Öppet brev till Ulf Lundell

Jag har aldrig skrivit något brev till dig förut, trots att jag lyssnat på dig sedan någon gång tidigt åttiotal. Då var du den vuxne rolige förebilden, född samma år som Bruce Springsteen och min storebror. (Ja, jag är sladdbarn, snabbt räknat där! ) När jag tänker på saken är du född samma år som Göran Persson också. Han har aldrig varit en rolig vuxen förebild för mig. 

På scenen våren 1982 i Örebro var du en iakttagare, en teckentydare och – inte minst viktigt – någon sorts igångsättare, om så bara av ett party. Jo, när jag var i tonåren var du något av en ledartyp, en frivol pionjär som jag upplevde som närmast ostoppbar. Kär och galen skulle mycket väl kunna kallas för mitt livsmotto. 

Och jag läste böckerna, har fortsatt att läsa böckerna, och blir precis så mycket snabbare för varje år på att läsa att jag klarar av att böckerna blir längre och längre, men tycker nog att det är litet tråkigt att dom har så effektiva larmsystem nuförtiden på NK’s möbelavdelning. Ingen chans att upprepa det där du vet om man skulle vilja testa själv. Jag har kollat med några vänligt sinnade vakter, tro mig. 

Jag har hela tiden – och alltmer – varit och blivit varse att du har ett politiskt budskap, eller snarare en sorts hållning i grunden. Med ökande mognad hos oss bägge har det budskapet blivit tydligare och tydligare i dina texter, vid sidan av dina hyllningar till kvinnan, romantiken, kärleken och livet. 

Nu till mitt ärende. Jag läser att du ska ge dig ut på en trestadsturné för att göra ditt till i valrörelsen. Låt mig applådera detta. Vi behöver vuxna politiker med ett perspektiv som kanske sträcker sig litet utanför politikens ungdomsorganisationer. Men jag är rädd för en grej. Tänker du verkligen bara ge dig ut och kritisera den förda politiken? Jag har läst en hel del intervjuer med dig – och lyssnat på plattorna – och du är ju (helt korrekt) rätt förbannad på hur landet sköts och hur politiker och toppbolagsbossarna sköter hemmamyllan. 

Men tänker du verkligen låta det stanna där? Att kritisera, aldrig så elakt, vid tre välbesökta valmöten? Jag vill se dig kandidera, jag vill se en rockmusiker med pondus och initiativkraft som ledare i Sverige. Du har insikterna, du har ett patos och nog brinner det någonstans därinne fortfarande? Du skulle kunna återuppfinna den där ledartypen från åttiotalet, ta kommandot och släpa med dig en rejäl bit av den svenska allmogen in i Rosenbad. Var inte blyg, vi vet att du kan! 

Jag skrev förresten en liten historia om hur det gick när en grupp experter försökte sätta in Bruce Springsteen som överledare i Sverige. Den novellen går att låna på våra fina bibliotek i miljövänligt e-format. Man kan också köpa den för ynka 19 kronor här. Låt bara ingen säga att det är den som inspirerat dig och att du är tvåa på bollen efter Bossen. 

Gör det, och när du intagit Rosenbad lovar jag att ge dig tiofalt igen. Ingen dum deal, va? Vi behöver en Ny Boss För Sverige! 

Annonser
Categories: Uncategorized

Inläggsnavigering

Kommentarer inaktiverade.

Blogga med WordPress.com.

%d bloggare gillar detta: