Monthly Archives: augusti 2014

#beach2064 del 6 – Jag klarade det!

Det finns inga bra tajmingar för en sån här grej. Lägg ut en linjal över tolv veckor i ett normalt schema för en förläggare och författare: chansen att få tolv veckor i rad där lågkalori-noll-alkohol-hög-men-trögtänkt passar perfekt är noll komma noll. 

Men alltså: den här veckan: Förlagsfest-poker-50-årskalas, en trippelutmaning värd namnet. Och jag klarade allting galant. Vi hade jättetrevligt alla kvällar, kom hem i god tid och vaknade utsövda. En sorts hälsogrej, det här. Helt klart. 

Jag.

Klarade.

Det! 

Nu vänder jag fokus mot träningen. Hur går det egentligen? Man ska ha klart för sig att någon jätteträning inte är aktuell. 600 kalorier är en tredjedel av det jag förbränner när jag ligger på min håriga rygg utan att röra mig. Så iTrims gym, med sin 20-stationers cirkel där varje set är 30 sekunder passar utmärkt. Tre varv blir 30 minuters intensiv träning. Pulsen går upp. Trots instruktioner om att hålla mig mellan 120-140, märker jag att träningsglädjen – eller ketonfasruset – driver upp mig till omkring 150 passen igenom. Vilket fungerar. 

Men: spegeln ger ett beskt besked. VAR  är de där musklerna som satt så fint på överkroppen? Klart att de försvinner – jag tränar ju inte någonting som bygger upp och vad ska jag bygga med? 

Ny idé. Jag byter ut ett pulspass mot ett lågintensivt, hög-rep gympass. That should do the sus. 

Och jotack: 4.4 kilo till första delmålet. Det tar sig. 

Annonser
Categories: #beach2064 | Etiketter:

#beach2064 del 5 – tippelutmaningen, del 2

Jodå. Pokerkväll med grabbarna för första gången sedan i våras. Drivor av dignande mat på temat ”Svensk husmanskost” och vinprovning med gamla och nya favoriter. Jag: har redan käkat. Men njuter av Cillas fina uppläggningar av maten och smakar (och spottar) vinet. 

Svårigheten: att vara upp-front med allting och bestämma sig just precis när man kommer in i situationen. 

Sedan: kakbit. Grabbarna käkar, jag är redan klar. Grabbarna sväljer vinet under provningen. Jag spottar. 

VI har en lika trevlig kväll som vanligt. Egentligen är jag inte ett dugg förvånad, men mot bakgrund av att jag inte varit helvit, eftersom det inte har varit nödvändigt, NÅGON tidigare pokerkväll sedan Klöver Kungar drog igång 1994, är det ändå en så kallad märkeshändelse. 

Grabbarna stöttar. Ingen trackar mej och jag noterar att vattenflaskorna går åt på fler håll under slutfasen av kvällen. Vad har jag ställt till? Och vad är det jag börjar inse med det här? 

Och jo, någonting har skärpan i skallen att göra med att jag både spikar blindprovningen (som är ganska lätt) och vinner pokerkvällen (vilket naturligtvis också är givberoende, jag får många bra öppningar att jobba med). 

Två utmaningar nere. One to go. I kväll är det 50-årskalas för kär vän. Håll tummarna. 

Categories: #beach2064 | Etiketter:

#beach2014 del 4 – trippelutmaning

Piratförlaget, min tidigare förläggare och mina kära vänner OCH samarbetspartners fyller 15 år. Lokalen är full av människor, glam, musik och som brukligt är när piraterna bjuder till galej dignar borden av väl vald mat och dryck. Jag möts av Lasse & Anders som undrar vilken öl jag vill ha. ”Bubbelvatten, min gode man” svarar jag och det tar faktiskt inte mer än tretton nanosekunder innan snabbtänkte Jexells nuna förvandlats till en altfiollåda. ”Halawah? Är du sjuk?” 

Jag förklarar min belägenhet. ”Så det var liksom dags” nickar Anders tankfullt. En sorts manlig enighet om att man måste göra vad man måste göra uppstår. Och precis så är det ju. 

En stund senare: Körberg har sjungit klart. Han är en lysande estradör även när han får en kvadratmeter scenyta, 200 pers som glammar runtom och minimal upphöjning. (Han är, liksom undertecknad och för all del värden Jan, inte någon kille som man ser högt över alla andra) . Men han tänder till och levererar en musikalupplevelse, trots omständigheterna. Respekt. Pianisten gör ett riktigt hederligt jobb med att kompa också. Men att klara att riva av ANTHEM i denna miljö?! Ett örhänge förvisso, men utan orkester, hall och smoking…

but I digress. 

Middagen som serveras på buffévis innehåller mängder av gottis. Vad jag gör? Drar mig undan till en garderob exakt 19.00 och mumsar snabbt och på något vis skuldmedvetet i mig min iTrimbar. Alex Schulman ser mig inte. Tur. Det tar nästan 30 sekunder. Sedan är jag i minglet igen. Spik nykter för – inser jag – första gången någonsin på ett förlagspartaj. Och har exakt lika trevligt som vanligt. Jag är uppenbarligen i rätt bransch. Försökte en gång vara nykter i finansbranschfest-sammanhang, det var jättetrist. 

Stoisk, alltså. Men har väldigt, väldigt trevligt. Och idag på morgonen belönas jag av vågen. 4.7 kilo kvar till delmål 1. Det i sig är all pepp jag behöver. 

I kväll är det pokerafton med polarna. I morgon kväll födelsedagsfest för kär vän. Första delen av trippelutmaningen är avklarad. Två är kvar. Önska mig lycka till! 

Categories: #beach2064 | Etiketter:

#Beach2064 del 3

Sover extremt dåligt, vaknar vid tretiden och somnar exakt tills dess väckarklockan ringer. Ingår det? Räknade ut att jag nog tål tio extra kalorier igår kväll och hackade ned tomat och grönkål i påssoppan. En nypa Tony Cachéres cajunkrydda på det, och jag fick en riktig måltid. Tuggmotstånd är underskattat. Tack också kära dottern som satt bredvid med en vanlig elitidrottarmiddag och klagade på att hon nog inte fick i sig allt. Peppen, liksom. 

Att träna i iTrims gym blir ibland …udda. I morse var det en poppig låt om att ”inte dö än” samtidigt som vi sliter för livet i cirkeln. Jag vet inte om jag gillade det. 

Vikten stod kvar på (den finfina) nivån från igår. Antagligen har jag andats häftigt i natt. Sånt sätter sig direkt runt midjan, har jag hört. 

Categories: #beach2064 | Etiketter:

Öppet brev till Ulf Lundell

Jag har aldrig skrivit något brev till dig förut, trots att jag lyssnat på dig sedan någon gång tidigt åttiotal. Då var du den vuxne rolige förebilden, född samma år som Bruce Springsteen och min storebror. (Ja, jag är sladdbarn, snabbt räknat där! ) När jag tänker på saken är du född samma år som Göran Persson också. Han har aldrig varit en rolig vuxen förebild för mig. 

På scenen våren 1982 i Örebro var du en iakttagare, en teckentydare och – inte minst viktigt – någon sorts igångsättare, om så bara av ett party. Jo, när jag var i tonåren var du något av en ledartyp, en frivol pionjär som jag upplevde som närmast ostoppbar. Kär och galen skulle mycket väl kunna kallas för mitt livsmotto. 

Och jag läste böckerna, har fortsatt att läsa böckerna, och blir precis så mycket snabbare för varje år på att läsa att jag klarar av att böckerna blir längre och längre, men tycker nog att det är litet tråkigt att dom har så effektiva larmsystem nuförtiden på NK’s möbelavdelning. Ingen chans att upprepa det där du vet om man skulle vilja testa själv. Jag har kollat med några vänligt sinnade vakter, tro mig. 

Jag har hela tiden – och alltmer – varit och blivit varse att du har ett politiskt budskap, eller snarare en sorts hållning i grunden. Med ökande mognad hos oss bägge har det budskapet blivit tydligare och tydligare i dina texter, vid sidan av dina hyllningar till kvinnan, romantiken, kärleken och livet. 

Nu till mitt ärende. Jag läser att du ska ge dig ut på en trestadsturné för att göra ditt till i valrörelsen. Låt mig applådera detta. Vi behöver vuxna politiker med ett perspektiv som kanske sträcker sig litet utanför politikens ungdomsorganisationer. Men jag är rädd för en grej. Tänker du verkligen bara ge dig ut och kritisera den förda politiken? Jag har läst en hel del intervjuer med dig – och lyssnat på plattorna – och du är ju (helt korrekt) rätt förbannad på hur landet sköts och hur politiker och toppbolagsbossarna sköter hemmamyllan. 

Men tänker du verkligen låta det stanna där? Att kritisera, aldrig så elakt, vid tre välbesökta valmöten? Jag vill se dig kandidera, jag vill se en rockmusiker med pondus och initiativkraft som ledare i Sverige. Du har insikterna, du har ett patos och nog brinner det någonstans därinne fortfarande? Du skulle kunna återuppfinna den där ledartypen från åttiotalet, ta kommandot och släpa med dig en rejäl bit av den svenska allmogen in i Rosenbad. Var inte blyg, vi vet att du kan! 

Jag skrev förresten en liten historia om hur det gick när en grupp experter försökte sätta in Bruce Springsteen som överledare i Sverige. Den novellen går att låna på våra fina bibliotek i miljövänligt e-format. Man kan också köpa den för ynka 19 kronor här. Låt bara ingen säga att det är den som inspirerat dig och att du är tvåa på bollen efter Bossen. 

Gör det, och när du intagit Rosenbad lovar jag att ge dig tiofalt igen. Ingen dum deal, va? Vi behöver en Ny Boss För Sverige! 

Categories: Uncategorized

#beach2064 del 2

Mår osedvanligt bra. Tappar 6 hg jämfört med gårdagen, alltså: effektiviteten i detta! 5.3 kg fram till nästa delmål, således. Upptäcker när jag försöker göra ett överslag på en royalty i skallen att jag möjligen är mer trögtänkt än vanligt, faktiskt litet svårt att fokusera på någonting som i vardagslag brukar flyta utan ansträngning. Hade Anitha rätt när hon påstod att hjärnan inte pallar en så låg kaloritillförsel utan att tappa prestanda eller är det bara höstmörkret? 

Förklarar under en fika med två hockeyprofiler att jag går iTrim. Dom ba: ”Så du ska lägga på dig litet mer tyngd?” på fullt allvar. Relativiteterna, tänker jag. I vissa läger är jag en klen kille. Och jag har ingen träningsvärk efter gårdagens pass på det nya gymmet. Bra eller dåligt? 

Men kampanjen fortsätter och jag ska strax skriva ned den där listan på allt som är roligt med detta. Eyes on the prize, till exempel skjortor som sitter snyggt igen, kavajer som går att använda och fotboll som går att spela *snabbt* igen. 

Categories: #beach2064 | Etiketter:

#beach2064 del 1.

En bantningsblogg med Bajen, Bok och Bluesinslag? Kanske. Eller bara ett sätt att skriva ner vad som händer i syfte att peppa sig själv och andra? 

Det där med att vara i form är någonting relativt. Inför sommaren 1992 när jag var nykläckt pappa åt den väna lilla dottern, gjorde jag ett osannolikt formfrest och tappade vikt, sprang marathon och fortsatte att kuta hela bäbissommaren. Min matchvikt var då lååååångt under dagens, men när jag ser på bilderna blir jag inte riktigt avundsjuk på den i och för sig strömlinjeformade, men hopplöst klena gossen. Maran det året var min första på riktigt och jag vill minnas att jag sprang den på någonstans runt 4.40. En okej tid. För fyra år sedan sprang jag senast maran. Den gången arton kilo tyngre än under premiären och loppet gick på 5.10, knappt. Men skillnaden? Jag hade full kontroll och stor glädje när jag sprang. Fat but fit, konstaterade jag då. Och det har jag levt på ett tag. 

Men sedan kommer man till den där punkten som Tim Ferris i fyratimmarskroppen kallar för ”The Harajuku Moment” när man inser vad som hänt sedan sist och att Någonting. Nu. Måste. Göras. Översatt till svenska kanske det blir ”Herrejösses-stunden”. 

Efter att ha ruvat på både det ena och det andra föll valet på iTrim. Vänner med gott omdöme och ett fördelaktigt yttre har testat och klarat sig fantastiskt väl, så varför inte jag? Tajmingen med kalas varje helg, bokmässor, releasepartyn – inklusive, patetiskt nog, mitt eget med vännerna Ralph och Claes för Köttbullsboken och diverse trevliga utlandsresor är milt sagt inoptimal, men skärskådar jag kalendern för det senaste året går det avgjort inte att hitta EN enda period när tolv veckors svält på frivillig basis skulle vara önskvärt ur just den aspekten. 

Varför iTrim? Jag lockas av det definitiva. Tolv veckor. No shit. Och en balanserad syn på vad som skall komma därefter. Ligger ganska nära hemmet. Trevligt bemötande. 

Metoden så: tre veckor på 600 kalorier om dagen. Därefter 900 kalorier om dagen i upp till nio veckor eller tills målvikten är nådd. Det är mer än supermodellerna på Manhattan äter, men faktiskt något mindre än hälften av vad man fick i koncentrationslägren. Ingen jämförelse i övrigt. 

Samtidigt: träning. På ett gym som för denne bredbente gubbe är hopplöst omanligt. Inget stånk. Inga fria vikter. Men, skulle det visa sig i morse, djävligt effektivt. Trettio minuter i en cirkel med tio maskiner och tio pulsövningar är oväntat uttömmande. Även om man då har levt på kalorinivå kanariefågel i fyra dagar nu. 

Japp. Fyra dagar. Började i torsdags morse med en gröt. Sedan en shake till lunch, en shake till mellis och en påse soppa till middag. Plågsamt. Fredagen var hård. När tjejerna på kontoret läppjade på sin kalla fredagsöl skålade jag i blåbärsshake. Oh, the pain. Fredagsmys på en skål kycklingsoppa var oväntat lättlagat, men i övrigt ingenting att skriva hem om. Bulldogsvalpen tittade bittert på oss och undrade var all den goda maten han brukar tjåla om tagit vägen. En olycka kommer sällan ensam, tycktes han säga. 

Det tar en minut att laga maten. Max. Eller sex nanosekunder när man öppnar en shake. Och det tar så kort tid att man måste ta små tuggor på värsta överklassmanér med händerna i knäet efter varje tugga-släsch-klunk för att överhuvudtaget hinna äta mat tillsammans. 

Just det. Jag gillar ju att laga mat. Det gör jag inte heller på tolv veckor, vilket är nästan tråkigare än att inte äta den. Men inte så tråkigt att jag tänker laga djävligt god mat och sedan servera den till ungdomarna. Inte SÅ tråkigt. 

Igår var vi på Söderstadion och såg Bajen lira. Bajen Bars och Rakade… 

Bars. Inte Bärs. 

Bars. Man kan inte ha med sig en shake in på Söderstadion. Men att smuggla in en Powerbar lät sig göras. 

Ska vi ta en bärs efteråt? 

Nej en bars. 

Är det synd om mig? Inte ett jota. Tänk om det här fungerar? Om jag kan återställa tolv år av sakta förfall på tolv veckor? Just nu lever jag ju. Trots modell/fånge-dieten. Jag kommer att klara de första tre veckorna utan större problem, verkar det. 

Önska mig lycka till. 

Jasså? Hur det går? Jotack. 85.9 står det på vågen. Målet är 73. Nu kör vi. 

Categories: #beach2064 | Etiketter:

Blogga med WordPress.com.