Bengt Ohlsson är en mobbare

Det är inte många tecken in i dagens dnpastankrönika av den södermalmsfolklige Benke som jag byter ut mitt förväntansfulla halvleende mot en bekymrad rynka. Och det är ju PRECIS vad BENKE hoppats på.

Han tillhör nämligen den värsta sortens mobbare. I småskolan härskar de muskelstinna hink & spadehuliganerna. Men mot slutet av mellanstadiet dyker de upp: de som går igenom alla filtren som rätt coola killar, sådana som man accepterar och halvgillar, ända tills de bestämt att du gått från OKEJ till OCOOL. Då kommer stickreplikerna. De små huggen. 

Den sista raden i klassrummet är reserverad för muskelmaskinerna, men på raden framför sitter de. Teaterviskar spydigheter. Högstadiet är bara en försmak. På gymnasiet är den bläserade spydighetsmaskinen fulländad. Och på högskolan? Mhmmm. Därefter blir det värre, men de lyckliga – och hit hör Ohlsson även om han alltid ser ut som måndagsmorgonen från helvetet när han hojar längs Tjärhovsgatan – får KOLUMNER att fortsätta sin häckling i. BINGO.

Idag har BENKE bestämt att en smal lokalbokhandel som SPELAR JAZZ inte är tillräckligt cool. Och då skall den häcklas. Om sin kvinnas besök på en lokal bokhandel, misstänkt lik Söderbokhandeln i Götgatsbacken skriver han:

”De spelade jazz”, sa hon.

Det gick kalla kårar längs ryggen på mig.

Herregud! Här har vi en snubbe som inte ens vet vad hans kvinna heter i förnamn. Han har bara kommit till första bokstaven: H.

Eller, nä. Det är ju på skoj och av DISKRETION. Fast den lustigt diskreta formuleringsvarianten har han snott av de stora förebilderna. Woody Allen skrev till exempel likadant redan på sjuttiotalet. Fast roligt.

Det som retar mig är: varför måste Ohlsson ge sig på de trivsamma innerstadsbokhandlarna? Det är klart som FAN att de måste vara dyrare än AdLibris och ha ett smalare sortiment. Och de gör vad som behövs i brist på supersortimentsbredd, superkedjornas monsterrabatter från superförlagen och allt sånt, för att skapa stämning för de som bryr sig och med sina bokköp ser till att vi får behålla en levande stadsdel. Och om den stämningen innefattar jazz, så varsågod.

Jag är jazzdiggare. Och ett stort fan av de små bokhandlarna. Jag vet att de är dyrare, och smalare än AdLibris. Men det är ibland trevligt att gå in där, kolla runt en stund och sedan hitta något oväntat att ta med sig hem. Ungefär som på barndomens bibliotek. Fast mot betalning.

Ohlsson hotar med att flytta till Långsele för att slippa allt som han uppfattar som påklistrat coolt.

Så, ni som gillar t ex Söderbokhandeln, vinka jö-jö till ”Bengan”. Önska honom all lycka i de GENUINA miljöerna. Han är som gymnasiespydighetsministrarna var eljest.

Men eftersom detta är Söder, är han hjärtligt välkommen att stanna. Eller komma tillbaka. Alla kan ha en dålig dag på jobbet. Det är just efter en sån, som det är så skönt att förlora sig i en riktigt cool, jazzspelande bokhandel. (Köp bara inte Ohlssons böcker där. De är billigare och rabatterade från förlaget på AdLibris)

Annonser
Categories: Uncategorized

Inläggsnavigering

3 thoughts on “Bengt Ohlsson är en mobbare

  1. Carl Stoltzmann

    Även jag noterade att Benke verkade ha en dålig dag när han skrev krönikan, och tänkte för en stund att han lät som en medlem ur Killinggänget på spaning…

    Hoppas Benke bara haft ett passus, och går vidare i utvecklingen…

  2. Var hittar man dessa coola jazzspelande boklådor? Finns de bara i Stockholm? På Sveriges framsida är det tystare i boklådorna än på en valvaka hos Vänsterpartiet.

  3. Grönvita

    Cornucopia,
    Söderbokhandeln i Götgatsbacken rekommenderas. Inte bara Hooo som handlar där.
    Fast det är ju Stockholm och långt för dig.
    Men passa på vid nästa blogg-samling. Då är du väl här ändå.
    Varmt välkommen till Huvudstaden i allmänhet och Söder i synnerhet.

Skapa en gratis webbplats eller blogg på WordPress.com.

%d bloggare gillar detta: