Så var den gigantiska personalfesten för bokbranschen avklarad. Fyra heldagar med mer eller mindre begåvade tankeutbyten på scener, i montrar och runt bardiskar. Samt middagsbord.
Min taktik var rätt enkel. Jag skulle sköta mig så mycket och väl som praktiskt möjligt, vilket i praktiken kan översättas med tre rivstartmål (frukostbar, lunchsmoothie, mellanmålsbar) och en riktig, restaurangtillagad måltid varje kväll.
Här bröt jag medvetet och fullständigt med alla klokskaper jag fått med mig från iTrim. Upptrappning? Har inte lust, det ger ju fler kalorier än att köra rivstart in i kaklet. Försiktighet med vad jag käkar? How about ett glas vin och de köttigare delarna av en baconburgare? (Jodå, jag lämnade bröd och pommes åt sitt öde där på tallriken).
Och resultatet? Jotack, kan sammanfattas i några punkter:
1. Att äta var roligt och gick jättebra. Inga magproblem alls med att smälta allt jag stoppade i mig.
2. Tåligheten för alkohol efter fem vita veckor och utan depåer i kroppen? Gissa själv. Billig fylla, helt klart.
3. Hungerkänslor under tiden pga nya matvanor? Inte ett spår! Snarare en känsla av tyngd och proppmätthet som snabbt lade sig över mig.
4. Och vid hemkomsten, eller snarare, på måndag morgon, hade jag lagt på mig 1,2 kilo.
Två dagar senare är den extravikten borta med viss råge. 1,6 kg kvar till nästa målvikt. Den SKA jag vara framme vid nästa onsdag, dagen innan det bär iväg till New Orleans. Då blir det ytterligare fyra dagars busande…
Men uppenbarligen är det som händer inte något värre än att jag förlänger dietperioden med en vecka för varje undantagslångweekend. Det kan man ju faktiskt leva med.
Välkommen till The Sormlands 