Den gamle och Förlagsbranschen

Den åldrige mannen klev sakta, fot för fot in i kontorsrummet där hans ”möte” redan satt.  En blick på motparten fick honom att förstå hur felklädd han var.  En skammens rodnad drog över de fårade anletsdragen; förstärkte kontrasten mellan anlete och långt, vitt skägg och hår. Fotsid klädnad, tänkte han. Varför bär jag fortfarande samma gamla paltor?  

– Jag vet inte hur du kom hit, egentligen, började mötet. I vanliga fall tar vi ju inte emot småförläggare, men du hade alltså en uppföljare till en tidigare storsuccé på gång var det någon som sa?

Typiskt människan, tänkte gubben. Börjar med att sätta gamlingen på plats, alla sinnen inställda på att nosa fram minsta svaghet hos motparten.

– Det stämmer. Jag har betraktat skapelsen och funnit en uppdatering nödvändig.

– Vänta nu, är det en uppdatering eller en fristående fortsättning?

– Jag skulle vilja kalla det för en fristående uppdatering. Sedan min första bok har, milt uttryckt mycket vatten flutit under broarna.

Den gamle tänkte på syndafloden och skrockade åt sin egen lustighet. Mycket vatten, onekligen.

– Och du är införstådd med våra villkor? Har vi ett avtal?

– Ni är hårda förhandlare, suckade den gamle. Tjugofem procents rabatt, hundratjugo dagars kredittid, full returrätt, mängder av straffavgifter om vi inte sköter oss och inga sådana alls om ni inte lever upp till avtalet. Och Förlagssystem krävde mig på femton procents provision för utleveranser och tjugotre procent i straffavgift på era returer. Dessutom ligger dom på mina pengar, även om sådant är värdsliga ting, i ytterligare trettio dagar.  Förstod jag er rätt att ni dessutom vill ha trettio silverpenningar i marknadsbidrag för att sätta min bok på en frimärksstor plats i en katalog som ingen läser?

– Bra. Vi är överens. Och jag vill förstås att du skall förstå att vi kommer att jobba aktivt med din bok om du skriver på avtalet.

– Vad innebär jobba aktivt?

– Våra butiker är fulla med aktiv personal. Vi kommer sannolikt, eftersom du är ett oprövat kort, att köpa in tre exemplar av dina böcker till varje butik och ställa dem längst in med ryggen utåt. Därefter kommer vår aktiva personal att gå förbi med jämna mellanrum och damma av dem – mycket aktivt – tills de skall returneras.  Men nu kan du väl berätta litet om utförande och innehåll.

– Jag ser framför mig ett stort praktverk, läderinbundet i guld, började den gamle med en slags drömmande stolthet i stämman. Vi talar om världens mest sålda bok.

– HUr många sidor talar vi om?

– Ett par tusen. Jag har mycket att säga.

– Det var som fan, konstaterade inköparen. Han såg inte att den gamle mannen ryggade tillbaka av svordomen, och fortsatte: var har du tänkt trycka någonting sådant?

– Min förra utkom 1904 och den var tryckt på Victor Pettersons i Stockholm. Finns dom kvar?

– Det trodde jag att du som förläggare hade koll på.

– Jag ser mig kanske inte som förläggare, mumlade den gamle. Mer som en skapare.

– Jaja. Så säger alla egenförläggare. Men vänta nu: sa du 1904?

– Ja, ursprungsdokumentet är ju tusentals år.

– Jag är ledsen, då tar vi nog bara ett ex per butik. Du förstår – vår försäljningsstatistik sträcker sig inte så långt tillbaka och då blir vi ju sittande med en risk som inte går att analysera i termer av historisk off the shelf-flight volatility och historical-average-days-until-return to publisher-nyckeltal.  Du vet, vi införde ju ett nytt inköpsstyrningssystem, B-A-P, för bara ett par år sedan. Och där finns, haha, inte riktigt 1904-års siffror inne. Även om det säkert var världens mest sålda bok på den tiden. Före Stieg Larsson.

– Vad står B-A-P för?

– Jag tror det är något skotskt (vi satsar ju på resurseffektivitet av närmast skotsk typ här): Bottfoch-All-Ye-Publishers eller något sådant. Vi måste ju pressa maximalt med dagg ur ullen på logen. Men berätta mer om innehållet.

– Du är bekant med Gideon? undrade den gamle och log. Ja, dåså. Det här är en bibel. Men uppdaterad för att passa nutidsmänniskan.

– Då vet jag inte riktigt. Vi har ju Mia Törnblom, Ernst Kirchsteiger, Martin Timell och varför inte Wayne Dyer, redan. Har du någon specifik nisch?

– Nej, det här gäller liksom hur man skall kunna leva sitt liv i värdighet och vänlighet…

– Vänta nu, försöker du bli någon ny sorts Stefan Einhorn här? Vi har som policy att inte ta in M2P.er, alltså Mee-Too Products, kopior av tidigare resonemang, alltså.

– Undrar just vem som kopierat vem, sa den gamle tyst.

En tår trängde fram i hans ögonvrå och den tidigare rodnaden var spårlöst försvunnen. Inköparen slog samman sina fingrar:

– Så du har en sorts självhjälpsbok, i praktverksformat på 2000 sidor, som uppdaterar ett verk som du släppte för hundrasex år sedan? Har du mediakanaler och annan marknadsföring planerad?

– Mina budskap förkunnas varje söndag i våra kyrkor.

– Aj fan. Religiöst på något vis, alltså?

– Jag talar ju om en Bibel. En bibel sorts bibel.

– Jamen vi har så många biblar nuförtiden. Vitlöksbibeln, satsa på dig själv-bibeln, tae-kwon-do-bibeln, vispa äggskum med cirkelmetoden-och bli lyckligare-bibeln och trettio djävla biblar till i förlagens höstkatalog. Hur står du ut i den crowden, hur skapar du buzz? Har du Moses i din ringhörna som kan skingra havet av böcker för att skapa en trygg övergång för just dina tankar? Twittrar du? Kan man fronta med en läcker brud?

– Moses är mig bekant, kan man säga.  Läcker brud…Maria Magdalena kanske?

– Är hon en av dom där läckerbitarna på Bokhora?

– En sorts hora, kanske. Men godhjärtad. Min son hade en relation..

– Finns det familjehjälpsinslag? Sånt börjar ju bli större igen. Hedersmord?

– Min enfödde son dör i berättelsen.

– Action och självhjälp i samma verk? Du kanske har en nisch i alla fall.

– Nisch? KANSKE HAR EN NISCH??

Som om en ballong spruckit runt den gamle mannen såg han situationen som den var. Tinningarna bultade, en hane gol tre gånger utanför kontorsrummet och korpen han skickat ut samma morgon satte sig dyster på fönsterblecket till det ljusa och fräscha konferensrummet. Vatten överallt, tycktes den säga. Ingenstans att landa.

– Jag är Gud Fader, röt den gamle. Jag skall nedkalla egyptens gräshoppor över dig och din stam. Jag skall låta syndafloden skölja över dig och bokmässan och …

– Okej, så … gräshoppor, avbröt inköparen. Du är alltså med i NOFF. Big fucking deal. Glöm bara inte en sak på vägen ut, gamling.

– Vad?? Hur…

– I bokbranschen finns det bara en gud. Och han sitter inte på din sida av bordet. Är du med?

Annonser
Categories: Uncategorized

Inläggsnavigering

One thought on “Den gamle och Förlagsbranschen

  1. Humor är ett effektivt sätt att lyfta fram groteska missförhållanden. Så man åtminstone får le lite mitt i eländet. För så här eländigt är det.

Blogga med WordPress.com.

%d bloggare gillar detta: