Ett nystan med lyster

Med stort intresse dök jag in i den redan sönderkramade ”Den stora Bankhärvan” – boken som jag är övertygad om att hela finansmarknaden har köpt bara för att få några extra pikanta avslöjanden om mannen vars smeknamn är som hämtat ur en bondfilm: ”Q”.  Jag hade ju förmånen och olyckan att arbeta på HQ Bank i olika roller, först som konsult under 2004 och därefter 2005 till 2008 som anställd Bank och verkstadsanalytiker. Och dessförinnan hade jag följt banken som journalist, konkurrent och kund.

När det började blåsa som värst kring banken, ett par år efter att jag hade slutat skrev jag en liten beklagande betraktelse med vidhängande anekdot om min tid där på denna blogg: https://hansolov.wordpress.com/2010/08/30/rest-in-peace-hq/

Det blev mitt mest lästa inlägg genom tiderna och reaktionerna på mitt tilltag från HQ-håll var många och fullständigt oproportionerligt ilskna. Gamla avdelningskompisar skickade mess på alla kanaler och att nerverna låg utanpå kroppen var rätt uppenbart.

Cecilia Neuraths skildring av turerna i banken är en läsvärd historia, på flera plan. För det första förklarar den implosionen av  HQ Bank på ett ur min synvinkel rakt och okomplicerat vis.  Som lärodokument för de som vill förstå hur ett fåtal personer – och kom inte och säg att detta var första gången i historien – med fel finansiella instrument och en felaktig attityd kan demolera en bankrörelse  är den utmärkt.

I finansvärlden rör vi oss gärna med floskler. Somliga är sanna. Till exempel ”Historien upprepar sig” och ”No time is different”. Att påståenden som ”Jag kan lösa det här bara jag får litet tid på mig och litet flyt” inte fungerar, liksom  ”Det händer inte mig eftersom jag är smartare än någon annan på marknaden” är än en gång bevisat. Vågar man hoppas att alla med litet ansvar för affärer i finansmarknaden kan ta huvuddragen till sig?

Bokens styrkor är lätta att beskriva. Neurath har trängt en bit in bakom fasaderna och levererar flera intressanta förklaringar till de olika huvudmännens agerande. Skildringen av huvudpersonerna bär trovärdighetens prägel, även om jag möjligen tycker att beskrivningen av Catharina Lagerstam, denna kompetenta och rakryggade person, fördunklas av andras personlighetsomdömen.

Men på det hela har Neurath nått tillräckligt långt in bland männen och det fåtal kvinnor som var inblandade för att på ett sätt som stämmer med min egen minnesbild förklara de olika aktörernas handlingssätt.  Och allt är rakt och tydligt förmedlat på rapp journalistprosa, även om jag önskat att en redaktör tagit en ytterligare poleringsvända på tempusväxlingar och klassiska dramaturgiska grepp.

Går det ens som insider att säga att boken är korrekt? Nej. Man kan lägga börsutveckling och minnesbilder av stämningen på firman bredvid alla kapitel, men uttrycket ”korten mot kroppen” som används flitigt i boken – liksom i pokerspel rent allmänt – är en bra beskrivning av ledningens agerande.  Internt på HQ visades aldrig någon oro för tradingportföljerna.  Jag skäms när jag  minns hur jag under – haha – en pokerkväll med några av mina finansmarknadskompisar viftade bort insinuationen att Patrik Enblad hade hoppat av därför att han insåg att tradingen var på väg ner i sörjan. Vad hade egentligen polaren för info som ingen på HQ bank hade? Får inte glömma att fråga honom.

Men efter att ha tagit del av bokens beskrivningar hamnar i mina ögon en betydande del av den moraliska skulden hos Mats Qviberg och Fredrik Craaford. Hur det går i legala och affärsmässiga uppgörelser återstår att se.  Jag förväntar mig ett års advokatextravaganza, många feta rubriker och sedan ännu ett finansmarknadsfrikännande på alla punkter. Kanske, möjligen, i kombination med någon tyst uppgörelse som får alla att framstå som lika delar utredda och skyldiga. Om den får vi läsa i Q’s memoarer, vilka jag är övertygad om blir VÄRLDSKLASS.

Vad saknas då i boken? Allt handlar förstås om prioriteringar för författare och förlag. Det jag saknar är en kontrasterande handlingslinje kring skapelsen HQ Bank. Det vi främst får beskrivet i ”Den stora bankhärvan” är det som självklart är av störst betydelse för den spektakulära kraschen, nämligen bollandet av den heta tradingpotatisen mellan olika inblandade. Men den historien handlar om ett begränsat antal personer och en i det dagliga värvet rätt så perifer verksamhet.

Som journalistisk betraktare av Hagströmer och Qviberg Fondkommission, som kund till HQ Tech under 90- och 2000-talet och senare anställd där har jag sett en helt annan historia från företagets mellannivå. Och den handlar om hur ett antal devota medarbetare, inte bara de måleriska grundarna, nästan lyckades bygga en riktigt intressant fristående investmentbank och privatbanksrörelse. Och jag kan tycka att det är synd att den skildringen inte görs alls, även om det hade kostat ytterligare fyrtio långa intervjuer och ett antal skrivtimmar med flätande av dubbla handlingslinjer.  HQ var alltid en på gott och ont, osedvanligt entreprenöriell organisation med korta beslutsvägar, högt tempo och snabba strategiförändringar, en bra bit från mässingslisternas Carnegie och en handfull konkurrerande småfirmor. Var fan är MINA kollegor?

Jag vill hävda att den något mindre spektakulära berättelsen om de galna, samvetsgranna, giriga, översvallande, inbundna, listiga, korkade och energiska HQ-medarbetarna nivån under ledningen är väl så intressant att beskriva. I synnerhet som det nästan växte fram en egen ”Vi gör det här TROTS Qviberg-kultur” på golvet, som ändå formades på något sätt av den store ledaren.  Kanske får det bli föremål för nästa finansthriller?

Vill du ha mer mord, spänning och sex men ändå hålla dig kvar på finansmarknaden i din läsning? Köp och läs min senaste thriller ”Kreugermorden” .    Om du vill ha en aldrig så liten interiör från HQ, har jag lånat några karaktärer från firman i romanen Klöver Kungar

Annonser
Categories: Uncategorized | Etiketter: , ,

Inläggsnavigering

One thought on “Ett nystan med lyster

  1. Nu har jag ”tycksencerat” HQ-boken ”Den stora bankhärvan”

Blogga med WordPress.com.

%d bloggare gillar detta: