Författarförbannelsen….

Vaknar mitt i natten. Förkylningar och segslitet ryggstrul har omöjliggjort träning på ett tag och då blir sömnen därefter. Inte lika behövlig, verkar det. Men man vet ju råd. Man lider inte precis där i sängen, egentligen. Varmt, ombonat. ”Alla barn är friska och ingen har dött” som man brukar säga. Och till på köpet verkar båten vara tät, bryggan är såpskurad, Bajen tog tre poäng och ett klassiskt Wurlitzer pryder kontoret. Livet är facebookbra, helt enkelt.

Men hur somna? Hjärnan levererar ett av de där förslagen som brukar kännas som ”hidden in plain sight”. Räkna får.

Visst. Jag räknar får.

Men där inträder författarförbannelsen: ”Vaddå räkna får?” frågar författaren. ”Var befinner sig fåren – i vilken miljö? Gestalta den och återkom.”

Right.

Vad driver fåren? 

En önskan om att hoppa över ett stängsel?

Ah, en sorts allegori om varats oändliga meningslöshet? Sisyfosmyten i agrar tolkning? 

Nåt sånt. Kanske. Får jag sova nu?

Du borde berätta det här med något sorts perspektiv. Tredje person avlägsen känns så Hemingway. ”Det var soligt. Fåren skulle hoppa över ett stängsel. Det klöv marken i två enheter. ” Vad sägs om att följa ett specifikt får som sedan får berätta allas historia?

Okej. Vi målar ut det litet. Fåret heter Albert.

Ah, du syftar på Bonnier? Branschsatir. Now we’re going places. Men berätta; Fåret måste ju ha en adversarie. Ett ondskefullt får eller ännu hellre – en varg!! Gör vargen litet sårbar också. Rulla upp en historia om vargen. Kanske på omvänd tidsaxel. 

Som du vill. Vargen heter Herman och har ett förflutet som spritsmugglare på en gård utanför Baton Rouge.

Jag undrar litet över din namngivningsprincip. Är det en slump att du givit vargen samma namn som din gamle fiollärares far? Eller försöker du chikanera honom bakvägen? Nå. Var ligger vändpunkten, som du ser det? 

Vändpunkt?

Men kom igen nu. Fåret hoppar över stängsel. Och en gång till och en gång till…. Vargen observerar, ett undertryckt hot, ett ont omen. Albert kommer att få problem. Men när karaktärerna växelverkat ett tag – ehuru erkännelsevis monotont – måste ju en förändring inträda som får dem att se och bryta med sitt tidigare mönster. Eller förlåta varandra. 

Vad sägs om en flock, eller hord, eller nåt, med vildsvin?

Å, en symbol! Pöbelns likgiltighet inför det skrivna ordet? Fristående förläggare som vill Albert ont? Skön stajl grabben! 

Jag försöker sova här. Får jag räkna mina får nu?

Det är Strindbergår i år. Får du in en örn någonstans? Den kan reflektera litet von oben – bokstavligt talat – över vildsvinens avancemang, stridsteknik och det fria ordets framtid givet att den gamle violinistens far inte får spela den sista psalmen för Bonniers? 

Å sådär håller det på. Hela natten och jag drömmer till sist, just när väckarklockan (eller snarare en app som leker väckarklocka i min telefon) att det blir en bok som köps till 50% rabatt med full returrätt, 80% marknadsbidrag, 100% stödmarknadsföring och betalning med likvid i oktober 2017. Då 207% av upplagan kommer i retur. Obetydligt begagnad.

 

Annonser
Categories: Uncategorized

Inläggsnavigering

One thought on “Författarförbannelsen….

  1. Dessa jäkla vändpunkter.

Blogga med WordPress.com.

%d bloggare gillar detta: