Daily Archives: oktober 6, 2014

Ängelholm och penningarna…

Det är inte alls så att jag önskar Ängelholm åt pepparn. Inte på det här viset, i alla fall. Men det är självklart så att klubben från byn som både hann få och förlora sina stadsprivilegier under 1500-talets första hälft för evigt kommer att ha en särskild, mörk och möglig, plats i mitt hjärta för sin insats i superettanpremiären för dryga fem år sedan. Fem dryga år sedan, om man säger.

Men nu handlar det inte om det, utan om den där klubbens framtid. Det har ju lekts med en del scenarier kring tabellen, beroende på hur utvecklingen för Ängelholmsekonomin egentligen blir. Och eftersom jag fick lära mig räkna redan i första små på Handelshögskolan kan jag inte låta bli att fundera över några pikanta inslag i affären.

Ängelholm vill förstås överleva. Så klubbens sponsorer och andra intressenter är förstås väldigt intresserade av att skjuta till pengar. Om de har några.

Men vilka andra skulle egentligen kunna tänkas vara intresserade?

Ljungskile och Sundsvall, naturligtvis. Utifrån antagandet om att a) bägge klubbar förlorar poäng om tabellen ritas om b) fördelningen av tevepengar fortsätter som idag är det helt rationellt (förutsatt även att de här två klubbarna eller deras finansiärer HAR ett par miljoner över, vilket inte nödvändigtvis behöver vara sant) för Ljungskile och/eller Sundsvall att betala Ängelholms kostnader själva. Så mycket högre är intäkterna i Allsvenskan.

Faktum är att en helt annan omvänd situation också skulle vara helt rationell. (Det vill säga rimlig utifrån ett rent nyttoperspektiv):

Hammarby skulle kunna betala Ängelholms fordringsägare FÖR ATT FÖRSÄTTA KLUBBEN I KONKURS. ”Här, ni får er skuld betald av oss, om ni lovar att inte låtsas om det, utan fortsätta att kräva pengar från Ängelholm”

Att lägga några miljoner på att försäkra sig om en plötslig poängskillnad mot huvudkonkurrenterna om direktuppflyttning som idag, dagen efter viktorian mot Landskrona (dit för övrigt borgarna från Ängelholm råddes flytta efter de indragna privilegierna på 1500-talet) skulle – helt bortsett från alla sportsliga poänger – vara en bra affär.

Fler då?

Gnaget. Djurgården. Malmö. Göteborg, förstås. Det här är klubbar som skulle må alla tiders av att få upp Hammarby i Allsvenskan igen. Förutsatt att man kan förutsätta att vi stannar ett antal år i högsta serien när vi går upp nästa gång är det ju bara att räkna på intäkterna av en stormatch till eller ett derby till för att inse att ett par miljoner (kanske kan man gå ihop och skramla) är en liten investering….

Och omvänt.

För samtliga andra superettanklubbar är ju Bajen en tokfin affär med våra feta, fina bortaföljen och all vår lokala ölkonsumtion, och det skulle förmodligen vara värt för våra seriekonkurrenter att hosta upp Ängelholmspengarna för att få behålla oss i den här tråkserien.

Tur då, för alla inblandade, att det faktiskt – ta i trä – ser ut som att vi har en hygglig chans att ta oss upp av egen maskin. En seger till, så är vi säkra på minst kval….

Annonser
Categories: Uncategorized | Etiketter: , ,

#beach2064 del 25, ”VEMS djävla normer?”

I morse: nu väger jag mindre än jag gjorde när vi kom hem efter bröllopsresan. Japp, barnen kom efter den. Japp, dom är vuxna.

Då, den där julidagen 1991, kände jag mig plötsligt ohyggligt fet. Nu är jag glad som en lärka. Funderade över det på löpbandet. Hur förändras kroppsuppfattningen? Har den förändrats jättemycket? Så jag kontrollerar bilder från den tiden och inser… nä, det var inte bättre förr. Överkropparna anno 2014 är helt enkelt en smula annorlunda än de var 1991. Åtminstone min.

Men du läste rätt. Delmål 2 är uppfyllt. Jag har tappat 15 kilo sedan start. Och idag skriver vi den 6 oktober. Allt inleddes den 20 augusti. I huvudet långt tidigare, naturligtvis. Men den 20 augusti stod jag på min inte så ärorika all-time-highvikt.

Tre kilo kvar.

Vems norm? Min. Jag har bestämt mig för var min matchvikt ligger. Den ligger där de snygga kostymerna sitter snyggt. Och det gör de om tre kilo ungefär. Att det kommer att vara nååågot stelare runt axlarna pga nya muskler och samtidigt kanske inte riktigt lika snyggt någon annanstans pga andra förändringar på de sex-åtta år som gått sedan jag bar dem regelbundet senast skiner jag i.

Tänkte också på en annan norm: marknadsföringsnormen. På gymmet går det teve framför löpbanden, varav en hel del reklamteve. Tacos, chips (på en måndagmorgon?) och mängder av andra dödsfällor. Igår svängde vi förbi Ö&B. Specialjubelpris på SEXPACK. Inte sån man har på magen, utan tvåliters läskflaskor.

Specialjubelpris på 12 liter sockervatten med kolhydrater som är snabbare än sina egna skuggor i artärerna. Skön stajl, Ö&B.

Ska inte någon ekonomijournalist skriva ett knäck på hur stor del av de svenska dagligvarubutikernas vinst som kommer från varor som direkt försämrar folkhälsan?

Det är straffskatt på alkohol. Finns visst fog för det. Men det är inte straffskatt på MEGA-flaskor med Cola. Eh?

Normer. Vi har en utseendenorm och en matnorm. ”Ät dig lycklig och drick cola så snart du är värd att unna dig ett jättejätteglas. PS: det är du hela tiden DS.”  Men håll formen!

Nog kan man bli galen för mindre? (Jo, jag är galen och det blev jag för mindre.)

Nu har vi alltså TRE kilo kvar till slutmålet. TRE. Och jag skulle kunna skriva en kilometerlång hyllning till allt som känns så otroligt mycket bättre av iTrimmandet, leve dem!

Å andra sidan kan jag just den här morgonen (liksom under helgen) summera några av nackdelarna med en extremt snabb viktminskning. Tröttheten som var i början – då kombinerad med ketonfas-highen, nu…not so much high – är besvärande. Just nu går jag omkring i ett tillstånd av nästan konstant headrush. Bör nog käka litet mer, tror jag bestämt. Kreativiteten går ner. Känslan av att kunna VILJA omkull svårigheter har också fått sig en buckla.

Men allt det där går ju bort när näringen kommer till. De närmaste dagarna ska jag skriva mer om det där med näring och vad jag ser framför mig. Den här gamla klassiska kärran ska få en helt ny motor som går på andra sorters bränsle, alla sorters bränsle, framöver. Jag ska bli hybrid.

Men vi repeterar. Tre kilo kvar. Femton kilo på 47 dagar. Tre djävla hekto om dagen. Det du, Arne Tammer!

Categories: Uncategorized

Blogga med WordPress.com.