Kvittojournalistiken: schuukt mycket lajks.

Det är med journalistiken litet som med deckarförfattarbranschen. Just när man inte trodde det var möjligt, poppar en ny genre upp. Winecrime respektive wine & dine-journalism.

I början tyckte jag att det var superroligt att läsa om myndigheter som helt tappat moralkompassen i magnetfältet och låtit plastkorten smattra.

Och make no mistake: det är viktigt att journalisterna granskar allt som sker på myndigheterna. Men precis som DN självt påpekar när man halvt går till sin egen gransknings försvar idag, kanske det kunde vara viktigare att granska hur den stora lejonparten av pengarna används, och inte bara foka på ”lyxrepresentation” för ”tusentals” kronor?

Näringsliv och förvaltning – även journalistiken – är fullt av ineffektivitet, friktioner och slöseri med pengar. Precis överallt. Säkerligen den fria pressen också.

Detta vet alla och vi är därför inte särskilt förvånade när det avslöjas. Sedan kan man ju förvisso sätta morgonespresson från Pascucci i halsen för mindre när Bindefeldt får tio miljoner över tre år för allmänna arrangemang och Säpo leker agenter. Men det har blivit för mycket form och för litet riktigt spännande i journalistiken nu. Läs valfri artikel och fundera över formuleringarna. Precis som en copywriter måste använda ett visst manér när han skall skriva om en skärgårdsresa om vintern, till exempel ”strålande”, ”gnistrande” och varför inte ”nybonat spegelblanka”, använder kvittojournalisterna sina ”tusentals” , ”exklusiva viner” och ”lyxspa”. Jag kan själv baxna om så bara en smula över att det blir en kvartssida av en intervju om huruvida Säpochefen kände till momsreglerna för representationsredovisning. Seriously?

Ingen utom de som verkligen har det som arbetsuppgifter, t ex revisorer och kvittojournalister, känner till de här reglerna i detalj. Jaja, en högste chef har naturligtvis ansvar för ALLT som pågår, men …. I-landsproblem någon?

Kvittojournalistiken har sin plats i tidningarna, inget snack om det. Men det vore mer intressant att se DN, Svenskan och de andra börja betala för riktig ekonomijournalistik som granskar effektiviteten i näringsliv och förvaltning i stället. Rapporterna om fejkade uppklarningssiffror inom Stockholmspolisen, sånt tycker jag är otroligt viktigt och intressant. Och att mäta och analysera vad Försäkringskassan levererar, vad arbetsmarknadsstöd egentligen ger för varaktiga bidrag till landets tillväxt,  hur sjukvården använder sina medel, att analysera argumenten bakom vad 90 miljarder till JAS ger…

Fiffel med representation kanske kan ses som toppen av ett isberg. Om man inte ens vet att det bara är momsen på 90 kronor i avdragsgill internrepresentation som är återbetalningsgrundande… kanske man inte kan haffa brottslingar, leverera tillväxtbidrag och sköta utrikesaffärerna. Eller så är det så att vi nu har hittat årets nyhetsmässiga superkantarellställe och det skall plockas fulla korgar och facebookas foto efter foto på det gyllengula guldet SAMT verkschefer med bristande redovisningsdetaljkunskaper tills vi alla börjar spamma tillbaka med körsbärsträd från Kungsträdgården och fotbilder på strand.

För lätta poänger får alltid schuukt mycket likes.

Annonser
Categories: Uncategorized

Inläggsnavigering

Kommentarer inaktiverade.

Blogga med WordPress.com.

%d bloggare gillar detta: