Om HQ och Hammarby

Två företeelser som jag haft respektive har beröring med har varit livshotade under veckan, men överlevt.

  • HQ Bank missköttes av en begränsad krets vilket i nästa steg drabbade de anställda och aktieägarna.
  • Hammarby har misskötts ganska länge, men processen kulminerade i och med striden kring ledning och styrning och affären med Linus Hallenius under veckan.

Varför bryr vi oss om HQ? Det var en liten skruttbank i jämförelse med storspelarna kring Kungsträdgården.  Men historien i sig engagerade förstås – med slipsnissar som tappar kontrollen och låter girigheten styra, varpå alldeles vanliga tjänstemän (förstås) hamnar i kläm. Dessutom pajades några miljarder i börsvärde under resans gång. Men nu är banken och de flesta anställda räddade (jo, många administratörer och dubblerande tjänstemän kommer förstås att förvandlas till ”synergier” när allt är över, men rimligen är konvertibelfrågan löst) och om fem år kommer ingen längre att rycka på axlarna ens åt namnet HQ. Men för de närmast inblandade blir det uppenbarligen både polissak (Ekobrottsmyndigheten påstås i media vara intresserade av firmans bokföring) och rättssak (att några av de inblandade i styrelse och på tradinggolv dras inför rätta av de som svikits på olika sätt betraktar jag som en självklarhet)

Med Hammarby är läget något mer förbryllande. Ekonomiskt sett är föreningen en skitföreteelse. Med en omsättning pendlande mellan låt oss säga 50 och 100 miljoner kronor i normalfallen och ett företagsvärde på 0-50 miljoner kronor är Hammarby Fotboll AB inte värt mycket mer än en hyfsad restaurang i Stockholms Innerstad. Och ändå så bryr vi oss så mycket.

Så hur skall vi värdera det som hänt i Hammarby? Det finns en stor skillnad mellan Hammarby och HQ. Jag har en tatuering med inslag av grönvitt. Men jag övervägde aldrig under min korta, men intensiva anställning på HQ att göra någon sorts livslångt åtagande visavi banken.

Hammarby bör värderas i två sorters valuta: den ekonomiska valutan och den emotionella valutan. Emotionellt kapital är det som vi känner i maggropen varje gång vi betraktar som i detta fallet vår klubb. Den stolthet eller den ångest vi får när någon nämner namnet. Eller både och. Ingen djävel bryr sig längre om namnet HQ mer än kanske herrarna H och Q. Men vi Bajare, vi bryr oss. Som fan.

Det som inte varit en självklarhet i fallet Hammarby är att sköta bägge valutor lika snyggt.  Vad är det egentligen som hänt här?

Hammarby vann SM-guld 2001 och höll året därpå att åka ur Allsvenskan, men räddades från kval genom att spöa Landskrona i en av de sista matcherna. Därefter påbörjades en storhetstid med flera silvermedaljer och europaspel, riktigt vacker fotboll och en sprudlande livskraftig ekonomi. Eller var den det? Nej. Det skulle snart visa sig att flera av de ekonomiska beslut som fattats var genomkorkade. Höga löner, avtal som gjorde det oundvikligt att släppa iväg spelare som Petter Andersson för rena kaffepengarna (Linus får ursäkta, men någon Petter har han inte ännu blivit och ändå fick vi dubbelt så mycket betalt för honom) och en organisation som svällde över alla rimliga gränser gjorde att en tid som borde ha fyllt Bajens kassakistor till brädden i stället skapade ett spökhus på en krutdurk. Vid ingången av 2008 var klubben redan färdig att implodera och under 2009 gjorde den det. Det vi sett under detta patetiska 2010 är när fasaden till sist rämnar och allt faller samman i en hög av gamla stockar och damm.

Försäljningen av Linus Hallenius gjorde det möjligt för de som nu tar över i ledning och styrelse att nu få ett helt år på sig att a) ta in ytterligare kapital och ägare b) sänka kostnaderna utan överhängande konkurshot.  Det är dessutom en stor och lyckad försäljning i reda pengar. En kille vi köpte för 18 månader sedan för någon halvmiljon är plötsligt värd 32 gånger så mycket. Fantastiskt!

Men vad har hänt under tiden? Vårt emotionella kapital har helt raserats. Tio tusen äkta hammarbyare har gått i flera år med ont i magen därför att tränare och truppen i stort har underpresterat, stjärnor har sålts till reapriser, organisationen misshandlats i samband med nedskärningar och de få kvarvarande fått jobba arslet av sig.

Det ekonomiska kapitalet är räddat för något år framöver. Men emotionellt är klubben alltjämt på väg mot konkurs. Hur har detta kunnat tillåtas?

En bank som inte kan hantera småspararnas pengar får tillståndet indraget. Men en klubbstyrelse som inte kan hantera fansens emotionella kapital, då?

För egen del har jag då och då förlorat pengar, till exempel på optioner i HQ. Inga småslantar heller. Men det rör mig inte i ryggen. Jag tog en risk och fick en snyting – so what?  Men tror du att det svider när jag för varje dag kunnat se det emotionella kapitalet i Hammarby krympa?

En äkta Hammarbystyrelse skulle aldrig ha försatt oss i den här situationen . En styrelse med tillräcklig affärskompetens – och det är verkligen inte raketfysik rent företagsekonomiskt att driva ett företag av Hammarbys storlek – OCH HAMMARBYHJÄRTA hade aldrig tillåtit det som hänt de senaste fem åren.

En styrelse som slösar bort det ekonomiska kapitalet i ett aktiebolag beviljas inte ansvarsfrihet och blir därmed personligt återbetalningsskyldiga.

Vad skall vi göra med de som suttit i styrelsen för Hammarby och slösat bort vårt emotionella kapital?

Jag vill hävda att vi borde statuera exempel här. Jag återkommer till den tillförordnade, eller skall vi kalla honom tillförvirrade, ordföranden Per Magnussons genomtossiga skrytstatement på senaste supportermötet där han i mina ögon erkände, men på ytan triumferande uttalade, att han suttit i styrelsen sedan klubben blev ett AB och AEG gick in och ”räddade” föreningens (ekonomiska) kapital.

Som medlem av styrelsen de senaste sju åren borde han a) ha stoppat expansionen b) ha bidragit till ett sunt affärstänkande eller c) reserverat sig mot det skedda och slagit larm. Sådan har hans ansvar för det emotionella kapitalet varit. Och det finns flera styrelseledamöter som borde ha agerat med samma omdöme.

I mina ögon har AEG genom sin oförmåga att bidra till förståndet och den emotionella kapitalförvaltningen i styrelsen diskvalificerat sig som ägare och företaget bör utan ersättningskrav återlämna aktierna till Hammarby IF FF som sedan kan sälja dessa vidare till parter som klarar såväl en finasiell som en emotionell tillståndskontroll av en fotbollsmässig Hammarbyorienterad motsvarighet till Finansinspektionen.

För övriga tidigare styrelseledamöter måste en fall för fall-bedömning göras. Kanske kan vi hitta ett möjlighet för dem att kompensera oss Hammarbyintressenter som – förvisso inte stillatigande, men maktlösa ändå – tvingats se det emotionella kapitalet försnillas och förintas?

Vad tycker du?

För det andra måste vi snarast hitta en form för att driva klubben och Aktiebolaget vidare. Precis som Alexander Skarsgård häromdagen vill jag uppmana alla äkta bajare som inte redan blivit medlemmar att bli det – gissa om familjen Öberg har familjemedlemsskap – och sedan aktivt agera för att riktiga bajenrepresentanter väljs in i föreningens och vidare in i aktiebolagets styrelse.

Det är NU vi skall får ordning på den här skiten och det är ingen annan än VI som är Hammarby!

Annonser
Categories: Uncategorized

Inläggsnavigering

4 thoughts on “Om HQ och Hammarby

  1. Grönvita

    Förbannat bra analys och som vanligt bra formulerat.
    Var det ett valtal?

  2. Jag haller helt med. Mycket bra skriver. Att AEG skulle frivilligt lamna ifran sig sitt innehav kanns inte sarskilt troligt.

    Vad kan vi gora for att kopa tillbaka dom 49% for kanske 10M och sen gora en nyemission?

    Med en ny styrelse kanns det som att det skulle vara mojligt att hitta investerare. Skulle sjalv kunna tanka mig att ta en blygsam andel under ratta forutsattningar.

  3. slumpen

    Jag tycker du formulerar problemet/n på ett utmärkt sätt.
    Men var hittar vi de personer som har både kompetens att driva ett företag och ett grönvitt hjärta, som kan kombinera ideallitet med kommersialism och det kommersiella med det sportsliga kunnandet?

  4. Filip

    Bra analys. Hur kan man jämställa sportchefens roll med den i affärsvärlden? Är en sådan roll något helt unikt för idrottsklubben, och alltså fritt från ansvarstagande vid ett ekonomiskt haveri?

Blogga med WordPress.com.

%d bloggare gillar detta: