#beach2064, del 21 ”Ska du verkligen ha den där stora skjortan?”

Så det kan bli! I lördags var det föreläsningsdags. En hel sal full av målmedvetna, livserfarna författaraspiranter – 150 personer – på en författarklinik arrangerad av Ann Ljungberg. Man tänker naturligtvis på vad man ska säga, men när det är gjort och repeterat, är ju frågan hur man förpackar saken. Min uppgift var att berätta om hur man som författaraspirant ska närma sig förlag och hur man skall känna stolthet över sitt manus och faktiskt VÄLJA vilka förlag som får chansen att välja en.

Plats för ett något seriösare utseende, och för att liksom understryka detta (tänkte jag) valde jag ut den där slimfitskjortan som jag också plockade ned åt vår skjortbristlidande utlandsgäst till nyår. Den gick på, jag promenerade ut framför spegeln och fick kommentaren från C ”Ska du verkligen ha den där stora skjortan?”

Jag framhärdade. Och på fotona från evenemanget ser man – faktiskt – att skjortan är litet stor. Glädje!

Nu handlar det litet om vart jag ska härnäst. På två vis. Jag är inte framme än, och jag måste ha en strategi för hur jag når målet. Har man satt det, ska man nå det. För det andra går jag nu in i en period som jag hela tiden har insett att jag INTE tänker fasta bort. Denna vecka är det bokmässa och om två veckor åker jag och pokerpolarna till New Orleans. Om jag tänker sitta på ”The Spotted Cat” och dricka VLC-smoothies? Nix.

Men det gäller att inte bete sig som en hillbilly i den här situationen. Vad kan jag göra för att ta mig igenom så kalorisnålt som möjligt utan att tappa glädjen?

Jag bokade ett möte med min otroligt kloka iTrimrådgiverska och snackade igenom situationen. Min slutsats efter att ha vridit och vänt på tankarna sedan dess är att jag går upp på ”Varierat” under bokmässan. Att inte käka någon speciellt stor frukost och bara det nödvändigaste till lunch, det hör liksom till. Så det blir inget problem. Och allt jag behöver göra därefter är att tänka ”handflata”. Och detta är – vid sidan av klassiskt gitarrspel – första situationen som jag är i och behöver vara genuint ledsen över att ha relativt små, nästan litet magra händer. Till och med det klassiska konsertpianot gick ju bra på den tid det begav sig. Men att käka köttbitar som kan misstas för frimärken? Well, so be it. Protein, grönsaker (och ett då- och då-igt glas ljummet rödvin, jag har inte gått i kloster) here we come! Ölpremiären får emellertid anstå tills vi sätter fot på Lousiansk mark.

Och viktnedgången, då? Jotack. Den har planat ut, märkligt vore det annars. I synnerhet med gymträningen i åtanke. Men den har fortsatt, även under helgen och vi noterar nu 2.4 kilo kvar till nästa delmål och 5.4 kilo kvar till Det Stora (lilla) Slutmålet. Just denna morgon kunde jag klappa mig på axeln och konstatera att jag vägde 1 kilo mindre än jag gjort som lägst på fem år. Det måste räknas.

Annonser
Categories: #beach2064 | Etiketter:

Inläggsnavigering

Kommentarer inaktiverade.

Blogga med WordPress.com.

%d bloggare gillar detta: