Monthly Archives: april 2011

Därför är vi inte förvånade…

Det är ”skandal” på aktiemarknaden. En aktieanalytiker på en storbank har i samtal med en IR-chef på ett börsbolag uppfattat att han har fått insiderinformation. I detta fall rör det sig enligt pressrapporteringen om att IR-chefen skall ha påpekat att analytikerns prognoser var för låga.

Att det här överhuvudtaget blir en ”skandal” är egentligen det som överraskar mig mest. Och det säger, i mina ögon, en hel del gott om aktiemarknaden. Vi har kommit en bra bit på väg i finansbranschen mot ett sundare – om än tråkigare – klimat.

I slutet av 80-talet början av 90-talet fanns en (i somliga kretsar) välkänd ”liga” – en ohelig allians av företagsledningen i en bolagsgrupp, några mäklare, aktieförvaltare och andra ljusskygga element – som körde aktiekurserna litet dit de ville och tjänade pengar på den aningslösa aktiemarknaden.  Om detta skrev jag i min debutroman som numera kan köpas i pocket som ”En jagad man”.

Under stora delar av 90-talet byggdes många personliga förmögenheter upp genom att fondförvaltare handlade med en hand i egen ficka och en hand för sina fond och/eller pensionssparares pengar. Gissa var vinsterna hamnade?

Under 90-talet var det också praxis på många börsbolag att, inte helt oförblommerat, men som en inofficiell och bland analytiker mycket uppskattad verksamhet, att ringa runt och stämma av prognoser med analytiker inför kvartalsrapporterna. Reaktioner som ”aha, du tror att det blir så högt i förpackningsverksamheten?” fick förstås analytikerna att rätta in sig i ledet och si på fan, de bolag som ägnade sig åt detta brukade i allmänhet spöa de (nedmodererade) förväntningarna.

Tolkningen av analytikermassagerna, ringdes givetvis in till fondförvaltarna omedelbart efter samtalen med bolagen och på så vis spreds just företagsledningens önskemål om förväntningar så att alla kunde packa och rätta sig därefter.

Så småningom hårdnade etiken på aktiemarknaden och jag minns hur märkligt det kändes när en analytiker en morgon 2001 ringde mig (i min roll som förvaltare på Folksam) och tipsade om hur han fått direkta uppgifter från en av de mer återhållsamma finanscheferna i IT-sektorn om att alla förväntningar låg för lågt. Killen i fråga gjorde en jättegrej av detta. Och fick fel. Förstås. Just den här CFO’n var inte av den läckande sorten och hade bara menat att bolaget nog skulle komma att överraska på uppsidan i framtiden. Just i det bolagets fall väntar vi fortfarande och analytikern har lämnat sektorn.

Spelet mellan företag-analytiker-förvaltare-ekonomipress är superintressant. Och det är bland annat i tolkningarna och hanteringen av tolkningarna av detta som den verkliga yrkeskunskapen hos alla inblandade ligger. Att säga allt utan att ha sagt nåt är varje VD’s skyldighet. Och att haja hur sådana signaler skall tolkas OCH förmedlas på ett diskret sätt, är varje finansmarknadsspekulants raison d’etre. Samt skälet till att privatspekulanter så sällan gör storklipp i enskilda aktier utan att känna någon på företaget…

Finansmarknaden är en relationsbransch och den skicklige relationshanteraren får ALLTID mer info än den oskicklige räknesnurran. Jag är cyniskt övertygad om att den så kallade skandalen är ett olycksfall i arbetet, men ingenting annat.

Annonser
Categories: Uncategorized

F4 #8 – Det blir aldrig riktigt som man tänkt sig

Oavsett vilka planer som läggs, får man hela tiden anpassa dem till verkligheten. När det gäller träningsscheman är det få saker som tillåts flytta på dem, men förkylningar, skador och akuta utryckningar för ungdomarnas (man har ju alltjämt finansmarknadsrekordet, och sannolikt många andra branschers rekord i pappaledighet, 18 månader, och ränderna går inte ur bara för att ungdjävlarna växer upp) bästa .

Så. Litet för få mil i benen. Vikten alltjämt högre än planen stipulerar. Men ger jag upp? Nej. Det är bara att se sig i spegeln, eller studera gamla fotografier från ungdomens första långlopp. Viljan är mitt främsta vapen. Det bara måste vara så. Och när jag i mörka stunder tvivlar på att ens den räcker, drar jag mig till minnes mitt första marathon – 1992 – när jag lekande lätt sprang förbi den lilla tjocka, plattfotade danska tanten – vi snackar 140 centilong och BMI 30+, alltså – på första varvet, bara för att utanför Hard Rock Café på andra vändan höra de platta små fötterna plong-plong-plonga förbi mig.  Vetefan om hon inte hade en cigarr i mungipan. The show must go on. Och fram till veckan före maran är det nu en daglig millöpning som gäller.  Jag vet att jag klarar det här.

Categories: Uncategorized

Ja, det är alltså VEM, som är Hammarby?

(den här krönikan skrev jag till Hammarby Fotbolls hemsida, men den bedömdes som för hård för att publicera. Så du får läsa den här i stället… och själv bedöma om man borde utsatt vår unga trupp för så tuffa tag. Jag vet bara att det blir tuffare än såhär mot Brage. )
Olika plikter och nöjen förhindrade att jag hängde med DeLuxe-bortabussen till Ljungskile på annandagen. I stället blev det fåtöljen och en genomusel websändning via ett bolag som hade exakt samma problem redan för ett år sedan med sin kapacitet och uppenbarligen är helt ointresserat av att erbjuda en fungerande tjänst.
Ja, du hör. Jag är skitsur.
Som detta skrives ser jag en match vars resultat jag redan känner till. Barcelona-Osasuna.
Matchen spelas på perfekt gräs.
I HD-kvalitet.
Nästan varje tillslag – åtminstone varje blaugranskt – är njutbart.
Och jag tittar på C och undrar – när man håller på Bajen, vad håller man på med då, egentligen?
Hälften av hemmamatcherna spelas i ett odrägligt klimat.
Bortamatcherna befinner sig i regel på transportavstånd med buss som gör en resa till Kataloniens pärla minst lika tidseffektiv.
Och gräset är faktiskt alltid otroligt mycket grönare på anda sidan teven.
Å inte fan blir man nedslagen som Barcasupporter av den lokala bylingen heller.
Eller får bussen omringad av plit  och intvingad på McDonalds i någon sorts ohelig pakt mellan repressiv sektor och burgarimperialism.
Nä, det måste vara någonting annat vi Bajare är ute efter. För annars skulle vi ju lägga alla tusenlappar på kabelteve och en tredjedel så många bortaresor, fast till varmare klimat i stället.
Vad är vi ute efter?
Bajengemenskapen. Den kommer ingen åt. Men det finns gränser även för den.
Såhär: när vi alla Hammarbyare samtidigt tänker… vad ÄR den här klubben för något egentligen?
VEM är det vi står där och hyllar?
VAD är det för något som får en blandning av färgstarka, grönvita och ansiktslösa Bajare att lägga en tolftedel av varje år – på matcher, oro och resor?
HUR får man oss att stå där i januarikylan på träningsmatcherna i slutet av pendellinjen och HOPPAS?
När ALLA tänker så. Då finns nämligen inte Hammarby mer.
Det är FANSEN som är Hammarby.
Till en viss gräns.
För förr eller senare måste vi ha någonting att tro på. Även om vi är stryktåliga som få. Som INGA andra fans, faktiskt.
Men det måste finnas NÅN som förkroppsligar Hammarby på planen eller i organisationen.
NÅN djävel som har rätt att peka vart Bajenflaggan skall stå.
Mot Assyriska var det rätt tomt om sånt folk på planen.
Mot Landskrona var det Maic som gjorde rätt. Och Runa som slet.
Mot Ljungskile – skojar du? Hittar inget försonande alls att säga om denna tragikomiska tillställning.
Och då är det såhär, att vi köper att vi åkte ur Allsvenskan.
Och vi köper att det var ett skitår i fjol.
Men vi kan faktiskt inte se på när laget springer omkring med handen i byxfickan ett år till.
Det vi såg mot Ljungskile kan inte skyllas på ett defensivt och långsamtspelande hemmalag.
Vi kan inte bara skylla det på planen.
Jag KRÄVER att laget – med tränare och stödpersonal på kansliet – nu står upp och tar ansvar.
VEM FAN är det som är Hammarby?
Kan NÅGON i truppen vara vänlig och säga ”Jag är den siste Hammarbyaren. Om så ingen annan lirar, skall jag kämpa mig till döds och se till att ni har någonting att tro på.
Om vi så rasar igenom alla seriesystem, så skall i vart fall JAG finnas där. ”
Vi fans är bra på sånt. Vi har följt Bajen Fans Hockey under resan tillbaka och vi kan göra det med fotbollen.
Men allt utgår faktiskt ifrån truppen och startelvans vilja att göra oss stolta.
På fredag är det Brage hemma. Vi minns alla hur det gick senast.
Skräcken i våra unga lirares ögon när de fick spö av storvuxna dalmasar.
Vi kräver revansch.
Vi kräver att det liras som aldrig förr.
Resolution i försvaret,
Kreativitet på mitten och
Djävlar i helvetes anamma på topp.
Om nu bara alla i laget förstår det här, så kommer vi att gå genom eld, vatten och leran på hur många djäkla superettanplaner som helst för er.
Men gränsen för där ni tappar oss, är faktiskt nådd om ni inte skärper till er nu.
Kom inte och säg att jag inte varnade er.
Categories: Uncategorized

Väntat så länge…längtat så länge…

Stor dag idag. Hemmapremiär för Bajen och redan vid fyrasnåret träffas vi på Kvarnen för en stunds värmning i glada Bajenvänners lag. Och förberedelserna inför match – glöm att det blir jobbat med hela hjärtat idag – har förstås redan börjat. Egentligen startade de redan i oktober när vi var i Berlin och förvärvade en grönvit fotbollstischa som blir årets obligatoriska matchtischa. Gick vidare med Bajenflaggan på balkongen, den östra mot Tjärhovsplan, i morse. Och sådär kommer det att hålla på.

En hemmapremiär är skitviktig för allt möjligt. Mest av allt är det en värdemätare, förstås. Håller vi i år? Efter de inledande patetiska matcherna mot både bättre och på det så kallade papperet sämre motstånd är vi galet nervösa för utgången av matchen. Håller spelarna? I fjol, vi minns det alltför tydligt, var det många unga bajenspelare (vi snackar professionella A-lagsspelare, tro’t eller ej) som tyckte att det var litet läskigt med all publik på Söderstadion. Kanske har dom vuxit upp i år?

För om inget annat, är det viktigt att vi får se laget KÄMPA i kväll. Faktiskt är det kanske det viktigaste med hela tillställningen. Vi är tiotusen bajare på plats som drömt om den här dagen. Vi har lämpat in positiv energi, förhoppningar, kärlek och en väsentlig bit av vårt känsloliv i potten och nu är det spelarna som måste bekänna färg.

Vi minns cupäventyret i fjol, där alla kämpade sig blå. Vi minns Brage och Öster där vår unge vänsterback snarast verkade FLY från motståndarnas rågblonda bondsöner, skrämd till vanvett av några hårdföra sammanstötningar. What’s it gonna be tonite?

Om vi inte räcker till när vi ger hundranittio procent, må så vara. Vi är bajare och kan ta det. Men om laget inte kämpar…..

Just nu kan vi ju, för att travestera min favvosaying, GLÖMMA att ens GLÖMMA Gefle. Att få lira i samma liga som Gefle, det vore nåt det.  Och för att nå dit, måste vi KÄMPA.

Jag intervjuade Roffe Wikström i helgen. Han ser allt annat än en direktuppflyttning för Bajen i år som ett svek.Resten av intervjun kommer snart upp på Officiella.

Vi har lagt fjolåret bakom oss. Men inte så långt att vi inte är redo att ta fram det igen om truppen fallerar på den enda punkt där vi verkligen anser oss ha rätten på vår sida att kräva allt och litet till – KAMPEN.

Vi vet att vi har materialet. Vi vet att vi har tränare som i normalfallet skall kunna klämma skiten och hans moster ur vilket material som helst. Vi vet att tränarna, till skillnad från fjolårets budgetpajasar, släpper ut laget med en matchplan varje gång. Och vi vet att Söderstadion kommer att vara proppad i kväll. Och vi tror oss kunna veta att det blir fint väder. Så. Nu är det upp till truppen.

Kämpa i kväll, vinn, ge sista blodsdroppen, så blir det här en bra säsong. Slarva och slappa och … you do the math. Soligt, packat, höga förväntningar, Medborgarplatsens ölpumpar i jackpotläge hela eftermiddagen…. det är elva lirare, två tränare och några impact subs som håller Bajenandan i sina händer i kväll. Det kommer att explodera. Låt oss göra det till ett positivt fyrverkeri och inget annat. Ge oss bränslet och riktningen för att röja med värdighet.

Ansvaret för kvällen vilar också tungt på domaren, J. Pettersson.  Jag säger det redan nu. Låt oss slippa orutinerade domslut som fattas för att låtsas ”kunna stå emot” den starka hemmapubliken. Är det straff, döm då straff trots att vi lirar på hemmaplan. Det är inte många superettanvisslare som klarar det.

Å SÅ TAR VI TRE POÄÄÄÄÄÄÄÄNNNNG!!!

Categories: Uncategorized

Skapa en gratis webbplats eller blogg på WordPress.com.