4F #2

The nightmare continues. Första veckan inför Stockholm Marathon blev träningsmässigt en mycket blandad vecka: flera långpromenader (varav en med boklåda på axeln) en lättare kortjogg, en timmes stenhård inomhusfotboll, ett gympass inklusive 4.5 km på löpband och slutligen ett riktigt löppass längs Årstaviken – det första riktiga löppasset sedan början av oktober, visar det sig när jag bläddrar i den mentala träningskalendern.

Och hur är formen då? Löpmässigt betydligt bättre än förväntat, vilket innebär att Icebugsen ganska obehindrat skar genom snön och knastrade över de isbelagda uppförsbackarna utan större dramatik. Som utgångspunkt för marathonträning skulle jag säga att formen är utmärkt. Ungefär som ett bilrenoveringsobjekt där det finns litet av varje att göra: enstaka plåtarbeten, slitdelar att byta, sprickor i plasten, men alla papper på plats och en i stort sett oskruvad aldrig buskörd kärra.

Viktmässigt? Nu nere på 98.4% av utgångsvikten. Målet är 83.8, så det finns att ta av. Skönt att ha bränsle inombords för den kanske tyngsta träningsperioden sedan nittiotalet.

Kost? Jag gör inga förändringar. Jag har noterat många gånger med skammens rodnad i neonskyltsinställning att jag har busenkelt för att hålla träningsplaner men är oförmögen att prioritera bort ett välförtjänt glas öl. Kolhydrater i övrigt är däremot redan bortprioriterade, så det handlar inte om några orgier vid matbordet. Det borde räcka.

Annonser
Categories: Uncategorized

Inläggsnavigering

Kommentarer inaktiverade.

Skapa en gratis webbplats eller blogg på WordPress.com.

%d bloggare gillar detta: