Apropos blå kulturarbetare och röda kapitalister

Det räcker nu. Det började litet roligt men det är ett sånt himla gnäll överallt. Bengan mot resten, inte ovanligt. Jag Gillar Det Han Skriver och hans Woodyallenska referenser till kärestan H. Samt känslan av att han är smartast i klassen, men sitter näst längst bak i salen och ironiserar ner sitt medelbetyg från förfärliga 5.0 till 4.33, eller nåt. Kanske därför att han fruktar utstöttheten bland de med höga medelbetyg. Wollter spekulerar i DN idag över att han inte gillar folk som tar saker på allvar. Och vi väntar med spänning på vad Bengan svarar. Eller.. nä?

Det skall ju bara huggas och mothuggas. Fajten blir till ändamålet. Som blir det gemensamma självmålet. Och egentligen är mitt budskap precis detsamma som när man snackar om kattburar på balkonger i Bostadsrättsföreningen Från Helvetet: vad sägs om litet sunt förnuft, litet varstans?

Jag är en ovanligt borgerlig kulturarbetare. Och jag är en ovanligt okapitalistisk räknenisse. Jag tycker att staten skall stödja Fasching och jag vill att det skall finnas mängder av gemensam kultur som vi kan enas runt. Jag tycker att förslaget att avgiftsbelägga fotbollsklubbar i vissa regioner för polisbevakning är helgalet. Men jag tänker inte se ner på kulturutövare som försöker göra affär av sin konst. Och jag tänker verkligen se ner på de som utan att anstränga sig vill leva på den gemensamma kassan, genom att kräva bidrag för sin konst, eller sin existens utan att ha försökt själva.

Poängen är: det går inte att vara helhjärtat cyklopskt ”vänster” eller ”höger” och fortfarande vara en rimlig människa.

Om kulturupproret verkligen ville göra nytta, kunde de väl verka för en flytt av Saabfabriken till Skansen.

Annonser
Categories: Uncategorized

Inläggsnavigering

Kommentarer inaktiverade.

Skapa en gratis webbplats eller blogg på WordPress.com.

%d bloggare gillar detta: