Ett poem i tiden…

Oktobernojan brukar som bekant hänga kvar en bit in i november och då känns det ungefär såhär, upptäckte jag. Vem har egentligen skrivit den här dikten?

 

Jag får saker ur händerna.

 

Med göralistan rullad till batong möter jag dagen: ett slag i nacken, ett knä i magen. Tillvaron komprimerad till prioriteringar:

Rött för näsblod, gult för magont, grönt för lugna gatan.

Ja för satan:

Allt nu,

Ingenting senare.

Tjenare.

Det är nu eller aldrig.

Men man skall aldrig säga aldrig så vi säger nu.

Frågar du om jag vill fika?

Säg adjö till tänderna

Jag får saker ur händerna.

 

Ett monster av planering

En hjärna i behov av sanering

…från första små på Handels där vi lärde oss att

 

DEN
RATIONELLE
MANNEN

ALLTID

FÖREDRAR
MER
FRAMFÖR
MINDRE

 

Och säg sedan att storleken saknar betydelse.

 

Jag får saker ur händerna.

Jag har mål i mun.

Balanserar på en egg, djävligt tunn.

Agerar med momentum och flow

It’s one for the money and two for the show

Idoljuryn har gått hem och ljuset är släckt

Facket har lagt ned och ackordet är spräckt

Gud Fader har avgått och kamelens rygg är knäckt

Men jag konstaterar käckt

att Jag får saker ur händerna.

 

I min värld finns ingen demokrati,

Avvägningar sker genom upplyst anarki

Vill du ha min empati?

Lägg in din födelsedag på Facebook och läs sedan min skenheliga hyllning

Som en tårta utan fyllning.

Men säg inte att jag inte får saker ur händerna.

 

 

Annonser
Categories: Uncategorized

Inläggsnavigering

Kommentarer inaktiverade.

Skapa en gratis webbplats eller blogg på WordPress.com.

%d bloggare gillar detta: