Monthly Archives: september 2014

#beach2064, del 14 – Det. Var. Som. Fan.

De positiva effekterna fortsätter. Eller, det gör dom ju inte bara: dom TILLTAR. Jag testade ju den där skjortan igår, den jag köpte för tre år sedan för att den nog skulle sitta fint när det sista kilot (som aldrig försvann) försvann. Och den satt ju närmast perfekt. Kanske litet rymlig, faktiskt. 

På den linjen fortsatte jag i morse och hade jag nu varit en kvällstidningsreporter skulle jag satt rubben ”TOKBANTA OCH TJÄNA TUSENLAPPAR” på alltsammans. Fem snygga, icke alls helt odyra skjortor (obetydligt begagnade, vill jag lova) kom mig till skänks. Är det typiskt manligt, detta att köpa för litet i hopp om att det ska funka senare, eller är det min inre tjej som har valt prylarna? Jag tror på det förra, min hustru har inga sådana problem med sina inköp. Nåväl: 

Alla.

De.

Gamla. 

Tajta.

Skjortorna.

Funkar. 

Och jag är glad. 

 

1.4 kilo kvar till delmål ett. Ett dygn av miniminimini-kalorier kvar till ökningen. Kämpa, Hans-Olov, Kämpa. 

Annonser
Categories: #beach2064 | Etiketter:

Regina Kevius sista självmål

Jag läser den här intervjun med Regina Kevius och häpnar. Hon har förvisso varit i blåsväder förut och fått ta tillbaka sina ord, och jag hade hoppats att hon fått äta upp dem med en extra bägare självinsikt utan extra kostnad. 

Men så är nu inte fallet. Självinsikten är tydligt ersatt av en närmast karikatyrmässigt moderat teflonpamphållning och sakargumenten antyder att det har brunnit i en kontaktledning norr om själens Herrljunga, varför alla tåg står stilla på den Keviuska bangården. Lyssna på de här argumenten, till exempel: 

Kevius: Idrottsnämndens fokus är barn och ungdomsidrott

Jodå: Ställ damfotboll mot barnidrotten bara! Ett klassiskt retoriskt grepp, a la  ”invandrare mot fattigpensionärsvälfärd” hos SD. Och fundera över vad effekterna blir av att flytta fotbollsspelande tjejer på söders främsta förebilder till andra sidan stan, så att det blir rejält svårare att slinka ned och spontantitta med familjen. 

Kevius: Jag kan konstatera att Djurgårdens herrar åker till Stockholmsarenan.

AOOOW, don’t get me started. För att spara tid påpekas här två uppenbara argument

* TVÅ FEL GÖR INTE ETT RÄTT. Jag undrar om NÅGON med äkta Djurgårdssympatier är nöjd med det nuvarande läget. 

* Det är en viss liten skillnad än så länge på publiktrycket på herr- och dammatcher. Damfotbollen har precis börjat bygga tryck och om fem år, kanske vi har nått en rejäl publik även för dem. OM inte politiker utan förståelse för verkligheten förstör allting, förstås. Kevius är på god väg nu. 

Man kan argumentera ännu längre. Det ska jag inte göra. Hunden vill gå ut. Men låt mig bara peka på två saker till. 

1. Det handlar om 30 miljoner, om jag är rätt underättad. Utslaget rent redovisningstekniskt på ett antal år, i en stadsbudget på 35 miljarder där Idrottsförvaltningen disponerar mer än en halv miljard och man därtill kan anslå EN miljard för förbättrade cykelbanor. You do the math. Förresten: har någon övervägt att ta hjälp av Bajenvänliga sponsorer? 

2. Kanalplan är ett kulturarv av rang. Att kunna spela elitfotboll där är naturligtvis oerhört betydelsefullt. Skulle Regina Kevius kunna tänka sig att spela opera på Tele2 Arena också och bygga marknadshyressatta bostäder på Gustav Adolfs Torg? ”Jag noterar att diverse stora kulturpersonligheter kan tänka sig att spela på Tele2, så varför inte subventionerade operasångare?” 

Det finns egentligen bara en positiv sak i hela den här soppan. Mycket talar för att detta är Regina Kevius sista självmål på ett bra tag. Jag tror faktiskt att det kan ha funnits Bajare och andra söderortsboende damfotbollsentusiaster som röstat på moderaterna i kommunalvalet tidigare. Men dessa röster torde efter detta söka sig till andra, vettigare alternativ. 

För övrigt måste man ju undra. Fanns det inte en dumhetsformel i Harry Potter-böckerna? ”Kevius Maximus” eller något sådant? 

#endofrant

Categories: Uncategorized

#beach2064 del 13 – en oväntad nackdel

Härligt. De där skjortorna jag köpte för tre somrar sedan som jag ”snart” skulle passa jättebra i, dom? Japp, sitter som skräddarsytt. Det är bara tre månader sedan jag slutgiltigt gav upp på dem, därför att gliporna i buktrakten blev milt uttryckt parodiska. Nu är jag inte i närheten, inte i NÄRHETEN av att strama runt midjan, ens i sittande ställning. 

Magi. 

Men all vit magi har en svart och ondskefull baksida. Läderjackan jag köpte för ett år sedan, den? Japp. ALLDELES för stor nu. 

Och ett hekto närmare slutmålet. Två dagar kvar till ökat kaloriintag och mer att välja på. 

Viktminskningens lydige och lycklige tjänare, c’est-moi! 

Categories: #beach2064 | Etiketter:

#beach2064, del 12 – en egen liten utmaning

Kanske börjar jag bli kaxig nu? Det där med fest trots dieten gick ju alldeles utmärkt. Därför kör jag – denna festfria vecka – en helt annan sorts utmaning. Man måste ju testa gränserna litet, menar jag. Om inte annat blir det en bra historia för eventuella barnbarn. Eller ungarnas småkusiner. 

Jag tänkte såhär: om jag nu faktiskt går omkring och känner mig oförtjänt mätt (utom när familjens yngsta batting slår sig ned bakom ett berg av välhängd entrecote, grillad majskolv och goda såser) borde jag kunna träna mer, inte sant? 

Frågan är: hur mycket mer? 

Så nu testar jag att byta ett av de tre flåspassen på iTrim mot ett SATS-gympass med mina älskade vikter denna vecka. OCH lägger dessutom till ytterligare två gympass. Denna vecka blir det således FEM träningspass. Två är redan avklarade: SATS i morse (trots strömavbrott på Kocksgatan, var vi fem tappra själar som stånkade i dunklet utan musik.) och iTrim denna afton. 

Närmaste del-delmål: TORSDAG, då jag gjort de tre veckorna på Väldigt Inte Praktiskt Taget Någon Mat Alls-schemat och får gå vidare med Litet Mer Kanske Nästan Matliknande. 

Oh glory day! 

Annars: 2 kilo kvar till delmålvikt nummer ett. Kan man hinna dit till torsdag, tro? Om så sker, är jag beredd att börja plugga svart magi för att ta reda på vad som händer här egentligen… 

Categories: #beach2064 | Etiketter:

#beach2064 del 11 – Delmål och nedräkning

Delmål är viktigt. Först tänkte jag att ”äh, vafan, är jag inte man nog att jobba mot ETT mål?” men sedan insåg jag hur trevligt det är att dela upp resan. Jag har sprungit marathon och där haglar ju formligen delmålen som psykologiskt knep att överleva 42 km på asfalt. Så jag har uppenbarligen gjort det förut. Känslan när man under Maran susar förbi skylten som anger att man är halvvägs, till exempel. En högskoleutbildning delas upp i kurser, och den samlade poängen visar hur långt man kommit. Ett liv delas in i till exempel decennier och sådär håller det på. 

Så. Jag delade upp resan i två. Delmål ett är en rund och bra siffra: 80 kilo. Delmål två får faktiskt bli 76 kilo och delmål tre är slutmålet 73 kilo. 

