby krympa?

En äkta Hammarbystyrelse skulle aldrig ha försatt oss i den här situationen . En styrelse med tillräcklig affärskompetens – och det är verkligen inte raketfysik rent företagsekonomiskt att driva ett företag av Hammarbys storlek – OCH HAMMARBYHJÄRTA hade aldrig tillåtit det som hänt de senaste fem åren.

En styrelse som slösar bort det ekonomiska kapitalet i ett aktiebolag beviljas inte ansvarsfrihet och blir därmed personligt återbetalningsskyldiga.

Vad skall vi göra med de som suttit i styrelsen för Hammarby och slösat bort vårt emotionella kapital?

Jag vill hävda att vi borde statuera exempel här. Jag återkommer till den tillförordnade, eller skall vi kalla honom tillförvirrade, ordföranden Per Magnussons genomtossiga skrytstatement på senaste supportermötet där han i mina ögon erkände, men på ytan triumferande uttalade, att han suttit i styrelsen sedan klubben blev ett AB och AEG gick in och ”räddade” föreningens (ekonomiska) kapital.

Som medlem av styrelsen de senaste sju åren borde han a) ha stoppat expansionen b) ha bidragit till ett sunt affärstänkande eller c) reserverat sig mot det skedda och slagit larm. Sådan har hans ansvar för det emotionella kapitalet varit. Och det finns flera styrelseledamöter som borde ha agerat med samma omdöme.

I mina ögon har AEG genom sin oförmåga att bidra till förståndet och den emotionella kapitalförvaltningen i styrelsen diskvalificerat sig som ägare och företaget bör utan ersättningskrav återlämna aktierna till Hammarby IF FF som sedan kan sälja dessa vidare till parter som klarar såväl en finasiell som en emotionell tillståndskontroll av en fotbollsmässig Hammarbyorienterad motsvarighet till Finansinspektionen.

För övriga tidigare styrelseledamöter måste en fall för fall-bedömning göras. Kanske kan vi hitta ett möjlighet för dem att kompensera oss Hammarbyintressenter som – förvisso inte stillatigande, men maktlösa ändå – tvingats se det emotionella kapitalet försnillas och förintas?

Vad tycker du?

För det andra måste vi snarast hitta en form för att driva klubben och Aktiebolaget vidare. Precis som Alexander Skarsgård häromdagen vill jag uppmana alla äkta bajare som inte redan blivit medlemmar att bli det – gissa om familjen Öberg har familjemedlemsskap – och sedan aktivt agera för att riktiga bajenrepresentanter väljs in i föreningens och vidare in i aktiebolagets styrelse.

Det är NU vi skall får ordning på den här skiten och det är ingen annan än VI som är Hammarby!

Categories: Uncategorized

Vems fel är det egentligen?

Häxjakt i Bajenland och det börjar bli populärt att ta ställning. Vi har Apelkramare, AEG-lovers, Wesslénvänner, Äppelmössor och så vidare.

Ärligt talat: jag hatar att ta ställning emot folk. I min roll som hemsideskrönikör, Söderkis och Bajenborgsarkitekt har jag träffat alla de människor som nu har varsin hat-klubb ute på stan. Och jag ser – allvarligt talat – något gott i de flesta. Någonstans.

Jag är en mes på så sätt.

Alla ledande personer kommer nog in i sin roll med uppsåtet att göra nytta. Somliga drabbas av maktsot under resans gång, andra är helt sonika inkompetenta fast det inte syns från början, somliga orkar bara inte och sådär håller det på. Lista.se är en sajt som gör det möjligt att skapa omröstningsbara listor. Sagt och gjort:

HÄR KAN DU RÖSTA PÅ DIN FAVORIT BLAND SYNDABOCKARNA

Se det som en temperaturmätare på var Bajenland och dess medborgare står idag. Hel ovetenskapligt och lätt att manipulera för den som vill organisera en kampanj. Förstås. Det här skall bli spännande.

Ja. Du kan lägga till namn på listan om du tycker att nåt saknas. Mitt, till exempel. Registrera dig först, på Lista.se, bara.

Categories: Uncategorized

Stoltheten och Clintankommissionen

Det är fördjävligt att det skall behöva ta två veckor, nästan, innan vi får se Hammarby spela fotboll igen. För det är mycket roligare än att se ledningen/styrelsen försöka dribbla bort varandra i korridorerna.

Men det är skönt att Linusaffären gick igenom efter vad som framstår som något mer rimliga avbränningar på vägen än de som nämndes inledningsvis.  Linus är en bra grabb och det är skit att han skall ha hamnat i kläm.

Jag tänker själv fokusera på två saker: stolthet över Linus utveckling och det faktum att klubben inte längre är akut konkurshotad.

I andra hand vill jag verka för två saker:

  • UT med AEG, dessa hjärtlösa paragrafryttarpajasar, ur styrelsen. Jag förstår fortfarande inte hur dess talesman Per Magnusson självgott kan stå på vårt supportermöte och liksom göra en positiv grej av att han varit med i bolagsstyrelsen sedan början av tvåtusentalet. Vad tusan – han kan ju inte svära sig fri från att ha varit en av de som kört skeppet rakt in i isberget till tonerna av ”Närmare Korpen till dig”. Om AEG’s sorti måste finansieras med privata (muhuhahahaaaa) pengar, so be it. Men låt oss skärskåda finansiärerna innan vi accepterar dem. Och jag förutsätter att vi supportrar får en chans att bidra. Med privata pengar om så önskas.
  • Haverikommission. Eller tystnad. Antingen så finansierar vi själva en opartisk utredning – kan inte Bajen Aid och några till (jag är med!) hyra in typ Inga-Britt Ahlenius (eller Clint Eastwood, Clintankommissionen!) eller någon för att reda ut alla transaktioner sedan bolaget bildades – så att ALLT kommer upp i ljuset. Eller så tystnar vi med våra halvkvädna rykten om att den direktören och den agenten och den torpeden och en tysk och Bellman spelade under täcket i den övergången och den undergången. Småskit som sprätter längs väggarna är ingen betjänt av.

Å så tar vi tre poäääääng.

Categories: Uncategorized

Hela Hammarbyhavet stormar

Jag blir alltid lika häpen när jag ser kattrakandet bryta ut i ideella föreningar. Jag har ju varit inblandad i ett par stycken. Som färsk nyexad blev jag invald i styrelsen för S-E-Bankens jazzdiggarförening, eftersom den behövde ungt blod. Tjena. Ordföranden, frid över hans minne, och sekreteraren förklarade för mig redan första mötet att det inte var någon idé att tycka någonting öppet, för programmet var lagt. Och sådär har det fortsatt.

Makt korrumperar, så enkelt är det bara. Om det så bara är vice ordförandeposten i Knäckebröhults Bridgeförbund, finns det naturligtvis flera som är intresserade. Ofta är de bara intresserade av titeln. Ibland även av att göra saker och då kan det ta hus i helvete. Jag minns när ordföranden i vår bostadsrättsförening bläddrade ilsket i papperen efter ”befattningsbeskrivningarna” där det skulle stå att han fick bestämma, inte att saker skulle beslutas genom omröstning. Jag tror att saken gällde att han ville binda boräntan på fem år på störtbilliga åtta procent…

Det var stelt i trappuppgången ett tag därefter. Tills räntan halverades och halverades igen…

Många som önskade sig makten, avgår illa kvickt när de ser dess baksidor. Ansvar, till exempel. Otacksamhet, likaså. Allvarligt talat – när faktakollen spricker som den gjorde igår eftermiddag i Hammarby hos de som tyckte starkast, blir man mörkrädd. Och klart som fan att folk avgår. Jobbet blev tungt, äran uteblev men känslan av att ändå ha vunnit och stått på toppen ett litet tag finns kvar. Enklast att avgå och sedan skylla på ”förändrade förutsättningar” ”hot från mörka falanger” eller ”tid för familjen”.

I morgon är det styrelsemöte i föreningen. Utgången av det kan väl ändå bara bli en. Och sedan kör vi ett varv till.

Jag önskar mig innerligt att föreningen och klubben så småningom kommer upp på någon sorts arbetsronivå igen. Men dit är det antagligen långt.

Fast saker får förstås tas i prioritetsordning.

Först skall vi behandla Linus så väl som möjligt och se om Genoa eller någon konkurrerande budgivare kan vara intresserade av att fortsätta kontakten. Går det bra skall vi fortsätta på ägarbytesspåret och går det inte bra skall vi också fortsätta på ägarbytespåret. Vi skall låta Åsa & Co jobba vidare så gott det går.

Men jag skulle också gärna se en rutinerad revisionsskara ge sig in i Bajen för att reda ut vad som egentligen har hänt. Ryktena om smutsiga agenter, märkliga kickbacks, bonusar åt fel håll och så vidare har länge grasserat på forumen och om vi kunde gå igenom allting en gång för alla och skriva historien så nära sanningen som överhuvudtaget möjligt, vore mycket vunnet. De senaste åren har ju varit helt igenom galna.

Men innan dess, alltså en rejäl batalj. I den kan ju alla beskyllas för att vara bovar. Om jag inte missminner mig så är även DU inblandad. Jo, i alla fall om du är Söderkis, vilket ju alla riktigt intresserade supportrar är. Hurdårå? Jo, om Hallenius säljs, ökar Söderkisars förmögenhet eftersom föreningen alltjämt har rätt till del av alla reavinster inom femårsperioden. Så indirekt, som medlem….gynnas du. Smaka på den. Du och Apel och Cabrera i samma båt. Hur tänker du kommentera det när Robert Laul ringer?

Bajen Aid – vilka kålsupare! Dom hade ju tänkt gå in i Hammarby och köpa aktier. Klart att dom vill att Bajen nästan skall konka så att dom kommer in så billigt som möjligt. Jag tillhör naturligtvis också den skaran, eftersom jag tänkt gå med i emissionen. Kanske rentav investera mina smutsiga Transferkorgspengar… hua.

Jag ironiserar alltså. Men … liksom alla som varit litet aktivt inblandade de senaste fem åren så tycker jag egentligen att alltsammans är skittråkigt.

Det som håller andan uppe är förstås tanken på allsvensk premiär, kanske några år bortom invigningen på Nya Söderstadion, sådär 2015 när mina fotbollsknattar ur High-Five, Hammarby P-95-5 som det hette då, gör entré till folkets jubel: Conrad, Pelle, SimDal, Julle, Amin och allt vad de som fortfarande är kvar i klubben heter.

Eller vad säger du? Det är tufft, men som Bajare har vi alltid Eyes on the Prize. Och är bäst ändå. Även om vi just nu mest är bäst på att göra bort oss i pressen.

Categories: Uncategorized

Skapa en gratis webbplats eller blogg på WordPress.com.