Redigeringstips för blivande författare

Det är många hattar nu. Förlaget fyller tio år, jag själv skriver på två nya böcker – en roman och biografin om EST och till råga på allt fortsätter Kalla Kulor Förlag att växa så att det knakar. Men jag vaknar springande, som en hund med alla fyra tassar i luften ungefär och kommer på rekordtid till kontoret.

En av de grejor jag funderar över just nu är hur man skall sammanfatta förlagets historia. Jag minns att Piratförlaget delade ut en liten triumferande bok på sitt tioårsjubileum. Det skall vi med andra ord inte göra.

Så läste jag en betraktelse från Debutantbloggen, skriven av den förtjusande Pernilla Alm. Och då slog det mig: kanske skall vi dela med oss av våra topp tio erfarenheter eller något liknande på kalaset och under denna tioårsjubileumsvår? Låt oss prova.

Kalla Kulors jubileumstips #1: Tänk på att förlagspersonalen också är människor.

Så det åtråvärda förlagskontraktet är underskrivet och processen igång. Du lutar dig tillbaks och drömmer om ett lojt författarliv under palmerna. Så kommer första reaktionen från förlaget. ”Såhär vill vi att du förändrar i ditt manus”.

Hur reagerar du? Som förläggare har jag sett fler reaktioner än det finns författare. Som författare har jag reagerat väldigt olika på olika typer av feedback. Med vissa redaktörer har jag känt besvikelse. ”Blev det inte fler rödmarkeringar?”

Det är ju nämligen såhär, att förlagspersonalen också är människor. Alla har sin yrkesstolthet. PR-personen, redaktören, korrläsaren, förlagschefen, säljaren… alla känner att de brinner för sin uppgift. Du är författaren, du är ”produkten”, visst. Men ödmjukhet är en riktigt, riktigt bra grej. Det är ju inte bara ETT bokprojekt. Det blir om du och marknaden vill ganska många till. Kanske med samma förlag om ni trivs ihop. Och om du spelar dina kort rätt. Kanske en livslång relation mellan förläggare och författare?

Som författare kan man reagera på litet olika sätt på feedbacken:

1. ÅNGEST. ”Å nej, förstår ni inte det briljanta med att ta in Gittan, 37, som budskapsbärare mellan personerna A och B? Skall jag stryka henne? Jag som äääääälskar henne!  Snälla, kan ni inte bara trycka upp boken som den är?

2. FÖRNEKELSE. ”Redaktören har uppenbarligen inte förstått någonting. Men jag är inte förvånad. Jag är ju man, 40+ och hon är bara en snärta på 35. Må vara med tio års redaktörsvana och dubbla litteraturexamina. Jag är å andra sidan civilingenjör, så jag vet vad jag snackar om när jag ägnar tre sidor åt att beskriva mina telefonväxlar. Och jag skall säga er, att VARJE detalj är HELT korrekt!

3. STRESS.  Det värsta jag som redaktör varit med om, någonsin, var när jag efter tjugo timmars manusanalyserande och två timmars diskussion med författaren fick tillbaks ett ”åkej, du har förmodligen rätt. Du har alla ändringar i morgon”. ”I morgon”, ville jag vråla. I MORGON?? Jag vill att du skall ägna VECKOR åt att fundera över det jag sagt. Du måste plocka ut två handlingstrådar, stoppa in en ny, gestalta om flera av huvudpersonerna och dessutom ägna stor tid åt skurkligans motiv. Det är INTE klart i MORGON!!. Men jag inser att författaren naturligtvis led av en ohygglig prestationsstress. Sådant får man som redaktör hantera och skicka tillbaks texten tålmodigt sex gånger.

4. ÅNGEST #2.  ”Gör det mer spännande i kapitel fyra, sa redaktören. Kan jag det?” Ett råd. Försök. Så mycket det går. Fundera över vad som egentligen behövs för att lyfta scenen. Om du inte förstår, rådfråga redaktören igen. Och igen. Det är ju ni tillsammans som skall göra’t.

Idealt har vi ju alla olika roller i förlagsprocessen. Alla är specialister på sin roll och kanske är det så att du som författare mår bra av att få din text omstöpt av någon som lever för just att stöpa om texter. Ja, redaktören vet extremt väl vilket ansvar den har. Jag lovar. Själv har jag aldrig mått så bra som när jag i mitt senaste redaktörssamarbete fick så mycket stryk för mina formuleringar, mina handlingstrådar och i stort sett allting, att jag först inte trodde att jag någonsin skulle hämta mig. Men slutresultatet blev riktigt, riktigt lyckat tycker jag själv. Och detta endast för att jag släppte all fånig värdighet, alla ”jag vet bäst”ismer och kavlade upp ärmarna ordentligt. Gör det du med.

Advertisements
Categories: Uncategorized

Inläggsnavigering

Kommentarer inaktiverade.

Skapa en gratis webbplats eller blogg på WordPress.com.

%d bloggare gillar detta: