Den gamle och Marathon

Det är verkligen inte rätt dag, eller också är det det, att avslöja en av mina mörkaste hemligheter när man sitter hemma i vattensängen insvept i flanellskjorta, duntäcke och Kreutzbergtishan och huttrar. Men here goes:

* Det blir Stockholm Marathon för mig nästa år *

Du som läst den här bloggen litet regelbundet känner till min obesvarade kärlek till långa distanser. Den uppstod ju redan i moppeåldern, när jag och vännen S tillsammans med unge hr K sprang någonting som i Västerås kallades för ”Arosmarschen”.  Det var 37 km terräng mellan Sätrabrunn och Rocklunda i Västerås. Jag vill minnas att vi fick ganska hyfsade tider de tre gånger vi sprang och känner fortfarande hat mot den schlemme gymnasiegymnastikläraren som gav mig en tvåa i jumpa trots dessa prestationer.  En olympisk guldmedaljör i simning som slaggade bakom fotbollsmålet när gossarna spelade. men nu skulle det ju handla om löpning.

Efter den sista Arosmarschen tog det lång tid att komma upp i löpform igen. Åtta år, om man skall vara specifik. Då inleddes nämligen – shit, vad jag har gått upp under smekmånaden-kampanjen of 1991 som kulminerade i mitt bästa Marathon hittills vilket säger mer om mig än om tävlingen: 4.49 blev tiden. Matchvikten var då 65 pannor. Nu är den närmare 80 och sedan dess har det blivit tre maror, varav den sista på tider långt över fem timmar.

But here we go again, alltså. Som ”vanligt” kommer jag att springa i den gamla fina Bajentishan. Och denna gång skall jag banne mig under fem timmar igen.

Någon som låter sig utmanas? Så fort jag är frisk börjar löpningen på allvar.

Annonser
Categories: Uncategorized

Inläggsnavigering

2 thoughts on “Den gamle och Marathon

  1. Söderfjell

    You’re late. Men förmodligen före mig i mål. Vad ger du för spreadodds?

  2. Jag? Före dig i mål? Bah! Men igenom skall jag på mindre än fem timmar. Du skall väl under fyra?

Blogga med WordPress.com.

%d bloggare gillar detta: