Oss knäcker ingen…

Den genomkloke kulturförkämpen Kaj Schueler skriver en fin text i dagens SvD a propos litteraturbranschens just nu mest avskydda affär – Bonniers köp av Pocket Shop.  Den hittar du HÄR.

Det finns flera intressanta inslag i Schuelers text. Till att börja med – vad skall man anse om Pocket Shop-gate? Min åsikt, såväl som författare som förlagschef på Kalla Kulor Förlag är att Bonnier borde ha kunnat hålla fingrarna borta. Att köpa femton lila butiker är i sig inget dramatiskt, men faktum är ju att det urduktiga företaget Pocket Shop lyft sig till någonting långt bortom vad deras VD hävdar i sitt ynkliga försvar av affären: ”Framtiden är ett sluttande golv”. Pocket Shop är snabblitteraturförsäljningens flaggskepp!  Superba lägen, en smart personals fingertoppskänsla i inköp och display gör att Pocket Shop ensamt kan lyfta en  titel långt mer än kedjans omsättning kanske indikerar.  Fråga Pia Printz om hur ”En dag” funkade i Pocket Shop. Om man säger så.

I sammanhanget undrar man också varför alla debattörer glömt bort Bonniers köp av Pocketbokklubben/Pocket Direkt? Ännu en stark retailkanal hamnade där under Bonnierparaplyet.

Så. Det står alltmer klart att litteraturbranschen rent styrkemässigt nu polariseras mellan de två blocken Bonnier och KF. Men KNÄCKER det de mindre aktörerna?

Nej. Oss knäcker ingen. Att försöka knäcka småförlagen är som att målmedvetet ha ihjäl en tusenfoting genom att knäcka ben för ben. Det tar tid och väcker uppmärksamhet. Förlagsbranschen har för många ben för att den taktiken skall fungera. På ett villkor, förstås och det är att vi mellanstora och mindre förläggare fortsätter att strida för meningsfull litteratur. I den stund som vi börjar göra som de stora förlagen och bara haka på trender utan att ha hjärtat på förläggarkavajärmen tappar vi naturligtvis vårt existensberättigande.  I min nu mer än tio år gamla roll som förlagschef på Kalla Kulor Förlag börjar jag lära mig läxan: vi mellanstora och mindre förlag måste erbjuda böcker som du faktiskt INTE hittar hos jättarna.  

För det här sätter sökarlyktan på nästa viktiga faktor i frågan: hur utnyttjar jättarna sin makt? Min erfarenhet av de jätteägda kanalerna är blandad. Bäst går det naturligtvis när vi erbjuder titlar som inte konkurrerar panna-mot-panna med husförlaget. Att försöka lansera en deckare som påminner för mycket om det som redan finns är (förutom att det rent allmänt förstås är ett motbjudande sätt att driva förlag) dömt att misslyckas. I valet mellan två whiskeyböcker där den ena kommer inifrån, är det knappast någon idé att satsa på den mindre jycken.

Dessbättre är det ju så att de flesta mindre och mellanstora förlag drivs med både hjärta och hjärna. Många må sakna formell strategisk planering, miljöcertifiering, Balanced Scorecards, HR-avdelningar och en likviditetsplaneringsavdelning men när det gäller utbudet av titlar är vi som en skön blandning av urfolk, kackerlackor och maskrosor. Vi är snabba, kan stigarna, vi tar oss fram på oväntade ställen och vi är extremt svåravlivade. Oss knäcker ingen.

Annonser
Categories: Uncategorized

Inläggsnavigering

Kommentarer inaktiverade.

Skapa en gratis webbplats eller blogg på WordPress.com.

%d bloggare gillar detta: