På spaning efter en slumrande jätte

Vi har det litet marigt nu i Bajen. Vad är det egentligen vi supportrar vill? Vad kan vi åstadkomma och hur gör vi det?

Det finns ett enkelt svar på alla dom där frågorna. I alla fall den första. Vi vill se ett Hammarby som lirar schysst fotboll i högsta serien, är med i snacket om medaljer och får en och annan tur ut i Europa. I våra våtaste drömmar vill vi förstås se fler SM-guld och Bajen i slutspel i Champions League.

Om man ska göra det hela mer detaljerat, tror jag att de flesta fans vill se en bred och både romantiskt lycksalig och sportsligt framgångsrik knatte- och ungdomsverksamhet där spelglädje och grönvit tråd leder fram till A-lagsspel för de mest vältränade och talangfulla. (Samt glada minnen för de som likt alla mina 95:or utom en försvinner ur klubben) Jag tror att vi vill se en välskött rörelse rent ekonomiskt, som tjänar pengar på att utveckla talang och sälja biljetter, sponsoravtal och merch. Och jag är väldigt säker på att vi kräver att allt detta sker med den unika känsla som är Hammarby, utan att kortsiktiga ekonomistiskt drivna idéer tillåts pressa tillbaks fansen och allt det som är Bajen.

Ingenting av allt det här är egentligen teoretisk-kärnfysiksvårt att fixa.  Två argument:

Åtvidaberg är en ort med nästan en femtedel så många innevånare som Katarina Församling på Södermalm. Nästan. En. Femtedel.  Åtvid lirar i Allsvenskan.

Borås är en liten ort mitt i Knalleland med ganska exakt lika många innevånare som Södermalm. Där går det också ganska hyggligt. Ganska. Nog är det litet kul att se sitt favvolag möta Celtic? Jag skulle säga att det är bra mycket roligare än att möta Ljungskile. Även om man i bägge fallen torskar med 0-1.

Men hur fixar vi det här? Vi har ju ett lag, en organisation och en verklighet som inte bara kan kopplas bort, samtidigt som vi egentligen har en hel del tillgångar som vi uppenbarligen inte får full nytta av, till exempel:

* Sveriges bästa fans med en aldrig sinande vilja att ställa upp för klubbmärket

* En trupp med många – var och en för sig – duktiga spelare

* En arena som nog blir bra så småningom, med bättre möjligheter än någonsin att staga upp ekonomin.

Trivialreceptet för åtgärder när jag läser forumen är tvådelat

* Avgå alla. Eller åtminstone de flesta.

* Gör precis tvärtom mot tidigare.

På det organisatoriska planet (ledning och styrelse, aka ”alla” aka ”pajasarna”) hade vi ett tag en ledning som sköt från höften och skötte laget som om det vore en upplyst despoti. När det inte fungerade, satsade vi på en organisation som prioriterade ordning och reda. När den organisationen så småningom visade sig inte riktigt leverera det, bytte vi ut delar av ledningen och delar av styrelsen och så småningom fler delar av styrelsen, hela styrelsen och hela ledningen. Glasklart, inte sant?

När det gäller det sportsliga levde vi först över våra tillgångar, sedan sparade vi nästan ihjäl oss men satsade på någon form av rutinerade budgetspelare som sedan ratades till förmån för best-of-HTFF som sedan ratades till förmån för litet dyrare och så småningom riktigt högklassiga rutinerade spelare.

Ser man till avgörande stunder i vår närhistoria handlar HELA vår existens just nu om två djävligt rättvisa och tursamma omständigheter: att vi lyckades sälja Linus Hallenius för en hyggligt hutlös summa, och att Hopf lirade fram Bojan till det avgörande målet mot Ängelholm; händelser som i finansvärlden kallas för ”Svarta Svanar” på grund av sin osannolikhet. Supportar via Söderkisar och Bajenborgen, finanspersoner och AEG har också lagt räddningsplankor över diverse ekonomiska kläggigheter. Man undrar också var vi stått om inte PEAB av någon lycksalig försyn försenats i bygget. Är stillaståndet på Nespressomaskinen på kansliet en indikation på någonting? Kremlologerna tvistar.

Men vart går vi härifrån?

Klart att vi har skäl att vara missnöjda med tabelläget och det är ett symptom på att någonting i kedjan inte fungerar.

Såhär ser kedjan ut:

Vi supportrar väljer föreningsstyrelsen – som verkar göra ett utomordentligt jobb med att utveckla och administrera ungdomsfotbollen, inte minst tack vare den rävsluge, storhjärtade eldsjälen Ovve Andersson, framgångsrik -94 och 97-tränare, ungdomsansvarig med mera.  Föreningsstyrelsen utser sedan sina representanter till AB-styrelsen (Hertzell, Yxkull, Lars Nilsson och Jensa G) samtidigt som AEG får tre och investerarna en (Martin Nilsson) .

I den bästa av alla världar ska styrelserna innehålla personer med bred erfarenhet av sportekonomi, entreprenörskap, juridik, sponsringsfrågor, lobbying och elitfotboll på hög nivå – med kontaktnät som matchar det. En setup för fotbollsföreningen, en setup – som i mina ögon inte självklart behöver innehålla någon gemensam person med IF FF-styrelsen – för aktiebolaget.

AB-styrelsen utser sedan i sin tur VD, Sportchef och huvudtränare. Och resten är, formellt sett , upp till dessa tre.

Det fina med den här kråksången – 51%-regeln som det kämpas för i organisationssverige – är just att det är vi supportrar som äger hela framtiden. Vi utser vår föreningsstyrelse och dess representanter bestämmer (med sin röstövervikt) över AB-styrelsen.

Frågan är vad vi gör med vår makt.

Det krävs i runda slängar 100 personer med samma vilja på ett årsmöte för att genomföra en förändring. För den som har talets gåva, en matsked utstrålning och kunskaper om nätverkandets grunder är det en enkel match att ordna. Kalle-Anka-partiet fick sammanlagt 170 röster i det senaste riksdagsvalet, om man säger så.

Men, och här är egentligen kärnfrågan:

VEM tänker brett och konstruktivt kring Hammarbys framtid? Vem sammanställer alla goda idéer och paketerar dem? Var formuleras strategierna? Var debatteras de? Hur breddar vi nätverket så att vi verkligen lockar in de smartaste människorna med Bajenhjärta i världen till våra styrelser och ledningar? (Och får dem att fortsätta, trots att de i samma stund som de accepterar och väljs in till sina uppdrag omvandlas till Pajasar i forumterminologin och hamnar på listan för 40 könsordsmail om dagen vid minsta avvikelse från den ”rätta” vägen.)

Det snackas vitt och brett och tycks ännu bredare.  Bara Bajare, Svenska Fans, Bajen Fans styrelse och olika forum,  i de befintliga FF- och AB-styrelserna, på kansliet, bland investerare, i korvkön, och diverse valberedningar, samt på hemvägen från bortamatcher.

Men när knyter vi egentligen ihop säcken? När diskuterar vi öppet och konstruktivt utan personliga motsättningsdimmor och falangtjat, underbordetstrategier, tyckmycken amatörism (min polare leder konsums charkdisk i Skärpan och han ä en jävel på å sälja) och gammalt oförlöst groll?

Gregg var en djävel på retorik. Ovanligt duktig, tror jag, även för att vara fotbollsspelande amerikan. Och när han kallar Hammarby för en ”slumrande jätte” har han naturligtvis en drös med avsikter med ett sånt uttalande, främst att få ett schysst eftermäle i Bajenkretsar. (Ingenting att klandra honom för, alls, och det närmaste halvåret kommer att utvisa om det omedelbart blev så djävla mycket bättre utan honom som vi trodde och hoppades.)

Men jag tror också att Hammarby är en slumrande jätte. Jag är helt säker på det.

Vi har, vaddå? 500 000 sympatisörer i Storstockholm? Vi har närmare 10 000 reggade, pröjsande medlemmar i Bajen Fans? Vi har fixat grejor som Bajen Aid, Forza3000, Söderkisar, Supportrarnas Matchprogram   , kultbokprojektet (som jag själv är en del i)  Söderstadion Forever  och naturligtvis, viktigast, STÄMNINGEN på varje match, hemma som borta och den unika familjekänslan bland Bajare både på Söder och andra ställen där vi samlas. Jag har påpeka det förut, men det tål att upprepas: att man kan göra ett myshumorteveprogram av vår klubbkänsla måste vara närmast världsunikt.

Vi är, kort sagt, djävligt stora och starka när vi verkligen samlar oss. Vi må vara mindre, och på en mindre ”marknad” än till exempel Bayern München, men vi har en bra  bit att gå innan man kan påstå att vi utnyttjar hela den slumrande kraft som vi faktiskt besitter på ett samordnat sätt.

När gjordes senast ett riktigt brett strategiarbete för klubbens räkning? Jag skulle vilja se en samling i Bajenland där vi utgår ifrån våra styrkor, vår plats i seriesystemet och den ekonomi som finns, förstås, men där vi i övrigt har ett vitt papper.

Hur är de framgångsrika klubbarna organiserade? Var finns de internationella exemplen på klubbar som överträffat sina konkurrenter i ”resursutnyttjande”  ur sportslig synvinkel? Vilka är bäst i klassen på sponsring och reklam UTAN att tafsa på klubbmärket? Var hittar vi smarta och långsiktiga finansiärer om sådant behövs? Hur kan allt detta plockas hem och översättas till Bajenanda? Och, faktiskt, hur kan vi på bästa sätt utnyttja de amerikanska delägarna till någonting annat än syndabockar för allt som är kefft?

Och naturligtvis: vad säger våra nuvarande styrelser och ledningar och delägare om saken? På vilka sätt följer och följer vi inte vilken plan för den långa och korta sikten? Jag sitter verkligen inte här för att döma någon ohörd.

Jag skrev – ett av de två mest lästa inläggen på den här bloggen någonsin – en liten uppläxning av Kennedy häromdagen. Och även om jag fortfarande tycker att vår hjälte ska snacka mindre och smartare med journalister och lägga mer fokus på att sätta alla frisparkar och hörnor i mål, eller på pannan eller foten på lämplig målgörare håller jag med honom om en sak.

Hur KUL är det att möta Ljungskile?

Och då är det såhär, att Kennedy må vara kung över högerkanten (eller det centrala mittfältet, när han utnyttjas rätt och är i form) men det är faktiskt VI som har makten att påverka allting som sker utanför planen.   (Och ja, om truppen vill påverka sina förutsättningar, är dom många nog att vara nästan en tredjedel av en majoritet på ett föreningsmöte, så what goes around comes around)

Om du har läst ända hit är du Bajare nog att komma med förslag: HUR kan vi inför kommande säsonger – vi äger ju aldrig Bajen, vi förvaltar det bara för kommande generationer – åstadkomma det här på bästa sätt?

Full fart fram och tillbaka i #Bajen

Vi har det litet marigt nu i Bajen. Vad är det egentligen vi supportrar vill? Vad kan vi åstadkomma och hur gör vi det?

Det finns ett enkelt svar på alla dom där frågorna. I alla fall den första. Vi vill se ett Hammarby som lirar schysst fotboll i högsta serien, är med i snacket om medaljer och får en och annan tur ut i Europa. I våra våtaste drömmar vill vi förstås se fler SM-guld och Bajen i slutspel i Champions League.

Om man ska göra det hela mer detaljerat, tror jag att de flesta fans vill se en bred och både romantiskt lycksalig och sportsligt framgångsrik knatte- och ungdomsverksamhet där spelglädje och grönvit tråd leder fram till A-lagsspel för de mest vältränade och talangfulla. (Samt glada minnen för de som likt alla mina 95:or utom en försvinner ur klubben) Jag tror att vi vill se en välskött rörelse rent ekonomiskt, som tjänar pengar på att utveckla talang och sälja biljetter, sponsoravtal och merch. Och jag är väldigt säker på att vi kräver att allt detta sker med den unika känsla som är Hammarby, utan att kortsiktiga ekonomistiskt drivna idéer tillåts pressa tillbaks fansen och allt det som är Bajen.

Ingenting av allt det här är egentligen teoretisk-kärnfysiksvårt att fixa.  Två argument:

Åtvidaberg är en ort med nästan en femtedel så många innevånare som Katarina Församling på Södermalm. Nästan. En. Femtedel.  Åtvid lirar i Allsvenskan.

Borås är en liten ort mitt i Knalleland med ganska exakt lika många innevånare som Södermalm. Där går det också ganska hyggligt. Ganska. Nog är det litet kul att se sitt favvolag möta Celtic? Jag skulle säga att det är bra mycket roligare än att möta Ljungskile. Även om man i bägge fallen torskar med 0-1.

Men hur fixar vi det här? Vi har ju ett lag, en organisation och en verklighet som inte bara kan kopplas bort, samtidigt som vi egentligen har en hel del tillgångar som vi uppenbarligen inte får full nytta av, till exempel:

* Sveriges bästa fans med en aldrig sinande vilja att ställa upp för klubbmärket

* En trupp med många – var och en för sig – duktiga spelare

* En arena som nog blir bra så småningom, med bättre möjligheter än någonsin att staga upp ekonomin.

Trivialreceptet för åtgärder när jag läser forumen är tvådelat

* Avgå alla. Eller åtminstone de flesta.

* Gör precis tvärtom.

På det organisatoriska planet (ledning och styrelse, aka ”pajasarna”) hade vi ett tag en ledning som sköt från höften och skötte laget som om det vore en upplyst despoti. När det inte fungerade, satsade vi på en organisation som prioriterade ordning och reda. När den organisationen så småningom visade sig inte riktigt leverera det, bytte vi ut delar av ledningen och delar av styrelsen och så småningom fler delar av styrelsen, hela styrelsen och hela ledningen. Glasklart, inte sant?

När det gäller det sportsliga levde vi först över våra tillgångar, sedan sparade vi nästan ihjäl oss men satsade på någon form av rutinerade budgetspelare som sedan ratades till förmån för best-of-HTFF som sedan ratades till förmån för litet dyrare och så småningom riktigt högklassiga rutinerade spelare.

Ser man till avgörande stunder i vår närhistoria handlar HELA vår existens just nu om två djävligt rättvisa och tursamma omständigheter: att vi lyckades sälja Linus Hallenius för en hyggligt hutlös summa, och att Hopf lirade fram Bojan till det avgörande målet mot Ängelholm; händelser som i finansvärlden kallas för ”Svarta Svanar” på grund av sin osannolikhet. Supportar via Söderkisar och Bajenborgen, finanspersoner och AEG har också lagt räddningsplankor över diverse ekonomiska kläggigheter. Man undrar också var vi stått om inte PEAB av någon lycksalig försyn försenats i bygget. Är stillaståndet på Nespressomaskinen på kansliet en indikation på någonting? Kremlologerna tvistar.

Men vart går vi härifrån?

Klart att vi har skäl att vara missnöjda med tabelläget och det är ett symptom på att någonting i kedjan inte fungerar.

Såhär ser kedjan ut:

Vi supportrar väljer föreningsstyrelsen – som verkar göra ett utomordentligt jobb med att utveckla och administrera ungdomsfotbollen, inte minst tack vare den rävsluge, storhjärtade eldsjälen Ovve Andersson, framgångsrik -94 och 97-tränare, ungdomsansvarig med mera.  Föreningsstyrelsen utser sedan sina representanter till AB-styrelsen (Hertzell, Yxkull, Lars Nilsson och Jensa G) samtidigt som AEG får tre och investerarna en (Martin Nilsson) .

I den bästa av alla världar ska styrelserna innehålla personer med bred erfarenhet av sportekonomi, entreprenörskap, juridik, sponsringsfrågor, lobbying och elitfotboll på hög nivå – med kontaktnät som matchar det. En setup för fotbollsföreningen, en setup – som i mina ögon inte självklart behöver innehålla någon gemensam person med IF FF-styrelsen – för aktiebolaget.

AB-styrelsen utser sedan i sin tur VD, Sportchef och huvudtränare. Och resten är, formellt sett , upp till dessa tre.

Det fina med den här kråksången – 51%-regeln som det kämpas för i organisationssverige – är just att det är vi supportrar som äger hela framtiden. Vi utser vår föreningsstyrelse och dess representanter bestämmer (med sin röstövervikt) över AB-styrelsen.

Frågan är vad vi gör med vår makt.

Det krävs i runda slängar 100 personer med samma vilja på ett årsmöte för att genomföra en förändring. För den som har talets gåva, en matsked utstrålning och kunskaper om nätverkandets grunder är det en enkel match att ordna. Kalle-Anka-partiet fick sammanlagt 170 röster i det senaste riksdagsvalet, om man säger så.

Men, och här är egentligen kärnfrågan:

VEM tänker brett och konstruktivt kring Hammarbys framtid? Vem sammanställer alla goda idéer och paketerar dem? Var formuleras strategierna? Var debatteras de? Hur breddar vi nätverket så att vi verkligen lockar in de smartaste människorna med Bajenhjärta i världen till våra styrelser och ledningar? (Och får dem att fortsätta, trots att de i samma stund som de accepterar och väljs in till sina uppdrag omvandlas till Pajasar i forumterminologin och hamnar på listan för 40 könsordsmail om dagen vid minsta avvikelse från den ”rätta” vägen.)

Det snackas vitt och brett och tycks ännu bredare.  Bara Bajare, Svenska Fans, Bajen Fans styrelse och olika forum,  i de befintliga FF- och AB-styrelserna, på kansliet, bland investerare, i korvkön, på Årsta och diverse valberedningar, samt på hemvägen från bortamatcher.

Men när knyter vi egentligen ihop säcken? När diskuterar vi öppet och konstruktivt utan personliga motsättningsdimmor och falangtjat, underbordetstrategier och gammalt oförlöst groll?

Gregg var en djävel på retorik. Ovanligt duktig, tror jag, även för att vara fotbollsspelande amerikan. Och när han kallar Hammarby för en ”slumrande jätte” har han naturligtvis en drös med avsikter med ett sånt uttalande, främst att få ett schysst eftermäle i Bajenkretsar. (Ingenting att klandra honom för, alls, och det närmaste halvåret kommer att utvisa om det omedelbart blev så djävla mycket bättre utan honom som vi trodde och hoppades.)

Men jag tror också att Hammarby är en slumrande jätte. Jag är helt säker på det.

Vi har, vaddå? 500 000 sympatisörer i Storstockholm? Vi har närmare 10 000 reggade, pröjsande medlemmar i Bajen Fans? Vi har fixat grejor som Bajen Aid, Forza3000, Söderkisar, Supportrarnas Matchprogram   , kultbokprojektet (som jag själv är en del i)  Söderstadion Forever  och naturligtvis, viktigast, STÄMNINGEN på varje match, hemma som borta och den unika familjekänslan bland Bajare både på Söder och andra ställen där vi samlas. Jag har påpeka det förut, men det tål att upprepas: att man kan göra ett myshumorteveprogram av vår klubbkänsla måste vara närmast världsunikt.

Vi är, kort sagt, djävligt stora och starka när vi verkligen samlar oss. Vi må vara mindre, och på en mindre ”marknad” än till exempel Bayern München, men vi har en bra djäkla bit att gå innan man kan påstå att vi utnyttjar hela den slumrande kraft som vi faktiskt besitter på ett samordnat sätt.

När gjordes senast ett riktigt brett strategiarbete för klubbens räkning? Jag skulle vilja se en samling i Bajenland där vi utgår ifrån våra styrkor, vår plats i seriesystemet och den ekonomi som finns, förstås, men där vi i övrigt har ett vitt papper.

Hur är de framgångsrika klubbarna organiserade? Var finns de internationella exemplen på klubbar som överträffat sina konkurrenter i ”resursutnyttjande”  ur sportslig synvinkel? Vilka är bäst i klassen på sponsring och reklam UTAN att tafsa på klubbmärket? Hur kan allt detta plockas hem och översättas till Bajenanda? Och, faktiskt, hur kan vi på bästa sätt utnyttja de amerikanska delägarna till någonting annat än syndabockar för allt som är kefft?

Jag skrev – ett av de två mest lästa inläggen på den här bloggen någonsin – en liten uppläxning av Kennedy häromdagen. Och även om jag fortfarande tycker att vår hjälte ska snacka mindre och smartare med journalister och lägga mer fokus på att sätta alla frisparkar och hörnor i mål, eller på pannan eller foten på lämplig målgörare håller jag med honom om en sak.

Hur KUL är det att möta Ljungskile?

Och då är det såhär, att Kennedy må vara kung över högerkanten (eller det centrala mittfältet, när han utnyttjas rätt och är i form) men det är faktiskt VI som har makten att påverka allting som sker utanför planen.   (Och ja, om truppen vill påverka sina förutsättningar, är dom många nog att vara nästan en tredjedel av en majoritet på ett föreningsmöte, så what goes around comes around)

Om du har läst ända hit är du Bajare nog att komma med förslag: HUR kan vi inför kommande säsonger – vi äger ju aldrig Bajen, vi förvaltar det bara för kommande generationer – åstadkomma det här på bästa sätt?

Kategorier: Uncategorized

Inläggsnavigering

Kommentarer är stängda.

Blogg på WordPress.com.

%d bloggare gillar detta: