Daily Archives: september 20, 2011

Så blir du rik i förlagsbranschen

Vill du bli rik med små insatser, hårt arbete, oregelbundna arbetstider och nå riktigt långt in i kunden med dina produkter? Starta ett gatukök.

Men eftersom du brinner för ”det här med litteratur” tänkte vi  i kretsen runt Kalla Kulor Förlag göra ett inlägg i debatten kring var värdet egentligen skapas i förlagsbranschen.  Vi förväntar oss flitigt med kommentarer och tycker inte själva att det vi presenterar är någon oruckbar sanning, snarare ett första utkast för att tillsammans komma hemligheten på spåren.  Beskrivningen är avsiktligt gjord ur FÖRLAGS-perspektivet. Ett liknande inlägg fast på författarsidan skulle vi förstås också kunna skriva. Efter mässan, dårå.

En bok (och vi talar här om fysisk bok) är en lättrörlig konsumentprodukt som kräver relativt stort hyllutrymme, har höga distributionskostnader per slutpriskrona, och få om ens några möjligheter till produktionseffektivisiering. Böckerna slåss om förströelsemarknaden med ALLT: innebandy, sex, fotbollsderbyn, frimärkssamling, motortrimmning, film, tevespel, facebook och då har vi inte ens kommit in på de ANDRA böckerna samma år.

Låter det desperat? Japp. Desperationsgraden står i nära proportion mot kostnaden för en monter på Bokmässan och mot vad de dominerande förlagen investerar i sin närvaro där. Om du undrar varför folk springer omkring i kycklingdräkter med stjärtlucka och bjuder på godis och raggar på bokhoror i gångarna på Bokmässan denna vecka.

Men var skapas egentligen värdet?

Allting börjar med IDÈN  Alla böcker är inte bra idéer. Och om du då betänker att det är ungefär var tusende bokidé som blir verklighet, inser du hur många DÅLIGA bokidéer som finns. Därför är idén i sig viktig. Oavsett om det är en skönlitterär bok eller en fackbok blir idén viktig.  Allt annat lika kan man ju tro att Sanningen om Konungens Kvinnoaffärer är en bättre idé än ett praktverk i fyrfärg kallat ”Macarons för kreativa hundägare”  På det stora hela skulle vi säga att bokens idé motsvarar i runda slängar TIO procent av värdet i ett bokprojekt.

Själva skrivandet då? Här måste vi skilja på skön- och facklitteratur. Kompetenta skribenter finns det mängder av.  Riktigt konstnärligt begåvade skönlitterära författare finns det många, men skriver de rätt saker? Fackskribenter går det i regel tolv av på dussinet. Men ju mer specialiserat ämne, desto svårare att finna exakt rätt. Skall du skriva ”sanningen om HQ Bank” bör du sannolikt välja någon av det tjog som har en relation till HQ på något vis. Skönlitterära verk, kommer i regel med skribent som är en del av verket. Valmöjligheterna är små. Men varför inte? Har någon någonsin försökt ringa en erkänt duktig deckarförfattare med ett synopsis som denne skulle kunna använda?  I skönlitteraturen är värdet av skrivandet mycket stort. I facklitteraturen, beroende på specialiseringsgrad… lägre. Vi får återkomma till procenttalen litet längre ned om du överhuvudtaget tycker att det är intressant?

Produktionen?  Nej, utöver transportsträckan från ord till papper, tillför produktionen bara lagom mycket.  Återigen – vilket verk talar vi om? Ett praktverk som är mestadels layout är naturligtvis otroligt produktionskänsligt. Om inte, handlar det om att uppfylla grundkraven för hygien i litteraturbranschen: helt, rent, snyggt, välkorrat, och levererat till alla intressenter i god tid utan slumpartad stress.  5% av värdet, kanske?

Finansiering? Utan pengar ingen bok. Utan risktagande ingen bok. Utan ekonomisk kontroll av kassaflödet under resans gång ingen bok. Men det här är barnsaker. Den som kan hålla ordning på sin veckopeng och dessutom spara för större inköp från veckopengen till sommarlovet och julklapparna SKALL kunna sköta ett förlag. Dessvärre är det inte alla som kan räkna så väl. Men ärligt talat – finansieringssidan kan inte svara för många procent av värdet av ett bokprojekt. Jag nämner den för fullständighets skull, men det är inte pengarna som gör projektet. De ger dig tillträde till pokerbordet men det är andra saker som avgör om du tar potten.

Och sedan? Boken är påhittad, skriven och tryckt och ligger nu på pallar utanför din dörr. Saknar vi något?

Jag tror att det är här hemligheten ligger.

SÄLJ

 MARKNADSFÖRING

 PR

Samt ”Den Hemliga Ingrediensen”

Utan sälj – ingen produktsuccé. Jo, naturligtvis finns undantag av Da Vincikodstyp.  Givna hits som bygger på tidigare författarsuccéer eller de där mystiska superhitsen som läsarna ”bara tar till sig”. Men i grund och botten handlar väldigt mycket om kampen om hyllutrymmet.  Hur får du överhuvudtaget din bok exponerad i handeln om du inte vet vem som bestämmer vad som kommer in? Hur får du boken längst fram på ett podium i Gallerian om du förlorar kampen mot de andra tio titlarna samma vår på temat ”Tulpanarrangemang behöver kärlek” ?

Säljet tar dig in i butiken.

Marknadsföring och PR tar dig UT ur butiken. Och det är ju ner i läsarens kasse och upp på nattygsbordet du vill? Det är en stor skillnad på skicklighet och verkansgrad av olika förlagssatsningar och ickesatsningar på det här området. PR-området, som när Kalla Kulor Förlag startade för tio år sedan var nästan jungfrulig mark har nu blivit ett slagfält där småskuttare med slangbellor fajtas om recensenter och andra journalister och tyckare och övriga utrymmen med de stora förlagens högtsmällande men inte alltid välriktade artilleri.

Marknadsföring fungerar i allmänhet bara när mottagaren redan vet ATT den vill ha någonting.  ”Här är nya Guillou” är enklare att förmedla på en helsida än ”Skall du inte testa en jättejättespännande ny varulvsdrottning från ett förlag som BRYR sig om läsarna?”.

Så i sammanfattning: Sälj – 20% av värdet. Smart PR/Marknadsföring: ytterligare 20% av värdet.

 

Okej, så… Idé 10%, Produktion 5% Sälj 20 och PR 20 det blir…55% ? Författaren skall ha en andel i kakan som kanske ligger runt 45% i genomsnitt… eller finns det något mer? Nej? Vi är uppe i hundra procent redan… eller?

Det finns en faktor till.  Har du funderat över varför vissa egenförläggare lyckas så väl? Även med smala produkter?  Vi går så långt som att påstå att en oproportionerligt stor del av egenförläggare eller förlag som ligger väldigt nära egenförläggeriet lyckas bäst, sett till framgång per utgiven titel.

Det handlar om DJÄVLAR ANAMMA. Den som brinner för sin egen deckare eller innebandyserie eller stickmönsterserie (ja, den det vederbör, jag glömmer det aldrig:-) eller handbok i gräsklippning för kreativa hamsterägare lyckas ALLTID bättre än den pliktskyldige förläggaren på det mellanstora förlaget som gör alla de rätta rörelserna men utan att ha hjärta eller provision investerat i dansen.

Många förläggare gör det de förväntas. Och sätter sig sedan ner och väntar. De smarta springer och springer.

Det är i djävlar anammat som skiljelinjen går mellan dödfödd och lyckad.  Det är här som totalen går från hundra mediokra procent till … tvåhundra potenta procent.

Och det är förstås därför som det kommer att gnistra och glimma en hel del utanför det normala även under bokmässan.

Fast lustigt nog tror jag att korvgubbarna utanför Park kommer att tjäna väl så mycket, netto, som de flesta förlag under denna trivsamma personalfest.

 

 

 

 

 

Categories: Uncategorized

Ett nystan med lyster

Med stort intresse dök jag in i den redan sönderkramade ”Den stora Bankhärvan” – boken som jag är övertygad om att hela finansmarknaden har köpt bara för att få några extra pikanta avslöjanden om mannen vars smeknamn är som hämtat ur en bondfilm: ”Q”.  Jag hade ju förmånen och olyckan att arbeta på HQ Bank i olika roller, först som konsult under 2004 och därefter 2005 till 2008 som anställd Bank och verkstadsanalytiker. Och dessförinnan hade jag följt banken som journalist, konkurrent och kund.

När det började blåsa som värst kring banken, ett par år efter att jag hade slutat skrev jag en liten beklagande betraktelse med vidhängande anekdot om min tid där på denna blogg: https://hansolov.wordpress.com/2010/08/30/rest-in-peace-hq/

Det blev mitt mest lästa inlägg genom tiderna och reaktionerna på mitt tilltag från HQ-håll var många och fullständigt oproportionerligt ilskna. Gamla avdelningskompisar skickade mess på alla kanaler och att nerverna låg utanpå kroppen var rätt uppenbart.

Cecilia Neuraths skildring av turerna i banken är en läsvärd historia, på flera plan. För det första förklarar den implosionen av  HQ Bank på ett ur min synvinkel rakt och okomplicerat vis.  Som lärodokument för de som vill förstå hur ett fåtal personer – och kom inte och säg att detta var första gången i historien – med fel finansiella instrument och en felaktig attityd kan demolera en bankrörelse  är den utmärkt.

I finansvärlden rör vi oss gärna med floskler. Somliga är sanna. Till exempel ”Historien upprepar sig” och ”No time is different”. Att påståenden som ”Jag kan lösa det här bara jag får litet tid på mig och litet flyt” inte fungerar, liksom  ”Det händer inte mig eftersom jag är smartare än någon annan på marknaden” är än en gång bevisat. Vågar man hoppas att alla med litet ansvar för affärer i finansmarknaden kan ta huvuddragen till sig?

Bokens styrkor är lätta att beskriva. Neurath har trängt en bit in bakom fasaderna och levererar flera intressanta förklaringar till de olika huvudmännens agerande. Skildringen av huvudpersonerna bär trovärdighetens prägel, även om jag möjligen tycker att beskrivningen av Catharina Lagerstam, denna kompetenta och rakryggade person, fördunklas av andras personlighetsomdömen.

Men på det hela har Neurath nått tillräckligt långt in bland männen och det fåtal kvinnor som var inblandade för att på ett sätt som stämmer med min egen minnesbild förklara de olika aktörernas handlingssätt.  Och allt är rakt och tydligt förmedlat på rapp journalistprosa, även om jag önskat att en redaktör tagit en ytterligare poleringsvända på tempusväxlingar och klassiska dramaturgiska grepp.

Går det ens som insider att säga att boken är korrekt? Nej. Man kan lägga börsutveckling och minnesbilder av stämningen på firman bredvid alla kapitel, men uttrycket ”korten mot kroppen” som används flitigt i boken – liksom i pokerspel rent allmänt – är en bra beskrivning av ledningens agerande.  Internt på HQ visades aldrig någon oro för tradingportföljerna.  Jag skäms när jag  minns hur jag under – haha – en pokerkväll med några av mina finansmarknadskompisar viftade bort insinuationen att Patrik Enblad hade hoppat av därför att han insåg att tradingen var på väg ner i sörjan. Vad hade egentligen polaren för info som ingen på HQ bank hade? Får inte glömma att fråga honom.

Men efter att ha tagit del av bokens beskrivningar hamnar i mina ögon en betydande del av den moraliska skulden hos Mats Qviberg och Fredrik Craaford. Hur det går i legala och affärsmässiga uppgörelser återstår att se.  Jag förväntar mig ett års advokatextravaganza, många feta rubriker och sedan ännu ett finansmarknadsfrikännande på alla punkter. Kanske, möjligen, i kombination med någon tyst uppgörelse som får alla att framstå som lika delar utredda och skyldiga. Om den får vi läsa i Q’s memoarer, vilka jag är övertygad om blir VÄRLDSKLASS.

Vad saknas då i boken? Allt handlar förstås om prioriteringar för författare och förlag. Det jag saknar är en kontrasterande handlingslinje kring skapelsen HQ Bank. Det vi främst får beskrivet i ”Den stora bankhärvan” är det som självklart är av störst betydelse för den spektakulära kraschen, nämligen bollandet av den heta tradingpotatisen mellan olika inblandade. Men den historien handlar om ett begränsat antal personer och en i det dagliga värvet rätt så perifer verksamhet.

Som journalistisk betraktare av Hagströmer och Qviberg Fondkommission, som kund till HQ Tech under 90- och 2000-talet och senare anställd där har jag sett en helt annan historia från företagets mellannivå. Och den handlar om hur ett antal devota medarbetare, inte bara de måleriska grundarna, nästan lyckades bygga en riktigt intressant fristående investmentbank och privatbanksrörelse. Och jag kan tycka att det är synd att den skildringen inte görs alls, även om det hade kostat ytterligare fyrtio långa intervjuer och ett antal skrivtimmar med flätande av dubbla handlingslinjer.  HQ var alltid en på gott och ont, osedvanligt entreprenöriell organisation med korta beslutsvägar, högt tempo och snabba strategiförändringar, en bra bit från mässingslisternas Carnegie och en handfull konkurrerande småfirmor. Var fan är MINA kollegor?

Jag vill hävda att den något mindre spektakulära berättelsen om de galna, samvetsgranna, giriga, översvallande, inbundna, listiga, korkade och energiska HQ-medarbetarna nivån under ledningen är väl så intressant att beskriva. I synnerhet som det nästan växte fram en egen ”Vi gör det här TROTS Qviberg-kultur” på golvet, som ändå formades på något sätt av den store ledaren.  Kanske får det bli föremål för nästa finansthriller?

Vill du ha mer mord, spänning och sex men ändå hålla dig kvar på finansmarknaden i din läsning? Köp och läs min senaste thriller ”Kreugermorden” .    Om du vill ha en aldrig så liten interiör från HQ, har jag lånat några karaktärer från firman i romanen Klöver Kungar

Categories: Uncategorized | Etiketter: , ,

Skapa en gratis webbplats eller blogg på WordPress.com.