Ett B-lag som ofta levererar

Det blir mycket fotbollssnack, men just nyss drogs jag in i en diskussion om huruvida det är okej att vara svensk och ”hålla på” Barcelona. Diskussionen inleddes med att en twittbollare hävdade att det är ”Sällskapsresanpoäng” på svenskar som gör det. Och jag måste naturligtvis reda ut vad det kan handla om.

Det fina med livet är att det ofta erbjuder valfrihet. Jag brukar säga ”Jag är inte intresserad av fotboll specifikt, jag är intresserad av Bajen”, vilket ju förklarar för o-bajare vad just den kärleken och den ty åtföljande BRISTEN på valfrihet innebär.

Men jag är faktiskt medlem i Barcelona också. Sedan ett antal år.  Därför att jag gillar välspelad fotboll. Också. Inte därför att jag känner en nära koppling till klubben på det fullkomligt vansinniga och överuppslukande sätt som Bajen orsakat.

Jag älskar stan Barcelona. Klimat, trånga gränder, kombinationen av ultrafinkultur, skön fotboll, stranden, den charmiga Barcelonetan, blandningen av fotbollsturister och lurendrejare på Ramblan och rätten att ta en pilsner för mycket på ställen som är öppna till fem på måndag morgon!

Och med tiden blir man förstås mer benägen att gilla laget no matter what. Man känner ju igen dem. Det är Bruce & the E Street-känsla på att se Alves karta upp för högerkanten, att se Puyols stabbiga kropp hänga sju sekunder högt uppe i luften och det nystan som kallas Messi.

Det var roligt att se Zlatan i Barca också. Till en början hade han ju roligt där. Lyckan hans ansikte utstrålade under uppvärmningen var äkta. Och jag unnade honom den. Sen gick det ju som det gick. Han till Milan, jag och Barcapolaren N. är kvar i Katalonien.

Tänker jag skämmas för att jag intresserar mig för Barca nu när det blivit populärt och de vinner titlar på precis just det sätt som till exempel Bajen inte gör?

Nä.

Annonser
Categories: Uncategorized

Inläggsnavigering

Kommentarer inaktiverade.

Skapa en gratis webbplats eller blogg på WordPress.com.

%d bloggare gillar detta: