Monthly Archives: januari 2013

Christer Gardell – en (öl)skum typ.

Ibland blir man ju litet butter över nyhetsvärderingen. Den förnämliga morgontidningen Dagens Industri, ristar idag in sig i butterhetspokalen med en fördömt illa övervägd baksidesartikel om ”den stackars ölentreprenören Christer Gardell”. (Till all lycka ligger den inte på nätet än) Den här personen har upptäckt att Systembolaget har en inköpsavdelning som väljer ut vilka produkter som skall säljas i monopolbutikerna. För det mesta funkar det här ganska bra. På viner av bra kvalitet, till exempel. Och är det så att någon ölentreprenör vill ha ut sina drycker i hela riket, ja, då får man förstås se till att skapa efterfrågan. Så gjorde Spendrups på 80-talet när man lanserade Old Gold, så har Brewdog gjort med sina utmärkta, roliga produkter och så gör Södra Maltfabriken. Och hundratals andra bryggare. Och dom överlever.

Man kan inte klandra Gardell för att han försöker skapa ölefterfrågan på sitt sätt. Däremot kan man klandra honom för att han tror att DI’s läsare är bänga. ”De motarbetar entreprenörer” säger Gardell. ”Som företagare kan du inte lägga ned en massa pengar på marknadsföring och samtidigt inte veta om din produkt finns tillgänglig för kunderna”  säger han också.

Jaså? ”Buhuhuuu” Jag tror att det är precis vad alla andra öltillverkare gör. Och sedan bygger man sin affär bit för bit. Idealet vore naturligtvis snabba klipp för alla. Men eftersom det inte fungerar så, får Gardell kanske överväga om han skall vara i branschen. Ty oavsett om det handlar om ett monopol eller – som i bokbranschen ett de facto-oligopol – får man faktiskt ta grundjobbet, göra hemläxan. Det hela kantrar på samma sätt som när förlag med blott några år på nacken börjar snacka om ”konspirationer” därför att deras ”omistliga” titlar inte tas in i bokhandeln, eller recenseras på de stora kultursidorna.

Gardell använder sin sedvanliga metod. Först investera, sedan skapa opinion. Han gör likadant i många sammanhang, Cevian, till exempel.  Först köpa aktier i ett börsnoterat bolag, sedan offentliggöra vilken potential det finns. One Grinpelle modus fits all.

Men jag tycker inte att Gardell skall ha någon gräddfil. Inte på Systemet och inte på DI.

********

Någonting som däremot är jättevälkomna nyheter, stort uppslagna i alla näringslivsblaskor är förstås att storföretag skall tvingas betala småföretag på 30 dagar istället för som nu på 60-120 dagar. Det är goda nyheter för småföretagen – som åtminstone slipper likviditetsrisken, även om det säkert kommer att kosta någon procent på priset på andra sidan – och goda nyheter för bankerna, som nu får flytta en del av sin utlåning från ansträngda småföretag till …ansträngda storbolag. Och rättvist, någonstans. I min egen bransch, förlagsbranschen, ligger vi ju regelbundet med 25% av omsättningen utlånad till bokhandlarna på cirkus 60-90 dagar. Eller mer, eftersom fakturorna tenderar att läggas för betalning sådär tre dagar sent, vilket förskjuter utbetalning en månad. Klart att det är roligare att kunna betala trycknotor, hyra, marknadsföring och personal med pengar från det projekt som framställts. Om detta nu genomförs är det bara att applådera just detta nederlag för alliansen. Klantigt av dem, eftersom det gav billiga poäng för oppositionen, men bra för oss snabbväxande företagare.

Annonser
Categories: Uncategorized

Blogga med WordPress.com.