Vad får man göra när man når ett delmål? Inte för mycket, förstås. Men man kanske kan unna sig någon kontrollerad urballning utan att tappa målet med blicken. Att till exempel förlagsbranschens stora personalfest och mingelbegivenhet – Bokmässan i Göteborg – ligger slutet av september, dit det alltså är två och en halv vecka nu, känns ju som en milt uttryckt rimlig delmålspunkt. Frågan är: med 2.6 kg kvar till delmål 1 i fredags morse…vilket mål är jag vid då? Och när jag och Pokergänget åker på vår årliga höstresa i fyra dagar den 9 oktober…var är jag då? Ännu har jag ingen aning. Om min vikt tänker fortsätta att hålla sig på det finfint sluttande plan som den nu följer… ja då djäklar. 

Samtidigt har det här med delmål blivit ett sätt att verkligen hålla ögonen på SLUTMÅLET. Så snart jag och C ser någonting som vi är sugna på säger vi ”Delmål!!” i munnen på varandra. DET är roligt, och innebär en sorts kontrakt med själen: OM jag är duktig nu, blir det en belöning … inte i nästa tillvaro, men väl i livet efter detta pås- och tetrahelvete. 

Ännu ett delmål – belöningsfritt, men hett åtrått – når jag om fyra dagar. DÅ ryker nämligen bokstaven ”V” som i VLCD (Very Low Calorie Diet) all världens väg. Jag längtar redan efter att äta mat med tuggmotstånd. Även om jag fubbat och hackat ned en och annan miniminitomat under resans gång för att få använda tänderna till någonting. 

Snart är alltså 21 dagar med ett samlat kaloriintag på 12600 – motsvarande ungefär sex vanliga pizzor… till ända. Ljus 1 i tunneln. Eller hinner jag till delmål 1 dessförinnan? Vi får se vad kroppen säger. Ingenting hänger på mig, så länge jag följer dieten. 

Categories: #beach2064 | Etiketter:

#beach2064, del 10 – vad gör den här grejen med mig, egentligen?

Hösten är alla förläggare och författares mingelhöjdpunkt. Releaser, jubileum, middagar och galenskaper avlöser varandra och det är i princip möjligt att – precis som finansmarknadsmänniskorna har det i december – gå i månader utan att vara riktigt nykter. Det handlar egenligen, det tror jag verkligen, inte om något missbruk per se, utan om en representationspraxis, en branschöverenskommelse om att litet ljummet rödtjut och några kalla bärs alltid går ner. Eller ett glas bubbel till firandet? Eller… 

Men inte just nu. 

Inte för mig. 

Med tanke på det packade schemat, har jag nu lyckats pricka in FYRA tillfällen att helt klart dricka och ganska troligtvis äta alldeles för mycket. Förra veckans trippelutmaning (se tidigare inlägg) och gårdagens release för Köttbullsboken – som jag ju till och med varit en av tre författare till, bortsett från att jag alltså förlägger den. 

Och allt sker alltså med en liten power bar i handen och ett glas bubbel…vatten i den andra. Så är folk inte vana att se mig. I min vulgärprofil ingår snarare att ha en litet sned blick och en ständig öl i näven, även framåt de större småtimmarna. 

Men när man väl bestämt sig, har man bestämt sig. Och det visar sig att jag fungerar ganska bra även spiknykter i representationssammanhang. När man inte testat på väldigt länge (jag hade en otroligt nykter period i början av detta sekel, men den är troligen preskriberad även hos IOGT NTO) kommer det nästan som en överraskning. 

En otippad bonus av viktminskningsprogrammet således. Och om du undrade så minskade jag även i vikt från igår. Nu 2.6 kg kvar till DELMÅL 1. Vad blir det efter helgen? Jag kan nästan inte bärga mig! 

 

Categories: #beach2064 | Etiketter:

#beach2064 del 9 – Just sayin’

2,8 kilo kvar till delmål 1. Ner 0,7 kg sedan igår. Just sayin’

Saknar matlagning så väldigt mycket. Och man lagar inte mat när man inte får äta den alls. Just sayin’ 

Och i kväll har vi releasepartaj för Köttbullsboken. 

Categories: Uncategorized

#beach2064 del 8. En självpåfyllande profetia

I går kväll slog det mig vad som verkligen fungerar med iTrimkonceptet för just mig. Jag behöver inte tänka, så länge jag följer programmet. Jag behöver inte ta något personligt ansvar! I alla andra dieter har – vilket förstås säger mer om mig, egentligen, än om programmet – jag funderat, tvivlat och känt skuld när jag inte lyckats tillräckligt bra på vågen. 

Var det så smart att käka bulgur? Ingick verkligen morötter i 4-timmarskroppen? Träffade viktväktarna snett när dom säger att potatis är okej? Kan jag smälla i mig en tretusenkalorimiddag så länge som det bara är fett och protein, eller kommer kvardröjande kolhydrater i kroppen ändå paja allting? 

När man har min läggning;  att försöka förstå saker och ting teoretiskt (LCHF verkar ju briljant som strategi, verkligen) och samtidigt en dragning åt det självkritiska (jag vet: svårt att tro när man träffar mig) blir alla former av viktminskningsprogram rätt plågsamma. 

Fram tills nu, alltså. 

Jag har helt enkelt insett: 600 kcal om dagen ÄR OKEJ. JAG KAN INTE GÖRA MER NU. Och programmet fungerar bevisligen för andra, vilket gör det himla troligt att även min kropp – trots sin dokumenterade förmåga att liksom förbrylla mig – kommer att bete sig som i programmet: radikal viktminskning i början och därefter en stadig, långsammare men så härligt obönhörligt pålitlig under de senare veckorna. 

Slutsatsen är väldigt behaglig för någon som dygnet runt driver en verksamhet där allt sker på mitt ansvar: jag behöver bara slappna av och göra som det står i programmet. Händerna för öronen, ba-ba-ba: allt fungerar! 

Och det gör det. 

Verkligen. 

Nu 3.5 kilo kvar tills delmål 1 är uppfyllt. Det som SKA vara på plats till Bokmässan, or else. 

Ja djävlar. 8 kilo på 14 dagar, det ÄR inte direkt bulldoggkiss, det. Och, tackar som frågar, jag mår fantastiskt. Även efter gårdagskvällens intensiva pulspass. 

Categories: #beach2064 | Etiketter:

#beach2064 del 7: träning, första gruppmötet och resultat

Det var gruppmöte igår. En stödaktivitet som går ut på att träffa likasinnade med samma tidtabell, diskutera och dela med sig. Trevligt, och det kommer nog att bli användbart när motigheten – den måste väl infinna sig – kommer. Bra folk i gruppen också. 

Inför mötet genomförde vi en invägning. Det visar sig att vågen på iTrim synkar med vår egen, vilket är praktiskt. Men den mäter också fettprocent och sånt. Och hör och häpna: min fetthalt har minskat med 4.4% och HELA viktnedgången hittills (naturligtvis måste det finnas en felmarginal i både initial och uppföljningsmätningen) består av fett. HELA den massa som försvunnit är fett! 

Även om det inte stämmer riktigt, är detta helt fantastiskt. Den här fasen ska ju vara mest vätsketapp. Jag väljer att njuta av läget. 

Träning så: iTrim är ett bra ställe och träningscirkeln fungerar. Men jag saknar verkligen mitt gamla gym och träningsverken. Så. Efter mötet går jag i stället och tränar på SATS. Och jag klarar det, trots superlågkaloridieten. Och det är som att komma hem. 

Plan: byta ut en träning i veckan på iTrim mot SATS för att hålla hela formen. Och kanske gå en gång till dit varje vecka… 

 

Categories: #beach2064 | Etiketter:

Skapa en gratis webbplats eller blogg på WordPress.com.